Jag och min sambo tog våra examen för 1 år sedan. Vi har yrken som det nästan är omöjligt att få sparken från, det är extrem brist och vi är eftertraktade. Bruttolön på 72tkr tillsammans. Vi har sparat ihop ~240tkr sedan dess. Vi har ingen familj som kan hjälpa oss med något.
Vi letar efter vårt “forever” hem och är inte intresserade av bostadskarriär. Problematiken är att spara ihop till kontantinsats, pantbrev och lagfart tar flera år (~4miljoner villa är målet).
Är det möjligt att få ett privatlån som används till kontantinsats/pantbrev eller lagfart?
Hur då? När vi pratade med Swedbank var det ett blankt nej.
Tyvärr är vi medvetna om det och det är lite ironiskt att skriva det här. Dock en mindre smärta för längre tid vinst. Vi vill skaffa barn men kommer inte göra det innan vi har ett boende på grund av vår uppväxt.
Ja, det är möjligt men inte någonting jag skulle rekommendera i detta fall pga några anledningar:
Ni har ~240 tkr sparat på 1 år (bra jobbat förresten) vilket betyder att ni skulle behöva låna ca 360 - 500 tkr beroende på pantbrev + lagfartskostnad. Ett blancolån på 400 tkr skulle kosta ca 4,000 kr/mån i början under en 12 års period, med en effektiv ränta på 4,19 %. Summering = Större kostnad i månaden, fler lån, samt att banken kommer titta närmre på detta.
Med en onödigt ökad månadskostnad så har ni mindre utrymme i er generella budget. Det kanske funkar nu men tänk om ni vill skaffa barn, eller renovera, eller åka på semester. Blir lite jobbigare.
Finns en risk att räntan går upp någon procent inom de närmaste 12 åren = Ökad boendekostnad, blir också jobbigt om ni redan har ett till lån på sidan.
Jag säger inte att ett privatlån är ondskan personifierat men om ni kollar på villor i 4 miljoners klassen och ni vill flytta snart så är det ett högt lån ni behöver.
Hade det handlat om maximalt 100 tkr så är det mer hanterligt att ta hand om på några korta år, men ett privatlån maxat på 12 år ej önskvärt.
I mina ögon så finns det två konkreta sätt att ta sig in på bostadsmarknaden idag (förutsatt att man ej har support från externa parter), och de kan göras i kombination med varandra:
Spara ihop till kontantinsatsen.
Göra en bostadskarriär.
Vi gjorde 1 + 2 och efter 5 år som bostadsägare köpte vi en villa för 4 mkr som vi kan tänka oss att bo i länge.
I dagens samhälle så är det tyvärr de enda sätten att köpa en dyrare bostad.
Nu är detta mina tankar och åsikter och andra kommer säkerligen ha andra argument men tänk igenom detta noggrant, läs på, kika på olika videoklipp om bostadsmarknaden samt hur man köper en bostad mm.
Ja det går, men glöm inte av att det kommer räknas in i låneutrymmet.
Jag fick ett lån på 1,2milj, singel med blancolån på 120k. Kontaktade / ansökte på säkert 6-7 banker.
Nordea var tex enbart villig att ge mig ett lån på ca 800.
Jag var öppen med varför jag tog blancolånet, tog själva lånet 3-6månader innan jag hittade huset.
Så det här med att man inte kan låna till kontantinsatsen är ju halvt felaktigt iaf, men det gjorde det bra mycket svårare för mig. Fick sälja in mig som fan, ansökan var tvungen att ta en runda till bankens riskavdelning osv.
Sen att jag ens fick lån från första början, det är lite skevt. Mitt nuvarande jobb har jag haft i exakt ett år, så den biten är ju OK. Men innan dess? Jobbade svart med egna projekt, eller utomlands. Jag har inte haft en skattad lön på 5-10år.
Ja, det är vi medvetna om. Dock är vi inte intresserade av att göra en bostadskarriär och bostäder med bra läge börjar försvinna i vår kommun. Just nu betalar vi ganska mycket för vår lägenhet så det är också pengar som kastas i sjön så att säga.
Vi betalar nästan exakt 9000 för vår 2a på 60kvm just nu. Jag tänker spontant att den ökade månadskostnaden inte blir så extremt hög i jämförelse, även med ett privatlån, men jag kan ha fel?
Men jag kommer ihåg att jag läste om någon utredning för att hjälpa unga in på bostadsmarknaden och att den utredningen skulle vara klar i november. Det är något vi försöker vänta på.
Det är inte så att vi måste köpa villa idag men om vi ska spara ihop till vårt drömhus så kommer vi behöva spara i dryga 3 år till. Då börjar vi närma oss en ålder som känns på början av för gammal att börja skaffa barn.
Det är sant med mindre inkomst vid föräldraledighet. Dock blir det inte aktuellt att gå ner i arbetstid när barnet börjar på förskola eftersom min sambo är förskollärare och barnet kommer mest troligen få plats på hennes arbetsplats.
Det är lätt att tankesätt och prioriteringar ändras när man får barn. Det kan mycket väl hända att ni bestämmer er för att gå ner i arbetstid antingen för att ni själva tycker det är jobbigt att vara ifrån barnet eller att ni vill att barnet ska få en lugn dag hemma. Tro mig, man förändras när man får barn. Ni bör ha luft för det i planen så att er ekonomiska situation inte blir ett ankare.
En annan reflektion: Nu vet jag inte var ni bor och hur många förskolor det finns i närheten, men ta en extra funderare på om det är så bra/lätt för barnet att vara på mammans arbetsplats.
Jo, visst borde det bli en hel del tusenlappar dyrare än 9000?
Villa på 4MSEK med 85% belåningsgrad:
Driftkostnader: 30k (helt taget ur luften)
Ränta@1,5%: 50k (grov årsränta, sjunker i takt med amortering)
Amortering@2%: 70k
Ränta på blancolån 300k@4%: 12k
Amortering på blancolån: 12k (brukar väl dock inte vara rak amortering?)
Summa: 174k = 14,5k i månaden.
Grovt räknat. Då har vi inte heller räknat på någon form av underhåll eller buffert…
Jag förstår, och jag kan naturligtvis inte säga vad ni ska göra eller inte göra. Men baserat på det du skriver så tänkte jag dela med mig av lite tankar bara…
9000 kr/mån + el/vatten/försäkring = ca 10 000 kr/mån (då tar jag i lite grann också)
Kostnader för ett hus på 4 mkr (give or take):
9500 - 10000 kr/mån amortering + ränta (baserat på ca 1,7-2 % ränta och 15 % insats)
2000 - 3000 kr/mån (genomsnitt över 1 år) i driftkostnader vilket inkluderar vatten, el, värme.
500 - 1000 kr/mån hem- och villaförsäkring
Totalt ca 12 000 kr minst per månad = 2000 kr högre än det ni har idag.
Släng på ett privatlån med minst 3000 kr/mån (nu tar jag i underkant, sannolikt högre) = 5000 kr dyrare i månaden.
Men detta är inte det största hindret…
Stora hindret är lån från banken, kan dock inte se eller ta fram info på nätet via deras kalkyler hur hårt de granskar privatlån från en bank men jag vet att dem gör det.
Jag kan ha fel dock!
Och gällande utredningen, räkna inte med stöd från regeringen. De har inte lyckats med något avsevärt hittills så skulle satsa pengar på att dem gör något nu heller. Bättre att ordna allting själv och ta allt annat som en bonus bara.
Sedan är ingen ålder för gammal för att skaffa barn
Summa summarum, ni gör såklart som ni vill och om ni redan är medvetna om alla faktorer men ändå lutar åt trådens syfte så är det väl ingen mening att argumentera kring det.
Bostadskarriär kommer ju inte vara förmånligare eftersom sluthuset kommer stiga mkt mer än instegsboendet. Ni får alltså inte vara med på hela värdeökningen.
Det kan vara en idé att titta på uthyrning som möjlighet. Jag menar då att köpa ett större hus men ha uthyrning med i bilden redan vid köpet. Planlösningen ska alltså helst vara sådan att en hyresgäst inte ska bli ett alltför störande moment. Vad det i praktiken innebär är en öppen fråga men egen ingång och två badrum kan ju vara två parametrar. Förutsatt att ni tänkt köpa på en högskoleort eller liknande bör det gå att hyra ut rimligt enkelt. Skulle man t.ex. hyra ut två rum kan det ge ett ganska betydande tillskott till boendeekonomin. Jag menar nu inte nödvändigtvis att hyra ut permanent utan mer under en fas när ni jobbar på att betala av de dyra lånen. Att huset har en “uthyrningsvänlig” planlösning är förstås alltid bra och kan bli en tillgång senare i livet också.
Om ni har möjlighet att låna privat i någon form så vore det det bästa. Jag menar då att någon vän eller bekant tar ett lån på sin fastighet och att ni lånar av hen och betalar ett rejält påslag utöver normala bolåneräntan. Det borde bli billigare än att ta blancolån. Ni behöver förstås ha en aggressiv amorteringstakt där. Ingen vill ju sitta med ett sådant lån i många många år utan kanske fem år är nog en smärtgräns. Det är dock bättre att lägga pengar på amortering än på ockerräntor.
Att skaffa barn och bor i en mindre lägenhet är inte hela världen. Så länge barnet är under tre år är behovet av plats begränsat. Däremot kan ju barn göra att boendekalkylen försämras, om det nu har någon betydelse.
Jag köpte själv hus 2013 i samband med att min sambo och bonusdotter flyttade till Sverige. Jag köpte huset själv och redovisade inte att någon mer skulle bo där. Om jag skulle ha redovisat att två personer skulle bo tillsammans med mig och vara 100% ekonomiskt beroende av mig så hade lånekalkylen pajat direkt. De belopp som bankerna räknar med är ganska ambitiöst tilltagna om vi säger så.
Att vänta med att skaffa barn baserat på olika praktiska omständigheter i livet skulle jag någonstans se som närmast vansinnigt, i synnerhet om ålder är en faktor. Det är många som har riktiga svårigheter att få barn och gör flera IVF-försök. Det första försöket är gratis och om ni har bra värden osv. så borde det oftast räcka. Skulle det behövas mer så kostar det mycket pengar och att då sitta inlåst i ett ekorrhjul med höga räntor och amorteringar är ingen hit.
Jag håller med om uträkningar m m i tråden och vill mest gratulera till bra sparande och peppa er till att spara ännu mer. Kan ni dra ihop en halv miljon efter ytterligare ett år så är ni snart där. 85% belåning med vanliga banklån är ju en sak, men att lägga ett blancolån på toppen ska man bara göra i nödfall tycker jag och framförallt inte om det krävs större summor. Att komplettera den sista 100-tusingen är däremot en annan sak.
Mer än att få sparken kan också hända, glöm inte det. Att ha för snäva marginaler i ekonomin är ingen bra idé.
Det kan mycket väl hända att ni bestämmer er för att gå ner i arbetstid antingen för att ni själva tycker det är jobbigt att vara ifrån barnet eller att ni vill att barnet ska få en lugn dag hemma. Tro mig, man förändras när man får barn. Ni bör ha luft för det i planen så att er ekonomiska situation inte blir ett ankare.