Baserat på så mycket man fördärvat senaste 8 - 10 åren så är 25 år en oerhörd lång period och ingenting kan uteslutas. Går det i samma nedåtgående takt som nu är vi nästan där vid det laget.
Jag har lite svårt att greppa vilken ståndpunkt du har. Trådskaparen uttrycker en oro över om pensionen kommer räcka, men du manar till lugn. Så illa kan det ju inte bli på bara 25 år. Samtidigt säger du, helt riktigt, att pensionerna kan bli både större och mindre i framtiden - och att man därför bör gardera sig och minska risken av ett beroende av staten som när som helst kan få för sig att göra om systemet och låta de ännu större grad av de närandes pengar gå till de tärande.
Antingen behöver vi inte vara oroliga, för de 16%-ish + 4%-ish som idag går till pensionen för en som jobbar kommer räcka gott och väl för att ha bibehållen levnadsstandard under en rimligt lång pension. Eller så behöver man vara orolig, eftersom det inte med någon rimlig konfidens går att utesluta att man får leva på existensminimum som pensionär efter 50 år i arbetslivet, och då behöver man spara.
Min personliga åsikt är att vi som i dagsläget arbetar och kan spara till pension bör vara väldigt oroliga. Inte för oron i sig, för den har inget egenvärde i sig, men för att oron leder till åtgärder. Det är i dagsläget knappt någon skillnad på den som arbetat i ett helt arbetsliv i ett låglöneyrke och en som aldrig jobbat en dag. De får samma “pension” ändå, med alla garantier och tillägg. Visst är det delvis utanför pensionssystemet, men ett system som bygger på så hög grad av solidaritet att alla får lika mycket i det läget skickar oerhört dåliga signaler. Precis som de som “förlorar” pengar på att lämna bidragsystemet för ett låglönejobb.
Ens pension borde vara linjär med sitt egen intjänande till pensionen. Inga tak. Inga golv.
Klarar man sig inte på det så är det behovsprövat socialbidrag som gäller; inte garantipension och bostadstillägg och allt vad det heter. Och dessa bidrag ska sammanvägt inte kunna uppnå mer än hälften av vad man får ut i pension om man jobbat ett helt liv i ett låglöneyrke. Och dessa system är ju utanför pensionssystemet, och således en skattefråga snarare än en pensionsfråga.
På detta sätt kan de som jobbar idag veta att de får en pension imorgon. Med nuvarande system är man beroende på att staten är välvillig om 25 år, och det vet man inte. Med dagens vänstervindar, och hög grad av personer som inte arbetar (eller kommer att ha arbeta) innan pension, så kanske de är i majoritet om 25 år? Vad hindrar dem från att då helt enkelt räkna av allt eget sparande och tjänstepension före att en eventuell statlig pension betalas ut? De pengarna behövs ju till den stora framtida majoritet av icke-arbetare?
Med reservation för att jag raljerar och överdriver för att visa min poäng. Men de som kan bör spara och skaffa sig ett “fuck you”-kapital även mot staten, inte bara arbetsgivaren, för att gardera sig inför framtiden. Och tyvärr är oron det som får oss att göra detta.
Trådskaparens oro diskuterades ju ganska ordentligt för ett halvår sedan Pensionsbomben - ett problem?