Absolut självklart! Håller helt med dig !
Tror bara det blir lättare att hjälpa människor på ett generellt plan ute i samhället om man förstår att vi har väldigt olika förutsättningar.
Det här med IQ uppfattar jag lite som ett tabu i Sverige, helst ska man låtsas som att alla är stöpta ur samma form.
Ja. Det är väldigt känsligt. Det blir alltid en diskussion om Iq är ett bra mått, att det inte är det enda som räknas osv. Ingen vill bli kallad dum.
Jag är helt med på att det spelar stor roll. Och att många högintelligenta saknar förståelse för att de i andra ändan har svårigheter med en del saker.
Men det är också sant att iq inte är allt. Att andra egenskaper, och vilka val man gör påverkar hur bra betalt man får för sin iq.
Det är nog väldigt olika från individ till individ.
Om jag skall försöka uttrycka detta i generell form handlar det kanske om att man behöver rota något som mentalt driver dig till att uppnå någonting.
Kan förmodligen vara vad som helst, beroende på situation, person och andra tillfälligheter som synkar med något som är viktigt för den aktuella individen- medvetet eller omedvetet.
Något inträffar som personen ifråga tycker är värt att kämpa för. Kan vara något hos dem själva eller genom yttre påverkan - men förmodligen väldigt olika.
Jag tror inte det finns någon universallösning för detta.
Har du brutit dig ur din referensram i någon större utsträckning? Min bild är som sagt definitivt att de flesta inte gör det. De underpresterar gentemot sin optimala kapacitet. De hålls tillbaka av sina sammanhang, förväntningar, vanor, bekvämlighet, mm.
Jag menar att det finns de som har andra intressen än att tjäna mycket pengar även om de har hög IQ, inte bara jag.
Om det är fler påverkar det förstås även på gruppnivå.
Gissar lite, det är inte bara höga löner som spelar in utan även de var “botten” för gruppen är.
Man kan ju iaf tänka sig att gruppen högre IQ och andra intressen än att tjäna mycket pengar ändå väljer något annat än de sämst betalda yrkena.
Man har olika förutsättningar men inte på det sätt du tänker.
På gruppnivå är din framgång kopplat till den social-kulturella grupper du kommer ifrån. På individnivå kan det alltid vara avvikande från detta.
Det finns också en stor svårighet för alla att erkänna att jag är där för att jag kommer därifrån jag kommer. Det är mycket bättre att ha vara övertygad att jag är där jag är endast pga av mig.
Det finns också en svårighet för folk som åskådare att se/tro att en person har nått en viss position på grund av de förutsättningar den person hade.
Det finns en ganska känd studie (monopoly experiment) där spelet var rubbat (och alla visste om det) så att vissa spelare fick alltid mer pengar, halva pris på hus etc. När de förklarade varför de vann pratade de om vad de hade gjort, vad de hade valt att köpa etc (dvs förvaltning av bra förutsättningar) och nämnde inte förutsättningar.
i en förlängning av denna studie kollade man hur publiken uppfattade det hela. Åskådarna, fullt medvetna om reglerna, tycker att vinnare vann för att han var duktig och framgångsrik.
Man kollade även de som förlorade. De skyllde inte på förutsättningarna men på att den som hade vunnit kunde köpa den gatan.
Hur förklarar du då att IQ och inte uppväxtmiljö främst avgör vilken lönenivå man har i Sverige då ? Gissningsvis är den oberoende variabeln IQ och socialgrupp bara en mellanliggande variabel.
Absolut. Det sade även forskarna i den där studien.
Sambandef mellan lön och IQ avtog lite i toppen och de trodde det berodde på att de med hög IQ prioriterade annat än att bara maxa lönen.
Absolut jag har vuxit upp under fattigaste tänkbara förhållanden i Sverige som flerbarn till en ensamstående förälder, utan levande släkt eller kontaktnät. Hade inga vuxna förebilder mer än semikriminella och jag misskötte skolbetygen helt.
Med hjälp av högskoleprovet var det dock ganska lätt att komma på rätt bana.
Sverige är ett väldigt meritokratiskt samhälle uppfattar jag det som, där alla får chansen om de har förutsättningar.
Men de som inte har förutsättningarna behöver extra hjälp.
Noterbart att han inte nämner hur stor skillnaden är i verkligheten och i självuppskattning. Förmodligen för att det inte riktigt visar den bild han vill visa upp.
Samtidigt: var hade du varit idag om du hade haft mycket mer hjälp och stöd samt bra kontaktnät under uppväxten?
Jag frågar eftersom jag ser en skillnad som inte har med intelligens att göra utan andra faktorer bland de studenter jag undervisar. Vissa har en bakgrund som gör att de känner sig trygga och hör hemma i den akademiska världen, att de hör dit. Andra kämpar med att försöka förstå en främmande värld och andra sätt att prata och tänka än vad de är vana vid.
Jag säger inte att det inte går men intelligens som isolerad framgångsfaktor tror jag inte på. För att orka med det motståndet behöver man andra egenskaper som är viktigare än en hög intelligens. Klassresor eller vad man vill kalla det kräver mycket av människor, alla har inte de egenskaperna och de praktiska förutsättningarna (och turen/slumpen!) som puffar i rätt riktning.
Japp, det stämmer. Så värdet ändras även över tid. 100 i IQ på fyrtiotalet är inte samma som 100 i IQ idag.
Jag tror fattigdom hjälpt mig.
Den har gjort mig ”hungrig”.
Du ser att elever som du undervisar känner sig ovana i den akademiska miljön.
Ett förslag: Ta dessa elever och jämför deras högskoleprovresultat med akademiska meriter några år senare.
Förklarade högskoleprovet meriterna bättre eller osäkerheten och ovana?
Kanske kan vara en intressant jämförelse att göra.
Vilka saker kan man som individ påverka? Finns säkert massa bra saker. Jag kan komma på några;
”Förutsättningarna” är förstås intressanta, men de är till stor del genetiska.
Se t ex:
Skulle du med ovanstående resonemang och som professionell inom branschen säga att den genomsnittliga intelligensen är lägre på landets samlade studenter idag jämförelsevis med för 50-40 år sedan när det var färre akademiker i landet och då vi levde i en tid då det var ok att inte vara akademiker?
Lite OT, men
Jag har tidigare jobbat på ett lärosäte med teknisk inriktning. Kan definitivt säga att det, generellt, är lägre nivå på dagens studenter. Behov av att förenkla introduktionskurser etc
Om detta beror på lägre IQ, sämre skola eller lägre krav låter jag vara osagt.
Helt anekdotiskt. Hörde från en mattelärare på komvux för 20 år sedan att matematiken gjordes enklare och enklare för att få eleverna att klara de första kurserna i gymnasiet.
Inte så bra om allt bara ska bli enklare istället för att ställa krav och stötta för ökad inlärning tycker jag.
Jag har gått från att leva på soc, till att leva på studielån, till låginkomsttagare, till medelinkomsttagare och till höginkomsttagare. Har alltid kunnat sett till att jag haft pengar över så jag kunnat spara genom att jag rättat mun efter matsäck. Det är klart att det är lättare att spara mer högre lön men det går att ha luft i sin ekonomi även med låg inkomst. Detta vet jag eftersom jag själv lyckades.