Jag ifrågasätter inte. Jag FRÅGAR. Frågan är fri, den som vill svara kan göra det eller låta bli. Du ifrågasätter mitt val att ställa frågor i denna tråd. Du är inte moderator och jag ser inte varför du skulle ha åsikter om andras frågor. Frågor och svar kan lära oss olika saker.
2 gillningar
Jag ger nånstans 4-5% men målet är minst 10%. Jobbar på att övervinna min inre egoist sakta men säkert, så ökar beloppet varje år då det av någon anledning känns lite väl läskigt att ge 10% direkt.
För mig känns det självklart att ge pengar då jag tänker att anledningen till att jag har så pass mycket jag har i grunden beror på tur.
Jag har haft tur som är född i Sverige, att jag har trygga och förstående föräldrar som hjälpte mig med läxorna, att jag har fått egenskaper som gör mig attraktiva på arbetsmarknaden osv. Jag är glad och tacksam över detta men tycker inte det gör mig berättigad till en större del av kakan än någon som föds med sämre möjligheter.
Jag ger främst till against malaria foundation samt lite andra initiativ genom effektiv altruism.
7 gillningar
Verkligen? (Min fetstil) 5 frågor
2 gillningar
Med ett visst förfarande är det faktiskt möjligt att skänka utdelning från börsbolag eller fåmansbolag skattefritt om man följer denna procedur:
2 gillningar
Jag ser också 5 frågor. Men det är inte att ifrågasätta. Ifrågasätta betyder i första hand att man betvivlar något. Jag betvivlar inte något utan ställer frågor. Jag ber dig väldigt men bestämt att sluta punktmarkera mig för det är uppenbart att det är det du håller på med.
Jag fyllde i 5%, sen kanske det är fel räknat, men ungefär såhär gör/tänker jag.
Stöttar 2 patreonkonton, räknar det som välgörenhet.
Är med på en lott på postkodlotteriet, räknar det också delvis som välgörenhet, då det till viss del stöttar sveriges föreningsliv.
Handlar mycket i secondhandbutiker som drivs av välgörenhetsorganisationer, skänker också en hel del saker till desamma.
Ett par gånger per år stöttar jag också cancerfonden, hjärnfonden, Unicef och musikhjälpen.
1 gillning
Jag uppfattar det som att det är stark altruism som ligger bakom. Men var ligger då gränsen? Kan du ge mer än 10%? Har du någon gräns?
Jag är nyfiken på hur du resonerar här bara. Personligen har jag inte den inställningen utan tänker att jag själv har skapat det som gör att jag har hög utbildning, hög lön, mycket sparat etc. Jag har iofs haft turen att växa upp i Sverige som ger alla samma möjligheter men det har ändå inte kommit gratis utan jag har fått jobba för det. Jag har aldrig fått hjälp av föräldrar med läxor, jag skötte det själv från första början.
Inte? Att undra om det handlar om ”godhetsknarkande” 
Jag kommenterar det jag tycker är relevant för tråden, till dig och andra.
Du läser kanske bara det jag kommenterar till dig och därför kanske du upplever det som du gör.
Det är brukligt att man får kommentarer på ett forum.
Bara för att ge ett lite utomstående perspektiv så tolkade jag det liknande som @JFB med tanke på formuleringen. Istället för att enkelt fråga “Varför är du intresserad av att veta?” eller dylikt, så var det normativa formuleringar, en mängd värdeladdade ord, caps lock, ledande frågor osv.
4 gillningar
Det var bara frågor, jag använde formuleringarna efter bästa förmåga för att ge stöd för fråga/svar.
Apropå “caps lock”. Min kommentar med frågorna hade 1092 tecken. Ett ord med 5 tecken var stora bokstäver. För de 5 tecknen höll jag nere skift-tangenten, ej caps lock. Din bedömning var nog inte helt rättvisande här. 5 tecken av 1092 borde kanske inte behöva väcka vrede kan man tycka.
Skänker lite till cancerfonden då och då.
Hade som mål att donera totalt 50 000 då det motsvarade begravningskostnaderna för min far.
Om ni vill hjälpa mig nå det målet kan ni kika in här:
Annars blir det lite sporadiskt. Skulle säga att det totalt blir 0,5-1% per år.
1 gillning
Jag ville bara ge ett perspektiv om att @JFB inte var ensam om den tolkningen.
Ja, caps lock kanske var fel ordval men jag tror att du förstår vad jag menade? Det var endast ett ord av väldigt många som var skrivet i versaler (för mig, till synes i onödan 
) Självklart inte i sig något speciellt nämnvärt, men i kontexten av de andra så tyckte jag att det förde med sig en antydan av att man inte bör fråga vad ANDRA gör.
Men såklart kan jag också ha övertolkat och nu är vi väldigt off-topic
1 gillning
Jag vet inte var gränsen är för min del. Men för egen del vill jag leva ett bra liv. Det liv jag vill ha kräver en del pengar men absolut inget överflöd. Så länge jag har det jag behöver och får jobba lagom mycket med saker jag trivs med så ser jag ingen anledning att inte ge bort resten oavsett hur mycket det råkar vara.
Jag har också fått kämpa en hel del med att komma dit jag är (lärde mig bland annat att läsa först i mellanstadiet och räknar fortfarande på fingrarna bland annat. Har dessutom varit utmattad). För min del så ändrar inte det på att jag tror att jag har haft en ofantlig tur. För mig är det någonstans tur att jag har blivit en sån envis typ att jag har klarat mig igenom allt det där 
Kan förstå den känslan av ”detta är mitt”, men för egen del har den minskat drastiskt ju äldre jag blivit och ju mer människor med andra förutsättningar som jag har träffat. Mitt liv har blivit lättare och finare ju mer jag klarat av att ge till andra (inte bara pengar) och jag hoppas att det kommer att fortsätta så 
9 gillningar
”Godhetsknarkande” kan bara inte vara ”efter bästa förmåga”. Likaså andra insinuerade ”frågor”.
Tänk om jag undrade om dig som inte ger om det är för att du är kär i sina pengar eller ogin snåljåp. Då hade det nog blivit liv i luckan för det, och med rätta 
3 gillningar
Så kul att den här frågan kom upp!
Jag har eg aldrig skänkt pengar regelbundet men tänkt på det då o då.
Dock bestämde jag mig nu vid jul att bli månadsgivare till några organisationer.
Kommer bli Plan international o Läkare utan gränser.
Jag har en del rädslor när det gäller min ekonomi, efter skilsmässan. trots att ekonomin är väldigt bra… så att skänka pengar o inte spara är ett stort steg för mig just nu.
7 gillningar
Det beror hur man definierar välgörenhet.
-
Direkt till s.k. välgörenhetsorganisationer är det någon tusenlapp per månad.
-
om vi tar med stödköp av diverse grannungars klassresor och fotbollsklubbens julbasar etc så är det mer.
-
kanske ska vi lägga till att aktivt flytta konsumtion till lokala ostbutiken, kvarterskrogen, traktens leksakshandlare och det faktum att jag nästan aldrig handlar något på internet som går att beställa i affärerna på den lilla gågatan (till oftast betydligt högre pris)
-
sen är väl egentligen de ideella timmarna i klubbstugan och ishallen också att beakta.
-
på mer makronivå så anser jag investeringar i diverse företagsidéer, konstnärer och liknande som välgörenhet ur mitt eget perspektiv.
-
att vara mentor etc pro bono - är det välgörenhet?
(skatt är väl mer stöld än välgörenhet då det inte är frivilligt.)
PS. Rekommenderar alla att läsa en del om ’effective altruism’ DS.
8 gillningar
Svarade 0,1% men det är nog lite mindre.
Om jag någon enstaka gång är på en gudstjänst ger jag till kollekten, några år sedan sist.
När jag ser Frälsningsarmén på stan ger jag men ser dem sällan.
Någon enstaka gång skänker jag till andra.
Många verkar bara vilja ha via Swisch nuförtiden och de får aldrig något då jag inte använder Swisch.
På temat vill jag passa på att tipsa om https://geeffektivt.se/
4 gillningar
Jag brukar ge till olika organisationer som julklapp och födelsedagspresent till mig själv, senast malariamedicin tror jag, som enligt länk ovan gav mest bang for buck. Jag ger också till den lokala sradsmissionen och ger några hundralappar i månaden till en vän med mycket låg sjukersättning. Ser det sistnämnda som kompensation för en försämrad fördelningspolitik.
1 gillning
Ska erkänna att jag tvekade på att ge mig in i tråden här då jag gissar på att jag har en väldigt annorlunda syn än många andra här, men here it goes…
Jag och min fru ger alltid 10% av våra löneinkomster direkt när lönen kommer (har även som mål att spara 10% av lönen i sann RikaTillsammans-anda, men om pengarna inte räcker för detta så är det egna sparandet som får ge vika till förmån för att skänka pengar.
Utöver detta tillkommer ideellt engagemang om man ska prata om andra resurser än rena pengar. Har även varit iväg på hjälpresor både till Rumänien och Ukraina vid flera tillfällen.
Så vad är bakgrunden till detta?
Jag är engagerad i kyrkliga sammanhang (har även tidigare varit anställd inom kyrkan) och har genom kyrkan och min tro fått med mig väldigt många värderingar. (Känner att jag behöver förtydliga här att man inte på något sätt måste vara kyrkligt aktiv eller troende för att ha dessa värderingar, men för min egen del är det från denna bakgrund som jag har fått dem).
Dels försöker jag tänka att allt jag har och äger är något som jag “fått” och vill därmed dela med mig av till andra. Förstår att det kan låta konstigt då jag ändå får jobba för min lön i ett arbete som kräver att jag presterar och levererar resultat, men som en del andra redan varit inne på så har jag “fått turen” (eller “välsignelsen” för att prata kyrkospråk) att födas i Sverige, växa upp i ett stabilt hem, vara fullt frisk, få möjlighet till arbete etc. Med en inställning att alla människor är lika värda så blir det därför naturligt att dela med sig, eller för den delen ge vidare lite av det man själv har fått.
Dessutom gör det något med mig själv att ge bort en del av min lön utan att direkt få något konkret tillbaka, det blir svårare att “fästa” sig till pengar. Även om jag tycker det är svinkul med privatekonomi/sparande så vill jag inte att det är pengar som ska styra mitt liv.
21 gillningar