Jobbar statligt och har valt att gå ner till 80% vilket är okey tills yngsta barnet fyllt 12 vilket är om 8 år. Frun jobbar 60% i snitt per vecka, självvalt.
Med en fullt betald villa och bil och 6 siffriga belopp att leka med på börsen finns det ingen anledning, anser vi, att jobba bort barnens uppväxt.
Men så har vi, vad vi förstått, haft en hel del flyt på börsen som gett oss denna guldsits, tack SSAB m.fl.
Har verkligen inga “bra” månadslöner men väldigt låga levnadskostnader i.om att vi inte har några lån och huset byggt 2016. Vi sparar ca 5-8.000 i månaden som investeras i fonder och aktier.
Det beror förstås på hur man är som person. Jag tycker att bara chilla låter som ett ganska bra liv men det beror förstås också på vad man menar med att chilla.
Hej! Fantastisk frågeställning som fick mig att gå med i forumet! Jag brinner för att få använda hjärnan rejält dagligen, att göra skillnad för samhället, att kunna leva i enlighet med mina värderingar (som är ganska typiskt reko mitten (dvs kommunistiska, hosthost, i dagens klimat)), och att i lugn och ro få lyssna på Neil Young och försöka försonas med att livet är, well, sådär. Jag har ett jobb som innebär allt det där. Och vid 45 års ålder börjar jag ruttna på scharaden. Kom igen! Inget jobb - inte heller mitt - är värt mer än Keynes 15 timmar i veckan. Han föreslog att vi skulle vara 8 gånger rikare per capita nu än när han levde, vilket var otroligt snyggt approximerat, men den logiska konsekvensen - att vi borde jobba rätt mycket mindre - har uteblivit. Istället låter vi stressrelaterade psykiatriska diagnoser sticka som sjukskrivningsorsak (nu igen på ny rekordonivå efter tillfällig lätt avmattning i början av pandemin) och har stora grupper av ungdomar som inte alls kommer in på arbetsmarknaden utan tvingas harva på i utbildningssystemet i år och ändå inte bli kvalificerade för vare sig jobb el fortsatta studier. Something is rotten…
Äntligen några som gör det många bara drömmer om.
Jag har en kollega som också har för avsikt att flytta dit. Blev det som ni tänkt er ?
Något speciellt man behöver tänka på innan man köper ett boende där ?
Jag förstår inte längtan efter att leva så snålt som möjligt för att sluta jobba/jobba mindre.
Jag jobbar med saker som jag tycker är kul och som utmanar mig kreativt. Jag har också ett jobb som är svårt att göra på deltid. Det skulle innebära samma leverans men mindre lön.
Gör saker som är kul med livet, men för mig är det kombon stimulerande jobb, bra fritid och härliga resor några gånger om året som ger bra resultat. Att kunna spara är en ynnest för ekonomisk frihet, men den behöver inte växlas mot att jobba mindre.
Hej. Ja vi kände att vi har chansen nu. Vi beslöt oss för att chansa lite, istället för att vänta så gör det nu. Vi har ju större möjlighet att backa vårt beslut i yngre ålder än om sådär 5 år när man kanske blivit lite svalare på arbetsmarknaden. Så vi sade att vi provar i ett år så får vi se hur det känns. Och eftersom vi drog i oktober och absolut inte skulle flytta tillbaka till vintern blir det i praktiken 1,5 år som minimum.
Det som varit svårt är att komma ur semesterbubblan. Spanien eller var man nu flyttar är ju för de flesta av oss förknippat med sol, bad och hrm…harkel…en del alkohol. Att inse att vi BOR här, inte är på semester. Det är också speciellt när man faktiskt jobbat hela livet att plötsligt inte behövas. Att inte vara någon. Fast ett tag är det riktigt skönt… Sedan så vänjer man sig, en palm är trots allt bara ett träd. Det är samma sol och måne här som i Sverige.
Men alla är glada, hjälpsamma och generellt vänliga. Det är ganska byråkratiskt så man kan behöva lite hjälp ibland som man då får betala en.peng för. Flyttar man till ett EU-land är saker rätt enkla ändå, dock ska man ju ha koll på att efter att varit på plats över 6 månader på ett kalenderår blir man skattskyldig här. Det är småssker, men hjälp finns.
Är långt ifrån alla jobb där du kan skala ner i tid överhuvudtaget.
Jag hade gärna jobbat halvtid för halva lönen men är omöjligt i mitt yrke.
Tror att det är omöjligt i den absoluta majoriteten av högkvalificerade jobb i näringslivet.
Är nog mest i lågavlönade/lågkvalificerade yrken eller i offentlig sektor det går att skala ner i tid och ändå behålla sin “timlön”
Jag tycker om frågeställningen i ämnet. Jag har inte fattat nåt medvetet beslut, utan hamnade där jag är idag bara för jag rycktes med i samhället.
Vi är två vuxna och två småbarn, jobbar heltid (bortsett från under föräldraledighet), har totalt 170k brutto/månad och typ halvvägs till FIRE. Just nu sparar vi väldigt lite (<5%), men istället för att gå ner i arbetstid så spenderar vi mer pengar – på ett fint hus i ett bra familjeområde nära Stockholm, vardagslyx etc.
Jag tror dock att vi hade varit lyckligare om vi hade gått ner i arbetstid, men nu känns det svårt och läskigt när man har dragit på sig så höga kostnader. Vi har fortfarande ett mycket stort bolån som kan bli svårt att omförhandla om banken skulle se att arbetsinkomsten sjunker.
För att intressanta arbetsuppgifter med bra betalt oftast kräver minst heltid. Och om inte så kräver de ändå oftast att man har hög kunskap och erfarenhet inom sitt område. Vilket man skaffar sig genom att lägga många timmar på att intresserat utföra och lära sig. Det är inte genom att deltida man lär sig fortast och blir tillfrågad om nya intressanta arbetsuppgifter att lära sig.
Målet för mig är inte att jobba så lite som möjligt, utan att ha så intressant jobb som möjligt till så bra lön som möjligt inom normal arbetstid.
Sen kan jag gå ner i tid om en intressant position som tillåter det med en bra lön skulle dyka upp.
Så även jag, det fanns en period jag jobbade ungefär heltid med det där jag fick betalt + halvtid obetalt på min fritid (som hobby). Så, jag vet inte om det egentligen är en motsägelse till inlägget du svarade på.
Obetald tid på fritiden är ju nedlagd tid hursomhelst.
Skillnaden är väl om du jobbade på dina egna projekt eller på arbetets projekt? Jag har aldrig jobbat övertid på arbetet, men jag har haft gott om egna projekt jag pysslat med, allt från att arbeta igenom litteratur till att göra spel eller experimentera med nya programmeringsspråk. Ser inte riktigt det som obetalt arbete på samma sätt som att man skulle arbeta övertid?
Jo, jag håller med. Även om det är lätt att hitta bortförklaringar så är det ju rätt uppenbart att det mest handlar om att flyta med strömmen. Annars vore det ju ett väldigt konstigt sammanträffande att just den arbetstid som alla andra har också råkar vara den som passar mig bäst.
Att inse att vi BOR här, inte är på semester. Det är också speciellt när man faktiskt jobbat hela livet att plötsligt inte behövas. Att inte vara någon. Fast ett tag är det riktigt skönt… 
Sedan så vänjer man sig, en palm är trots allt bara ett träd. Det är samma sol och måne här som i Sverige.