Min mammas dröm har varit länge att köpa ett torp i Småland så för några år sedan gav jag henne 50.000kr till kontantinsats. Detta för att hon försökt spara ihop pengar själv till detta men att hon varit “tvungen” att hjälpa mina syskon ekonomiskt då dem inte tagit ansvar för deras egna ekonomier. Jag sa då att hon inte behöver betala tillbaka vilket jag står fast vid men…
Kom och tänka på nu att dagen hon går bort och arv kommer in i bilden så vill jag inte att de pengarna jag gett henne som nu är bundna i fastigheten ska gå till mina syskon. Är det möjligt att skriva ett skuldebrev så att denna summa inte delas upp i arvet? Och bör man tänka på inflation och/eller ränta? Tänker att om hon går bort om 20-30 år så har ju värdet på fastigheten ökat och värdet på 50.000kr minskat rejält.
Vill som sagt inte att mina pengar ska gå till mina oansvariga syskon
Du har gett henne 50 000 kr som gåva. Åratal senare vill du gå till din mamma och säga att du ångrat dig och vill ha ett skuldebrev istället.
Hur roligt är detta för din mor? Gåvan är fullbordad så hon kan givetvis neka.
I min värld är det Lagt kort ligger som gäller. Jag skulle aldrig komma på tanken att göra något sådant.
Men visst, du kan ju alltid prata med din mor och se om hon går med på att skriva ett skuldebrev. Se för allt i världen till att skuldebrevet inte kan sägas upp under hennes livstid. Det vore ju tråkigt om din mor skulle gå och oroa sig för att du ångrar dig på nytt och avser att säga upp krediten.
Va hårda ni är. Tycker inte det låter som att TS har ångrat sig alls, bara kommit på att i det långa loppet har hen kanske även råkat skänka pengar till sina slarviga syskon.
Det är svårt att tala från en familjesituation som jag inte har närmre info om men eftersom det inte handlar om att ta tillbaka pengarna från din mor så skulle jag prata med henne och någon form av rådgivare om det går att lösa detta retroaktivt.
Jag har släktingar som jag tycker om att umgås med men aldrig skulle vilja skänka pengar till för de är giriga och och slarviga med pengar.
Enig med föregående talare. Förklara för din mor och upprätta ett skuldebrev som skall betalas av hennes dödsbo. Då behöver hon inte gå och oroa sig och du kan känna att du inte sponsrar syskon som inte hjälpte Mor med pengar för sin dröm!
Nja. Jämförelsen med sin mor och släktingar är inte helt adekvat. För övrigt har avlägsna släktingar ingen arvsrätt.
Genom att skänka pengar till sin mor har frågeställaren blivit ett moraliskt föredöme för sina syskon. Hen tappar detta om hen beter sig som typ Svensk Hypotekspension.
Men visst, låt mig modifiera mig något. Säg att frågeställaren har 1 miljon sparat och ett övervärde i sitt boende. Aldrig i livet hade jag då kommit i efterskott och velat omvandla en gåva. Antag i stället att sparandet är 100 000 kr och hen bor i hyreshus. Då hade även jag kommit på andra tankar.
Hur har jag ångrat mig? Jag vill inte finansiera mina syskon som utnyttjar min mor ekonomiskt. Inte jätte konstigt tycker jag?
Att hon inte har något privat pensionssparande för att mina syskon inte kan betala sina egna hyror som vuxna människor. Är det verkligen så konstigt och hjärtlöst att jag inte vill att mina pengar ska gå till dem?
I övrigt avsätter jag 750kr i månaden till hennes pension av mina egna pengar just av samma anledning som jag nämnt ovan.
Givetvis väldigt tråkigt. Personligen hade jag aldrig någonsin sparat 750 kr till min mor. (Obs! Gäller mig, ingent klander gentemot dig). Risken är helt uppenbar att dina syskon kommer att fortsätta på samma vis, speciellt när du kommer att ge din mor mera pengar. Då finansierar du dem indirekt.
Själv hade jag struntat i de 50 000 kronorna, men samtidigt struntat i att spara 750 kr per månad till din mor. På sikt blir ju detta betydligt mer än 50 000 kr.
Steg ett är att diskutera med modern om att det skall vara ett räntefritt och amorteringsfritt lån så länge hon lever.
Det borde hon inte ha något emot om hon är det minsta vettig. Det förändrar inget för henne.
Då skriver ni bara ett skuldebrev som stipulerar ovanstående. Finns exempel på nätet.
Sedan ser du till att ni gör kopior och delar ut till dina syskon. Då vet dom om det.
Men skulden är ju inte en andel i torpet. Utan just 50k.
Så här i efterhand hade det kanske varit en ide att du köpt torpet och låtit din mamma disponera det. Om du hade finansiella muskler till det vill säga.
Ja det har pågått i 10 års tid så det lär fortgå. Jag vet att hennes allmänna pension inte kommer bli något vidare. Så målet är att nå 250.000kr fram till hennes pension. Sen kanske hon inte får det som en klumpsumma utan månadsvis utbetalning eller annan lösning men det är en helt annan frågeställning.
För att förtydliga så handlar det inte om att jag ska få tillbaka pengarna, dem kan lika gärna gå till välgörenhet men inte till mina syskon.
I skuldebrevet bör eller snarare skall man ange en ränta. Betalas ingen ränta och räntan läggs på kapitalskulden bör det bli en ganska hyfsad ränta på räntaeffekt när din mor går bort. Räntan kan sättas relativt hög, eftersom det inte finns någon säkerhet för lånet.
Jag hade anlitat en jurist eller revisor, dels för att få det hela rätt och dels för att det bör ha en “avkylande” effekt gentemot dina syskon om de tycker att detta är fel. Det lär kosta några kronor men det är det värt.
Ja, lycka till. Rådet att dela ut en kopia av skuldebrevet till syskonen hade jag definitivt hoppat över, speciellt om ni bakdaterar skuldebrevet med så många år.
En transaktion mellan dig och din mor är inget som angår dina syskon. Skulle din mor dessutom motsätta sig något sådant, så tycker jag absolut inte att det är aktuellt.
”Lite” erfarenhet av det här… Så tröttsamt för kaoset som startar när den siste föräldern går bort blir enormt… Giriga syskon bryr sig inte om vem som har finansierat, hjälpt till, vårdat, mm… Eller vad förälderns vilja är. Speciellt bland syskon som kanske inte har det så stabilt ekonomiskt.
Självklart skall du ta upp det med din mor. Precis som det är och vad du känner och varför.
Skriv ett låneavtal mellan dig och din mor med en ränta om t ex 10%. Start för lånet är då fastighetsöverlåtelsen gjordes. Lånet inklusive ränta förfaller till betalning vid din mors frånfälle eller då fastigheten byter ägare. Säkerhet för lånet är fastigheten. Få avtalet bevittnat. En videoinspelning som visar situationen och underskriften samt bevittnngen är aldrig fel. Så att någon otillbörlig press inte skett, att din mor inte påverkats på annat sätt, att det är hennes fria vilja samt att hon är vid sina fulla sinnens bruk.
Därefter - om saker och ting förändras så är det du som kan bestämma hur det skall gå framöver.
Att skriva ett skuldebrev daterat 2023 för något som hände för 10 år sedan är inte gångbart. Ingen transaktion har ju skett.
Enda möjligheten bör vara att du och din mor hävdar att de 50 000 var ett lån, men att man inte upprättade ett skuldebrev. Detta vill ni upprätta nu. Att ta ut ett pantbrev är uteslutet. Hur skulle det se ut med ett pantbrev från 2023 med en skuld som upstod för 2013?
Har ni sagt till dina syskon att det var en gåva 2013 får du acceptera att loppet är kört.
Då är det mycket viktigare att din kommande underhåll på 250 000 sker i form av ett skuldebrev.
Detta bör väl om inte annat även kunna regleras genom testamente? Exempelvis att modern testamenterar att 50.000 kronor (eller mer) ska tillfalla TS innan övriga kvarlåtenskapen delas lika mellan arvtagarna?
Det skulle innebära en högre risk för TS naturligtvis - i och med att modern när som hellst skulle kunna skriva ett nytt testamente som ersätter det. Men om även modern ser på situationen på samma sätt som TS skulle det kanske kunna vara ett alternativ. Särskilt i och med att det känns som kanske lite i senaste laget att först nu upprätta ett skuldebrev.
