Många mår väldigt väldigt bra av att hjälpa andra genom olika aktiviteter av volontärtyp. Om du nu inte behöver arbeta för att ha schysst ekonomi, tänk vilka möjligheter du har att “växa mentalt” genom att ingå i grupp enl ovan. Vad brinner du för bland samhällsfrågorna; unga med missbruksproblem, din tro, hemlösa? Fundera gärna över det en sväng! Hoppas din hittar nåt du tycker är värt satsa på om nu förvärvsarbete inte känns så lockande längre
3 gillningar
Ja du, egentligen vill jag väl inte det men eftersom man är relativt konservativt lagd så försöker jag se situationen från alla tänkbara vinklar innan jag fattar något beslut.
Det låter smart! Lycka till med funderingarna. 
Det går ju att prova och se. Ett år kanske inte märks så mycket i CVn om du skulle ångra dig.
2 gillningar
Nej, du har helt rätt och inom mitt fält finns hur mycket arbete som helst. Så det är nån mental “spärr” som spökar lite tror jag.
Du kan ju kanske tänka så här:
Vad (som du inte redan gjort) kommer du tycka på dödsbädden var det roligaste du gjort? Som varit din lyckligaste tid?
1 gillning
Säg upp dig och starta eget aktiebolag. Testa dig fram, gör olika saker och kanske kan någon av dina hobbies generera pengar in till företaget? Styr din egen arbetstid, säg nej till alla uppdrag som känns tråkiga, du har råd att vara selektiv.
1 gillning
Frågar du mig är den relevanta frågan du bör ställa dig:
Varför har jag inte slutat jobba redan?
Svaret på den frågan kanske kan hjälpa dig vidare
9 gillningar
Spännande tråd, då jag sitter i samma sits. Jag har en 3 åring och antar att hen inte får vara på förskola om jag skulle säga upp mig och bara vara hemma.
1 gillning
Om den ekonomiska motivatorn är borta och det inte finns något annat som motiverar och driver dig på nuvarande arbetsplats.
Byt jobb – eller börja med någon av dina “jobbies”
Så hade (nog) jag tänkt om jag var i din sits.
Hej,
Angående att ha en 3-åring hemma så ska du kanske kolla vad som gäller i just din kommun. Vet att där jag bor så kan man placera barn i förskola/fritids så länge man har någon form av “verksamhet” man bedriver. Så har du ett AB eller enskild firma och kan hävda att du försöker köra det som ett riktigt jobb och inte bara hobby räcker det. Andra kommuner verkar tillåta antingen ett visst antal timmar eller heltid utan att man behöver ha ett jobb alls.
Har faktiskt haft funderingar på att starta ett AB eftersom det är relativt lätt och billigt. Minst en hobby har tidigare genererat lite inkomst och om man satsade mer seriöst på den skulle det kunna bli något man gör deltid och tjänar lite pengar på. Sen kanske ta lite uppdrag inom det jag jobbat med om nåt intressant dyker upp.
1 gillning
@ekkitpang Hur ser din familjesituation/relationssituation ut? @spigo är ju inne på en ytterligare dimension nämligen.
Jag håller fast vid mitt egna företag, trots att jag skulle kunna göra fat FIRE idag, eftersom jag kan jobba så mycket jag vill (snittar väl runt en bekväm deltid), det ger mig ganska ofta flow, det blir mer stealth wealth att ha ett “jobb” än att vara enda personen som påtar runt i trädgården kontorstid eller dylikt, det möjliggör att barnen kan gå på förskola och fritids på ett “vanligt” sätt och få del av de många fördelarna med det, de inte behöver ha svårt att förstå varför deras förälder “inte jobbar” och för att jag gång på gång landar i att mitt liv helt enkelt inte skulle summeras till det bättre utan jobbet jag har just nu. Skulle säkert bara landa i något nytt företag som inte alls behöver gå lika bra som det nuvarande.
Risken att bara lämna ditt jobb @ekkitpang utan att ha en konkret plan för vad du rör dig mot är att det bara blir deppigt och att du blir vilsen. Skulle verkligen rekommendera dig att hitta ett nytt passion project först. Sen kan det vara att starta en butik med brädspel eller bli friluftsguide. Eftersom du är oberoende av inkomst så kan du ju välja och vraka. Studera något kul?
Allt det här med att lämna efter sig en bättre värld, välgörenhet, bli ihågkommen o.s.v. är enligt mig ganska svårt att få till. Hur många personer med en förmögenhet som din kan du namnet på? Som har gjort bra grejer i din kommun? För de personer som man hjälper så kan det vara livsförändrande men någon generation bort så är det ingen som bryr sig.
Memento mori! Vi kommer alla att dö och bli till jord så varför inte göra det som du får ut mest njutning av så länge det inte är på bekostnad av moder jord eller dina medmänniskor?
1 gillning
Tillägg: Du måste ju inte fylla din nya tillvaro med “jobb” heller. Finns ju massvis med ideella föreningar mm som behöver hjälp med alltifrån styrelsearbete till praktiskt arbete. Varför inte engagera dig i styrelsen för de föreningar som sysslar med dina största intressen? De skulle nog bli otroligt glada över allt du hinner med då du kanske till skillnad från de andra inte bara har “kvällar och helger” på dig.
1 gillning
Så du jobbar, trots att du varken vill eller behöver, för att du inte ska behöva hänga så mycket med ditt barn?
2 gillningar
Jodå, har varit i styrelser förut men det tog då upp lite för mycket tid. Naturligtvis är det något som jag kan göra i större utsträckning framöver.
Sysselsättning tror jag inte blir några problem. Har några projekt jag gärna skulle göra men saknat tid till som i alla fall skulle ta upp ett par år framåt. Studera är en möjighet det med, såväl som att hålla i någon form av utbildning/föreläsningar inom mitt expertisområde.
Har du inga ambitioner? Ta över världen? Rädda barnen i Afrika? Något annat kul?
Förskola och fritids är så mycket mer än “förvaring”. Det är kanske en av de bästa sätten utöver syskon för att få barn att inte bli inskränkta störiga ungar och vuxna 
Sedan är ju inte tid tillsammans alltid lika med kvalitetstid. Det finns de som hämtar på förskola tidigare men sedan sätter barnen framför skärmen när de kommer hem snarare än att t.ex. prata om sina dagar och spela spel ihop.
4 gillningar
Fint! Det är ju positivt och talar för att du inte blir “vilse”.
Undviker du medvetet frågan om familjesituation? 
Tycker ändå svaren påverkas om du är singel utan barn än om du har partner och fyra barn som inte är självständiga.
En annan aspekt med att hoppa av jobbet är frågan “hur enkelt kan jag ta mig tillbaka till exakt samma jobb om jag tar uppehåll t.ex. några år?” Mitt företag är marknadsledande inom vår nisch så om jag skulle ta några sabbatsår skulle jag ha tappat otroligt mycket mark och skulle komma in igen som en mycket mindre spelare. Om du har ett “vanligt” jobb och kanske till och med med hög efterfrågan så kanske du kan få en nästan identisk tjänst om 2 år?
Ett alternativ till att hoppa av jobbet “helt” är ju att ta tjänstledigt. Kom på något svepskäl typ studier (välj random kurs som verkar kul) för att få tjänstledigheten beviljad och praoa att vara utan ditt jobb. I värsta fall kommer du tillbaka efter 6 månader.
Svar ja, undviker medvetet frågan. 
Förstår att det kan ha viss påverkan på svar men det är något jag inte önskar dra in i diskussionen.
Det bör inte vara några problem att hitta ett lämpligt jobb även om jag “tar paus” några år. Finns en stor brist på expertis inom mitt fält och jag ser inte att detta kommer att ändra sig, snarare lär krisen bli värre framöver.
Tjänsteledighet är en möjlighet men jag ser det som högst sannolikt att jag inte kommer tillbaks om jag skulle göra det så tycker det känns lite taskigt mot företaget att göra det.
EDIT: Ser att jag inte får posta fler inlägg idag eftersom jag är ny användare så återkommer i morgon!
-
Du har trevliga hobbies, men de är uppenbarligen inte vara värda 50.000/månad.
-
Någon betalar dig för att göra något, ett kvitto på att du gör reell samhällsnytta där du är.
1 gillning
Då ska jag inte ställa frågan igen
Det går inte att räkna hur många som gått på föräldraledighet eller tjänstledighet med den uttalade intentionen “jag kommer inte tillbaka”. Det är väl typ vedertaget.
Låt inte lojalitet mot arbetsgivare och kollegor hindra dig från att ha några färre ångerkänslor på dödsbädden. Vill du så kan du ju nämna för de som behöver veta det att “du just nu går igenom en fas privat och att du är osäker på om tjänstledigheten kommer att behöva bli längre” och har de följdfrågor så säg bara “privata skäl” eller något så kommer det inte som en chock för dem när du är så nöjd med din nya tillvaro att du de facto säger upp dig.
Jag hade jättemycket ågren när jag skulle ta maximal tjänsledighet enligt föräldraledighetslagen då jag inte hade intentionen att återgå till mitt dåvarande arbete (eller ens yrke!) men det var för mig ett sätt att dra av plåstret långsamt och också prova på den nya tillvaron.
Det var dock ändå jobbigt att sedan behöva meddela kollegor, handledare, chefer o.s.v. att allt de “investerat” i mig var “bortkastad” och att jag la en lukrativ status-karriär på hyllan. Jag tyckte det var jobbigt gentemot de som jag konkurrerade ut om den tjänst jag fick bara något år innan. Jag får fortfarande höjda ögonbryn när jag berättar om det hela.
Men jag ångrar det inte en sekund. Min tillvaro nu är ofantligt mycket bättre tack vare det beslutet. Men jag är inte säker på att jag hade fattat samma beslut om jag bara hade valen “forsätta eller säga upp mig”. För mig var det en bra mellanväg med lagstadgad tjänstledighet först.
Och vet du hur mycket verksamheten påverkades av att jag sedan slutade? Inget. Kugghjulen snurrar och maskinen går med eller utan mig.