Oj, detta känner man ju igen. Jag gick ner till 50 % för ett tag sen, och HERREGUD vad mycket jag inte har hunnit med. Man tror ju att man ska bli nån slags produktiv fritidsjesus, stå där med staffli i solnedgången och perfekt hållning medan cellotoner böljar ut över nejden som nån sorts musikalisk permakultur. Men i själva verket har jag mest börjat äta smör med sked. Inget konstigt. Bara smör. Saltat.
Jag hade också ambitioner. Så många ambitioner. Lära mig japanska, bygga en egen vedeldad bastu i Excel, kanske starta ett nyhetsbrev om kantarellens andliga betydelse. Men i slutändan blev det mest att jag började läsa om olika typer av ljusinställningar på kyllampor. Tydligen kan man få dem i “midnattskyla”. Jag vet inte vad det är, men det låter som nåt man bara får i en roman av Kerstin Ekman.
Och du har så rätt – sociala medier, alltså… jag kan numera alla TikTok-filter som ger dig 1700-talsöron. Inte ansikten. Öron. Har också börjat följa ett konto där en kvinna recenserar olika typer av plastpåsar. Det är bättre än det låter. Eller nej. Det är exakt så det låter.
Sen det där med Tradera… alltså, man går ju från att köpa saker till att liksom leva i väntan på att få spåra ett paket. Det är som att julen aldrig tar slut men tomten har usel logistik och väldigt varierande fraktkostnad. Jag budade på en samling gamla frimärken med djurmotiv. Vet inte varför. Har inga djur. Ingen frimärkssamling heller. Nu har jag bara frimärken. Ligger i en låda. Väntar.
Träffa vänner? Javisst! Jag bokade in en fika med min gamla kollega som blev biodlare. Det blev aldrig av. Men jag läste halva Wikipedia-artikeln om drönare (alltså bin, inte flygande kameror – men råkade hamna där också).
Jag hade också en idé om att börja måla. Köpte färger, penslar, duk. Allt står orört. Jag fick prestationsångest redan vid färgvalet. Jag menar, vad är egentligen skillnaden mellan “ockra” och “bränd sienna”? Låter som två syskon i en SVT-produktion från 90-talet som driver ett småskaligt textiltryckeri i Hälsingland.
Men men. Friheten är ju fin. Man får mycket tid att fundera. Som till exempel: varför heter det fortfarande “halvtid” när veckan ändå har sju dagar? Borde man inte jobba 3,5 dagar då? Jag jobbar måndag till onsdag förmiddag och sen är jag “ledig”, vilket i praktiken betyder att jag går runt hemma och flyttar saker från en hög till en annan och funderar på om man kan kombinera surdeg med hobby-elektronik.
Så vad jag gör med min tid? Tja… lever kanske? Fast väldigt långsamt. Typ som en powernap som varar i två år och luktar lätt av linfröolja.
Men alltså, kör på! Att inte göra nånting kan också vara ganska arbetsamt, på sitt sätt. Vem vet, kanske börjar jag med cello också. Eller så lär jag min orkidé att känna igen mitt ansikte. Båda känns lika rimliga.
Lycka till! Och glöm inte att ibland är det okej att bara… glo.