Beror väl lite på i vilken del av landet man bor. I Stockholm ska det till en del kapital i fastigheten för att inte ha den stora delen av kapitalet inlåst i en bostad. Men det beror ju såklart på hur mycket kapital man har när man börjar.
Jag bor å har bott hela mitt liv i Stockholm å känner inte att man har all kapital i bostaden… För mig är bostaden viktig för där trivs man… För min del handlar de om hus som bostad…
Kostar inte hus däruppe typ 10-15 miljoner i nuläget? Är ju ganska grand om man lyckas pytsa in 10 miljoner men samtidigt ha massa miljoner över för diverse. Men det kanske är jag som är alldeles för fattig.
1 gillning
Njä, men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ta ett lån idag med mindre förmånlig ränta än CSN om det innebar att jag kunde bjuda mitt forna studentjag på en pizza och en öl.
Det är ju det lånet är till för, låna från sitt framtida jag.
För att svara på tråden, bolånet är som gott avbetalat, vill helst inte blanda in boendet i investeringar så andra lån får användas till det.
Och ja, det må vara mental bokföring, men så känner jag.
Sen råkar förutsättningarna för oss vara så att bolånet inte är det förmånligaste lånet vi kan få.
2 gillningar
Och…vi har sponsrat våra barn så att de har kommit in på bostadsmarknaden… Det är det bästa vi har gjort:v:
!
1 gillning
Njae, kan tex in riva mitt hus om jag vill 
i USA så är det en del annat som begränsar en också. Förmodar även i Sverige kan jag inte sälja / överföra hur jag vill utan banken behöver bli inblandad?
1 gillning
Nå, alltså… först måste man definiera “historiskt” i detalj. Sen får man, bör man, tänka genom hur framtiden kommer gestalta sig, scenarier, närmsta 30-40 åren som pensionär (när man är typ runt 60 el äldre).
Det som i huvudsak ska styra hur stort lån på bostaden man “ska ha kvar” (amorteringsfritt då utgår vi ifrån här) är inte belåningsgraden. Det är ditt sparkapital som är under din kontroll. Med det menar jag ISK/KF, AF konto, TJP fondförsäkringar. Bara det.
Betrakta bostadslånet som en hävstång på ditt sparkapital. Bedöm sen risken utifrån nivån på hävstång och viljan/betedskapen att managera detta genom att i någon mening tajma marknaden (minska hävstången snabbt när fall & björnmarlnad på börsen inträffar).
Då blir tänket rätt.
Om du med “förmånlig” menar f.tf. lägsta räntan så fattar jag. Men annars fattar jag inte ska jag erkänna
2 gillningar
Den definitionen är knepig. Den innebär att “optimera’” är 100% subjektivt alltid,.d.v.s. det kan vara precis vad som helst inkl ingenting. Är det önskvärt? Fruktbart?
Visst kan man tjäna på att ha hävstångs-“produkter”. Men man man likaväl förlora lika mycket.
Hela idén är att äga aktier (indexfonder…) som antas ge mer % avkastning i snitt än bolåneräntan. Men. Det finns ingenting som säger att detta kommer gälla nästa 30-40 åren – medan du inte jobbar om du är 60+ nu.
Är det att “sprida sin risk” då? Kanske det. Jag är skeptisk. Det är ju skillnad, anser jag, mellan att minska risk och ath sprida riskerna rent allmänt. Mycket här handlar om vilken ålder man är i d.v.s. vilken potential till intjänande av nytt kapital man har.
Huruvida man ska ha x% belåningsgrad på sin (ägda) bostad som pensionär handlar i huvudsak om hur stort sparkapital man har, i andra hand hur hög pension man har. Man ska tänka på lånet som en hävstång.
1 gillning
Man optimerar på de parametrar man vill optimera på. De kan vara vad som helst. Man kan optimera på hur mycket tid man vill lägga ner på en uppgift, t ex om man inte bryr sig så mycket så vill man hitta något snabbt som löser grejen, även om den inte är bäst ur andra kriterier.
@angaudlinn pratar t ex ofta om att optimera för bra nattsömn.
Inom programmeringsprojekt pratar man ofta om triangeln fast-cheap-good, där man kan optimera lite olika baserat på sina mål.
Man måste inte optimera på avkastning, det finns fler val.
För att kunna optimera måste man dock bestämma vad man vill optimera på, och kunna mäta om man uppnådde målet. Men det kan hända lite implicit, t ex om man tänker “äh, jag tycker det här är trist, jag löser nåt snabbt” (optimera på nerlagd tid).
Dock tycker jag det är dumt att lura sig själv genom att göra något som man tänker ska uppnå en optimering, men man arbetar i fel riktning för att uppnå det (t ex betala av sitt lån så fort som möjligt, där det generellt är bättre att behålla lånet och investera det, tills man har sparat ihop och fått avkastning så att man kan betala av hela. Gör man så kan man generellt betala av lånet tidigare än om man amorterar direkt).
5 gillningar
Sant, fast det bygger på att börsen ska agera normalt.
90tals krisen lärde mig att ibland händer flera dåliga saker samtidig. Höga/myclet höga räntor och samtidigt usel börs och många blev av med jobbet.
Hade en kompis som satt på a-kassa med 15+% bolåneränta som fortsatte upp, och samtidigt en börs som gick uselt. Resonemanget gick:
”Ska jag sälja av aktier/fonder eller inte för att lösa en del av lånet??? Går börsen upp igen snart? Eller går räntorna ner snart? Får jag ändå lämna boendet så kan jag lika gärna behålla investeringarna, eller kräver banken in dem ändå? När får jag ett jobb igen?”
Svår sits att hamna i med mycket ångest och lite sömn. Samma person hade fram till krisen var rätt kaxig, ”bara in med det på börsen, långsiktigt är det bäst”. Långsiktigt är det så, men man kan behöva överleva perioder kortsiktigt (1-5 år) när det inte är så.
Såklart, har man
- låg belåningsgrad
- stora marginaler i sin ekonomi så man klarar både höga räntor och en period med arbetslöshet
- samt tillräckligt med privat kapital som man dessutom är beredd på att likvidera en del av oavsett senaste tidens börsutveckling
Då kan man absolut, eller t.o.m. ska, man ha kvar lånet.
I övriga situationer är det nog väldigt individuellt där det inte finns en (1) sanning utan alla får göra sin bedömning både ekonomiskt och emotionellt.
Med vår erfarenhet i bagaget så var det väldigt lätt, och känns väldigt bra, att vara skuldfria. Sen betraktar vi inte boende som helt bundet kapital. Vi är inte gifta med bostaden utan kan likvidera den för att använda kapitalet på ålderns höst eller när det behövs. Vi ser det som en del av portföljen, börs, räntor, fastigheter, guld mm. Jag vet att alla inte är beredda på att likvidera bostaden oavsett situation, vilket såklart måste påverka valen kring belåning.
Det viktigaste är nog att man är medveten om sin situation och gör sina val i god tid före något går fel. Alltså att ha en genomtänkt plan.
13 gillningar
Jag skulle säga att det beror på den återkommande frågan ”när är nog, nog”
Om ni i övrigt har en situation där ni berömmer att era pensioner och kvarvarande privata kapital är/blir tillräckligt för er att leva ett bra liv efter arbetslivet … ja då har ni ju ”nog” och kan ta en del av kapitalet och betala av lånet för att göra er situation väldigt robust. Mot att ni offrar avkastning.
Om ni däremot känner att ni behöver jaga på ett bra tag, behöver prioritera avkastning på kapital för att få det livet ni vill ha sen, ja då är det ju fullt rimligt att behålla lånet. Speciellt med låg/bra belåningsgrad som ni verkar ha.
Allt hänger på hur ni bedömer er totala situation. Svårt att ge exakt riktning utan det är såklart bara ni som kan göra.
Som jag skrev ovan så valde vi att vara skuldfria, pga tidigare livserfarenhet, att vi inte vill ta onödiga risker och att vi hade en situation där vi inte behöver jaga avkastning.
6 gillningar
Av 2 anledningar
- i snitt tappar medelpensionären ca 30%
av sin tidigare inkomst och - Svårare att få lån vid köp/underhåll av
bostad, måste skjuta till kontanta medel.
Samtidigt har man förhoppningavis inte samma skuldsättning och utgifter då man var 40 år.
Men det är betydligt svårare att få lån som pensionär, så behåll dina fina lån.
Absolut och allt är relativt, det kostar att leva som aktiv pensionär.
Bostaden ska drivas och underhållas, inget är gratis och väntar man blir det ännu dyrare.
Bilen ska servas, mat e.t.c.
Men om man ex har 2 milj och en bolåneskuld på 2 milj ca 50% belåningsgrad.
Hur placera?
1.Amortera ner lån på 3,5% ränta
2,Eller sprid riskerna med en “husbuffert”
avkastning realt på ca 5%.
Vad är rätt eller fel?
För mig med mycket god ekonomi så behåller jag lånet placerar kapitalet i något som ger avkastning, jag har råd att förlora pengarna.
Om ex 50% eller mer av min disp inkomst går åt till att betala lånet, kanske det inte är värt att ta risken så amortera ner bolånet.
Eller sälj boendet men banken säger nej till nya lån, du är inlåst! Skaffa hyresrätt?
Mycket bra råd och bra skrivet!
Eftersom ingen vet exakt, men man kan med en viss sannolikhet göra en riskbedömning.
Pengar är = skuld, dom minskar alltid i värde. Du måste skydda dom från detta, det sämsta är bankkontot, detta är en klar risk eller ännu sämre du konsumerar upp dom.
Har man ingen risktolerans skaffar man sig inga lån, minska risken för dom är absoluta.
Har man god ekonomi kan man ta risker, pengar ska bara omsättas i något jag gillar eller ger avkastning.
Jag kan förlora det och sova gott ändå, riskerna är relativa och kan spridas.
1 gillning
No
Skillnaden är att de inte är likvida. Som gammal kan du inte sälja och köpa nåt mindre med lån - du får antagligen inget på en pension.
Tanken med att ha pengar på börsen är inte att de ska brinna inne, de är ju likvida och man börjar ta av dem innan man dör. 20% per år sista fem åren till sparkonto/ räntefonderi nnan de ska ut helt, samtidigt som man börjar nalla. Mest i början då man är frisk, sista åren är man mer passiv och behöver mindre.
Fast om bostaden är likvid eller inte är väl bara en inställningsfråga. Kan man tänka sig att down-sida eller sätta sig en en bra hyreslägenhet (tex att strategiskt ha valt att registrera sig hos olika uthyrare så man har lång kötid) så kan man ju likvidera hela eller delar av kapitalet i bostaden på några månader.
Lån som pensionär. Beror på. Jag vet de som fått lån på pension, även om det kan vara lite trixigt och man behöver fråga flera banker. Men visst, generellt sett inte helt lätt.
1 gillning
Detta fick jag upp ögonen för när vår villa såldes nyligen. Mäklaren och köparna (ungt par i 30 års åldern) berättade att vårt hus var det enda som inte behövde omfattande renoveringsbehov.
Paret ville inte starta familj och samtidigt leva i ett hus i ett halvår eller fler med byggdamm och allt bök runt det. Inte bra för relationen.
Oavsett om man är obelånad eller inte vill man inte bidra till fler separationer tänker jag.
2 gillningar
Vi har strax över 900K kvar i bolån och amorterar aggressivt. På 4 år räknar vi med att vara helt lånebefriade, vi kommer då vara 46 resp 48 år, och planerar nå FIRE efter ytterligare 3 år.
Vi sparar också en stor peng på börsen varje månad.
Lånet ska bort, och så är det bara, oavsett vad alla proffstyckare säger. Amorteringen är egentligen det tryggaste alternativet av sparande. Inga boräntor kommer nånsin röra oss i ryggen, en trygghet jag verkligen suktar efter.
12 gillningar
Tack för ditt inlägg 
. Det är just såna här tankar jag ville få fram. Vad är tanken och vad är värdet med att amortera bort lånen! Hur har tankarna gått etc.
Att det kanske är rationellt att ha pengarna på börsen och jobba själva där finns tusen trådar och inlägg om. Med utgångspunkt att börsen alltid ska ge minst 7% tillbaks närmaste 10-15åren för så säger historien. Den inställningen tänker jag är logiskt vanligast i detta forum. Och inget fel med det 
Men det kan ju finnas andra värden i att vara skuldfri, det är intressant att höra.
Då förutsätter jag så klart att man inte sitter med minimi pension utan medel och allt låst i huset!
2 gillningar
Ja med förmånlig menade jag i första hand lägre ränta att betala.
Det har att göra med att i Finland där jag bor är inte bolån avdragsgilla, men investeringslån är det. Så även med marginellt högre ränta från banken blir det mindre ränta (eller skatt egentligen) att betala i slutändan.
2 gillningar
Jag har bott i min villa i drygt 30 år.
Har under resans gång hunnit helrenovera huset invändigt och utvändigt.
Byggt 60 kvm garage och 15 kvm utebastu.
Amorterat stenhårt sedan jag köpte huset -94.
För 6-7 år sedan lade jag om strategin helt eftersom belåningen var under 500k.
Började amortera endast 1000/mån och
startade ett sparande på ISK och köpte allt jag orkade varje månad.
Valde ut en enda fond som gått väldigt bra(LF Global Index) under den perioden.
Resultatet ekonomiskt var lysande.
Bolånet kan jag idag betala bort flera gånger om men har istället valt att ta tidig pension vid 59 års ålder med hjälp av mitt sparade kapital och uttag av Tjänstepensioner.
Sålt och säkrat vinsterna på LF redan under förra hösten.
Idag har jag drygt 400k i bolån och amorterar 1000/mån.
Leker med tanken att sluta amortera och låta inflationen äta upp det lilla bolånet.
5 gillningar