så talar en sann mentor trogen compassion och ACT 
Håller med dig!
1 gillning
Det är ju därför som pensionsåldern höjs undan för undan.
2 gillningar
Baserat på så mycket man fördärvat senaste 8 - 10 åren så är 25 år en oerhörd lång period och ingenting kan uteslutas. Går det i samma nedåtgående takt som nu är vi nästan där vid det laget.
Jag har lite svårt att greppa vilken ståndpunkt du har. Trådskaparen uttrycker en oro över om pensionen kommer räcka, men du manar till lugn. Så illa kan det ju inte bli på bara 25 år. Samtidigt säger du, helt riktigt, att pensionerna kan bli både större och mindre i framtiden - och att man därför bör gardera sig och minska risken av ett beroende av staten som när som helst kan få för sig att göra om systemet och låta de ännu större grad av de närandes pengar gå till de tärande.
Antingen behöver vi inte vara oroliga, för de 16%-ish + 4%-ish som idag går till pensionen för en som jobbar kommer räcka gott och väl för att ha bibehållen levnadsstandard under en rimligt lång pension. Eller så behöver man vara orolig, eftersom det inte med någon rimlig konfidens går att utesluta att man får leva på existensminimum som pensionär efter 50 år i arbetslivet, och då behöver man spara.
Min personliga åsikt är att vi som i dagsläget arbetar och kan spara till pension bör vara väldigt oroliga. Inte för oron i sig, för den har inget egenvärde i sig, men för att oron leder till åtgärder. Det är i dagsläget knappt någon skillnad på den som arbetat i ett helt arbetsliv i ett låglöneyrke och en som aldrig jobbat en dag. De får samma “pension” ändå, med alla garantier och tillägg. Visst är det delvis utanför pensionssystemet, men ett system som bygger på så hög grad av solidaritet att alla får lika mycket i det läget skickar oerhört dåliga signaler. Precis som de som “förlorar” pengar på att lämna bidragsystemet för ett låglönejobb.
Ens pension borde vara linjär med sitt egen intjänande till pensionen. Inga tak. Inga golv.
Klarar man sig inte på det så är det behovsprövat socialbidrag som gäller; inte garantipension och bostadstillägg och allt vad det heter. Och dessa bidrag ska sammanvägt inte kunna uppnå mer än hälften av vad man får ut i pension om man jobbat ett helt liv i ett låglöneyrke. Och dessa system är ju utanför pensionssystemet, och således en skattefråga snarare än en pensionsfråga.
På detta sätt kan de som jobbar idag veta att de får en pension imorgon. Med nuvarande system är man beroende på att staten är välvillig om 25 år, och det vet man inte. Med dagens vänstervindar, och hög grad av personer som inte arbetar (eller kommer att ha arbeta) innan pension, så kanske de är i majoritet om 25 år? Vad hindrar dem från att då helt enkelt räkna av allt eget sparande och tjänstepension före att en eventuell statlig pension betalas ut? De pengarna behövs ju till den stora framtida majoritet av icke-arbetare?
Med reservation för att jag raljerar och överdriver för att visa min poäng. Men de som kan bör spara och skaffa sig ett “fuck you”-kapital även mot staten, inte bara arbetsgivaren, för att gardera sig inför framtiden. Och tyvärr är oron det som får oss att göra detta.
Trådskaparens oro diskuterades ju ganska ordentligt för ett halvår sedan Pensionsbomben - ett problem?
6 gillningar
“25 år”
Beroende på hur gammal man redan är och hur gammal man tänker bli behöver systemet vara solvent betydligt mer än 25 år. T.ex. 70 år för en 30-åring som tänker leva till 100.
Mycket kan hända på 25 år. Till exempel har andelen bidragsberoende halverats de senaste 25 åren. Vet inte om det är effektivt att ställa riktiga siffror och fakta mot magkänslan att allt går åt fel håll, men det har inte presenterats särskilts mycket belägg för tesen att vi inte har råd med något längre.
2 gillningar
Det tycker jag. Ekonomifakta (.se) brukar jag själv gå till.
Nu är det väl ingen som påstått att vi inte har råd med något längre. Det är snarare en oro över att vi i framtiden inte kommer ha råd att ge oss som arbetar idag någon vettig pension. Och att det således är upp till var och en om de vill säkra att leva ovanför existensminimum om 25+ år.
Njaa… man kan också spara för att kunna kosta på sig extra allt även om pensionen blir hög 
.
Min ståndpunkt är att det är lämpligt att spara till sin pension. Blir pensionen exempelvis 60 procent av slutlönen så är 40 procents “,lönesänkning” rätt mycket.
Att Staten skulle konfiskera folks tjänstepension om 30 år känns fullständigt utopiskt. Vi lever inte I en diktatur.
Att konfiskera tjänstepensionen var det inte tal om. Den får man behålla. Men om man tack vare tjänstepensionen tjänar för mycket så kan ju andra delar, t.ex. den statliga, minska? Precis som att du idag inte får försörjningsstöd om du har en miljon på banken, så får du inte pensionsstöd om du har en miljon på banken. Varför är det så annorlunda jämfört med vad vi redan har idag? För idag är det väl inte en diktatur?
Tack för ett väldigt konstruktivt och tydligt svar. Känslan / oron är ju främst framåtblickande och där har vi inte några siffror att gå på. Historisk storhetstid för ett land är inte en garanti för framtida storhet.
Vi vet helt enkelt inte hur en framtid med dagens ungdomar ser ut. Där skjutningar och förnedringsrån är vardagsmat, där klaner styr och dit t.ex. blåljuspersonal inte vågar åka utan poliseskort, och en kraftigt antal ökning av sprängningar (kraftigt ökande och överlägset högst i EU, men så var det inte för 10 år sedan). Allt det finns det siffror på. Och baserat på vad en gängkriminell kostar samhället i allmänhet och vad en skjutning kostar i synnerhet, så lär utgifterna för lag&ordning samt sjukvård öka markant. Men i övrigt är intäktssidan konstant (“varken sysselsättningsgraden eller arbetslösheten ligger på nivåer…”), så är det ju inte lätt att få ihop ekonomin om vi projicerar lite framåt. Någon måste ju betala, och det är allt som oftast de närande. Alternativt de som inte orkar bråka. En föredetta närande men numera trött pensionär är således det perfekta målet för kostnadsökningarna.
Åter igen, så är oron framöver och där finns det inte några siffror som kan säga varken det ena eller det andra. Men det finns orosmoment inför framtiden som har siffror, varav jag nämnde några ovan. Polistätheten har också det gått ner senaste 10 åren, vilket i kombination med ovan inte direkt bådar gott:
Polisen har visserligen aldrig haft så många anställda i faktiska antal. Men räknar man per 100 000 invånare blir bilden en annan. I november 2020 hade Sverige en folkmängd på 10 380 245, enligt SCB. Det ger en polistäthet på cirka 201 per 100 000 invånare. Det är färre per capita än man hade under toppnoteringen 2010 då Sverige hade 216 poliser per 100 000 invånare
Längden till sjukvård har ökat lika så, så till den milda grad att vi implicit tvingas till att ha egna vårdförsäkringar trots att sjukvården ska vara gratis. Så var det inte förr. Fortsätter det så så är det ju egna pensionsförsäkringar som gäller med, även om vi har “gratis” pension då med.
Rädslor är evolutionärt till för att signalera fara så man sätter sig i säkerhet.
Coping är att arbeta med det som går att påverka.
Som enskild person kan man kanske inte påverka pensionssystemet, men man kan ha ett eget privat sparande.
Sparar du 20 år i egen kopia av Rika tillsammans nybörjarportfölj har du goda chanser att fått ihop en hel del pengar som tillsammans med pengar från pensionssytemet ger en ganska bra tillvaro.
1 gillning
Utopiskt för en diktator.
Dystopiskt för pensionärer som skulle kunna drabbas.
Värnar vi demokratin och slipper Putins kompisar, då är risken för detta ganska låg.
Fast om vi går tillbaka 30 år i tiden, skulle det inte beskrivas som en (osannolik) dystopi att Sverige skulle ligga i topp i Europa gällande skjutvapenvåld, sprängningar och arbetslöshet? Likaså på 1910-talet, att Tyskland 30 år senare skulle bli en brutal diktatur?
Kanske inte jämförbart men är det något historien har lärt oss, så är det väl hur oförutsägbart det är. Och samtidigt, lite paradoxalt, se varningstecknen i tid och kanske “se det komma”…
Var inte Tyskland en diktatur fram till 1918? 
För 30 år sedan upplevde vi vår största ekonomiska kris någonsin. Staten hade ett rejält budgetunderskott. Utlandet vägrade att låna oss pengar utan ett rejält riskpåslag. Detta gjorde att den höga räntan blev ännu högre. Vi var på väg att bli ett nytt Venezuela. Göran Perssons berömda “Den som är satt i skuld, är icke fri” kommer från denna tid.
Politikerna tog sitt ansvar. Stenhårda budget nedskärningar gjorde att Sverige kom på fötter igen.
För 30 år sedan hade jag en villa som var överbelånad med 25 procent, kanske mer. Jag satt still I båten, och oroade mig inte. Idag har samma villa ett kraftigt övervärde samtidigt som mina besparingar ökat rejält.
Visst, Sverige har en del problem idag men, enligt mitt tycke, är de inte i närheten av den katastrofsituation dom gällde för 30 år sedan.
Jag råder dig ännu en gång. Sluta oroa dig för något som varken jag eller du vet någonting om.
7 gillningar
Jag misstänker att du är ungefär som jag, som tänker att allt som kan gå fel går fel!
Genom att jag är medveten om att det är så jag tänker kan jag inse att jag ofta har fel.
En hel del saker går inte alls så katastrofalt dåligt som min första magkänsla säger att det kommer göra.
Jag tror att min mindset skapades i barndomen av en extremt kritisk negativ styvfar som hade som motto att “Moder Jord är en satkärring!”.
Genom att inse att det inte alltid stämmer, kan jag använda min oro till att mer rationellt hantera risker ex diversifiering.
Man måste ta viss risk för att få avkastning, man måste så för att ha chans att skörda.
1 gillning
Det är ingen idé att återkoppla med fler siffror, för du tycker inte de är relevanta. Ska det vara på det viset så är de enda relevanta siffrorna saker vi får vänta med framtiden för att få fram. Det är lite synd, för det hade varit så mycket lättare att åtgärda problem nu än om 25 år.
Du går lika mycket på känn att det inte kommer bli sämre framöver, som jag går på känn att det just kommer bli sämre framöver.
Du kommer med argument om att vissa saker håller sig stabila, och styrker det med siffror. Jag kommer med argument över hur vissa andra saker går sämre. Dessa siffror upplever jag att du marginaliserar och förminskar på ideologisk grund och då brukar det vara bra att avsluta diskussionen innan det spårar ur. Vi kan ändå inte veta hur det går.
Faktum kvarstår att en stor del av den yngre generationen har en stor oro inför framtiden och pensionen. Inte alla, men många. Jag tror de ligger något i det, och känner själv samma oro. Du håller inte med. Agree to disagree?
Jag själv sparar, investerar och planerar som om jag skulle få klara mig själv så blir jag i sämsta fall inte besviken, och i alla andra fall positivt överraskad. Sedan är det upp till var och en hur orolig man vill vara, och hur beroende av staten man vill vara. Kanske går det bra - och då har jag sparat för mycket. Kanske går det dåligt och då har den som var naiv sparat för lite. Jag tillhör hellre den första kategorin då jag generellt är försiktig av mig.
Kikar vi närmare på den källa du hade så tycktes det som att det trendar uppåt med sjukvårdsförsäkringarna. Men du kanske går på känslan att det ändå kommer lösa sig?
Tredje sämst i europa, med europas högsta andel sprängningar. Det står dagligen i tidningar att polisen tvingas prioritera bort att utreda grova brott till förmån från ännu grövre brott. Jag tycker nog ändå att landet med 4:e högsta skattetryck inte borde ha tredje lägsta polistätet i kombination med att man har “Sticker ut” internationellt med hela 116 sprängningar av handgrantater på 8 år kanske ska ha väsentligt högre andel, ja.
Det är extremt i ett land som inte befinner sig i krig, säger kriminalkommissarie Gunnar Appelgren
Med det sagt avslutar jag åtminstone diskussionen för min del då det blir onödigt politiskt och ideologiskt känner jag. Förr kunde man vara ganska trygg med att ens pension från staten skulle räcka. Nu är det inte riktigt så längre och tjänstepension har införts för att någon annan än staten ska ha en del av ansvaret. Och på senare tid har det även rekommenderats att börja spara själva också, för att det ska räcka. Sedan om det beror på invandringen, vänstervindar, miljöaktivister, sverigedemokrater, eller oro för en diktatur; så är det allmänt accepterade rådet ändå att du bör spara till din pension själv också, för en extra trygghet då det uppenbart inte riktigt går att lita på de två förstnämnda systemen.
7 gillningar
Jo, men det är det inte pga medellivslängden ökar som medför att vårt pensionskapital ska räcka i fler år snarare än att pensionssystemet är underfinansierad. Det värsta som kan ända är väl ändå att pensionsåldern ökar?
Det intressanta är att 60-70% av dagens 30-åringar har bättre inkomst än sina föräldrar vid samma ålder. I ren ekonomisk standard är det inte mycket som har gått neråt utan snarare tvärtom.
Pressmeddelande, IFAU
Erik!
Du skriver att förr I världen kunde man vara tämligen säker på att den statliga pensionen skulle räcka.
Vet du hur stora pensionen var på 50-talet och tidigare? En stor del av pensionärerna levde ju på, något som vi idag skulle kalla för under fattigdomsgränsen. Ditt inlägg tyder på en monumental historielöshet.
Förutom under perioden med ATP, som var rejält underfinansierat och måste skrotas, så har det alltid, upprepar alltid, funnits ett behov att spara till sin pension.
Du behöver precis som de flesta andra generationer pensionsspara. Inget konstigt med detta. Att däremot tro att Sverige förvandlas till det uland det var före 1913 är att vara för pessimistisk för att du skall må bra av detta
6 gillningar
Jag har inte i detalj läst vartenda inlägg.
Men det tycks råda 100% enighet om att man bör spara privat. Oenigheten är kring om man ska oroa sig och spara eller spara fast man inte är oroad.
3 gillningar
Jag tycker att det är trevligt att du och @Erik kan diskutera saker i så pass god ton trots era olika åsikter.
2 gillningar