Om 4-24 miljoner invandrar till Sverige under 20-40 år tror jag också att vi får problem (vi går från 20% utrikes födda till runt 40-70%). Hur pass berättigat och knäppt den tron att det kommer ske får var och en bedöma…
Ingen beröringsskräck alls när det gäller evidensbaserad diskussion av migration. Däremot är jag allergisk mot den konstanta “men invandring då?!?!” utan substans.
Väldigt bra fråga. Ska vi maximera den gruppen eller ska vi minimera den gruppen? Spelar egentligen ingen roll vad vi tycker, vi får laga efter läge.
Nu när vi diskuterar pensioner och offentliga utgifter kopplade till äldre så är svaret givet; Minimera. Men för politiker verkar det handla om en mandatperiod i sänder och vad som är opportunt för stunden. Där krockar det med andra överväganden.
Så som individ som bara vill ha sin pension och fungerande vård när man blir äldre om 20-40 år… är det verkligen helt fel att ha sin privatekonomi i ordning?
Det är fel frågeställning då du får nog leta med ljus och lykta efter personer som faktiskt vill använda det som målfunktion. Att det som vissa faktiskt vill göra (dvs målfunktionen de vill påverka) har som bieffekt att denna grupp blir större/mindre betyder inte att man explicit försöker minimera eller maximera gruppen som är en nettokostnad för systemet.
Att öka sysselsättningsgraden och att se till att alla som jobbar har möjlighet att försörja sig själva är nog något som de flesta kan hålla med om är önskvärt.
Har någon sagt att det skulle vara fel? Och i så fall hur går det argumentet?
Okej, det här spårade visst ut lite. En sista fråga: Är ni med FIRE beredda att betala vad det verkligen kostar om ni behöver vård?
Ja, det är delvis därför jag jobbar vidare. Tror dock inte det kommer bli allt eller inget, utan en långsamt urholkad och osäker välfärd.
Har gjort en rensning i tråden. Snälla, kan ni låta tråden handla om sakfrågan i stället?
Om det inte följs blir vi tvungna att dela ut varningar eller låsa tråden.
Jag förstår inte ditt resonemang riktigt?
Tycker du inte att om man väljer att gå i pension/FIRE vid tex 55 års ålder har man inte rätt till den allmänna sjukvården i Sverige?
Trots att man jobbat och slitit sedan 18-20 års åldern och valt att spara pengar istället för att spendera dem och sedan välja att leva på pengarna?
Tycker du att alla måste jobba till den beslutade riktåldern för att få ta del av samhällets tjänster?
Alla har vi ju levt olika liv…ska en som varit långtidssjukskriven bli tvingad att jobba igen de sjukskrivna åren även om personen klarar sig ändå?
Ska en som studerat till 25-30 års åldern behöva jobba längre än en som börjat jobba direkt efter gymnasiet?
Den diskussionen finns här:
Det var bara en tanke, precis som axr citerat här.
Om man lyckats med sina penningplaceringar så vet man hur man betalar så lite skatt som möjligt för utdelningar och värdestegringar.
Jag har också jobbat sen jag var 18 år. Men om man inte räknar med vad min barndom och utbildning kostade utan ser framåt, så har vi fått barnbidrag och högskoleutbildning för två barn. Föräldrapenning, vårdbesök osv. medans jag inte betalade särskilt mycket skatt.
Vi i Sverige har tur som har högkostnadsskyddet på läkarbesök och medicin. (Jag fick ut mediciner som skulle kostat ca 35k förra året och betalade 2850 kronor.)
Vi har en massa samhällsservice som vi tar för givet. Inte alltid det vi använder, kanske inte heller det vi tycker ska prioriteras, men det finns där.
Vi har det mycket bra i Sverige ,det håller jag med om och tycker det är jättebra med högkostnadsskyddet mm.
Tycker bara diskussionen om FIRE och “samhällskontraktet” blir snett.
Är själv en vanlig 40-årig arbetare, inga barn och kommer inte bli några, jag är sällan sjuk och kostar inte samhället något utöver det “normala”. Jag skulle inte “skämmas” en sekund om jag lyckas gå i FIRE/pension vid 50-55 års ålder.
Finns de på jobbet som spenderar varenda krona de har, köper nya bilar, har båt, husvagn och sommarstuga mm men som inte vill annat än att gå i pension. Då får man ju lite “skylla sig själv” känner jag, hade hen sparat pengar istället för att konsumera så hade hen haft möjlighet att gå tidigare i pension.
Känns som att ovan scenario där det konsumeras hej vilt är fullständigt accepterat, men fy den som väljer att spara till en tidigare pension.
På samma sätt kan man ju resonera om en högutbildad akademiker som studerat till 25-30 års åldern och sedan får ett välbetalt jobb. Hen skulle ju kunna välja att inte anpassa sin livsstil till sin höga lön och spara pengarna och gå i FIRE/pension tidigt.
Vilket i Sverige fortfarande är en oerhörd mängd skatt. Skulle inte förvåna mig om den genomsnittlige FIRE:ianen netto-bidrar mer än den genomsnittlige medborgaren sett över hela livet.
Jag reagerar även på att det är för att man “lyckats med sina penningplaceringar” som man hamnat i situationen. Merparten av min FIRE-portfölj kommer från arbete, med många inbetalningar till Skatteverket längs vägen, och inte bara avkastning.
Jo, lite så jag med tänkte. För de allra flesta spontanuppstod inte portföljen. Så, man har betalar en massa skatt under uppbyggnadsfasen, och sen genererar portföljavkastningen en icke oansenlig mängd skatt den med, under lång tid, samtidigt som FIRE:ianen inte belastar sjukpenning, A-kassa, eller andra bidragssystem m m.
Vi behöver inte tjafsa mer med det här nu. Men jag skrev faktiskt: OM man lyckats med sina placeringar…
Tack för en kul konversation när det blev om ämnet igen.
Härmed föklarar Jag ämnen avslutat. I alla fall för min del.
(Jag skrev ett långt svar till Road to Fire, men det försvann och jag orkar inte skriva om det.)