Jag kan hålla med om att den punkten är vettig. I den typ av jobb som jag har har idag möjligheterna till lärande och utveckling varit större än på andra jobb som jag haft tidigare. I många tidigare jobb/roller har jag initialt jobbat kanske tre år. Därefter har jag kunnat rollen och behövt lösa behovet av utveckling via egna initiativ (=konstgjord andning). Det har ofta varit roligt så länge inlärningskurvan har varit brant och sedan har det blivit halvtråkigt.
På min nuvarande arbetsplats har jag jobbat längre än någonsin tidigare och det är mycket möjligt att jag kommer gå i pension härifrån. Samtidigt är jag inne på min fjärde roll internt och det är alltså utan att ha klättrat i någon formell hierarki. Jag uppfattar att inlärningskurvan hållit sig på hyggligt bra nivå större delen av tiden. Det där läget när man “kan jobbet” på riktigt har jag inte landat i än. Givetvis kan jag ganska mycket men det finns absolut mer att lära, även utan några särskilda initiativ.
Att lära sig privat om saker, utan direkt koppling till jobbet, är förstås en annan dimension. Tidigare har jag haft stora projekt på det området kopplat till språk och kultur. Jag har investerat massivt i tid och energi under en lång rad år. Med små barn med i bilden är det svårt att upprätthålla en sådan nivå. Det kommer en annan tid för mig, med nya möjligheter, men just nu ligger den en bit framåt i tiden.