Som att få en operation så man kan återgå till jobbet och bli smärtfri? Det känns lite som riktiga problem förminskas bara för de inte är livshotande. Tyckte jämförelsen med att folk försäkrar sina hundar men inte sig själva var rätt bra. Jag gillar inte husdjur. Men de som har dem betraktar dem som familjemedlemmar.
Frågan var om det är värt med privat försäkring. Om det är på detta sätt den offentliga vården ser på skattebetalande patienter så är svaret ganska klart.
Precis det håller jag med om men jag tycker alltså inte det är värt pengarna. Ingen av min personal är heller i behov av detta då de komplikationer som de kan råka ut för som påverkar arbetet omfattas av den offentliga vården.
En knäoperation är väl klassiskt sånt som går mycket fortare i privat regi men det är ju för att bedömningen är att det inte är akut. Många jobb går ju utmärkt att göra med knäproblem men det är klart att man kan behöva gå på smärtstillande rätt länge. Personligen är jag, precis som en annan i tråden, gammal skejtare och då har man ju konstant problem med fotleder och handleder men det löser ju sig med tiden. Kanske omvärderar jag detta när jag blir äldre och får värre smärtor (hatar smärta).
Min (begränsade) erfarenhet är tyvärr att privat vård är överlägsen den offentliga, åtminstone när det kommer till behandling av kraftiga och långvariga smärttillstånd.
Först fick jag vänta i 4 veckor med eskalerande axelsmärta på tid hos läkare på vårdcentral. Tillslut hade jag så ont att jag bara grät och blev då skickad till ortopedakuten där de konstaterade att tillståndet inte var livshotande. Blev hemskickad med en ask citodon och remiss till en fysioterapeut som kunde träffa mig först 6 veckor senare. Kunde inte jobba eller sova under de två veckorna som smärtan var som värst.
Den privata ortopedkliniken kunde ta emot mig samma dag som jag ringde. Jag fick träffa både läkare och en fysioterapeut som via ultraljud kunde konstatera kraftig förkalkning i axeln och uppsvälld slemsäck. Åtgärdades med ett par kortisonsprutor och smärtan försvann omgående. Kunde återgå till jobbet samma dag. Kostade 2500 kr. Billigt.
Jag fattar att ont i axeln inte är ett högprioriterat eller livshotande tillstånd, men att ge morfinliknande medicin till patienter med hög smärta istället för behandling är inte heller hållbart. Nästa gång jag råkar ut för liknande smärttillstånd kommer jag söka privat vård direkt.
Valmöjlighet för de rika med andra ord, som får och kan betala ur egen ficka. Ett sådant samhälle vill jag inte ha, så länge vi har den ekonomiska ojämlikhet vi har.
De rika har redan möjligheten att välja. De kan ju åka utomlands om de vill ha mer än andra här i Sverige.
Vård efter behov, inte efter hur rik man är. Och vill de rika ha mer möjligheter här hemma kan de ju börja med att rösta för att betala mer i skatt till den gemensamma välfärden. Det gagnar alla, inte bara några få.
Det behöver inte bara handla om valmöjlighet för ”de rika” eftersom en privat vårdförsäkring inte kostar mer än några paket cigg. Det handlar som med allt annat om prioriteringar, och även om det ju finns de som verkligen, på riktigt inte kan göra dessa prioriteringar så är de flesta i Sverige inte i den kategorin. För svennebanan handlar det mer om att avstå summan en utelunch kostar på att få snabbare vård om utifall att.
En del tycker det är värt 500 spänn i månaden att ha senaste iPhone.
Andra skiter i IPhone men vill ogärna vänta sex veckor på att få träffa en vettig ortoped och lägger därför hellre pengarna på det.
Man behöver inte ens vara ”rik” för att tycka detta är en rationell prioritering.
Att kasta mer pengar på en vård som bara försöker bli av med dig istället för att åtgärda problemet känns föga attraktivt. Att lägga undan pengar för att ha den dagen man behöver dem är sunt, oavsett inkomst. Vissa har försäkringen via jobbet, jag betalar 67kr/mån för min. Självrisken är 600kr. Har använt försäkringen två gånger och det är väldigt värt. Med facit i hand hade jag gladeligen tagit av min buffert för att få samma vård om jag inte hade försäkringen.
Diskussionen borde inte koka ner till skattepolitik utan huruvida privata vårdalternativ är värd sina pengar.
Ingen ska behöva vänta i månader på att få bra vård i ett land som Sverige. De som går till privata alternativ avlastar dessutom primärvården. Vi ska sträva efter lika möjligheter, inte lika utfall. Prioriterar man andra saker över en buffert så har man valt. Jag förstår att man kan ha det väldigt knapert och kanske inte kan spara till en buffert. Då är det den dåliga primärvården man ska klaga på, inte att andra har det bättre ställt
Att argumentera för att privat sjukvårdsförsäkring är bra är lite som att argumentera för Elgigantens tilläggsförsäkringar de vill pracka på en efter varje köp.
En fråga, är det möjlig för oss ”trasiga” att ens kunna teckna en vårdförsäkring?
Med tre olika diagnoser, kronisk värk, nervvärk, ledproblem och med 10 benfrakturer och 13+ operationer i bagaget. Kostar en försäkring 500kr för mig också? 
Jag Jobbar på en akutmottagning.
Jag skulle vilja dela några tankar.
Privata utförare av operationer står inte för behandling vid mer allvarliga/ovanliga komplikationer, de hänvisar till offentlig vård ofta akutmottagning.
Jag tror den typen av sjukdom som Aliceg hade är exempel på sådant som sköts “styvmoderligt” inom offentlig vård. Dvs tillstånd som är för “akuta” för att passa på vårdcentral men samtidigt inte akuta nog att passa på akuten. Det är en hel del av dessa semi akuta patienter som hamnar snett i det offentliga.
Svensk offentlig sjukvård står sig mycket väl internationellt vid svår akut sjukdom tänk hjärtinfarkt, stroke, bilolyckor.
Cancersjukvården har jättefina resultat inklusive kirurgin.
Vi är också duktiga på folksjukdomar högt blodtryck diabetes astma hjärtsvikt osv.
Som flera ovan beskrivit är offentlig svensk sjukvård inte alltid så bra på patientnöjdhet när det kommer till en del muskelsjukdom /ortopedi.
Jag upplever att det ofta är en pedagogisk utmaning kring undersökningar av olika mjukdelsskador och smärtor t.ex mr av knä, vid misstänkta skador på brosk/menisk.
I min värld är MR av knän en undersökning som görs för att veta om knät ska opereras och i nuläget som ngn skrev finns generellt svagt evidens att operera brosk/mjukdelar i knät på någon äldre än 40. Dvs mkt sällan indikation för mr av knät i den gruppen.
Samma med ryggsmärta ofta diskuteras MR här. Indikationen är samma dvs om man ska opereras och mycket få bör opereras pga ryggsmärtor om de inte först provat 3 månaders intensiv sjukgymnastik, för ofta räcker det.
Är detta nog för att motivera privat sjukvårdsförsäkring beror kanske på vem man är .
Det är troligtvis så att om för många höginkomsttagare väljer bort offentlig vård och således är mindre benägna att betala för den, kommer den långsamt falla samman. Både de bra och mindre bra bitarna
Jag använder både privat och offentlig vård efter behov.
Jag försöker generellt undvika primärvården för saker med tydlig härledning. I min ungdom så gick jag för samma diffusa problem i flera år och fick alltid nya läkare med 5-6mnd mellanrum. Tillslut började jag med egen-remisser. Det har ökat kvalitén på den vård jag får och minskat ner tiden och antalet besök till vården markant.
Har jag problem med bihålor/örontrumpeten så går jag till en ÖNH-specialist direkt. Tog med svärmor till en privat(ansluten) mottagning som jobbar med ortopedi och reumatism när hon fick nog av att gå sin lokala VC och få samma hänvisning till sjukgymnast/fysioterapi för sjuttielfte gången.
Dock så är väl det största problemet kanske inte alltid de överarbetade lokala VC, utan patienter som inte berättar allt eller försöker att inte klaga för mycket. Ofta kan det vara bra att ha en anhörig med sig som kan påminna om hur illa personen faktiskt har det.
Jag jobbar inom offentlig vård och skulle definitivt rekommendera privat vård. Söker själv vård privat. Den offentliga vården håller helt på att falla samman, så uppfattar jag det i alla fall.
Det där låter exakt som Kinas offentliga sjukvård. En kompis skejtade och bröd fotleden el något sånt. Han kunde alls inte gå och foten var svullen.
Gick till sjukhuset. Fick höra av trött läkare att den är bara stukad, bara gå hem och vila.
Gick till ett annat ställe. Oj, din fot är ju bruten!
I Sverige har jag hört liknande fall. Min mamma är läkare. Hade problem med knäet så att hon inte kunde gå eller arbeta. 6 månader i kö. Nada. Gick till privat. Operation inom en vecka och det var fixat.
Min brorsa hade något problem med magen. Kunde inte äta och gick ner 15kg på 3 månader. Fick typ värktabletter av det offentliga. Gick till privat, operation direkt och han blev bra.
Ja, man behöver privat försäkring i Sverige.
Mim mamma som är läkare går också till privat.
De flesta sjukvårdsförsäkringar, sjukförsäkringar och livförsäkringar jag har stött på, som man kan teckna privat, omfattar inte behandling av pre-existerande tillstånd. Dvs de sjukdomar man har innan man tecknar en försäkring. Vilket är ju rimligt ur försäkringsbolagssynpunkt. Men det är också ganska stor variation i priser och vad de omfattar. Och jag skulle gissa att hälsokraven skiljer sig också. Väldigt få har nog en idealisk hälsa när man tecknar en försäkring, med det finns nog begränsningar på hur sjuk man kan vara.
Du borde ju byta VC, spruta subakromiellt eller glenohumeralt (i axeln på olika sätt) ska de flesta allmänläkare enkelt fixa och du behöver knappast träffa ortoped för det. Dock ska man veta att kortisonet bara är kortvarig lösning och att du sannolikt “levt” fel eller åtminstone tagit hand om din axel fel varför fysio egentligen är bäst handläggning på sikt!
Nu har jag inte läst alla kommentarer men kan någon rätta mig om jag har fel: Man kan väl inte söka privatvård direkt? Man måste gå igenom komunalla vården som i vissa fall skickar remiss till specialist som jobbar privat?
Eller kan jag kontakta privatläkkare och gå direkt till dem genom att betala själv?
Nej tvärtom, du får träffa en privat läkare som sedan skickar en remiss till en specialist vilket 99 procent är offentliga vården, och då ställs i det vanliga kösystemet som alla andra.
Många specialistmottagningar, både offentliga och privata (med landstingsavtal) tillåter “egen vårdbegäran” eller “egenremiss”. Man får fylla i en speciell blankett. Olika regioner har lite olika rutiner. Så här funkar det tex i Västmanland.
Okej, ungefär som jag misstänkte.
Man kan alltså inte ringa in till en privat klinik och bara boka en tid.
Jo, helt privata kliniker kan du boka tid hos utan remiss. Men då kostar det mer.