Ja de senaste åren har vi haft prishöjningar?
Längre fram så kommer löner ikapp
Att ta med sig från inlägget tycker jag är biten om att inte sätta sig i en situation där man har för lite kapital att röra sig med framöver. Det behöver inte innebära just 5 miljoner på kontot.
Köpte bostaden för lääänge sedan för en relativt billig peng. Då med skyhöga räntor kändes det som en god idé att betala av det lilla lånet.
Nu skulle det gå att låna upp ett antal MSEK på bostaden men det känns lite bakvänt tycker jag även om det kanske är smart.
En liten bonustanke som jag tror flera nosat på, men inte riktigt uttryckt:
Finns pengarna i bostaden är de svåra att ta ut och bränna på annat. Finns de på ett ISK är det busenkelt.
Samma diskussion hade jag kring CSN-lån med folk när jag pluggade. Att lånet är förmånligt hjälper inte om man lägger merparten på pizza och starköl.
2 sidor av myntet. Droppar allt 50% så är amotering guld, går allt upp 50% är börsen guld
Precis så är det, normalfallet ger börsen bättre avkastning.
Eftersom ingen vet, sprider man sina placeringar i olika hinkar.
För hög eller låg skuld är en risk.
Är man en trygghetsknarkare och har aversion mot alla risker så ska man nog amortera för att sova.
Är man skuldfri ifall man har 10 MSEK i indexfonder men 100k i lån?
Jag känner mig skuldfri så länge mitt kapital är större än mina skulder.
Jag kan bli skuldfri på en arbetsvecka, men väljer att inte bli det då jag historiskt haft sådan otrolig avkastning, globala indexfonderna är 400%+ sedan 2013 och ännu mer på mitt fysiska guld och otrolig avkastning på fastighetsägandet.
Beror ju helt på vilken risk man är villig att ta, men matematiskt ska man ju ha lite lån, men då kanske man sover sämre, frågan är, ska känslor eller logik bestämma?
ska känslor eller logik bestämma?
När jag har funderat på det här med belåning har logiken fått ta ett snack med känslorna. Logiken har än så länge haft överläge varje gång.
Jag tycker svaret på frågan är ganska enkelt med följande motfråga:
Tycker du det är jobbigt mentalt att du har bolån?
Om svaret är nej på ovanstående fråga så är nog rätt svar att ha max 50-75% i bolån enligt Småspararguidens rekommendation: Bostäder och lån
För mig själv är svaret på frågan ja, och mitt mål är att bli helt skuldfri, men rent ekonomiskt så har småspararguiden rätt, OM och endast OM du inte kommer slösa bort pengarna på onödigheter.
Vi är i läget att vi tidigare amorterade av lånet och var helt lånefria ett längre tag. Inte bara för lugn och ro i själen, men också för att vi kände att det var enda säkra “investeringen”. (våra aktieinvesteringar hade inte varit de bästa - som för många andra ![]()
När vi bytte till lägenhet från hus tog vi lån för att ha i övergångstiden samt för support till en lgh för barnen (och inte behöva lösa pengar på ISK) så insåg vi att vi har så mycket i inkomst och sparande att lånet i sig inte är någon större risk, och beslöt oss att betala av lite av det men behålla ca 30% av lgh (dryga 2,5MKr) .
Detta växte fram:
efter att ha läst här,
för att vi har ett stort sparkapital som växer (och skulle kunna betala av lånet när som helst om det verkligen kändes relevant)
för att vi blivit äldre och kanske inte kan ta lån senare (spec inte om vi går FIRE före pension)
för att ha lite extra marginaler för en rel låg extrakostnad.
och nu sover vi mkt gott även med lån.
Så jag förstår bägge vägarna och hade vi inte plötsligt insett att vi hade rätt mycket sparat som dessutom vuxit bra (+ att vi inte längre kände att banklån var ett stort problem)
Med inte lätt att bli rik menar jag attmånga undviker att bli rika för de är rädda för det.
Jag köpte min första bostad kontant för något år sedan, de var inte riktigt planen från början. Men de landade i att jag köpte en billigare bostad istället för nyare inne i centrum. Just där och då hade jag inte riktigt kolla på indexfonder så de var mitt stora mål att köpa min första bostad. Efter köpet hade jag verkligen noll kronor på kontot vilket för mig inte var en härlig känsla. Nu har jag sparat ihop snart 300k i indexfonder så nu börjar de kännas för mig ok igen.
Nu vet jag inte vart jag tar vägen med allt då jag kanske börjar plugga igen till hösten. Kanske blir de där jag bor eller så får jag flytta. Ja lite rörigt helt enkelt.
Men att jag inte har så stort kapital i indexfonder gör att jag skjutit upp planer på bil, resa och lite allt möjligt. Har bara sparat all in på min låga lön. Hade jag haft lån på säg hälften så hade jag nog troligtvis tänkt att ja en bil är ju inte så stor kostnad.
Min pension kommer ju bli kass hur jag än vrider och vänder på det. Allt för många år med plugg/ deltid /låg lön/arbetslös. Att jag börjar plugga kommer ju inte direkt göra det bättre. Tror de går på ett ut då jag är 40+ idag men jag känner hellre att jag gör något jag verkligen vill istället för ett jobb som verkligen ger mig noll stimulans. Sparandet löser sig nog med tiden tänker jag. Men ja något 50 fire kommer de ju absolut inte bli. Runt 65 tippar jag för min del, skulle bara vara + om de blev något år tidigare.
Själv vet jag inte om skuldfri var det rätta beslutet, sedan tänker jag att det inte är några miljoner de handlar om som för många andra (under 1M). Jag är kluven faktiskt. Behöver jag flytta så åker pengarna in i en indexfond. Jag hade nog tänkt ( från början ) att om vi ser en rejäl börskrasch så kanske jag lånar upp till 50 %. Annars fortsätter jag bara spara som vanligt. Som de är nu så har jag ett bra sparande men inser också att det inte är hållbart i längden att leva som man lever på existensminimum, men får nog fortsätta ett litet tag till nu när jag kanske blir student. Någon liten resa kommer jag dock unna mig!
Många här skriver om belåningsgrad på bostaden.
Jag har en fundering kring det.
Det är väl inte skrivet i sten att den bostad man äger kommer att vara värd lika mycket i all evighet.
Ponera att man äger en bostad värderad till 4 Mkr, och har lån på 2 Mkr.
Efter X antal år har det p g a icke påverkbara omvärldsfaktorer hänt saker, som gör att huset nu värderas till endast 2,5 Mkr. Fortfarande är bolånet på 2 Mkr.
Hur ska man tänka där?
Kan inte risken för ett sådant scenario vara ett skäl att betala av hela eller delar av bolånet, om den möjligheten dyker upp?
Eller har jag missförstått något här?
Resonemanget gick ungefär såhär:
Börsen har gått väldigt bra i över 10 år, dags att ha hem en del av vinsten
Oberoende hur börsen har utvecklats tidigare så finns det inte garantier att dem närmaste 10-15 åren ger en positiv avkastning
Tycker det är jobbigt att snacka med bankerna och känna att jag är i beroende ställning varje gång man ska omförhandla
En sak mindre att tänka och lägga energi på (bolån)
Skulle man ändra sig så kan man förmodligen ta ett nytt lån då man fortfarande jobbar
Skulle dem investerade pengarna göra en stor skillnad för oss ekonomiskt ifall de skulle avkasta 7-8% per år? Nja, tveksamt.
Än så länge har vi inte ändrat oss. Ställde också frågan om vi skulle ärvt ett hus helt obelånat, skulle vi belåna den för att lägga pengarna på börsen? Svaret blev Nej.
Hur ska man tänka där?
Då arbetar man med marginaler. Om en nedgång i bostadspris skulle påverka ens ekonomi.
När jag pratar belåningsgrad är det utifrån dagens värde, vilket är svårt men så gott det går. Framtida händelser som kan påverka världsekonomin och bostadspriser, ja allt kan hända, utan en spåkula finns det inte mycket att göra.
Du är inte skuldfri även om du har 100M i index fonder. Du kan bli skuldfri. Tror också ration mellan NW och lån är viktig för känslan av lugn.
För min del kändes det bara bra att bli av med lånet för att skapa flexibilitet, behöver inte oroa mig för vad banken hittar på och kan bestämma helt själv över min fastighet.
I samband med en flytt till dyrare boende fick vi det hårda uppvaknandet hur lite banken bryr sig om tillgångar/likvider/pensionssparande.
Det är riskerna dom bryr sig om. Har man inte cash och/eller inkomster, betalningsanmärkningar så kan dom neka.
Jag köpte ett fritidshus 2023 ville då betala kontant och det var stort motstånd från mäklaren, kontanttillträdet krävde att mäklaren och banken skulle mötas innan slutlikviden.
Det slutade med att jag ändå tog ett lån på 50% och resterande i en KF som gett avkastning på 8% i jämförelse med de 3,5% ränta som lånet kostar.
Har nyss sålt ett boende och gjorde bra vinst så det går in i nästa boende med samma filosofi.
Så jag känner mig nöjd med att ha lån och ett buffertsparande som finansierar boendet.
Fast jag har inga problem med banken
Ponera att man äger en bostad värderad till 4 Mkr, och har lån på 2 Mkr.
Fast hur stor är sannolikheten att boendet kommer sjunka mer än 50%?
Jag tycker svaret på frågan är ganska enkelt med följande motfråga:
Tycker du det är jobbigt mentalt att du har bolån?
Sover man dåligt för att man har skulder då är man sannolikt överbelånad.
Ungefär som man inte har tolerans för att börsen svänger 30%
Allt handlar om att följa en strategi och lita på processen.
Uppfattade inte ditt inlägg som egen erfarenhet, utan ett argument för varför amortering är en dålig ide.
Jag hade den tanken men slutade med att jag faktiskt tjänade på att ha lån och sprida riskerna genom filosofin, pengar ska skapa mera pengar och inte låsas i boendet.
Jag skulle känna mig stressad att ha alla pengar inlåsta i en bostad.
Varför skulle en ekonomiskt sinnan person ha alla sina pengar låsta i bostaden??
Trådskaparen har inte den målsättningen, inte jag å många andra som har amorterat bort bolånen…
Även om man som en fattig pensionär blir ännu fattigare av att ha amorterat så mycket och låst in allt kapital i bostaden, att man varken har råd att leva och ha kul eller underhålla huset.
Det finns risker med allt och det finns massvis med trådar om varför man ska sprida sina risker., när man placerar sina pengar
Va är det som säger att man ska vara fattig som pensonär??
Har man samlat ihop pengar å amorterat av sina lån så lever man väldigt bra me gott om slantar för att göra de man vill…
Nu senaste gången när man varit skuldfri är från 2013 har jag för mig… Ansåg att de va skönt att då jobba ännu mindre på egna företaget… De behövdes inte jobbas så pass mer att få ihop pengar till ränterna för lånet… De va inga svindlande belopp men skönt att slippa…
De är synd att i tråden ska folk typ idiot förklara dom som amorterat eller tänker göra de istället för max belåna å investera…
De är som att trådar med olika investering ska ner verderas av dom som är obelånade… Trådskaparen frågade vad dom som har amorterat av sina bolån tycker om de å inte behöva försvara sig mot dom som är mot de…
Säger bara, de är himla skönt att vara skuldfri…
Du är inte skuldfri även om du har 100M i index fonder. Du kan bli skuldfri. Tror också ration mellan NW och lån är viktig för känslan av lugn.
För min del kändes det bara bra att bli av med lånet för att skapa flexibilitet, behöver inte oroa mig för vad banken hittar på och kan bestämma helt själv över min fastighet.
Du bestämde helt själv vad du vill göra med din fastighet innan du löste ditt lån (med reservation för PBL och kommunala pålagor).