Det här är grova uppskattningar med antaganden som är baserade på lång historik av riskpremier och korrelationer. Troligtvis så kommer skillnaden mellan verkligt utfall och dessa antaganden påverka mer än ev. avgifter.
Med det sagt - om antaganden stämmer perfekt: för en enkel allvädersportfölj så triggas ombalansering i snitt 1-2 ggr per år, och kan dessutom bestå av hälften fonder. Så courtage och växlingsavgifter bör ändå bara göra skillnad på marginalen.
Du kan skapa en egen portfölj med valfri hävstång och räntepremie här. Räntepremien beräknas din ränta – riskfria räntan. Exempel: du har en låneränta på 1% och nuvarande riskfria ränta är 2%, då blir räntepremien 1 − 2 = −1%
Farhågorna om volatilitetsförluster på dessa ETF:er är till stor del överdrivna. De går alldeles utmärkt att hålla under lång tid, och de har den distinkta fördelen att du inte kan förlora mer pengar än du sätter in, till skillnad från att skaffa hävstång genom värdepapperslån.
Däremot är avgifterna, både i form av ETF-avgiften och finansieringskostnader för hävstången, viktiga. Där behöver man se upp lite.
Här är en bra guide om man vill veta mer (tyvärr på engelska): Double-Digit Numerics - Articles - The Big Myth about Leveraged ETFs
Vad har du isf att invända från långa tråden om Carnegie Global Plus?
Artikeln har en poäng i att vol-drag ibland överdrivs, men den bortser från det som faktiskt sänker långsiktig avkastning, kostanden för hävstången och avgifterna. Med dagens ränteläge blir det snabbt 1–1,5 % i årlig kostnad bara där. Vol-drag är heller ingen myt, även om det är mindre vid 1,25x än vid 2x daily ETF:er. Lägg ihop ränta, avgifter och vol-drag och du får sällan något som motsvarar 125 % av en globalfond på lång sikt, och riskjusteringen blir alltid sämre. Artikeln lutar mycket på historiska bullmarknader och är mer teoretisk än praktisk för dagens UCITS-fonder.
Vill man öka risken (och framförallt förväntad avkastning) tycker jag att en liten kreditpå Nordnet/Avanza är ett betydligt mer transparent och billigare alternativ, eller att helt enkelt köra en faktor-tilt som Avantis Global SCV i stället för hävstång.
Har inte läst den långa tråden, men i Zinos uträkning verkar det ju som att det är just avgiften som dödar fördelarna. Hävstången ger en ökad långsiktig avkastning. Sedan är jag inte helt med på varför hävstången bara appliceras på riskpremien och inte på hela avkastningen, men jag har inte riktigt tid eller ork att fundera igenom det nu.
Jag har inte tillräcklig koll på dessa ETF:er för att veta om det finns någon med tillräckligt låg avgift för att vara attraktiv. Det faktum att deras hävstång är såpass låg som 1,25 gör ju att det krävs att avgiften är rejält låg för att inte äta upp fördelarna. Enligt min tidigare postade länk ligger ju den historiskt optimala hävstången för en dylik ETF på runt 2 för de flesta marknader, innan volatilitetsförlusterna dominerar. Återigen, innan avgifter.
Och om man har ett signifikant nysparande eller ombalanserar med någon räntefond så kan man ju mitigera en del av vollan.
Men jag investerar själv inte i dessa produkter.
Den har ju en hel sektion som talar om just detta och säger att det kan vara en anledning till att inte investera i dessa produkter? Vad menar du med att artikeln bortser från detta?
Jag håller med om allt detta (och det gör ju artikeln också). 
Nja, artikeln använder historisk data från flera olika marknader, men samtliga marknader handlar i aktier, inte bullar.
Ja, generellt sett håller jag med, åtminstone om det inte finns någon ETF med tillräckligt låga avgifter för att göra det värt det. Men hävstångs-ETF har de distinkta fördelarna att du inte kan förlora mer än du satte in och att du inte riskerar tvångsförsäljning eller liknande. Men värdepappersbelåningen på Aza/NN är såpass förmånlig att det sannolikt är ett bättre alternativ.
Faktorviktning är jag desto mer skeptisk till. Jag tänker inte säga att det inte fungerar, men det är i vilket fall som helst knappast lika tillförlitligt som hävstång.
Jag håller med om att artikeln tar upp avgifter, men jag tycker den underskattar hur mycket swapparnas prissättning inklusive SOFR och Euribor faktiskt påverkar. Ränteläget är inte extremt högt historiskt, men det är ändå tillräckligt för att en 125 % fond ofta kostar runt 1–1,5 % per år bara i finansieringskostnad, redan innan vol-drag och fondavgift. Det gör att artikeln känns lite teoretisk eftersom den fokuserar på historiska bullmarknader utan att riktigt väga in dagens kostnadsnivåer för UCITS-produkter.
När det gäller SCV skulle jag snarare säga att det är bättre dokumenterat än hävstång ur ett riskjusterat perspektiv. Fama-French-forskningen och över hundra år av data pekar på att small cap value-faktorn höjer förväntad avkastning med bättre riskjustering än vad man får genom att bara dra upp risken med hävstång. NN eller Aza kredit kan ändå vara ett vettigt alternativ för den som vill öka exponeringen billigt och transparent, men SCV är enligt mig minst lika robust som hävstång och kanske mer.
Ja, kostnaden för hävstången är en bra poäng och måste såklart tas med i beräkningen. Man behöver titta på hela kostnadsläget. Sedan vet jag inte om det är rimligt att kalla hela amerikanska perioden från 1885 till 2009 för en ”bullmarknad”. Det är ju en rätt lång period som innehåller många baisser.
Har höjt förväntad avkastning, inte ”höjer”. Det är absolut väldokumenterat, men jag sade ”tillförlitligt”. Med en hävstång vet du precis vad du får. Du kan räkna exakt vad den ger baserat på hur börsen beter sig. Med en faktorviktad portfölj har du ingen aning om hur länge du behöver vänta på din premie. Jag är helt med på FF-forskningen, men den handlar ju om att faktorerna ger en bättre modell för att förklara avkastningen än vad ren CAPM gör. Det betyder inte att faktorpremierna nödvändigtvis måste vara permanent positiva. Fama-French-modellen skulle funka precis lika bra med en negativ värdepremium (likt det vi haft senaste decenniet eller så), om jag inte missförtstått deras forskning. Och det är ju tydligt att premierna åtminstone dämpats rejält sedan publicering. Jag är inte helt negativt inställd till faktorviktning, men jag skulle definitivt inte kalla det en lika säker metod för att nå överavkastning som hävstång är. Hävstång är ren matematik, medan faktorpremier är beroende av investerarbeteende, och i en effektiv marknad bör de inte kunna bidra till en bättre riskjusterad avkastning.
Jag håller med om att hävstång är ren matematik, men det gäller bara innan swapkostnader, räntor och vol-drag räknas in. När allt det tas med vet vi att en 125 % fond sällan landar på 1,25 gånger global index över tid. Samtidigt är även global index bara en faktor, marknadsfaktorn, och Fama-French visar att value och size gett högre riskjusterad avkastning i över 100 års data (Fama & French 1992, 2012, plus t.ex. Asness et al 2013). Faktorpremier varierar, ja, men det gör även marknadsavkastning, och SCV bygger på bredare diversifiering än bara beta. För mig är det tydligt att SCV har starkare empiriskt stöd för att förbättra riskjusterad avkastning än vad hävstång har, särskilt efter kostnader.
Det är en intressant diskussion och någon gång ska jag ta och gräva ned mig ordentligt och bilda mig en mer robust uppfattning, men det är lite OT i den här tråden. Poängen för mig är att värdefaktorn må ha överpresterat de senaste 100 åren, men den har underpresterat de senaste 20, och 20 år är rätt länge att vänta även för en långsiktig investerare. Och många väntar fortfarande.
Det innebär eventuellt att nu är ett bra läge att tajma faktorn eftersom värde gått så dåligt såpass länge, men då ska man tro att man kan tajma, och det är ju klen tröst för den som investerat länge. Att det ständigt dyker upp nya faktorer och att man flyttar målstolparna med ”Nej, men värde funkar om man kombinerar med momentum/om man kontrollerar för kvalitet/om man exkluderar högvolatilt” eller vad det nu kan vara. Och så sätter man ihop komplexa multifaktorfonder. Jag faktorviktade lite i början av min investerarkarriär för något årtionde sedan, men hoppade av det rätt snabbt, och idag är jag glad för det.
Men som sagt, det är egentligen OT, och jag är inte sådan att jag avfärdar allt vad faktorer heter. Jag är bara skeptisk till att man 2025 kan använda dem för att på ett tillförlitligt sätt kunna öka sin avkastning, speciellt riskjusterat.
Hävstång ökar absolutavkastning före kostnader, och även inklusive kostnader är det förutsägbart och ren matematik (men kommer garanterat att minska riskjusterad avkastning). Om du vet vad kostnaderna är och du gör antaganden om avkastning och volatilitet på basinvesteringen kan du räkna ut vad du kan förvänta dig med din hävstång. Inget liknande kan du göra med faktorer.
Jag håller med om att faktorpremier kan kräva lång väntan, men det gäller lika mycket för marknadsfaktorn. Global index med eller utan hävstång har ingen garanti för positiv avkastning på 20 år, det har historien visat flera gånger. Både SCV och hävstång ökar risken, men SCV har starkt empiriskt stöd för bättre riskjusterad avkastning över längre perioder jämfört med att bara skruva upp marknadsrisken.
Det jag finner svårt med argumentet att få högre riskjusterad avkastning med faktorviktning är att det inte känns kompatibelt med en effektiv marknad. Om faktorviktning ger en bättre riskjusterad avkastning så borde alla faktorvikta. Men det är omöjligt för alla att faktorvikta, eftersom det kräver att man överviktar något i förhållande till resten av marknaden. Och rimligen, om faktorviktning ger en bättre portfölj så borde dessa delar v marknaden se priset drivas upp till en punkt där de inte längre ger högre riskjusterad avkastning. Sker inte detta så är betyder det att marknaden är ineffektiv och de som tror på faktorviktning helt enkelt är smartare än marknaden som helhet. Med tanke på hur välpublicerat allt detta är (till skillnad från i historiken som forskningen bygger på) så har jag svårt att tro det.
Vill minnas att Fama själv sagt att han ser på det som en riskhistoria. De ger högre avkastning eftersom de är riskablare. (Detta är dock svårt att köpa om man talar om lågvolatilitetsfaktorn, till exempel.)
Så jag ser inte hur en faktorviktad portfölj kan ge högre riskjusterad avkastning i en effektiv marknad. Hägre absolutavkastning till högre risk kan jag däremot köpa, och det är ju samma sak med hävstång.
Enligt CAPM och antagandet om en helt effektiv marknad är marknadsvikt den portfölj som ger bäst riskjusterad avkastning. Men empirisk forskning efter CAPM, bland annat av Fama-French och Asness, har visat att faktorer som value, size och momentum under långa tidsperioder och i många marknader gett en överavkastning som inte förklaras av marknadsrisken. Det innebär inte nödvändigtvis att marknaden är ineffektiv, utan snarare att CAPM är en förenklad modell som inte fångar alla riskdimensioner.
En faktorviktad portfölj kan ge bättre riskjusterad avkastning eftersom den sprider risken över fler dimensioner än bara marknadsbeta. CAPM antar att all risk mäts via beta, men Fama-French och annan forskning visar att marknaden även kompenserar för risker kopplade till exempelvis value och size (m.fl.). Det handlar alltså inte om att slå marknaden, utan om att bredda riskexponeringen.
Fama & French (FF5) visar tydligt att small cap value gett högre avkastning per enhet risk än marknaden under mer än 100 år och i flera geografier. Asness m.fl. (2013) bekräftar att både value och momentum-faktorer levererat överavkastning globalt, och det även riskjusterat, vilket tyder på att dessa faktorer fångar upp andra riskdimensioner än bara marknadsbeta.
Om man även gör antaganden om korrelationer baserat på historik så kan man teoretiskt, med tillräckligt låg (men realistisk) hävstångsränta, och med en tillräckligt diversifierad portfölj, faktiskt använda hävstång utan att sänka den riskjusterade avkastningen. Det finns räkneexempel på det i Jakten på den “ultimata” allvädersportföljen.
Jag håller med helt om dina slutsatser @Alec, men vill bara påpeka att det inte är finansieringsräntan (SOFR, riskfria räntan) som är boven, utan snarare ev. räntepåslag (dvs lånekostnad utöver SOFR) och ffa fondavgifter.
Eftersom aktier alltid har en riskpremie högre än SOFR innebär det att finansieringsräntan i nominella tal är irrelevant. Även om SOFR skulle ligga på säg 10% så hade förväntad avkastning på aktier stigit till 15-17%, förutsatt en effektiv marknad.
Det som dödade förväntad avkastning i min uträkning för Carnegie Global Plus var mycket riktigt vol.-drag och fondavgiften, finansieringsräntan var irrelevant.
Hävstången appliceras enbart på riskpremien (inte på riskfria räntan) just eftersom hävstångsfonder alltid har en finansieringskostnad motsvarande minst riskfria räntan för hävstångsdelen av fonden.
Du har rätt, jag var lite slarvig med att peka ut SOFR som den stora boven. SOFR är bara en del av finansieringskostnaden via prissättningen av derivaten moch påverkar inte på samma sätt som avgifter och vol-drag, som är de stora faktorerna som äter avkastning.
Så är det absolut. Jag är med på att FF5 förklarar historiken bättre än CAPM. Och sedan finns det ju hundratals faktorer till, som FF5-förespråkare också behöver förhålla sig till.
Mm, det är det här jag inte riktigt köper, och jag tycker att det är lite trolla med knäna att säga att dessa är oberoende riskfaktorer och därmed tänka att man kommer undan marknadseffektivitet. En effektiv marknad är inte beroende av CAPM, du kan ha en effektiv marknad med FF5 också.
Mitt argument är ganska simpelt: Hela marknaden kan omöjligt följa denna strategi. Någon del av marknaden måste ju undervikta dessa riskfaktorer för att andra ska kunna övervikta dem. Vem gör detta och varför? Är det irrationella investerare som kommer att underprestera för att de inte fattat? I så fall är du smartare än marknaden. Eller är det rationella investerare som har en rationell anledning till att övervikta stora bolag och tillväxttbolag? I så fall, vilken rationell anledning har de till att göra detta om det försämrar deras riskjusterade avkastning? Speciellt då idag när kreti och pleti känner till premierna.
Det köper jag inte. Din portfölj med hävstång kommer alltid att ha en sämre riskjusterad avkastning än samma portfölj utan hävstång om finansieringskostnaden för hävstången är mer än noll. Du kan naturligtvis lägga hävstången på en annan portfölj istället, men det blir ju en konstig jämförelse.
Jag tror vi är överens om att faktorpremier inte är gratis, utan är kompensation för andra risker än marknadsbeta? Men forskning som FF5 och Asness m.fl. visar att en portfölj som kombinerar flera faktorer (t.ex. marknad + value + size + momentum) ofta får en bättre diversifiering av risk. Det är lite samma logik som Zinos allvädersportfölj, man kombinerar olika riskkällor som inte är perfekt korrelerade, vilket historiskt gjort att SCV gett högre Sharpe än en ren marknadsviktad portfölj.
Historiken visar tydligt detta, men självklart kan man alltid diskutera om premierna och korrelationerna kommer vara lika stabila framöver.