Behöver inte vara sjukare än att kvinnliga kunder generellt kanske är sämre förhandlare? Räcker det med det för att få det här utfallet?
Dvs snarare än att göra passiva offer av dem kanske det är mer korrekt att se även kvinnor mer som aktiva agenter i sina egna liv.
Att rådgivare = rångivare kan vi nog inte göra så mkt åt.
Jag håller med Agaton-Sax. Det som talar för detta är tex vad som står på sid 9:
“The fact that women are more likely to receive recommendations for more expensive products is especially worrisome when considering the many gender gaps documented in economics and finance. To name but a few, studies show that women earn lower incomes, plan and save less for retirement, accumulate less wealth, and invest less in risky assets compared to men. They also have lower financial literacy skills and are less confident in their financial decisions.”
Artikeln argumenterar för att agerandet från bankens sida utgör statistisk diskriminering. Statistisk diskriminering uppstår när en beslutsfattare bedömer en individ utifrån genomsnittliga egenskaper hos den grupp individen tillhör, snarare än på personens faktiska meriter eller egenskaper. Detta sker ofta när det råder brist på information. Istället för att lägga tid och pengar på att undersöka varje person i detalj, använder beslutsfattaren statistik om gruppen som en “genväg” för att förutsäga individens framtida prestation eller beteende.
Jag vill hävda att agerandet från bankens säljare/rådgivare inte nödvändigtvis utgör statistisk diskriminering. Om bankens säljare identifierar flera kvinnor än män som mottaglig för deras säljande budskap pga att fler kvinnor än män har låg finansiell kompetens och/eller finansiellt självförtroende kommer detta ge utslag i gruppskillnader i vilka fonder (och avgifter) som föreslås utan att det beror av statistisk diskriminering.
Det kommer att fungera så här:
Identifiera kundens finansiella kompetens. Tex genom de kontrollfrågor bankpersonal ställer till sina kunder, men också genom lite allmänt prat om samhället i stort.
Förhöra sig om kunden har några starka åsikter om vilka fonder hen vill ha. De med starka åsikter (dvs högt finansiellt självförtroende) får det de vill ha, annars finns utrymme för försäljning och att tjäna pengar.
Rekommendera bankens dyra fonder till de som är okunniga och/eller dåligt självförtroende och bankens billiga fonder till de som är kunniga och/eller högt självförtroende. Försök undvika att kunden hamnar utanför bankens sortiment.
Svårare är väl om de enbart lägger fram ett förslag utan att på något vis förklara att det finns andra, billigare, alternativ.
Om de säger “den kostar visserligen lite mer” så kan jag verkligen inte påstå att det är fel på något vis, då har de ju varit helt öppna med att förslaget är dyrare och att andra alternativ finns. Det direkt öppnar för motfrågan, “kan du visa samma graf för en motsvarande men billigare fond?” och “hur många kronor dyrare är avgiften och hur mycket mer avkastning är det i kronor över grafens period?”.
Näpp, den var för lång för att plöja hela, men jag ser iaf att de inte uteslutit att män och kvinnor har olika preferenser. De bekräftar snarare det i bl.a. ett område de kallar “money doctors” - att kvinnor i något högre utsträckning vill hålla banken i handen. Men de har, vad jag förstår, inte testat om kvinnor t.ex. ber om etiska fonder som då blir dyra om de är aktivt förvaltade och får sämre risk/return. Jag tror det snarare är så att alla får sämre finansiell rådgivning om de ger banken möjligheten.
“If we look at the money doctor category, we do observe economically more sizable and significant differences – 36.2% of all recommendations to female clients entail this type of justification, while this is the case for only 30.9% of all recommendations to male clients.”, sidan 44.
Nedan nämner de att de inte kollar alla preferensskillnader mellan könen. Det de kollade var kunskapsnivå om typ inflation, diversifiering och avgifter (s. 7 och 8 i appendix)
“Given that we do not have direct information about clients’ product preferences, we make use of questions from our client survey, which address their perception of the needs and benefits of financial advice.”, sidan 42.
Studien pekar på “statistical discrimination”. Om det används i viss mån - är det samma sak som att klädbutiker kanske drar in mer på herravdelningen eller damavdelningen i deras utbud? Om dressman gissar att män generellt klär sig i skjorta och börjar rekommendera skjortor till män; är det statistical discrimination och är det isf ett problem? Om skjortorna kostar 500 i snitt och tunikor 200. Har butiken blåst män på pengar då och gett dem “sämre rådgivning”?
De kanske tar upp det någonstans, men jag läste som sagt inte från början till slut.
Självklart är det illa om personer med inflytande över människors privatekonomi ger sämre ekonomiska råd och dyrare tjänster till de som de uppfattar är mindre ifrågasättande och mer tillitsfulla. Däremot är det svårt att se hur oetiska säljare ska stoppas.
Ser inte öht någon parallell till att kläder kostar olika i affären.
Ja, men det är ju själva jobbet. Det är lag på vinstsyfte om man vill bedriva näringsverksamhet. Alla kunder möts av det i alla brancher, inte bara kvinnor hos banker.
Ok, men jag ser en parallell. Man delar ofta upp kunder efter kön baserat på fördomar om deras preferenser. Marknadssegmentering kallas det väl?
Det finns många situationer när vi alla blir pålurade produkter som vi egentligen inte behövde men som någon expert sa var det bästa valet. Eller där vi får höra att det inte går att göra en krona till på priset, sen får grannen ändå billigare.
Men vet inte vad du vill komma. Om män betalar mer för skjortor än kvinnor, innebär det då att det är mindre orimligt att kvinnor får sämre råd på banken eftersom det jämnar ut sig i klädaffären? Jag ser inte hur du får ihop dessa saker.
@simino Hur kan du inte se vad @OBWN skriver?
Poängen @OBWN gör är att rapporten verkar bortse från potentiellt olika preferenser hos män och kvinnor på gruppnivå.
Alltså att kvinnor (av något skäl, som jag inte värderar om det finns eller ej) skulle be om specifika egenskaper i sina investeringar som samvarierar med högre avgifter.
Vilket skulle kunna vara en annan förklaring än diskriminering.
Precis som olika preferenser för kläder på gruppnivå (tunnika vs skjorta) samvarierar med priser på kläder. Helt utan diskriminering.
Jag säger på inget sätt att olika preferenser är förklaringen till skillnaden rapporten presenterar. Bara att argumentationen är väldigt begriplig.
Jag reagerar på inramningen av problemet som ett jämställdhetsproblem. Precis som @Nightowl sade. Skillnader runt 5% låter odramatiskt, vanligt och lätt att förklara. Den “diskrimineringen” är nog mer regel än undantag och handlar förmodligen mer om marknadsanpassning.
Men jag fattar också att inramningen kan handla om att få forskningsmedel eller här om att håva in kvinnor till rt genom att trigga dem lite.
Och hur sannolik är idén om preferenser? Det förutsätter att man till fullo förstår skillnaden mellan olika produkter och kan göra ett informerat val mellan en sidenblus och en bomullsskjorta. Det förutsätter också att man förstår en säljares drivkrafter när hen propagerar för ena eller andra valet. Vilket man starkt kan misstänka att folk inte gör på banken eftersom det är inramat som rådgivning. Så nej, den liknelsen förutsätter alltför mycket som är mindre troligt.
Frågan är vem som blir mest triggad…
Ja, jag tänkte också det. Men jag står för det! Bra jobbat, jag föll för betet 
Varför det? Preferensskillnader kan väl finnas ändå?
Nej det förutsätter den inte över huvud taget. Helt enkelt eftersom det räcker att uttrycka dessa preferenser för säljaren.
T.ex. ESG preferenser samvarierar med högre avgifter.
Jag har samma reflektion som flera i tråden: Hur många demografiska kategoriseringar går att göra som hade visat en lägre skillnad än 6 % än just kön? Inte många, gissar jag.
Är inte så förvånad. Bland mina kvinnliga kollegor plus bekanta är inställningen till investeringar: “Säg bara åt mig vad jag ska göra, jag vet ingenting och har inte tänkt lära mig.”
Så jag skeppar dem till Lysa för alla pengar de inte behöver inom en överskådlig framtid. Säger åt dem att dessa pengar måste vara på marknaden, då alternativen är för dyra.
Med män är det tvärtom, där märker jag snarare hybris och en extrem tilltro till sin egen förmåga att investera på marknaden med garanterad alpha.
Finns betydligt mer seriös forskning inom biologi och psykologi som påvisar tydliga könsskillnader på alla möjliga plan.
Sen tror jag att alla som har eller har haft barn av olika kön ganska enkelt kan se skillnader mellan könen, helt utan extern påverkan. “Med flickor är det mycket drama, men pojkar är svårare att hålla vid liv.”
Nu var väl mängden forskning inte riktigt poängen. Man kan stödja det mesta med någon rapport.
Finns nog en anledning till varför frågan om miljö kontra arv svänger fram och tillbaka, och pausar i mitten då och då. Varje gång är det bevisat med forskning. Det är såklart svårt att rensa för allt annat som händer en människa under en livstid.
Att lära sig vara försiktig är för mig inte samma sak som att sedan köpa dyra fonder. Hur är en dyr fond det försiktiga valet? Och hur är en billigare fond det “vågade/äventyrliga” valet för män?
Nej, här är nog förklaringen att precis som för gruppen äldre personer, som är mindre pålästa, och därmed mer lättpåverkade åt ett håll som passar banken och inte spararen, så kan banken med större lätthet sälja in ofördelaktiga sparalternativ.
Här tror jag istället att helt andra samhällsmekanismer är anledningen.
Mekanismer som skapar ett ointresse och därmed lägre kunskap hos den kvinnliga gruppen.
Igen, vad är mest sannolikt: att säljare ser sin chans att sälja på dyrare produkter på de som inte verkar så kunniga/bestämda eller att merparten av dessa kvinnor, trots säljarens rådgivning kring ekonomiska konsekvenser, väljer en dyr hållbarhetsfond?
Däremot förutsätter jag att de även säljer på män dyrare produkter, om det går. Så jag tror inte att uppsåtet har något med kön att göra.
Det behöver ju inte vara en tryggare fond, tryggheten ligger i att en “expert” rekommenderar den. Vilket ju någon citerade ur rapporten ovan också, som de hänvisade till att man ser rådgivaren som en money doctor.