Jag håller med dej! Därav måste man hela tiden revidera sina planer.
Exempelvis är det väldigt lätt att säga att: Det här är ju mitt drömjobb!
Säger man det slentrianmässigt för att slippa ta tag i det eller?
Vad innebär det i sej? Ha drömjobbet där drömmen var för kanske 20år sedan och att man numer är både stressad och på vippen att bli utbränd.
Det som var mål och drömmar för länge sedan kan ha ändrats av olika anledningar.
Många gånger kan drömmen i exempelvis ett drömjobb ha kostat många års studier och nudelluncher samt kärv ekonomi och en studieskuld.
Därav VILL man inte öppna på dörren att det kan ha ändrats över tid.
Sant! Det är ju läskigt det där med oförutsägbarhet och föränderlighet.
Hjärnan vill generellt ha det tryggt och förutsägbart eftersom det sparar energi och håller oss torra om fötterna. Livets magi och känslan av meningsfullhet ligger tyvärr ofta utanför den där trygga cirkeln.
Lite utmaningar och att kontinuerligt revidera sin plan brukar ge större känsla av tillfredställelse och känsla av att leva ett meningsfullt liv på sikt.
Jag är lite nyfiken på det här med deltiden. Varför har du landat i att deltida när barnen är små och inte när barnen är större? Är det inte umgänget med dem som du är ute efter?
Förstår att många gör så men har aldrig riktigt förstått resonemanget bakom.
Jag vill träna, mycket, hårt och länge dagligen. Inte nödvändigtvis bli bäst i världen den tanken har jag släppt. Hur jag ska ta mig dit är inte helt klart än men min förhoppning är att göra en glidning över till mer träning och mindre jobb successivt. För tillfället snickrar jag nog 120-130% heltid om en räknar både betalt och obetalt arbete. Tanken är att inom ett år komma ner till 100% och därefter kanske försöka minska 5-10% om året. Om jag någon gång når nivån att det inte är smidigt med "kunder för att projekten tar för lång tid med så lite arbetstid så får jag börja bygga/renovera hus jag äger själv och sen sälja.
Min målbild är att när barnen flyttat ut om 12-13 år så jobbar jag från någonstans runt medelhavet nov-mars. Jag är frisk nog att åka skidor och spela golf obehindrat.
Tills dess prioriterar jag träning och fritid över arbete när det gäller tid. Arbetet försöker jag styra upp så att jag kan sköta det från varsomhelst och helst närsomhelst.
Något som förvånar mig är att så få verkar ha eget företag med som en del i planen för att nå FIRE eller styra över sitt liv. Har man sitt eget företag kan man lättare styra över var och när man arbetar, lönen är inte begränsad till var man hamnar i en årlig förhandling där man inte får avvika för mycket från övriga.
När det gäller barn så är det kvantité framför kvalité som gäller och för att de skall vilja vara med mig när de blir större behöver jag investera min tid och uppmärksamhet nu. Att skapa en god anknytning när barnen är små är viktigt för relationen på sikt.
Nu är min äldsta redan 14 år och alls inte lika intresserad av att hänga med mig så nu går jag in i en livs fas där jag har mer tid att investera i arbetet nu än tidigare.
Min plan. Bor sjönära och gillar även att odla och fixa så planen är att vara hemma från april eller maj till kanske mitten av oktober. Sen värmen två månader och sen fjällen några månader.
Är i fjällvärlden nu och har varit sen nyår. Åker väl hem efter påsk och sätter igång med alla odlingar. Njuter av sommaren vid havet.
Dessa områden brukar mina klienter planera kring
Hälsa & Välmående
Känslor
Karaktär
Andlighet & tro
Kärlek & Relationer
Föräldraskap
Socialt
Ekonomi
Livskvalité
Livssyn
Tio områden blev det visst. Det finns ju många olika skolor i coaching/ Livsdesign så upplägget kring detta brukar variera.
Jag gör en minst en utbildning och har en coach i minst sex månader varje år. Arbetar du med coaching? Har du en coach?
Bra punkter. Lärande/utveckling hade jag nog velat ha med.
Jag är utbildad coach via Skandinaviska ledarhögskolan, men det är nästan så länge sedan att den utbildningen förmodligen är preskiberad nu Arbetar som ledare så visst har jag användning av utbildningen på annat sätt i mitt arbete.
Borde ha en egen coach men det är lite “skomakarens barn” över mig. Hade en mentor under flera år som jag växte ifrån. Större delen av mina inkomster går till investeringar och de senaste åren har rasat på i sådan fart, både med nya tjänster och mycket mål som jag lyckats uppnå och som jag satte för 10 år sedan. Kul förstås, men nu när det är stiltje sipprar tankarna in. Vad är nästa steg? Hur förvaltar jag och optimerar jag det jag uppnått så att det inte blir en ständig jakt på nästa mål? När det kommer till min egen utveckling lägger jag bara pengar på böcker i dagsläget. Energin räcker inte riktigt till.
Jag kan hålla med om att den punkten är vettig. I den typ av jobb som jag har har idag möjligheterna till lärande och utveckling varit större än på andra jobb som jag haft tidigare. I många tidigare jobb/roller har jag initialt jobbat kanske tre år. Därefter har jag kunnat rollen och behövt lösa behovet av utveckling via egna initiativ (=konstgjord andning). Det har ofta varit roligt så länge inlärningskurvan har varit brant och sedan har det blivit halvtråkigt.
På min nuvarande arbetsplats har jag jobbat längre än någonsin tidigare och det är mycket möjligt att jag kommer gå i pension härifrån. Samtidigt är jag inne på min fjärde roll internt och det är alltså utan att ha klättrat i någon formell hierarki. Jag uppfattar att inlärningskurvan hållit sig på hyggligt bra nivå större delen av tiden. Det där läget när man “kan jobbet” på riktigt har jag inte landat i än. Givetvis kan jag ganska mycket men det finns absolut mer att lära, även utan några särskilda initiativ.
Att lära sig privat om saker, utan direkt koppling till jobbet, är förstås en annan dimension. Tidigare har jag haft stora projekt på det området kopplat till språk och kultur. Jag har investerat massivt i tid och energi under en lång rad år. Med små barn med i bilden är det svårt att upprätthålla en sådan nivå. Det kommer en annan tid för mig, med nya möjligheter, men just nu ligger den en bit framåt i tiden.
Håller med till 100%. Grattis till att ha hittat ett jobb där du kan tänka dig att stanna länge! Hoppas att jag också får den möjligheten framgent.
Jag har fått höra att jag är karriärdriven men håller inte med. Det har snarare varit utmaningar, lärande och utveckling som drivit. Inte fina titlar att svänga mig med, även om “växandet” i sig har medfört högre lön och finare titlar automatiskt.
Coaching är ju ett fint verktyg oavsett på vilket sätt man jobbar med människor.
Bra tankar där om att att förvalta och optimera och att undvika jakten på nästa mål och nästa mål som enda väg framåt. Min erfarenhet av att länge ha coachat personer som på pappret har nåt riktigt långt är att det känns ganska tomt i slutändan eftersom alla de där målen inte tog dem närmare det de önskade känna i livet. Jag brukar ju slänga mig med mig egna och lite långa formulering att “Vi vill ha det vi vill ha för att vi vill känna som vi tror att vi kommer känna när vi får det vi vill ha”
Böcker är guld. Älskar böcker!
Nej någon speciell plan har jag väl inte haft men en målsättning att hellre säga ja än nej till saker i livet. Ibland har det varit lätt men ganska ofta skrämmande att ge sig ut på okända marker. Det har inte alltid gått så bra men inte hellre några större katastrofer. Nej, jag är inte modig utan snarare att jag blundar för en del problem innan de uppstår
Arbetar som ledare så visst har jag användning av utbildningen på annat sätt i mitt arbete.