Gör det jag kan själv eller kan lära mig hemma gällande renovering och småfix.
Boende nära till skola och arbete. Har bil men cyklar oftast då det är under 10 minuter till jobbet.
Handlar mat på Willys och köper sällan dyrare köttbitar eller fisk samt annat som är dyrt. Så klart grillar jag ibland nu på sommaren och väljer inte helt bort de lite dyrare alternativen.
Så billiga och få abonnemang/streaming-tjänster som möjligt = lägre utgifter. Det är få som behöver 100 Gb surf på mobilen eller 500 Mbit fiber.
Väljer aktiviteter som är gratis eller billiga. Är med i nåt scout-liknande som kostar 150 kr per termin. Simskolan kostar 1400 kr och hon har även varit med i annat som kostat runt 1500 kr. Annars går vi till lekparker, cykelturer, kommunens skattjakt, geocaching-liknande aktiviter samt andra aktiviter som är gratis.
Köper en hel del begagnat och än så länge har inte kravet på märkeskläder kommit.
Undvika att köpa glass/läsk/fika ute. Gör i ordning en vattenflaska eller ta med nåt godare hemifrån. Dom små utgifterna blir sammanlagt rätt mycket pengar. Däremot är det en evig kamp och man är inte så rolig förälder
Jag upplever att simningen som lärs ut i skolan och den som simklubbarna erbjuder fyller lite olika syften. Om man följer läroplanen kommer de flesta barn sannolikt att klara simborgarmärket någon gång under mellanstadiet. För vår familj har det känts värdefullt att barnen blir trygga i vattnet tidigare än så.
Samtidigt älskar vi att resa och uppleva andra kulturer. Därför har vi försökt få flera värden ur våra utlandsresor. Barnen får möta nya kulturer, använda sina språkkunskaper i verkliga situationer och samtidigt öva på att simma i andra miljöer än en lugn bassäng. Jag tycker att det är stor skillnad mellan att simma i höga vågor i Indiska oceanen och att simma i ett stilla badhus.
Ur ett ekonomiskt perspektiv känns det också bra när en resa ger flera positiva effekter samtidigt. Vi ser den inte bara som en semester utan också som ett tillfälle för barnen att utvecklas på flera olika sätt.
Nu var det främst den där hetsen kring att barnen ska lära sig simma så tidigt som möjligt som jag vänder mig mot. Våra barn har aldrig varit i någon simskola och kunde inte simma alls i när de började skolan. Ena ungen var dessutom väldigt rädd för vatten. Det vi föräldrar bidrog med där var att lära barnet att inte vara rädd för vatten innan simundervisningen i skolan började i 2:an. Efter den undervisningen i tvåan klarar ungen med lätthet simborgarmärket. Varför sån hets att ungarna ska klara simma tidigare än så?
Det är sant att privata simskolan har annan en annan inriktning. Där vill de få ungarna att bli idrottare, lära sig de snabbaste somsättet så att ungarna ska vinna VM. Har man inga sådana ambitioner kan man lugna ned sig och köra med simpuffar ett par somrar till innan ungen automatiskt lär sig simma helt gratis via skolan!
Jag håller med om att det inte behöver vara någon hets. Alla barn utvecklas olika och för många räcker skolans simundervisning gott.
Min poäng är bara att vi har valt att prioritera vattenvana tidigt eftersom vi reser mycket och barnen badar i hav med vågor och strömmar. För oss handlar det om trygghet, inte om att de ska bli tävlingssimmare.
Samtidigt verkar inte skolans simundervisning räcka för alla. Enligt den här artikeln från Sveriges Radio kan omkring tre elever i varje klass inte simma. Den erfarna simläraren som intervjuas lyfter också att simkunnighet handlar om både säkerhet, trygghet och självförtroende.
Om du menar att barn generellt lär sig simning i skolan under lågstadiet så har du ju fel. Däremot kan man lära sina barn att simma om man inte vill betala för simskola.
Jag brukar låta bli att kommentera dina kommentarer i dina oändliga försök att trolla, men det får finnas någon hejd.
Tror de som inte lär sig simma antingen varit mycket frånvarande eller är direkt livrädda för vatten. Värt barn som tidigare var livrädd för vatten hade nog haft svårt vi inte fixade vattenvanan innan, så om man har ett barn som är rädd för vatten tycker jag absolut att man ska öva upp den biten innan simskola. Gäller både inför privat simskola som skolans.
Jag vet inte hur många som redan kan simma innan men de som inte kan simma ska lära sig det i skolan under lågstadiet. Alla gör det förstås inte ändå men de ska egentligen det även om det finns med som ett betygskriterium först i sexan.
Jo, alltså, kravet finns ju, men tiden i simhall är ju inte på något sätt tänkt att vara nog för att lära barn simma. Det är en tiopotens eller två fel. De barn som inte lär sig hemma får ju extra undervisning, men det är ju som att gå på socialbidrag och inget de flesta av oss användes oss av.
Men badar man med sina barn i närmaste sjö ett par somrar går det ju oftast att lösa.
Barn kan hamna i en situation där det kan vara livsavgörande att kunna simma. Jag tycker att det är en självklarhet att se till att barn är simkunniga vid tidig ålder.
Ja, detta med mellanskillnaden är toppen! Det kör vi ofta på, och jag är väldigt tydlig med det. Finns även saker de vill ha ibland som är på gränsen mellan basbehov och extra lyx, då händer att jag går in och säger att jag finansierar hälften. (Kommer inte på nåt bra exempel nu bara för det). då ser man mer om det är egen motivation med också i konsumtionen.
När jag hade tre barn under typ tio levde vi billigt, det var nog där runt 20 000/månad men det var innan all matinflation etc så motsvarar inte riktigt dagens värde. Bara en vuxen i hushållet dock.
Vi hade ingen bil, gång och cykelavstånd överallt, åt vegetariskt och hemlagat, köpte begagnat. Det fanns någon aktivitet per termin men de var inte så stor kostnad ändå där jag bor, det var lite simskola och lite scouter osv. Jag har arbetskläder på jobbet så att jag på den tiden inte hade en privat garderob utan typ ägde en tröja och ett par jeans och inget mer höll mitt klädkonto ganska lågt också.
Det var pandemi så var inte läge att resa någonstans och det var heller inte riktigt värt ansträngningen ensam med barnen.
Sen jag fick tonårsbarn har jag bytt strategi. Vi ligger på mycket högre utgifter nu. (Jag vågar inte räkna då jag är lite “sparanorektiker” så om jag ser hur mycket som bränns är jag rädd att börja skära och spara fast det är ett medvetet val för den här tiden i livet). Att ha det lite lyxigt bygger en tråd av förtroende med deppig tonåring. eftersom vi levt så sparsamt känner jag att lyxen inte känns helt sjuk dock. den är typ att det finns en bil i hushållet och att den nyttjas ibland när jag tycker att det rimliga är att cykla. Att det köps såna där körsbärstomater med galet kilopris istället för vanliga stora, eftersom det är ett älskat tonårrsnacks. Att lekland och badhus betalas frikostigt för de barnen som inte är riktigt inne i tonåren än och tycker det är kul, men att en vanlig gratis lekplats är tråkigt. att vi bokar grejer ihop som är större än att gå till biblioteket och stranden som räckte när barnen var små, typ en liten stugsemester och någon sommar har vi rest ut i europa osv. Att vi äter ute tillsammans. Att jag köper halvfabrikat ibland.
Känner mig som lyxfällan nästa varje gång jag köper de där körsbörstomaterna eller betalar för nåt kul utan att ens tänka på vad det kostar, men vet att det är rätt beslut.
Tack! Så fint svar. Låter som att du medvetet valt att sätta lite guldkant på den sista tiden med barn hemma, så bra och vettigt! Heja dig och körsbärstomaterna!
Jag tror att få lär sig simma adekvat på tio halvtimmar utan professionell personal och utan någon som lär ut simning!
Men nästan alla med svenska föräldrar lär sig ju hemma eller i simskola.
Ett av mina barn gick ut hela simskolan och tröttnade inte förrän hen hade tävlat några gånger. Mitt andra barn hatade simskola intensivt, så hen lärde jag själv.
Lågstadiet tycker jag är sent ändå… Jag och mina kusiner tog simborgarmärket i 5-6årsåldern. Gick i simskola tidigt och simmade och badade jättemycket i sommarstugan.
Tyvärr har nästa generation inte riktigt tålamod att lära sig simma bra, men de har inget mot att bada i sjöarna här ändå. Håller man sig från havsvatten och vättern så är det oftast badtemperatur ändå i Sverige.
Men sett till trådens ämne… teoretiskt sett så klarar vi hela hushållet på nånstans kring 35000kr i månaden. Men då finns det inte mycket avsättning till framtida renovering och underhåll av hus och bil. Så 40-45000kr är vad som behövs för att klara oss bra.
Det går ju att spara mycket pengar speciellt om man måste. Vi köpte alla barnkläder på loppisar alternativt ärvde från barnens äldre kusiner. Jag klippte håret på mig själv och barnen. Fixa matsäck på utflykter istället för köpa utemat. Även om man inte orkar fixa hemma så går det utmärkt att köpa yoghurt, mackor, frukt och liknande på Ica så är det fortfarande betydligt billigare än att hela familjen äter varsin hamburgare på Max. Matlådor på jobbet har vi faktiskt valt bort då vi har en bra restaurang vid jobbet som ändå ger viss subvention på priset. Och det ger en vardagslyx som vi har haft råd med.
Köper aldrig dyrare bilar än att man kan betala kontant. Överhuvudtaget aldrig köper något (bortsett från hus) som man inte har pengar till. Leksaker och presenter kan man köpa på januari reor och spara tills födelsedagar. Resor med barnen gjordes alltid med bil i Sverige eller Norge tills äldsta var sju år. Vi har gjort - och gör fortfarande - många utflykter i naturen som bortsett från resan är helt gratis och ger väldigt fina upplevelser till barnen. Senare har vi lagt pengar på både utlandsresor och skidsemestrar i takt med att barnen blir äldre och ekonomin ökar.
Idag skulle jag säga att vi nog snittar 50 k i månaden inklusive allt, dvs inte speciellt snåla längre
