Jag går på magkänsla när det gäller att dela med mig - men en analys av mitt beteende ger ett par ledtrådar till hur magen tänker:
- Ren nöd - ytterst sällan vi ser det idag, men jag har nästan bokstavligen snubblat över vrak som är så svaga att de inte kan tigga. Stötte på en gammal gumma på julafton som samlade tomglas i bitande kyla och snö, barhänt. Innan jag visste ordet av hade jag tömt fickorna, tror hon fick 700, har sällan cash men denna gången. En annan gång hittade jag en fingerlös gubbe som gömde sig inne på McDonalds för kylan, han fick mat och pengar. Osv osv, några dussin insatser av vardagshjälp när man minst anar det - ingen tanke, bara handling - rädda den som drunknar. Jag ger för övrigt endast och sällan mat till tiggare så de triggar inte min hjälpreflex.
- Gynna potential - att ge det som krävs för att någon skall komma vidare eller över en tröskel - kan vara pengar, tid, kunskap, kontakter, material. Jag har dock stött på så många “entreprenörer” där min hjälp skulle gjort noll skillnad - bränna upp pengar - de personerna har varit tvungna att slipa bort sin naivitet innan jag skulle kunna göra någon skillnad.
- Inte fördärva, speciellt barn och ungdom - jag har familj, vänner och bekanta som skapat sig förmögenheter på de mest skilda sätt, eller ärvt - kan nog räkna minst 10 miljardärer i kretsen. De som klarat sig bäst och fått avkomma som oftast mår bra och står på egna ben är serieentreprenörernas barn. Pengar som ärvts eller kommer från finanstrolleri har haft en tendens att påverka barnen negativt, slutat med missbruk, självmord, gold diggers, legala bråk, och svårigheter att leva normala liv utan ständiga pengatransfusioner från släkten. Det är inte pengar barnen behöver utan mindset och uppfostran - de egna pengarna kommer sedan därifrån. Att undvika bortskämdhet och upplevd meningslöshet är essentiellt enligt mig, men skapa förutsättningar kan man gott investera i, för livet.
- Gynna hälsa. Livet är kort och kan upphöra när som helst, eller vara en lång plåga där kroppen eller huvudet sviker. Att ge bort skidresor - hälsa, socialt häng, guld på många sätt. Ge bort privat sjukvård och preventiva screenings. Tråkigt men viktigt.
- Samvaro och minnen - gemensamma resor och gärna exceptionella middagar - man minns en mångstjärnig Michelin-upplevelse många år efteråt, lätt värt 30 fina middagar av lägre kvalitet.
Sorry för wall-of-text. Kom hem igår från besök hos en kraftigt dement ingift släkting, stenrik, fyra heltidspersonal ute på skärgårdsön för att ta hand om honom, och hans fru som har lika mycket i kassavalvet spar inte en krona/euro för att göra livet lättare för mannen men pengar kan inte skapa mirakel. Vi har haft många givande diskussioner om hur undvika alla trubbel som pengarna faktiskt fört med sig på det personliga planet. Jag drar lärdom så gott jag kan.
Executive summary: du kan inte ta med dig stålarna, men ingen vits att slösa bort på trams. Så frön som gror, i många dimensioner.