Det är stor skillnad mellan att själv höra till det “lokala underklass-samhället” och att bo i ytterstaden där sämre områden finns lite här och där. Jag har inte själv erfarenhet av att växa upp i utsatthet men jag har fått en hel del vittnesmål om tråkiga saker.
Dagens samhälle är rent krasst väldigt etniskt skiktat. Att barn från en välordnad och etniskt svensk bakgrund skulle löpa någon egentlig risk att bli barnsoldater i något gängkrig tror jag inte på. Skjuten kan man förstås bli iallafall. Det kan jag själv bli också. Jag kommer hålla stenhård vakt på att mina barn inte umgås med “personer från fel område”. Om barnen ska besöka någon där så följer jag med och jag vill ha koll på vad för sorts familj det är. Risken framstår som liten men det är ändå viktigt att markera att de dåliga områdena är just dåliga. Jag vet att jag upprätthåller segregationen genom att tänka och agera så här men det finns inga alternativ.
När det blir dags att leta skola i Sverige kommer jag att titta på ett större geografiskt område och försöka hitta något lämpligt. Mina barn lär sig engelska nu när vi bor utomlands och det underlättar nog iallafall en del. Det är ingen brist på bra skolor. Frågan handlar mer om hur man bäst tar sig dit, barnens ålder och om det finns platser.
Risken att bli gängkriminell är nog liten, men risken att få spö, bli rånad, bli våldtagen (eller åtminstone sexuellt ofredad) lär vara signifikant högre. Säkert större risk för drogmissbruk också.
Ska man vara lite krass så är det nog svårt att ha ett familjeboende för 5 miljoner och få den där distansen till stök och droger. Man är lite naiv om man tror att just områden med en majoritet etniska svenskar är så himla helylle, finns ju medelklassområden som exempelvis Liljeholmen (Liljeholmstorget) där man inte vill att ens barn ska hänga.
Min förvisso anekdotiska erfarenhet är att nu när båda mina tonåringar går inne i stan så är det lugnast hittills. En anledning till det är säkert att innerstadsskolorna är attraktiva arbetsplatser för lärare.
Du kan råka ut för de sakerna, absolut. För tjejer (särskilt om man är söt) kan det finnas särskilda risker. Att risken för att råka ut för tråkiga händelser som ung i dagens samhälle skulle vara signifikant högre i Vällingby eller Kista jämfört med i Bromma (där jag växte upp) tror jag inte på alls. När jag skriver Bromma menar jag i första hand de viktiga knutpunkterna i kollektivtrafiken, platser som Brommaplan och Alvik. Inne i själva bostadsområdena brukar det som regel vara förhållandevis lugnt. Buset och problemen samlas ofta runt vissa centrumpunkter. Det gäller i både “finare” och mer vanliga bostadsområden. Buset dras gärna till platser där det finns pengar och det gör att finare områden kan drabbas även om buset inte bor där.
Min huvudbild är alltså att risken för att drabbas av tråkigheter som ung är större idag än när jag själv växte upp. Mina barn kommer inte att få resa med t-banan in till stan själva, som jag själv gjorde när jag var 10-11 år. Om de ändå måste göra det så handlar det om att åka fram och tillbaka till skolan på dagtid.
Att drogmissbruk skulle vara en större risk kopplat till bostadsområde tror jag inte på alls. I den miljö i Bromma där jag växte upp söps det hejdlöst på 90-talet. Idag knarkar man mer. Det fanns knark på min tid också men det var inte lika utbrett. Att umgås med fel personer är inte bra. Det kan finnas fler “fel personer” i sämre områden men risken för att du ska hamna i deras sällskap handlar mer om din egen sociala nivå och trygghet i livet än om var du bor.
Det här är ett bra konstaterande. Det handlar inte så mycket om boendets kostnad heller utan mer om geografisk placering. Vill man slippa “stök och bus” så kan man bo på landet. Att bo i en dyrare villa är ingen garanti för att slippa drabbas på olika sätt.
Det är väldigt bra att gå på skolor med en tydlig pluggkultur, helt oberoende av var skolan ligger. Det finns sådana skolor i förorterna också.
Ptja, du får tro vad du vill. Vore intressant med faktiska siffror, men jag skulle bli otroligt förvånad om det var lika stor sannolikhet att bli rånad eller få stryk som ungdom i Danderyd som i Hässelby Gård osv. Sen tror jag också det är lättare att få tillgång till droger när gängkriminaliteten i området är större, men har inga siffror på det heller.
Hade oavsett hellre bott i lägenhet på ett finare ställe och sparat till hus än att köpa ett hus i de områdena.
Det är inte svårt att få tag på droger idag. I finare bostadsområden finns de som säljer droger liksom i mer vanliga. Skillnaden är noll. Gällande “att få stryk” har jag svårt att förstå frågan riktigt. Det är inget som brukar hända så ofta vad jag vet. Att ungdomsgäng bråkar är inget nytt. I Bromma på 90-talet fanns det så kallade “kickers” (de kallades så). Det var någon sorts utsocknes våldsamma personer som vissa blev nedslagna av. Jag hade klasskompisar som inte kom till skolan för att de råkat ut för sådant. Det var inga mobbingoffer som det var synd om utan coola killar som hängde ute på kvällarna med sina mopeder.
Där jag bor själv är jag övertygad om att “botten” rent lokalt är nådd och att det nu kommer att gå uppåt. Det kommer att ta tid innan det märks på riktigt. Infrastruktursatsningar lokalt och migrationspolitik nationellt är det som gör skillnaden där. Sedan kommer jag också att bo utomlands en hel del. Skulle allt vara/bli dåligt i Sverige kan vi alltid fly utomlands i några år tills det lugnat ner sig.
Att dissa områden mer svepande är inte riktigt vettigt. Det är ungefär som att dissa alla lågvärderade bolag på börsen. Det finns bättre och sämre alternativ och det handlar om att göra en analys. Hittills har min analys varit korrekt. Jag hade en punktlista när jag flyttade in för 10 år sedan och så långt går allt enligt plan. Fortsätter det bara så är jag egentligen inte orolig för egen del. Detta är dock mycket lokalt så det går inte att dra paralleller hur som helst. Jag tror vi kommer att få se fler/nya utsatta områden samtidigt som en del av de nuvarande kommer att få en bättre relativ situation.
Det är för att du inte testat att växa upp i hooden, jag och mina kompisar fick stryk utan att vara involverade i något speciellt några gånger under skolåren. Räckte att inte visa tillräcklig “respekt” o.s.v. Jag lovar dig, du vill inte låta dina barn genomlida en sådan skolgång! (sannolikt kommer de inte ens berätta för dig vad de är med om i skolan, barn är så oftast, särskilt när stryk kommer med dödshot mot dom och deras familjer om de berättar vad som hänt)
Nej, det låter rimligt. Jag har stött på liknande även om det inte var under min egen skoltid. En kollega fick flytta från sitt hus pga. sådana händelser. Det var en grovt kriminell familj inblandad.
Utgångspunkten är ju att barnen ska gå i skolor där det råder pluggkultur och där majoritetssamhällets normer dominerar helt. Jag ser inga egentliga problem med det. Det innebär dock att det kan bli att åka buss till skolan. Att gå i lokala skolor är en nödlösning. Inte för att jag uppfattar att de är hemska men jag tror inte heller att man får den rätta stimulansen där. Är man duktig ska man gå i skola där andra duktiga går, inte där det är slappt och man själv är ”bäst”.
Jag har själv blivit påhoppad av någon som ville ge mig stryk. Det hände inne i City på kvällstid på en plats som enligt statistiken är problematisk.
Inget att tilägga här egentligen. Förutom att jag är otroligt glad att jag bor i Norrbotten
På ett större plan funderar jag hur vi någonsin ska få ordning på detta? Nåja det är en egen tråd.
Till trådskaparen vi har lön på 100k i månaden och tyckte vi hade råd med 4 miljoner. Då är vi försiktiga av oss. Men vi har köpt ett relativt välunderhållet hus som inte ”behövde” några åtgärder alls. Men vi lägger nog ändå ca 10k i månaden bara på att göra huset till vad vi vill. Och jag räknar nog med att vi kommer göra det i 5 år åtminstone. Så fundera på hur mkt ni har kvar i slutändan och vad ni vill göra för dessa pengar. Vi vill lägga det på huset men så tror jag inte det är för alla. Jobbigt att inse det försent.
Det finns helt klart en massa kostnader som du nämner. Efter tio år i mitt hus börjar jag se ljuset i slutet av tunneln. Nu var jag iofs pank efter att ha köpt huset så det tog några år att komma på benen ekonomiskt och kunna börja göra allt. Hade jag haft andra förutsättningar hade jag nog kunnat göra motsvarande på fem år istället.
Varför… ska ni ha en stor och helt ny elbil som kostar 7800 kr/mån bara i leasingavgift? Med däck, el, tvätt osv. blir det utan vidare 8800 kr/mån. Det låter helt dumt i huvudet. Det är väldigt, väldigt mycket pengar sett till hur lite ni har kvar.
Detta var mer ett teoretiskt räkneexempel till TS för att få en slags uppfattning om budget. Sen kan man väl själv peta in vilken bil (eller inte) man vill.
Men baserat på egna uppleveser så verkar en stor, ny & privatleasad bil vara prioritet i det området som vi bor i.
Som sagt, lägger inte någon vikt på detta. Mer bara för att få ihop en slags kalkyl/budget, sen kan man peta in de bilkostnader man själv tror att man klarar av och vill.
Vi har glidit lite ifrån huvudfrågan som var hur alla tänker kring belåning med 85% och runt 4M i lån och om ni sover gott =).
Men av de av områdena som nämns ovan är inget jag personligen hade bott i speciellt med barn.
Jag tittar givetvis på bättre och lugnare områden där barnen kan växa upp utan att bli offer för allt skit som pågår i samhället idag. Det är inte bara kriminella som är problemet utan skolorna och förskolorna i utsatta områden mycket sämre med mycket stök och mindre resurser.
Ska man ändå köpa ett hus för runt 4-6M så vill man ju inte kasta bort sina pengar på ett sådant område.
Om du frågar mig om lånefrågan så skulle jag inte fokusera på månadskostnaden enbart utan lika mycket på den långsiktiga bilden. Om man har latenta arv eller andra liknande möjligheter så är större lån inte hela världen. Det löser sig. Har man inte det blir frågan mer angelägen att ha en plan för.
Gällande områden så skulle jag vilja lägga till att det är viktigt att titta på hur respektive kommun mer konkret jobbar med skola och förskola. I t.ex. Stockholms stad får skolor och förskolor i utsatta områden en oerhört mycket större budgettilldelning än “normala skolor”. Det är inte ett argument för att välja de skolorna men det påverkar en hel del. I en del andra kommuner är det inte så och det gör att stöket blir mer påtagligt. Det går att hantera ganska mycket när man har ordentligt med resurser.
Det är inte så att det här med utsatta områden är någon statisk bild. Däremot är själva fenomenet sannolikt något vi kommer att leva med under överskådlig tid. Jag menar nu att det finns områden som idag har problem som om 10-15 år kan komma att “stabiliseras”. Samtidigt kan det finnas områden som idag har normal status som kommer att “förfalla”. Just i Stockholm är det sannolikt att det kommer att ske förändringar över tid. Särskilt nu om inflödet av nya migranter minskar öppnas det för en annan utveckling lokalt. Det är självklart så att majoriteten av migranterna är helt normala men det är ändå det stora tillflödet som gör att vissa områden har karaktären av “lost case”. Det är en bra idé att försöka få en bild av områdets långsiktiga utveckling, om det går. Områden med många hyresrätter är i sig ett tydligt riskmoment, det är tyvärr svårt att komma ifrån.
Latenta arv löser måhända problemet att dö skuldsatt, men det är statistiskt sett inte mycket till hjälp för någon runt 30 som vill köpa hus. Arvet är då antagligen 20+ år bort i genomsnitt, vilket är en klen tröst när man sitter med höga utgifter i dagsläget.
Däremot bör man absolut ha det i åtanke när det kommer till pensionen, man kanske inte behöver löneväxla så mycket om föräldrarna bor skuldfria i en 10-miljonerskåk osv.
Nej, om det specifikt är föräldrarna som står för det latenta arvet så är din bild ofta korrekt.
Latent arv är ju heller inte automatiskt en ”patentlösning”. Villan kanske inte är så skuldfri som du trodde. En hel del skatt brukar det bli och ofta är man ju flera syskon som ska dela på kakan. Det kan också finnas nya sambos (om föräldrarna t.ex. är skilda) med i bilden. Kanske är tanken att de ska få bo kvar tills de dör?
Hur öppet man pratar om ekonomi varierar mycket mellan olika familjer. Till viss del kan nog ”poängen med RT” vara att erbjuda en plats för att prata om pengar, om man inte har någon annan sådan plats.
Jag ville här mest problematisera frågan lite. Det är lätt att utgå från en situation där alla förhållanden är ganska tydliga. För en del är de dock inte alls det. När arvet väl ska skiftas visar det sig att de där miljonerna som du så väl behövde är testamenterade till aporna på Skansen. Hade du vetat om det lite tidigare hade det ju möjligen underlättat något.
