Ja, till och med i ditt extrema exempel så tycker jag det är vettigt att vara rationell. Det finns många aspekter i valet av partner där det är bra att agera rationellt istället för via känslor. Valet av partner är superviktigt och finns det många rationella varningstecken på att en ev relation kan bli problematiskt bör man nog ta sig en funderare sitt val. Det kan prägla en stor del av ens liv på ett väldigt negativt sätt om man bara agerar på sina känslor.
Okej. Det är tydligt att vi fungerar väldigt olika.
Räknas småstad i skåne som civilisationen? ![]()
![]()
Mer än Ankeborg iaf.
Svårt det där. Ska folk ha friheten att få göra idiotiska val eller ska vi ha ”barnspärrar” för de som inte har gott omdöme? Nu tänker jag främst på de som inte klarar frestelsen snabbt sms-lån och hämtmat.
Jag undrar om inte kombinationen av att konstant kunna se lyxlirare i sociala medier förvärrar behovet av att också få leva som om man var rik. Hade vi inte en tråd om detta för ett tag sen? Någon som vägrade dra ner på kostnaderna när hen var på semester och pengarna tog slut utan hellre tog sms-lån.
Så min analys är att vi befinner oss i en perfekt storm av konstanta lockelser, snabba tekniska lånelösningar och ha-begär.
Staten uppmuntrar direkt till skuldsättning genom ränteavdraget.
Ja, det vet vi nu, i efterhand. Det är ingen som vet om det kommer vara samma förhållande 2047 vis-a-vis 2025.
Historisk data är ingen garanti för framtida avkastning. Man vet helt enkelt inte. Lägre skuldkvot är lägre risk.
Jag tror inte alls att svenskarna är särskilt högt skuldsatta. Möjligen är vi högt belånade, men det är inte samma sak att ha ett lån på 75% av villan jämfört med att ha maxat sina kreditkort och inte klara hela månadsbeloppet utan ligger med 15% ränta på ren konsumtion.
För att vi har ett så välutvecklat och effektivt finansiellt system att de går att belåna sitt humankapital till en väldigt låg (historiskt sett) ränta?
Samt att vi är såpass rika att vi har ett överskott varje månad som kan ackumuleras över åren trots att vi endast arbetar 40h i veckan.
Gå tillbaka några hundra år och det hade varit väldigt svårt, dyrt (räntor, avgifter) och hög risk att som vanlig person låna pengar även med en väldigt bra säkerhet.
För några hundra år sedan var det rätt stor risk att personen som lånat pengar gick och dog av olika anledningar.
Sjukdom, krig/inkallad, fyllebråk.
Och eftersom väldigt många var samma sorts generalist (bonde) var humankapitalet väldigt litet.
Inte mycket att låna på där alltså.
Det var några få som blev borgare som möjligen kunde börja specialisera sig och därmed öka sitt humankapital något.
Prästerna de fick sin lön i livet efter. De hade ju också allt betalt, utan att för den sakens skull ha några tillgångar. Även om de kontrollerade stora rikedomar och därmed säkert var korrumperade ut i tåspetsarna.
Adeln, ja det var ju de som föddes in i FIRE så att säga med tanke på det kapital i form av materiella tillgångar de satt på.
Jag kan hålla med om att överskuldsättning och dyra lån är problematiska, framförallt när ändamålet är onödig konsumtion.
Dock kan jag inte skriva under på att lån i sig självt är av ondo.
Någon har behov av pengar för att plugga, bygga, eller få sitt företag att växa och en annan har mer pengar än den behöver som kan lånas ut mot en ersättning.
Match made in heaven. Effektiv allokering av resurser i samhällsekonomin.
Lån är i grunden positivt men ska hanteras med respekt.
De enkla svaret är att de är enklare att låna än spara…
Tycker ändå den här diskussionen väldigt fort gick till skuld vs börsen, lätt när man har pengar…
Problemet är inte foodora skulder, det är bara toppen på isberget! Har du inte 150:- beställ inte pizza på kredit…
Istället för att prata om "skuldberget " bör man prata om nettoskuld. Ganska många har ju tillgångar som vida överskrider skulderna. Så ett mer rättvisande statistiskt jämförelsetal skulle mer vara i termer om andel svenskar som har större skuld än tillgångar (nettotillgångar allra helst).
För egen del har vi bolån med 12-13% belåningsgrad. Därmed äger vi det mesta av husets värde. Sen har vi en del tjänstepension, isk sparande och sparkonton. Totalt sett blir skulden relativt liten. Ca 5% av våra totala tillgångar. Varav de monetära tillgångarna enkelt kan lösa bolånet i morgon om man så skulle vilja. Men vårt lån är ändå en del av det totala “skuldberget”. Så, det jag menar är att även om skuldberget är stort så är ju en del av det egentligen oproblematiskt, eftersom en del av lånen skulle kunna lösas i morgon.
Men absolut är skuldbergets storlek ett mått på någonting. Och mest besvärande är väl att konsumentkrediterna ökar.
Du är alltså expert på backtrading. Själv förlorade jag 90% av min aktieportfölj, då 1,5 mkr, 2008-09. Hade jag varit belånad hade det varit en katastrof, en verklig sådan.
Sen bygger hög belåning på höga stabila inkomster, vilket inte alla har.
Fast att ha pensionstillgångar som man enbart är berättigad till vid en viss ålder, samt att det inte betalas ut som en klumpsumma kan man ju knappast likställa i balansräkningen mot ett lån.
Är man 40 år och får svårt att betala sina räntor till banken hjälper det inte direkt om man har några miljoner i pensionskapital då det enbart är dina pengar om du överlever till den åldern och att hela systemet bygger på att en hel del människor faller bort i förtid
Pensionen borde vara ens privata egendom. Det är ändå pengar som din arbetsgivare har betalat in till staten. Skulder påverkar ens val som person. Med ett stort bolån så vågar man inte vara obekväm mot arbetsgivaren. Vågar inte lämna det tråkiga jobbet med den stabila inkomsten. Så det är bara en “matematisk beräkning”. Fler faktorer som påverkar ens liv än bara pengar.
Håller med dig och man märker ganska snabbt att det finns två läger på denna site, de som ogillar lån och föredrar autonomi och de som inte ser de aspekterna av livet alls och inte verkar ha något problem med att t ex underställa sig en och samma arbetsgivare livet ut
Det är sant. Men tycker ändå man bör kunna se skuld ur flera perspektiv, inte bara titta på skuld i relation historisk skuld. Hur mycket mer har skulderna ökat i förhållande till tillgångar per capita? Ökar tillgångars värde så ökar rimligen också totala skuldbördan. Och hur många av alla med en skuld kan betala tillbaks i morgon, om man enbart väger skuld mot nettotillgångar per capita? Med nettotillgång menar jag då endast pengar i form av t ex isk/kf/depå/konton.
Så, är det illa, riktigt illa eller katastrof? Hur stor andel låntagare kan inte betala tillbaka? Hur stor var motsvarande andel 2012, 2004 eller 1994?