Varning, långt inlägg. Egentligen brukar jag undvika att svara på liknande inlägg, för jag tror få förstår vad hjärntrötthet innebär. Men jag gör ett försök.
Plantera tre frön och vattna två gånger per dag tar inte så mycket tid och energi. Men fråga gärna andra odlingsintresserade hur många frön de sår på en säsong! Det finns en anledning till att jag håller mig till tre frön.
Jag spenderade 3 timmar på lotten häromdagen, varav ca 30 min var att klippa stockrosor. Resten av tiden satt jag i solen och fikade med min vän, som sen hjälpte till med lite pyssel jag inte klarade av själv.
Just hjärntröttheten är knepig, för många vardagsmoment som är förknippade med fasta arbetstider är inte lätt att få ihop på ett bra sätt. Bara logistiken att göra sig i ordning, packa med rätt saker, ordna lunchlåda och sen fysiskt ta sig till en arbetsplats kräver en stor kognitiv ansträngning för mig med hjärntrötthet. Jag har problem med korttidsminnet som gör att vissa saker tar frustrerande lång tid och mycket energi. Sen så tar sociala interaktioner, sinnesintryck och min kroniska värk och nervärk sin beskärda del.
Hemma är det lättare, då jag bor själv så kan jag lättare varva återhämtning med aktiviteter.
Men vissa dagar får jag vila i sängen större delen av dagen, på grund av ”hjärnsläpp”, huvudvärk eller helt enkelt att jag har värre värk en period. Kanske därför jag gillar att hänga här?! Det är bra distraktion och tidsfördriv när jag behöver återhämtning. Men just att min dagsform är så olika från dag till dag, gjorde arbetsträningen tuff med fasta arbetstider och dagar.
Men jag gick dit i ett halvår, trots att jag de sista två månaderna hade kronisk huvudvärk och konstant hjärnsläpp. För jag vill så gärna att det ska gå, för det är något jag verkligen saknar. Det är rätt hemskt att vilja kunna jobba, men att kroppen och hjärnan säger ifrån.
Många drömmer om FIRE, men ärligt så vore min dröm att orka jobba fram till en klassisk pensionsålder. Men efter mina olyckor och feloperationer så går inte det.
Så jag väljer att lägga fokus på att få ihop en vardag med så mycket som möjligt av det jag tycker om och orkar med. Det är lätt att bli bitter och gnällig om jag skulle lägga fokus på ”fel” människor, myndighetscirkusen, vårdkaoset och det faktum att jag kommer behöva leva på existensminimum resten av mitt liv.
Rent statistiskt så borde jag dött i min senaste olycka. Men nu gjorde jag inte det och trots de utmaningar jag dagligen tar mig igenom, så är jag tacksam för att få möjligheten att fortfarande leva.
Jag gör så gott jag kan och har sen länge varit ok med att vissa inte kan förstå min situation.
Mina handläggare avbröt min arbetsträning, för de sa att syftet med att arbeta är att kunna leva ett komplett liv. Inte att kämpa sig iväg till jobbet för att stadigt bli sjukare.
Men gillar Tolkiens citat:
”Little by little, one travels far!”
(Även om det inte alls är ett Tolkien citat, utan ett spanskt ordspråk.) 
Men det påminner mig om att även små steg tar mig framåt. 