Det där var ju inget konstigt ens. Gick man ett program på gymnasiet med låga antagningabetyg och allmänt låg nivå bland eleverna var det ljusår enklare att få bra betyg än de som gick program där det var höga krav för att komma in. Detta trots att det var samma skola och samma kurs. Ångrar mig att jag inte läser nåt praktiskt där jag kunde få toppbetyg utan minsta ansträngning
Det är en väldigt bra fråga.
Rent evolutionärt borde vi inte bli mindre intelligenta på bara 40-50 år, men om vi tittar bland inläggen så verkar det finnas en uppfattning att IQ är något som styrs både av genetik och miljö. D v s IQ på en viss utgångsnivå kanske kan både minska och öka beroende på hur den stimuleras (miljön)?
Intressant länk. Man inte bara tjänar bättre och är rikare om man har hög IQ, man lever längre, har bättre psykisk hälsa och risken för sjukdom är mer än dubbelt så hög i den lägsta kvartilen jämfört med den högsta.
Dock kan man påverka sin IQ, enligt samma artikel.
Bedöm själva trovärdigheten.
Förmågan att memorera kunskap skulle jag säga är korrelerad med intelligens. En aspekt av intelligens är förmågan att komprimera information, även känt som att se och hitta mönster. Om du hittar en generell regel, eller ett mönster i datan så behöver du inte memorera alla detaljer för att ha och visa upp samma mängd kunskap på t.ex. ett test.
För mig känns det här att höga betyg och förmågan att memorisera kunskap inte har något att göra med intelligens som en seglivad myt.
Hur många här har haft klasskamrater som uppenbart var under medel i intelligens men som fick höga betyg för att de endast memorerade kunskap? Jag kan inte minnas någon. De som fick höga betyg var absolut inte alltid smartast, men definitivt inte dumma heller.
Ibland funderar jag på om militärtjänsten är unik eller om det bara är rätt timing. Man mognar och förändras mycket mellan 18 och 22, och lumpen inträffar precis i det tidsfönstret. Undrar om man inte får en lika snabb utveckling om man flyttar till en annan stad för att plugga eller för sitt första jobb.
1 gillning
Jag ser det som sagt inte som att det handlar så vansinnigt mycket om intelligens hur man tar sig fram. Det betyder absolut något men det finns också mycket annat som spelar roll för hur man hanterar sin situation och sina val.
De allra flesta studenter jag träffar skulle jag säga har medelklassbakgrund och uppväxta med föräldrar som pushat i någon mån för att de ska skaffa sig en utbildning.
Dock, på högskolor på mindre orter tar man säkert in studenter som förr inte hade sökt sig dit. Det har ju också varit tanken, att placera högskolor så att studenter från studieovana bakgrunder ska kunna ha lättare att söka sig till högre studier.
1 gillning
I Sverige är vi nog redan dömda till den IQ-förmåga vi fötts med ungefär.
I artikeln står det att de som gick två år extra i skolan fick 1 poäng högre IQ. Bara 1 poäng. Det gör ju ingen skillnad alls på individnivå.
”Han berättar hur norska forskare kunnat visa att två extra år i skolan höjer barns IQ med ungefär ett poäng i snitt. ”
Att påverka IQ är nog mycket mer relevant för u-länder där barn riskerar vara kraftigt undernärda och inte gå i skolan.
4 gillningar
Att redusera ned allt till gener och IQ som den underliggande variabler är det inte något stöd för i forskningen. F.eks denna artikel konkluderar med hjälp av tvillingstudier och adoptionsstudier att
For important SES indicators, intergenerational persistence involves both social and genetic mechanisms. Theoretical explanations for intergenerational associations in socioeconomic outcomes should incorporate both genetic and social origins and study these forces of
inequality in interaction with each other."
Och alltid värt att påpeka
Most variance in outcomes remains
unexplained in our models, indicating that genetic and social origins do not have any kind of deterministic influence on socioeconomic attainment.
Sen är det också viktigt att tänka på att finansiell stress påverkar den kognitiva förmågan negativt. Denna artikeln är väldigt citerad
2 gillningar
Håller med så mycket i det som skrivs i trådstarten - att det inte går att generalisera.
Kan i ämnet starkt rekommendera boken Scarcity - “The true cost of not having enough” skriven av Sendil Mullainathan (ekonomiprofessor på Harvard) och Eldar Shafir (professor i psykologi på Princeton).
Citat från boken nedan:
Scarcity captures the mind. […] The mind orients automatically, powerfully towards unfulfilled needs. For the hungry, that need is food. For the busy, it might be a project that needs to be finished. For the cash-strapped it might be this months rent payment; for the lonely, a lack of companionship. Scarcity is more than just the displeasure of having very little. It changes how we think. It imposes itself on our minds.
[…]
Scarcity is not just a physical constraint. It is also a mindset. When scarcity captures our attention, it changes how we think - whether it is at the level of milliseconds, hours or says and weeks. By staying top of mind, it affects what we notice, how we weigh our choices, how we deliberate, and ultimately what we decide and how we behave. When we function under scarcity, we represent, manage and deal with problems differently.
[…]
Because we are preoccupied by scarcity, because our minds constantly return to it we have less mind to give to the rest of life. This is more than a metaphor. We can directly measure mental capacity or, as we call it, bandwidth. We can measure fluid intelligence, a key resource that affects how we process information and make decisions. We can measure executive control, a key resource that affects how impulsively we behave. And we find that scarcity reduces all these components of bandwidth - it makes us less insightful, less forward-thinking, less controlled. And the effects are large. Being poor, for example, reduces a person’s cognitive capacity more than going one full night without sleep. It is not that the poor have less bandwidth as individuals. Rather, it is that the experience of being poor reduces anyone’s bandwidth.
6 gillningar
Det är nog ingen här som påstått att miljöfaktorer inte spelar roll.
Men den nya svenska studien som var en longitudinell kohortstudie visade att främst IQ avgjorde inkomstnivå i Sverige.
Anser du att den svenska studien har fel?
Är IQ inte den viktigaste variabeln för att förutsäga inkomstnivå i Sverige?
Förklara gärna hur studien har fel i sådant fall.
Det var du som påstod att socialgrupp bara var en mellanliggande variabel. Finns massa teoretiska förklaringsmodeller och empiriska studier som inte håller med.
Finner inget i Keuschnigg artikel som väger IQ mot andra komperativa fördelar. I stället är detta två citat jag fastnade för
The substantive magnitude of the relationship is, however, modest, as the worst scoring men on average still earn more than a third of the salary of the best scoring men. The most cognitively able individuals clearly cannot expect outlandish labour-market returns
och
In other words, we hypothesize that there are starker ability differences between adjacent ranks at moderate levels of income and prestige than at the highest levels. Our argument draws on the role of two key non-meritorious determinants of occupational success: Family resources and luck. The class- and network-advantages of those with elite family backgrounds are assumed instrumental for gaining access to the most privileged and best-paying jobs
Gissningsvis betyder att man gissar, inte påstår 
Såg inget i dina citat som säger att något annat än IQ är den bästa teoretiska förklaringen.
Vi har inte särskilt stor lönespridning i Sverige så det är inte alls konstigt att de med lägst IQ fortfarande tjänade 1/3 av de med högst.
Jag gissar också att många av de övriga studierna du hänvisar till säkert kommer ifrån länder mer lägre social rörlighet in i Sverige. I länder med lägre social rörlighet bör IQ självklart betyda minde än länder med mycket hög social rörlighet som Sverige. I sådant fall bör resultaten inte vara särskilt generaliserbara till vårt samhälle.
Lyssnar man till Jordan Peterson gäller det dock i USA. Enligt honom säger forskningen att de 10% med högst IQ i USA klarar sig bättre ekonomiskt i livet än de som föds till de 10% rikaste. Absolut, jag citerar en teve-kändis men då han är psykolog och har många kritiker så tvivlar jag inte på att forskningen han syftar på finns.
Du länkade till en svt artikel och gissade att forskningen som låg bak pekade på att IQ var en starkare variabel än uppväxtmiljö. Jag läste artikeln och klippte ut några sitat som visade att studien inte alls gav stöd för dina gissningar.
Du gissar att de studierna jag hänvisar till kommer från länder med väldigt andra förutsättningar. Men jag har läst dem och vet att de kommer från Sverige respektive Norge.
Antingen gissar man eller då prövar man läsa vad forskingen säger. En del gissar att aktiva fonder ska slå index också
Men är din poäng alltså att IQ inte är den bästa förutsägaren till lön i Sverige?
Det är den springande punkten här 
Du klippte inte ut något som sade motsatsen, det du klippte ut nyanserade och pekade på att även andra faktorer kunde spela in.
Jag uppfattar IQ som ett stort tabu i västvärlden. Bakom tabun brukar det finnas många intressanta sanningar som säger mycket om samhället de existerar i. För inte så länge sedan var det tabu i Sverige att förklara kriminalitet som beroende av något annat än socioekonomiska faktorer.
2 gillningar
Ja, detta! Det handlar om att när man lever under ständig oro har man inga mentala resurser kvar och får därmed mycket svårt att planera långsiktigt. Det är det som många förståsigpåare har så svårt att förstå, eftersom de aldrig har varit där själva.
12 gillningar
Den bästa förutsägaren är en multifaktormodell, men också en sådan är ganska svag.
Jag har inte sätt några studier som tyder på att IQ hadde vart dominerande i en sådan modell.
Håller med @janbolmeson i att ekonomi är 80% beteende och det är därför så många fattiga förblir fattiga. Jag skulle till och med gå längre än så, det är sitt eget beteende de saknar kunskap om.
Ett exempel från verkligheten:
För tiotalet år sedan hade vi ett extra hus som vi skulle hyra ut men samtidigt fick vi kännedom om en penninglös liten familj som inte hade någonstans att bo och vi erbjöd dem att bo gratis i huset tills de kom på fötter. Mannen jobbade och kvinnan var hemma med deras lilla tös men de hade aldrig ett öre över trots att de bodde hyresfritt och endast behövde betala el och vatten, resten stod jag för och bytte till och med ut trasiga glödlampor mot nya om de gick sönder. Efter ett år vann de plötsligt 25.000 men istället för att spara pengarna så köpte de en stor platt-tv och bjöd in alla sina kompisar på ett BBQ party i trädgården och så var de panka igen. Då kastade jag ut dem och de blev skitförbannade.
9 gillningar
Det är ett ganska laddat ämne. Om varför vissa människor inte får ekonomin att gå ihop trots att de tjänar lika mycket som grannen. Det är skamligt att vara fattig och det ska av andra människor alltid bortförklaras. Man tjänar för lite. Det är omständigheter och inte alls individens fel.
Så situationen kvarstår.
2 gillningar
Tja… det är väl å andra sidan lite väl kategoriskt.
Den enda jag vet som är riktigt fattig lägger nya pengar på tatueringar, märkeskläder, dyra osttallrikar, cigaretter, kan klippa sig för tusentals kronor o.s.v. för pengar andra skänker henne.
Nu har alla tröttnat på att hjälpa henne och hon skuldsanerar hos kronofogden. Hon satte sig i sitsen själv genom att köpa resor för svindyra lån och sumpa alla betyg i gymnasiet.
1 gillning
Det är ju inte den enda sanningen så att säga. Det finns ju nyanser i det hela. Hela samhället bygger ju på att folk ska klara sig på sin lön, några få klarar sig inte pga av sjukdomar. Det måste man ha respekt för och samhället kliver in där och stöttar.
2 gillningar