Tycker det låter nyttigt och ansvarsfullt att räkna på alla förutsättningar.
Om man är medveten om vad som kan hända, är psykologiskt och ekonomiskt beredd på det då är det väl inte en tung börda?
När priser börjar falla och man inser att man inte har råd att varken sälja eller ha kvar, då blir det en väldigt tung börda.
Varav marginalerna blir viktiga, vilket jag skrev i samma inlägg. Men det klippte du lämpligt bort.
Ingen aning
Jag är av inkomstgruppen att jag kan bosätta mig varsomhelst i Stockholm.
Innerstan är jag urbena trött på efter att ha bott i Vasastan och Gamla stan hela livet.
Bromma och Årsta går verkligen fetbort. Der är inte trevligt att ta ett morgondopp eller leva båtliv där.
Nacka, Täby, Åkersberga, Vaxholm etc är precis det lockar mig.
30 - 40 min in till jobb stan medan man bor med frisk luft vid hav och skog. Trygga områden för barnen. Och jag har många bekanta som flyttat ut från stan av samma skäl.
Det man inte kan få utanför stan är Stockholms vackra arkitektur. Men den får man ju ändå varje gång man är där, utan att man för den skull måste bo mitt i smeten
Jag med. Men då har de inte flyttat till hyresrätt eller bostadsrätt. Inte en enda faktiskt.
Man kan ju inte utgå från vad man tycker att folk borde vilja utan hur de faktiskt gör. Det bor ju mängder med barnfamiljer i Hammarby sjöstad och Liljeholmens nybyggda områden tex. Även i hela innerstan (i mitt hus är hälften barnfamiljer, ännu fler om man räknar de med barn som flyttat ut). Det är så folk väljer. Om din tes stämmer att folk drömmer om att komma ut från stan till en br i Täby då skulle vi se ett stort tryck där, vilket man inte ser några tecken på.
Det har jag aldrig skrivit.
Min tes är däremot att det nya fenomenet med en stor andel nybyggda bostadsrätter och hyresrätter i kranskommuner säkert påverkar hela stans prisbild.
Ytterst är det en faktafråga som antingen är rätt eller fel. Säkert kan någon ekonom räkna på det.
Lägger personligen ingen värdering i det. Har jag fel så har jag fel 
När ska din tes senast kicka igång innan du ändrar dina premisser, tycker du? Centrala Stockholm ångar på som aldrig förr. Men snart så?
Det ena utesluter inte det andra.
Ponera att priserna innerstan går upp 10 % på ett år men att de gått upp 20 % samma år om man inte byggt en massa i kranskommuner.
Men som sagt, detta är säkerligen en empirisk fråga ekonomer kan räkna på.
Nu orkar jag inte skriva i denna tråd. Tack för mig
Mogen inställning, vägra inse att du har fel och lämna istället 
Klart det är en faktafråga, och faktan stödjer inte din tes.
I jämförelse va tror ni skulle hända om priser i Stockholm skulle falla 30-40 % på 2-3 år marknaden fryser och folk inte kan flytta? Skulle bankerna få panik på riktigt? Då massor av hushåll får negativ equity.
Är syftet med frågan att det på något vis är skillnad på folk och folk?
Banker bryr sig inte mer om stockholmare än andra. Men om det rör 1 miljon människor eller 100 människor är det väl rimligt att det påverkar bankens egna överlevnad och att de då agerar olika.
Känns som ett onödigt spekulerande. Problemet för banken är väl inte att folk inte kan flytta, problemet är om folk inte kan betala sitt lån.
Det jag upplever är att man tolkar det som “gnäll”. När någon säger “bostäder ska man bo i inte spekulera i”
…så betyder det egentligen: “Jag förstår inte varför ni är ledsna.” “Jag tror ni är sura för att ni inte tjänar pengar.”
Men jag pratar om livssituationer inte spekulation
Jag försöker inte säga att någon är viktigare. Jag försöker bara förklara hur extremt läget är i exempelvis Borås. Många verkar inte förstå hur stora fallen är och hur hårt det drabbar vanliga människor.
Jag tycker att du gör en fullt rimlig bedömning. Det verkar som om kommunen i ditt fall har tänkt helt fel. Om man slår undan benen på en viss marknad helt så gynnar det inte att folk har det boendet man behöver utan man fastnar där man är. Målet för alla kommuner borde vara sund rörlighet och tillgänglighet. Inte ryckiga och oförutsägbara förändringar i tillgång och efterfrågan.
Jag tänker att ni själva valde att köpa. Fanns det billigare områden eller hyresrätter i samma stad? Självklart är det sorgligt att det drabbar folk hårt och bostadspriserna borde aldrig någonsin ha fått stiga okontrollerat, men det är som det är.
Som ja skrivit lite tidigare var det långa köer även här fram till ungefär 2023 o svårt o få tag i hyresrätter.
Att köpa var för många unga familjer inte en spekulativ investering – det var det enda sättet att få ett tryggt boende där man inte riskerade att bli uppsagd i andra hand efter ett år.
Samhället, bankerna, politikerna och medierna har i 20 år trummat ut budskapet: ”Att hyra är att kasta pengar i sjön, du måste köpa för att komma in på bostadsmarknaden.” När folk då gör precis som systemet har uppmanat dem att göra, kan man inte efteråt säga ”skyll dig själv”.
Skillnaden på “spekulation” och “livssituation”. Det är här missförståendet blir som störst. Uttrycket ”bostäder ska man bo i, inte spekulera i” är en fin princip, men det missar målet helt i det här fallet.
Spekulanten är den som köper tre nyproduktioner på ritning för att sälja dem med vinst innan inflyttning. Om den personen förlorar pengar – visst, det är risken i spelet.
Vanliga människor köper en bostad för att de fått barn, för att de ska plugga på högskolan i Borås, eller för att de separerat och behöver tak över huvudet till barnen.
När marknaden rasar med 30–40 % eller mer i vissa områden handlar det inte om att man missade en vinst. Det handlar om att man blir inlåst. Om livet förändras – en skilsmässa, ett förlorat jobb, eller att familjen växer ur tvåan – kan man inte flytta utan att gå i personlig konkurs (ska tilläggas att detta troligen är mycket sällsynt utan de löser sig säkett på något sätt) eftersom skulden är större än lägenhetens värde. Det är en tragedi för livssituationen, inte ett misslyckat aktieklipp.
Att säga ”det är som det är” är det enklaste sättet att frånsäga sig allt ansvar för hur samhället är uppbyggt. Bostadsmarknaden är inte ett naturligt väderfenomen som bara råkar hända. Den är resultatet av politiska beslut: slopat investeringsstöd, ränteavdrag, kommunal markpolitik och en extrem nollräntepolitik från Riksbanken som pågick alldeles för länge.
När staten och bankerna har riggat spelplanen och skapat en bubbla, är det orimligt att lägga hela det moraliska och ekonomiska ansvaret på en 25-åring som bara behövde någonstans att bo.
Jag pratar om mänskliga öden och de låsningar som uppstår när ens hem blir en ekonomisk fälla. Det är inte spekulation, det är verklighet – och det är absolut värt att tas på allvar.
Att folk avfärdar det som “gnäll” handlar ofta om att de antingen, bor i områden (som centrala Stockholm) där kraschen inte slog lika hårt. Eller köpte sina bostäder för 15–20 år sedan och sitter på enorma vinstmarginaler, och därför har råd att vara djupsinniga och moraliserande.
För min personligadel är de inga problem, jag har råd, men ja ser många runtom som sitter jäkligt tufft till.
Detta har ju hänt. Vi hade en tråd för ett tag sen om en tjej som köpt nytt i typ Haninge och sen inte blev av med den. Vi hade även en tråd om liknande i Göteborg
Skillnaden i Stockholm är att det finns många olika marknader. Så hela marknaden lär inte slås ut på en gång om det inte sker något väldigt stort skifte. Däremot sitter de mer skakiga i kranskommunerna löst så fort något inte stämmer på marknaden.
För många är detta en stor och ofta tyst skam.
Den psykologiska och sociala aspekten av en sådan här krasch är nästan tyngre än den rent ekonomiska, särskilt för unga vuxna.
I Sverige pratar vi väldigt ogärna om pengar, och ännu ogärna om misslyckade affärer. För en ung generation som växt upp under 2010- och 2020-talets bomarknad har köpet av den första lägenheten inte bara varit ett tak över huvudet – det har varit den ultimata statussymbolen på att man har “lyckats” och blivit vuxen.
Unga lever i en digital värld (Instagram, TikTok) där kompisar lägger upp bilder på inflyttningsskålar, nyckelknippor och renoveringsprojekt. Att då sitta i en nyproduktion i Borås och veta att ens insats är utraderad och att man är fastlåst skapar en känsla av att ha misslyckats i livet, medan alla andra verkar gå vidare. Man känner sig lurad, men vänder ilskan inåt.
I många fall har föräldrarna gått in som medlåntagare eller skänkt/lånat ut pengar till kontantinsatsen.
När marknaden rasar känner den unga personen en enorm skuld och skam över att ha “bränt” föräldrarnas surt förvärvade pengar.
Även om föräldrarna säger att det är okej, tynger det samvetet. Det skapar en känsla av beroende och att man inte kan stå på egna ben, vilket är precis vad man ville bevisa att man kunde när man köpte.
När man drabbas av en ekonomisk smäll som ung tror man ofta att man är den enda som varit “korkad”. Man tänker: ”Varför förstod inte jag att räntan skulle gå upp? Varför köpte jag just här?”
Sanningen är ju att inte ens Riksbanken, storbankernas chefsekonomer eller byggbolagens VD:ar förutsåg den här räntechocken. Men den enskilda 25-åringen lägger hela skulden på sina egna axlar.
Det här gör att ämnet blir tabu. Det pratas inte om det på fika-rasterna eller på hemmafesterna. Man låtsas som att allt är bra, vilket gör att de som är drabbade känner sig ännu mer ensamma. Man isolerar sig eftersom man inte har råd att följa med på restauranger eller resor på samma sätt längre, och vill inte behöva förklara varför.
Att folk sedan möts av kommentarer som – “ni valde ju själva att köpa” – spär på skammen ytterligare. Det blir en bekräftelse på ens värsta farhåga: att det är ens eget fel och att man får skylla sig själv.
Det är därför jag anser det här samtalet är så otroligt viktigt. Genom att lyfta på locket och se att det här är ett systemfel, inte ett individuellt misslyckande, kan man i alla fall börja tvätta bort en del av den där skammen. De unga i Borås, Västerås och Eskilstuna har inte varit dumma eller giriga – de har bara försökt bygga sig ett liv på en spelplan som var riggad mot dem.
Jag känner ja svävat iväg på detta mycket nu men det är ju som många säger “det är som det är”. Men ibland måste man få nysta i trådarna, se hela mönstret och sedan ta ett djupt andetag och konstatera: Ja, det är precis så här illa det är.
Det enda man kan göra nu är att sluta lyssna på de som pratar om “bostadsmarknaden” som en enda homogen sak och inse att ens lokala marknad har egna lagar.
Fokusera på det man faktiskt kan kontrollera. bo, leva, betala sina räkningar och härda ut tills marknaden hittar sin nya balans.
Jag hör dig. Jag förstår dock inte inställningen.
Jag har läst hela tråden och det är väl ingen som säger “haha rätt åt dig”?
Ingen kallar ett vanligt bostadsköp för spekulation.
Ingen pratar om bostadsmarknaden som homogen.
Ingen förutser framtiden med garanti, man gör sitt bästa utifrån informationen man har i stunden. Oaktat om man är VD på ett byggbolag, riksbankschef eller gemene man. Ingen har gjort så här mot dig. Det är inte att samhället frånsäger sig ansvar, det är du som utkräver en ursäkt. Samhället är vi gemensamt.
Det är inte mer synd om någon som råkat bränna föräldrarnas pengar. De hade turen nog att ha någon annans pengar att råka bränna.
Jag skämdes inte för att säga att jag köpte på topp och fick se värdet gå ner, och avgiften öka, och räntan öka, jag satt också fast. Det var ju herregud en nationell sorg, alla beklagade sig över elpriser och räntan. Folk satt öppet på fikan och berättade att de duschade av sina barn så snabbt som möjligt för att spara pengar. Exakt samma högavlönade stockholmare som du ställer i kontrast till dig själv.
Du har inte gått i personlig konkurs, du har ett tak över huvudet, du har mat i magen, du har kvar ditt jobb, du är ung nog att rädda det du förlorade.
Du kan själv välja hur du hanterar uppstådd situation. Tex genom att se det för vad det är, en jävla tur att det inte var värre.
Jag säger inte mot dig, det är för illa. Men man bör kunna förvänta sig av en 25-åring att de tänker efter vad ett bostadsköp innebär och hur det kan påverka livet.
Det finns gott om exempel på varnande ord under de här åren som motvikt till politikers, bankers och mediers ord. Man väljer själv vad man vill lyssna på.
Fick jag välja skulle alla priser sjunka med 90% imorgon även om det skulle drabba mig själv hårt. Det vore bättre för samhället med en marknad som inte är överbelånad.
Nu är det förvisso ens eget fel om man väljer att köpa. Det finns många andra som valt att hyra under den här tiden som fått känna sig dumma när alla andras bostäder ökat i värde. Den diskussionen borde också tas i samma veva.