Jag tror inte att det sociala skyddsnätet har nedmonterats. Tidigare fanns inte ex FK hemsida på alla möjliga språk , man viste inte vilka bidrag man kunde söka . Ett exempel är en enkel sak som att mamma aldrig hade barnbidrag första åren i Sverige för att hon inte viste att det existerade .
Jag tror däremot att skyddsnäten kan vara så pass lättåtkomliga idag och man lägger skuld på systemet istället för sig själv över sin situation. Systemet tvingar en inte till att förändra sin situation. Detta är bara min tanke, har ingen data på detta .
Det kan ju vara så att informationen om hur och vilka bidrag man kan söka har blivit bättre, men beloppen kanske inte har hängt med i samma utsträckning? Har inte heller data om det.
Håller med om att vi har ett förhållandevis bra skyddsnät jämfört med många länder, men om det vore så enkelt att man bara kunde ”skärpa sig” om man inte hade skyddsnät så skulle det inte finnas fattiga i länder som Indien och Sri Lanka.
Sedan finns det nog de som utnyttjar systemet med också. Men jag vill gärna tro att de flesta ändå har någon form av moral.
Tror vi båda är inne på att det är en balansgång men vi har olika bild av den genomsnittliga människans ”moral”
Jag tror generellt att Sverige hade fått mer nytta av mer piska och mindre morot. Men det är ju en balansgång, får inte bli för mycket av det ena eller det andra… men man kan aldrig göra det bra för alla oavsett vad politikerna säger😅
Jag känner en person som alltid haft ont om pengar och levt från hand till handske - precis som jag själv ursprungligen. Lån hade personen på några hundra tusen.
Personen ärvde sedan genom ödets nyck 1.5 miljoner.
Personen fick rådet: Vad du än gör betala av dina lån först.
Personen gjorde av med alla pengarna på sådär 2-3 år, på resor och dyra boenden.
Lånen har personen nu kvar och har lika ont om pengar som tidigare och är dessutom plågad av betalningsanmärkningar.
För att citera Jordan Petersson ”Fattiga människor har ofta 100 problem, brist på pengar är bara ett av dem”
Undrar vad som skulle hända om man förbjöd fattigdom. Hamnar man i en dålig ekonomisk situation gör en domstol med jury en helhetsbedömning av ens förmåga att ta vara på sig själv. Sedan kan man omyndigförklaras och få god man + bidrag eller stödprogram om bedömningen är att man slarvar snarare än utsatts för olyckliga omständigheter
Kanske skulle vara ett alternativ, när man hamnar hos kronofogden blir man omyndigförklarad och staten (godman) tar över ens ekonomi.
När ekonomi kommit i fas igen görs en bedömning om man är kapabel att sköta sin ekonomi eller om man fortfarande behöver stöd av godman.
Detta kommer både minska svenskarnas skulder och skapa en massa jobb som godman.
Det är redan vad som händer idag bara senare när all chans att rädda upp läget redan är borta.
Personligen har jag inget problem med att hindra personer som inte kan hantera vissa saker från att hantera dessa. Oavsett om det är pengar, alkohol eller skjutvapen.
Att det hindrar deras frihet tycker jag är underordnat skadan de kan utföra på andra.
Man skulle kunna lägga normen vid 0,1-1 msek istället för noll isf. Nu samlas alla vid nollstrecket eller har kanske en månadslön på kontot. Alla konkurrerar om villhöversemestrar och bostadslån m.m. Ett race mot bottnen.
Det gjordes ju försök med löntagarfonder. Bra idé, men förstördes av all ideologi. Norska oljefonden och vår socialförsäkring, ISK och höga skattenivå funkar ju lite så alla redan. Vi har lagar om säkerhetsbälten. Starka lobbyorganisationer mot alkohol och tobak. Då borde man väl kunna få folk att ha rejält fuckoff-kapital med
Centralt kontrollerad valuta, offentlig utbildning, progressiv beskattning m.fl. punkter i kommunistiska manifestet är redan genomfört. Funkar ju superbra. Än. Hyffsat iaf.
Man kan inte resonera utifrån guilt by association. Problemet är när produktion och konsumtion ska planeras centralt. Det är en övermäktig uppgift.
Det jag menar är inget hot mot fria marknaden, bara att var och en ska förväntas ha reserver på någon nivå över noll innan kronofogden eller förmyndare kopplas in.
Man kanske borde införa ett slags körkort i ekonomi. Innan man tagit det får man inte spamlåna sms-lån eller skaffa sig en ryggsäck med kreditkort. Vet att jag inte skulle fått det körkortet när jag var runt 20.
Nu är man gammal och förhoppningsvis smartare. Köper alltid kontant i första hand. Känner dock igen mig i den stress som skapas när man lever i en snäv ekonomisk situation. Man mår dåligt och vill unna sig något för att må bättre. Nu när jag har det ekonomiskt bra känner jag mig avslappnad och det är lättare att inte unna sig.
Detta låter säkert konstigt men så är det för mig.
Är kanske bättre att förbjuda dessa ockerlån? Sätt en maxgräns över styrränta som får tas ut. Gör den beroende på betalninghistorik/kreditvärde mm så det är in morot att sköta betalning och bara ta sådant man har råd med.
Som @savecake sa så finns det redan ett maxtak (på nominell ränta), och att göra räntan beroende på betalningshistorik/kreditvärde är ju precis det som görs och är anledningen till att räntan blir hög. Om man får ett kortfristigt lån med en ränta på 40% så betyder det att kreditgivaren uppskattar att du med typ 30% sannolikhet kommer misslyckas med att betala tillbaka pengarna, givet din historik och ekonomiska situation.
Okej, så sätt en rimlig årsränta. Varför låna ut pengar till någon som troligen inte kommer att betala tillbaka? Om de inte får låna pengar kommer de inte att köpa den där TVn eller gå på konserten.
Om det är ca 30% sannolikhet att låntagaren inte lyckas betala tillbaka så är det ju 70% att den gör det. Ställer du ut tillräckligt många sådana lån så kommer du sprida ut risken och i genomsnitt få en positiv avkastning.
Om gränsen just nu går vid 70% sannolikhet att personen lyckas betala tillbaka, var tycker du gränsen ska gå istället? 85% 95%?
I så fall är det ju bättre att förbjuda blancolån, förbjuda marknadsföring av blancolån, eller att det ska ta minst X dagar innan man får svar på en låneansökan. Men då går väl folk till pantbanken istället.
Sanningen är än mer skrämmande än vad man tror. Jag har varit insatt i hur dessa låneinstitut tjänar pengar, och det är så att ju högre risk de tar desto mer tjänar de.
De ”ideala kunden” är någon som bara betalar dröjsmålsräntor månad efter månad och som ligger ett hårsmån från personlig konkurs.
Om inte regeringen via FI hade satt hårda krav på själva riskmodellerna hade många fler varit skuldsatta och Kronkalle fått fler offer.
