Nej, men jag kan föreställa mig situationer där det är rimligt, som exemplet jag angav. Man kan inte utgå från sin egen situation hela tiden.
Många kan inte ens skaka fram några tiotusen, eller ta lån överhuvudtaget. Lyft blicken lite.
3 gillningar
Lite osmakligt nedlåtande mot större delen av befolkningen. För många krävs det flera års skattad lön för att spara 2 miljoner. Knappast något jag skulle slänga bort för några mindre koherenta känsloargument.
2 gillningar
Fast nej, det är ett faktum att två miljoner inte är en förmögenhet idag. Vi pratar om en summa motsvarande max en halv villa (bortsett från småorter då) som man vill skydda genom äktenskapsförord. Det är inte rimligt. Då gifter man sig helt enkelt inte om man inte tycker sig kunna avvara hälften av det.
Sant, jämförelsen är inte klockren, fair enough. Jag förstår hur du tänker, men för mig handlar det mer om en beredskap ifall vi misslyckas med en svår uppgift, inte att i någon mening reservera sig eller ta för givet att det spricker, som jag uppfattar att din synvinkel. Handlar nog mest om hur man väljer att tänka på det.
För mig var det heller inte alls en fråga om pengar (jag skulle i nuläget vinna på en skilsmässa utan äktenskapsförord), utan helt enkelt att minska konfliktytan vid en separation.
1 gillning
Men om du inte har möjlighet att få loss ex. en mille för att kunna lösa ut någon så är det mycket pengar för den personen, oavsett om det uppfyller någons definition av förmögenhet eller inte. Alla sitter inte med flera miljoner i aktier och andra tillgångar.
4 gillningar
Liknelsen haltar då många har belånade bostäder. Speciellt de som nyligen bildat familj och flyttat ihop. Då är det snarare kontantinsatsen om 15 procent som ska delas.
För mig är två miljoner en förmögenhet, och jag är knappast ensam i att tycka det. Det räcker gott till att flytta till ny ort, starta bolag, skaffa flygkort eller göra något annat för att uppfylla sina drömmar. Har man barn sedan tidigare kan det vara en bra start för en insats på en första bostad, något som kan försvinna om man gifter och skiljer sig.
Det finns hundra andra anledningar att gifta sig än att man tycker att två individers ekonomi ska delas helt. Alla är inte konservativa knökar som dig som köper färdiga paket utan att ens fundera på om det är vad du behöver. Många gillar att själva bestämma över sina liv och skriva de avtal man ska ingå istället för att överlåta det åt staten och gamla traditioner.
Tänker inte invända mot något du skriver, för det låter väldigt rimligt och det funkar uppenbarligen bra för er. 
Förstår inte din logik alls. Att gifta sig i dessa dagar är väl nåt av det mest konservativa och småborgerliga man kan göra.
Om man inte är aktivt troende så finns väl ingen anledning till giftemål före det finns barn med i bilden, då giftemål idag är enda sättet att själva komma över barnen i arvsordningen.
Och då det finns barn med i bilden så är väl pengar rimligen så lågt i prio att äktenskapsförord är orelevant, om man inte äger del i företag som kräver det.
Tycker inte att det ena är mer rätt än det andra egentligen, detta är bara mina egna tankar
1 gillning
Först kan man ju fråga sig, som andra redan tagit upp, varför man ska gifta sig överhuvudtaget. Jag ville gifta mig för att jag visste att jag ville skaffa barn med min make. Såg det som en trygghet att juridiskt sett vara gift när man har gemensamma barn. Fanns såklart även andra skäl. Såg det inte som ett alternativ att ha barn och vara ogift. Maken som varit gift förut var allra först inte säker på att han ville gifta sig igen, då han varit gift förut och det slutar i skilsmässa. Men efter ett kort tag ändrade han sig och ville att jag skulle committa mig till honom men han tog också upp att han ville ha äktenskapsförord då förra äktenskapets bodelning innebar att han fick föra över pengar till sin förra fru. I det äktenskapet blev han lämnad.
För min del så såg inte jag att ett äktenskap med äktenskapsförord är att committa sig tillräckligt. Varför ens gifta sig isåfall. Är inte religiös men tycker att man ska tänka efter noga om man verkligen vill gifta sig. Tycker inte att äktenskapsförord i sig är oromantiskt och förstår om man vill ha det (iallafall till viss del av sparat kapital) om man har väldigt stora skillnader i kapital vid äktenskapets ingång. Då jag för min del i mitt förra förhållande också blev lämnad, men av en sambo som var otrogen så ville jag säkerställa att min nya pojkvän verkligen ville vara med mig framöver. Jag ville också säkerställa att om, om han skulle vara oengagerad i äktenskapet och inte jobba för att det skulle hålla, alla förhållanden har ju toppar och dalar, eller om han skulle vara otrogen, att det isåfall skulle få konsekvenser i en eventuell skilsmässa. Jag ville helt enkelt att han skulle ha många incitament, bland annat ekonomiska, eftersom jag är ganska praktiskt lagd, att han gjorde sitt bästa för att ett bra äktenskap.
Kan lägga till att när vi träffades så var det skillnad gällande våra respektive sparade kapital, men inte mer än en miljon och att hans lön var högre än min.
Hade jag varit i ett läge där min respektive hade velat ha äktenskapsförord för hela sitt sparade kapital (till skillnad från delar av det sparade kapitalet) och inte kompromissat eller ändrat sig hade jag personligen dragit öronen åt mig. Det hade känts som att han aldrig gått all in. För min del var väl våra diskussioner ett sätt att få klarhet i hur älskad jag var och hur mycket han var beredd att satsa på oss. Om man skaffar barn förutsätter jag att ”mina” eller ”dina” pengar går efter att det viktigaste är att barn i en skilsmässa har det så bra som möjligt ekonomiskt hos båda sina föräldrar. Tycker också att diskussioner om ekonomi inom pågående äktenskap och om äktenskapsförord mycket handlar om vilken människosyn man har.
Jag och maken gifte oss utan äktenskapsförord med gemensamt löfte till varandra att om vår relation skulle bli dålig, att vi skulle gå i äktenskapsrådgivning för att minska risken om skilsmässa.
5 gillningar
Då jag är ogift kanske jag borde hålla mig borta från tråden men har ändå lite åsikter jag tänkte dela med mig.
Äktenskapsförord ska skrivas före äktenskapet vilket även namnet säger. För mig är det lika uppenbart som att ett testamente ska skrivas före man avlider.
Den stora frågan är vad man inkluderar i förordet och hur det läggs upp.
Mina tankar på detta är att om någon har stora tillgångar och/eller fastigheter så kan dom hållas utanför ett äktenskap under de första åren. Sedan kan man lägga ihop allt och dela lika.
Då vi bestämde oss för att “hoppas på barn” förlovade vi oss och jag sa till min man att om jag blir gravid vill jag gifta mig direkt (byråkratin, som någon nämnde här tidigare och som trygghet för mig och barnen). Vi är pragmatiska personer och använde 2012 bröllopspengarna lite drygt EUR 20.000 till att måla om alla väggar och tak i den gemensamma lägenhet vi köpt. Vi sålde båda våra lägenheter från tidigare för att köpa större gemensam bostad enligt gemensamma (familje-)behov.
Min man hade en större och värdefullare lägenhet EUR 315.000 och jag sålde en betydligt mindre och billigare (på annan ort också) EUR 170.000. Vi skrev äktenskapsförord av skattetekniska skäl, då man kan tilldömas gåvoskatt i Finland nuförtiden, om man som “klart mindre förmögen” ingår äktenskap med en rikare part. Vi skrev att vi äger lika (50-50) denna betydligt dyrare lägenhet vi köpte (2012) med gemensamma medel men att vid ev. skilsmässa så skulle lägenhetens värde delas upp så att min andel isf vore 33% och mannens 67%.
Min man ägde också tre små hyresbostäder och en andel i semesterstuga på andra orter, och dessa hyresbostäder såldes bort dels för att han ansåg sig ha mindre tid och pengar (en hel del renoveringskostnader stod i kö däri) att satsa på dessa som gift och blivande familjefar. Han har därför också större egen aktieportfölj med ca EUR 110.000 än jag har med dryga EUR 30.000 men dessa långtidsbesparingar är våra egna sedan tider före vårt fasta förhållande.
Vi registrerade undertecknat äktenskapsförord samma dag vi gick till magistraten för att gifta oss. Våra nettoinkomster är också med fördelningen ca 33-67, vilket gör att min man betalar alla boende-, och renoveringskostnader medan jag betalar av det största bolånet (men som han är solidariskt ansvarig för också). Min man har ett mindre bolån kvar från första bostaden men med så förmånliga avtalsvillkor att vi lät det hänga kvar. Han betalar också av på ett renoveringslån vi tog för tre år sen då vi “byggde till” genom att utvidga med 5,75 kvadrat och avdela loftutrymmet på sjätte våningen. Mannen betalar alla andra räkningar, vilket blir en hel del nu med två barn (2013 och 2015). Jag betalar i min tur in pengar till barnens aktiesparkonton och i år ca EUR 500-1500€ per månad till vårt buffertsparkonto då vi behöver få upp sparkvoten på det. För finska skatteverket är det huvudsaken att de ser att jag ensam betalar av på det större bolånet och därför de facto betalar större del i bostaden med lägre inkomst än vad min man gör med sin högre inkomst.
Mitt råd är att tänka praktiskt och att vara öppna med hur ni tänker i ekonomiska ärenden. Det är viktigt att fundera kring sparande, investeringar och kostnader så att man faktiskt tycker lika - ärligt och inte bara välvilligt. Jobba på bra grund för den ekonomiska planeringen - framförhållningen ger frihet i vardagen. Hoppas att ni hittar en lösning som passar er - testamente är ju en viljeyttring inför det oundvikliga medan äktenskapsförordet är till för att tydliggöra den ekonomiska situation som står vid äktenskapets ingående och träder ikraft endast OM äktenskapet upplöses pga. skilsmässa.
1 gillning
Skriv när ni flyttar ihop eller nära efter.
Kan man inte prata om äktenskapsförord utan att den andra blir arg/sur då måste man skriva ett.
Är väl naturligt i dagens krassa verklighet att livet ter sig olika från tid till annan och då är de ett bra papper ha att luta sig mot.
1 gillning
Här känner jag att jag vill försvara äktenskapet en aning 
Äktenskap i någon form har fungerat för de flesta i tusentals år (troligen en underdrift), och detta i stort sätt i alla kulturer spridda både geografiskt och historiskt. Att avskriva äktenskapet som något förlegat för småborgerliga eller konservativa knökar (vad avses ens med begreppen?) ter sig aningen perspektivlöst i mina ögon.
3 gillningar
Tänker att man skriver äktenskapsförord, innan man gifter sig. Tyvärr, förekommer det personer som utnyttjar situationen med rika män/kvinnor. Så fort de är gifta, vänder de ryggen till…och tar partens kapital.
Allt blir ju inte giftorättsgods med automatik dag ett…
”Ett par som gifter sig blir inte ägare till varandras egendom när de gifter sig. De fortsätter att äga sin respektive egendom och svara för sin respektive skulder även efter det att de gift sig. De har även fri dispositionsrätt till den egendom som de äger och kan i princip göra vad de vill med den egendomen. Undantag gäller för gemensam bostad där en make som är ensam ägare inte har fri dispositionsrätt.
Giftorätten aktualiseras först i samband med en bodelning. Det är först vid denna tidpunkt som makarna har en rätt till hälften av giftorättsgodset.”
Formellt fel av mig i förra kommentaren, dock ingen skillnad i praktiken. De första fem åren undantas en andel av giftorättsgodset i bodelningen.
En idé för ett äktenskapsförord skulle kunna vara att sätta en övergångsperiod till tio år istället för praxisen på fem år.
Betyder det att man skulle kunna ge bort alla pengar man har för att slippa dela med sig vid en skilsmässa? Det borde det göra och om man då har en “icke känslomässig” förmögenhet så är äktenskapsförord helt onödigt om man har någon som man helt kan lita på som man kan ge pengarna till och sedan på något sätt få tillbaka pengarna!