Det är en central fråga: Hönan eller ägget. Blev de ultrarika av att kannabalisera eller kannabaliserar de för att de är ultrarika?
Tänk ett par gånger på detta så inser du att det går utmärkt med oändlig tillväxt i en ändlig värld.
Klassiskt snedtänkt att tro att finns stopp. Vad innebär faktiskt “tillväxt”? Inte nödvändigtvis att mer resurser används.
5 gillningar
Det kan absolut finnas problem med ultrarika.
Mitt problem är att han rör ihop saker och hänvisar hejvilt. Det är provocerande ja. När någon slänger ihop argument som inte hänger ihop med referensländer som inte har med argumenten han framför att göra. Och folk tycker det låter tilltalande och logiskt. Om det inte är logiken i argumenten så är det något annat med honom som skapar det. Jag gissar delvis på underdog-imagen han vill förmesla bla med sin mössa.
Ur ett brittiskt perspektiv borde compound interrest för fler i befolkningen alltså va bra. Problemet är inte compound interrest utan att för få tar del av den. Här försöker vi ändra det.
Den dag inget längre finns att köpa eller investera i är när vi slutat göra något. Det kanske händer en dag. Men vad ska då den rike som är kvar med allt ägande till.
Är det verkligen enda två möjliga förklaringarna? Mycket förmögenhet har skapats av att expandera kakan.
Visst i en ändlig värld är oändlig tillväxt omöjligt. Men värde är subjektivt och kan väl i någon mening sägas vara oändligt? Dessutom har världen blivit “större” rent materiellt iom att vi kan utvinna mer materia alltmer effektivt. Piketty tar upp att väst blev mer jämlikt sedan vi expanderade till Amerika. Kanske blir nästa steg att expandera utanför jorden?
Poängen är att det finns många områden att expandera ekonomin på länge till; materiellt, i effektivitet, och subjektivt (hur vi presenterar produkter).
Jag brukar tänka att när Gini når ett, dvs en person äger allt i universum så bör tekniken kommit så långt att den fattigaste människan är materiellt rejält välbärgad. Lite som att många fattiga idag har resurser adeln inte kunde drömma om på 1200-talet. Busskort t.ex.
Jag tänker massor och håller, som jag skrev, delvis med. Men om ett fåtal äger själva grunden till tillväxten då?
Här håller vi med varandra. Jag tror också att mycket kan göras på “gräsrotsnivå” och där tycker jag t ex att RT tillför mycket, primärt i podden, då jag tycker att dessa frågor däremot ofta får mindre utrymme på forumet.
Vi kan alla utbilda folk omkring oss bättre i grundläggande vardagsekonomi helt enkelt.
Risken är nog perioden nu, mellan tillväxt för det stora flertalet och den dystopiska framtiden där ett fåtal eller en äger allt, som är problemet. Var på den skalan vi befinner oss kan vi absolut påverka.
Jaha? Det har ingenting att göra om den är oändlig eller inte.
Helt annan fråga, kräver helt andra argument.
Han i videon är väldigt bra på att låta irrelevanta eller felaktiga argument “rimliga”.
1 gillning
Men om den rike äger bussarna då, i denna liknelse. Då får den fattige ändå gå. Gini har hunnit ikapp oss och det gagnar ingen.
Värdefrågan är intressant och den ligger väl uner parasollet “ett rikt liv”. Men jag får nog ändå påpeka att min syn ändå är att det inte finns ett egetvärde i ytterligare en miljard i “net worth”.
För att expandera tankegodset lite utan att parallellerna är exakta:
Jag brukar tänka på det här med lotterier. I de flesta går ca 50% av lottpriset till utfärdaren. Dessa kan vi bortse ifrån. När en svensk köper en trisslott och hoppas skrapa fram 100k eller att få sitta i teve och skrapa fram mer. Det är en rimlig dröm och något för de som gillar spänningen och drömmen etc.
Tar vi sedan ett state lottery eller eurojackpot som andra ytterligheten så kan man vinna hundratals miljoner kronor. Är det egentligen rimligt eller “borde” man kanske istället tänka att hundra vinnare kunde vinna några miljoner var? Minskar det drömmen om vinsten? Jag tror inte det.
Jag tänker att det är lite åt samma håll med rikedom. Den sista nollan på summaraden blir mindre och mindre viktig desto fler som står före den. Det är här jag ser ett problem. Det är trots allt någon annan som blir utan den “nollan”. Är exempelvis sju nollor någon form av rimlighet så räcker nolla nummer åtta till tio andra, nolla nummer nio till hundra andra, nolla nummer tio till tusen andra etc.
Jag vet att du är väldigt analytisk och matematisk. Du ser det som en ekvation. Gary (och jag, tror jag) ser det mer ur ett mänskligt perspektiv.
Det är (anser jag) lite som att säga att universum är oändligt, men det hjälper inte om man inte har en egen plats på den här planeten.
Jag är inte här för att försvara Gary. Jag drog igång tråden för att diskutera om det ligger något i att det inte är hållbart att en PPM av världen ackumulerar så mycket av resurserna(s avkastning).
2 gillningar
En äger allt har redan hänt i ett antal länder. Det leder till att människor försöker ta tillbaks saker genom revolution och kräver att den ägande köper en arme som håller befolkningen i skräck. Det tenderar att funka i några decennier innan diktatorn blir avsatt. Har svårt att se det funka globalt dock.
Nu brukar dessa kalla sig för socialister när de tillträder och hävda att deras ägande är för alla bästa. Men det kan såklart hända på andra hållet också.
4 gillningar
Om du vill ha något mer genomarbetat på temat föreslår jag att du istället läser “Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” av Thomas Piketty.
(tegelstensvarning)
Jag håller inte med om slutsatserna i sista kapitlen, men fram tills dess är det en lysande bok för den ekonomiskt intresserade.
4 gillningar
Hur tänker du här? Vad ska den rike med bussarna till om den fattige inte åker med och betalar?
2 gillningar
Precis. Men då återstår skrotning eller att låta dem åka gratis, med resultatet att kostnaderna ökar för den som är rik.
Det här är ju ett lagom absurt exempel som visar att det väl är rimligare att den rika personen äger en bussfirma som anställer förare och säljer tjänsterna till de som vill ha dem.
Det är inte dessa företagsägare tesen gäller. Det är när bussföretagaren inte längre konkurrerar med andra bussföretagare utan äger alla bussar, alla tåg, alla taxibilar, alla flyg etc som vi får problem.
Denna “chaufför” kan också bredda sig och börja köpa rymdraketer, sociala plattformar och politiker.
2 gillningar
Men det blir inte problem för värdet på dessa går ner när det inte går att sälja bussbiljetter.
Eller elbilar… du ser ju tydligt hur det går. Finns många konkurrenter både med bilarna och med rymdraketerna.
1 gillning
Vi ser det nog lite olika. Det är helt okej. 
Jag har kollat en hel del på Gary och får känslan av att det är exakt det han försöker förmedla. Det är inte bara att höja skatter (a.k.a Vänsterpartiet) utan att faktiskt rikta det mot de ultra rika på ett sätt som gör att de procentuellt faktiskt får betala sin beskärda del av kakan.
Han menar att det inte är omöjligt att göra på ett effektivt sätt men att det inte finns någon politisk motivation till detta. Det är enklare att fortsätta suga ut medelklassen och låta de ultra rika flytta kapitalet till skatteparadis.
Ponera att dina barn dör om du inte köper bussbiljetter till dom varje dag, tror du värdet på dessa skulle gå ner då?
1 gillning
Så du menar att det inte finns andra elbilar eller rymdbolag?
En liten summering först.
Filmen upplagd för att diskutera om ultrarika är ett problem.
En film som heter problemet med compound interrest.
Ett argument är att fattiga i england inte tar del av compound interrest. De borde få mer av det.
Ett argument är att det kräver tillväxt i form av att växa geografiskt vilket vi inte behöver.
Ett problem är att vissa blir väldigt rika.
Men de enda jag vet som gjort det från compound interrest är Warren Buffet och Charlie Munger. Nästan alla ultrarika har blivit det genom att sälja saker vi vill ha, bilar, internet, olja, datorprogram, mm.
Ett problem är att i vissa länder har rika köpt nästan allt. Men dessa exempel beror inte på compound interrest utan på korruption.
Ett problem är att ultrarika kommer äga allt. Men med undantag för några sheiker som äger sitt land så äger nästan ingen av dessa ultrarika mycket mer än företagen de startat och drivit upp.
Den rikaste promillen människor är 10000 stycken. Hur fort har de konkurrerat ut varandra och blivit 1 ond diktator?
Jag tänker att vill man ha en diskussion om det är ett problem måste den ju handla om hurvida något av argumenten för att det är det ligger någon sanning i och är rimligt.
Är påståendena sanna? Kan man dra den slutsatsen som görs om de skulle va det?
Definitionen av rikedom idag är väl att man äger de produktionsmedlen som producerar vad andra vill ha? Ford ställdes ju inför det. T-forden måste vara så billig att hans anställda hade råd med den.
Dessutom får man ju skilja på ekonomi och övriga fri- och rättigheter. Det vore såklart odrägligt om man började tumma på det, så att en äger allt och alla andra är slavar. Därför är det obehagligt när man börjar laborera med ny kultur och innovera nya värderingar. Man riskerar att återgå till den starkes rätt.
Men slaveri var inte lika lönsamt som fria konsumenter enligt Adam Smith i Wealth of Nations.
Stryper man tillväxten genom omfördelning måste man ju istället börja kanabalisera på de fattiga, vilket lätt slutar i Marie Antoinette eller familjen Romanovs öde. Därför väljer man hellre en nolla till.
Vad tjänar de fattiga på att tillväxten begränsas om det innebär att de rika automatiskt börjar “kanabalisera” på dem?
Man får f.ö. tänka att förmögenhetsskillnaderna är ett resultat av (hyffsat) fri konkurrens och att de producenter som vinner gör det genom att tillgodose allmänhetens behov. Paretooptimalitet innebär t.ex inte att någon inte får ha mer än någon annan. Bara att man maximerar de totala resurserna utan att “kanabalisera” på någon.