Jag känner att jag har lite svårt att få grepp om vad som är möjligt och rimligt och önskar få lite input och tankar över min/vår livssituation med tillhörande drömmar.
Jag:
30-35 år
Bor i sambos BSR.
Då: Jobbat på timmar i 5-10 år med låg årslön.
Nu: 3 årig högskoleutbildning. Stabil anställning. 34.5k/mån brutto/26k netto. Sparkvot ca 50%.
Besparingar: 265k sparkonto mot hus. 60k pensionspar lysa/index.
Sambo. Typ som mig men med god pension & lite högre sparat kapital.
Problem #1. Pga tidigare arbetssituation haltar min pension gravt (total pension inkl ppm & tjp 540k). Jag har upprättat ett isk-spar om 3k/månad för att kompensera men känner fortfarande att det kanske är för lite?
Problem #2 Jag och min sambo går i husköpstankar. Ett hus i önskvärd storlek, skick (fullt beboeligt utan större renoveringsbehov) och område kostar ca 4-4.5 miljoner. Vi räknar med att behöva ca 500.000 var inför det köpet (15%insats, lagfart, pantbrev, buffert osv). Högt/lågt/rimligt?
Tacksam för feedback om hur ni hade resonerat i min situation.
Startar du med 60 000 kr och sparar 3 000 kr per månad i 30 år kommer du ha cirka 8,5 Mkr räknat med att du får 10,74% i årsavkastning. Det motsvarar snittutvecklingen på Stockholmsbörsen (OMXSGI) de senaste 15 åren, 2007-2021.
Jag föreslår att ert första hem skulle kunna vara något billigare. Skönt att lära sig genom att göra och försöka hitta ett bra köptillfälle under de kommande två åren då vi kanske ser en lite tydligare dipp i priskurvan beroende på hur räntorna fortsätter att utveckla sig. Sen säljer ni i takt med att marknaden återhämtar sig parallellt som era löner förhoppningsvis utvecklas positivt. Känns skönt om man kan få draghjälp ifrån marknaden och inte behöva spara ihop till en såpass stor kontantinsats på egen hand för sitt första egna boende.
Får ni ett barn klarar man sig ganska bra i en bostad motsvarande en tvåa tills barnet är kanske 2-3 år gammalt.
Ja, 3k/mån blir ett finfint tillskott till pensionen.
En miljon är nog klokt att ha vid ett sånt husköp som du beskriver. Håller med om att det är klokt att köpa billigare om det är möjligt. Vi köpte första huset 2016 för 2,9 mkr och det var ett billigt och bra boende som möjliggjorde fortsatt hög sparkvot. Men ni kanske får ut mycket från sambons bostadsrätt?
Låt mig vara något provokativ, så du får inte ta mitt inlägg allt för personligt.
Du är en trygghetsnarkoman. Om ni hittar ett drömhus som kostar 4 miljoner där kostnad för lagfart och pantbrev är 100 000 kr, hur gör ni då om ni “bara” sparat 800 000 kr?
“Nej tack, vi struntar i vårt drömboende, vi skall spara 200 000 kr till”. Detta är inget beslut som jag tycker är rimligt.
Att spara 3000 kr efter skatt är väldigt mycket pengar. Bildar ni familj lär du få du rucka på den summan. "Nej, du får inga jympadojor, trots att dina gamla är för små. Pappa måste spara till sin pension ". Den konversationen lär inte inträffa.
Att ha en väldig massa pengar som pensionär är inget att stå efter. Du kommer att klara dig bra ändå. Lev i nuet, mer än i en framtida tänkt pensionärstillvaro.
Så som vi resonerar är att området är viktigt och då varken jag eller min sambo är särskilt händiga (vi räknar dock med att förbättra det) så kan vi inte ta oss an ett renoveringsprojekt… och då blir det dyrare.
Jag tror vi får räkna med ca 4 miljoner om vi ska vilja bo i huset.
Billigare hus blir nog svårt med resonemanget i min förra kommentar. Jag ser fördelen med ett billigare boende men det fungerar inte för oss, då sparar vi hellre lite längre.
Min sambo kommer sannolikt att få ut tillräckligt för sin del i insatsen men inte så mycket mer.
Jag tror som du säger att jag är för säker i mitt tänkande, men jag skulle avsky att sätta oss i en situation där vi bara har råd att bo och äta. Det kommer att vara viktigt att ha råd med upplevelser (skidor, friluftsliv, mm). Just nu sparar jag 13.000 i månaden men räknar med att 10.000 kommer att gå till huset sen efter köpet (ren spekulation). Om vi sedan får barn kommer säkerligen de resterande 3.000 att få omfördelas. De tar självklart högre prioritet men jag måste spara för att kompensera för min låga pension… även om det innebär att jag måste jobba >100%.
Tack för svaret, Jan! Det är den informationen och sammanställningen om hur andra svenskars pension är som har fått mig att inse att min ekonomi haltar & att jag måste börja åtgärda det nu för att få en dräglig framtid.
När jag var 32 år jobbade jag i ett låglöneyrke och hade nästan inget sparande. Tio år senare hade jag ett visst pensionssparande, men samtidigt var villan belånad till 120 (!) procent.
Ytterligare 15 år senare hade karriären äntligen tagit fart, ungarna börjat flytta hemifrån och villapriserna pekade uppåt. Maximal löneväxling och ökat sparande blev följden.
En grundregel har jag. Är inte speciellt händig. Skulle aldrig drömma om att göra någon reparation i hemmet. Måla, tapetsera, lägga stenplattor, plantera häckar och lite annat går bra men inte mer. Jag har sett allt för många katastrofala hemmabyggen för att lockas av att göra något på egen hand.