Vi har kommit till en punkt i vårt ekonomiska liv där vi funderar lite på vad nästa steg bör vara.
2 vuxan, runt 35. Säkra arbeten (båda är lärare). Ett barn. Ena är föräldraledig just nu.
Inkomst:
42tkr brutto + 13tkr netto i CSN. (Frun tar CSN för att dryga ut föräldradagarna samt vidareutbildar sig under ledigheten) samt föräldrapenning vid behov. Annars ligger hennes inkomst på 37tkr brutto. Hon är klar samtidigt som föräldraledigheten tar slut och hennes inkomst kommer ligga på ~45tkr brutto då.
Vi ser CSN som en investering samt att vi “köper” fler dagar tillsammans med vårt barn.
Våra lån:
Bolån: 3mkr
Privatlån: 310tkr (privatlån för kontantinsats genom SBAB)
Billån: 150tkr
Maxade CSN.
Vårt sparande:
Vi har 60tkr sparat i en buffert samt 30tkr i fonder / aktier + kreditkort på 50tkr i absolut nödfall.
Våra fasta utgifter (dvs, utgifter som inte går att rucka på i en kris) är cirka 30tkr (lån och allt sånt).
Det känns tryggt med en buffert som klarar 3 månader med 0 inkomst. Det är helt omöjligt i dagsläget eftersom vi båda har föräldrapenning kvar, men ändå.
Hur som helst,
Tycker ni vi bör:
Öka vår kontantbuffert till 100tkr
Amortera på billånet eller privatlånet?
Räntan på dessa två är drygt samma eftersom vi får ränteavdrag på bilen men inte privatlånet.
Skippa buffert helt och hållet och amortera allt på ett av lånen?
Utan att vara alltför oförskämd, så framstår ju ni som belånade över taknocken. Nöj er med bufferten ni har och prioritera att amortera på era sämsta lån.
Farligt kanske det inte är, men tråkigt att betala så mycket ränta? Bilen går sönder, ni behöver köpa en till, räntan dubbleras, ja insert vilken skit som helst så är det väl skönt att inte vara så högt belånade.
Bor ni i hus eller lägenhet? Vill ni ha fler än ett barn?
Bilen har fortfarande nybilagaranti. Kommer aldrig någonsin behöva 2 bilar.
Vi bor centralt. Gångavstånd till allt. Jag har 500 meter till mitt jobb. Jag kommer inte byta jobb eller bli varslad. Om jag blir det, så är det större problem i samhället. Det finns 10 lärare med mina ämnen som skulle förlora jobbet före mig på min skola och att jag inte hittar ett nytt är 0.
Lägenheten stor nog för 3 barn, 120kvm. Brf är stabil och normalbelånad med bra räntor på lånen, inget underhåll planerat på minst 10 år. Byggdes 2017.
Alla vitvaror är nya eller har garanti i något år till. Säljaren hade precis gjort om mycket. Såldes pga att maken gick bort.
Vi har kläder och allt standard som barn behöver i flera år framåt.
Lägenheten fick ett bud på 200tkr över vad vi köpte den för (köpte den för 13 månader sedan). Vi köpte den för nästa 600tkr under begärt pris. En i vår brf var intresserad av att köpa en större. Men eftersom det finns få i den här storleken och platsen, kommer vi inte flytta.
Självklart är det surt att betala mycket i ränta. Men du fick det som att låta att vi har någon slags lyxfälla situation. Om räntan går upp så vi måste betala 25tkr mer i månaden, ja, då är det nog kört.
Som sagt, vi klarar oss på en inkomst om vi skulle behöva idag. Så även om jag blir långtidssjukskriven eller frun blir det klarar vi oss. Vi tar ju fortfarande knappt ut föräldrapenning.
Anser du att vi bör prio billånet eller privatlånet?
Amortera rejält på sämsta lånet.
Om shit happens kan ni ta ett nytt sådant lån.
Det som minskar mest i betald ränta när ni betalar av det.
Har man inte halv avdragsrätt även på blancolån under 2025?
Jag skulle också amortera på lånen i steg 1. Parallellt med det skulle jag försöka hålla ett regelbundet långsiktigt månadssparande i fonder. Det kan ökas i takt med att de dyra lånen minskar.
Du nämner inte om och hur mycket ni kan månadsspara idag? Ert regelbundna sparande plus möjligheten att skära i era kostnader är också en slags buffert, och du har kreditkortet.
Dåliga lån och det mesta av kapitalet bundet i bostaden är en klassisk ”svenssonfälla”, så att bygga ett större eget sparkapital över tid skulle vara mitt bästa tips för fler möjligheter i framtiden.
Vi lägger barnbidraget i en fond i vårt namn till barnet.
Samt 1000 i LF global per person. Resten av sparandet har gått till att bygga bufferten efter att vi nollade vårt sparande när vi köpte bostaden. Så i snitt 5 tkr + fonderna i månaden har vi sparat sen vi flyttade in. Totalt 8250 i månaden sparar vi, tills nu.
Det känns lite så dära att spara allt för mycket när vi tar CSN samt har lån.
Känslomässiga fel känns det. Som att byta ett lån mot ett annat. Även om CSN är mycket bättre.
Bör vi prio billånet eller privatlånet? Jag blir osäker på om man får avdrag på blanco utan säkerhet men vi kommer ju inte nolla det innan 2027.
Men det kanske är mer ekonomiskt att satsa på att nolla bilen (bör i såna fall vara borta om drygt 1.5 år) och sen lägga allt på privatlånet? Eller smartare att satsa på privatlånet ifall att något extremt händer och vi behöver ta ett nytt privatlån?
Dock är det ju ingen vab för oss inom 2 år. Sen har vi en unik situation där vår rektor låter oss arbeta hemma om det är möjligt utan att förlora inkomst. Ibland går några föräldrar ihop och passar varandras barn under sjukdom medan den andra tar sina lektioner. Dvs, jag har lektion 08 men min kollega har det 10. Då tar kollegan båda barnen, om möjligt och sen byter vi av varandra.
Men jag uppskattar all hjälp.
Planen är att fortsätta spara lite och sen resten in på ett av lånen. Ska kolla om Billånet räknas som med eller utan. Om det är utan, satsar jag på det. Om det är sen säkerhet satsar jag på privatlånet.
Mina årliga löneökningar snabbar ju på processen lite samt när frun börjar jobba kommer vi kunna amortera minst 15tkr i månaden.
Ja då hamnar ni ju snabbt i en bättre situation, ni får väl värdera då om ni ska amortera hårt på lånen utan säkerhet och sen köra hårt på sparande, eller lite både och.
Ett sparande till barnet är ju bra att börja med tidigt också
Jag skulle rikta mest amortering mot billånet (som jag skulle gissa är ett blancolån) helt enkelt därför att det är på ett lägre belopp. Det är enklare att hålla motivationen uppe när man ser tydlig progression.
Kort sagt: Det blir roligare för att ”rewarden” kommer snabbare.
Plötsligt sitter ni med ett lån mindre (hurra – fantastisk känsla!) och kan nu öka amorteringstakten på det andra privatlånet.
Ni har ett blanco privatlån för insatsen som snart är utan avdragsrätt för räntan . Det skulle jag prioritera att bli av med. Antar att billånet fortsätter ha avdragsrätt.
Jag skulle prioritera att inte spara till barnet eller bygga buffert just nu. Att betala av “engångslånet” till insatsen känns mer prio under en period. Kommer medföra bättre marginaler framöver då ni kan spara mer till barnet en period.
Billånet bör man amortera lika snabbt som bilen värdeminskar om man har för avsikt/har råd att ha bil på den “nivån” dvs byta var tredje år.
(En prioritering Jag inte skulle gjort. Vi ägde en praktisk men mycket billig beg kombibil med rostfläckar och sprayburkade repor. MEN vi levde på en lön, hade två små barn och nyinköpt boende och räntorna var >10%, länge sedan )
Ofta värdeminskar även normala bilar med stora summor första åren. Inte sällan med 150.000 eller mer första 3 åren.
OM man bestämmer sig för att behålla bilen säg 10 år vilket inte brukar vara något större problem tekniskt blir sparbehovet för bilbyte klart lägre.
CSN lånen har hyfsat låg ränta. 2% icke avdragsgill 2025 dvs motsvarar ca 2,9% med avdragsgill ränta. Jag gissar att det lånet är det sista lånet ni bör betala av extra på och att ta vad som går i CSN-lån och betala av andra lån med hög ränta är inte fel.
42 tkr ger ca 33 tkr efter skatt +/- beroende på skattesats i kommunen ni bor i.
Med kostnader på 30 tkr per månad klarar ni er på en månadslön. Även om det är tajt. Är förresten löpande amortering på bolån och blancokrediter med i dessa 30 tkr?
Detta ger CSN 13 tkr + föräldrapenning i utrymme. 37 tkr på din partner i SGI. Som inom 6 månader? Ökar till 45 tkr? Kommer på sikt ge er ett överskott på ca 30 tkr efter skatt, säg 20 efter VAB och ökade kostnader kopplat till barnkostnader. Blancokrediter på 450 tkr borde därmed kunna amorteras ner på ca 1,5 år efter vi bägge är tillbaka i arbete, förutsatt att löpande amortering är med i de 30 tkr du uppgav tidigare.
Jag hade inte använt bufferten för att amortera bort krediterna utan fortsatt enligt plan. Håll bufferten på de 60 tkr ni har idag. Fortsatt med barnsparandet, fortsatt med planenliga amorteringar på samtliga krediter.
Jag hade däremot minskat fondsparandet till er själva under föräldraledigheten och tryckt överskottet mot blancokrediterna. Antar att de löper med uppåt 7 % ränta, dessa lån ska bort innan man sparar på börsen. När föräldraledigheten är slut så kommer er ekonomi förbättras ordentligt och då kan ni trycka 20-30 tkr/månad under en period.
När blancokrediterna är borta kan det vara en god idé att öka räntesparandet/bufferten till 100 tkr och månadsspara resten i fonder
Ps lite småtrött och skriver på telefonen så ursäkta på förhand om meddelandet inte hänger ihop grammatiskt eller logiskt
Allt är inräknat i 30tkr. Jag får ut typ exakt 33tkr.
I dagsläget är CSN + eventuell FP det vi har till sparande, lyx, oväntade utgifter och annat.
Nej, hennes lön kommer öka till 45tkr när hon är klar med sin utbildning, vilket sker samtidigt som hon planerar att avsluta sin föräldraledighet.
Räntorna på lånen är 5,5 % och lite mer än 7 % (billånet är det högre).
Jag slängde in ett par tusenlappar igår på privatlånet och tänker att jag satsar på det. Förr eller senare bör bolånet minska och blancolånen mötas och vi kan då baka in det i bolånet för att sänka räntan ännu mer.
Planen är även att extra inkomst (jag brukar arbeta på loven med 200 % lön, dock får jag bara jobba 6 dagar per läsår) och skatteåterbäringen ska gå till en mindre semesterkassa och resten till lånen.
Våra lån är ju inte direkt konsumtion (förutom bilen). Räntan för privatlånet har vi ju redan fått tillbaka i ökning av lägenhetens värde (eller, egentligen inte innan vi säljer men you get the point).
Tack för alla era synpunkter och råd. Känns tryggare att veta att planen man har inte är helt dum.
Jag håller med föregående talare. Se till att bli av med surdegar som icke avdragsgilla privatlån, billån och för den delen dyra pryllån generellt.
Ert (ev era) barn får kärlek och er tid. De(t) blir inte gladare av barnspar nu. När ni båda jobbar igen och pengarna ramlar in, då kan ni avgöra om det ska barnsparas eller om ni helt enkelt vill gå in med en handpenning när gangstern flyttar hemifrån.
Svensson har en bisarr syn på att kidsen ska få med sig en kappäck guldpengar när man själv blir kung i söderhavet. Jag fattar inte riktigt den grejen…
