Jag skulle bli helt lamslagen om jag tänkte så. Då skulle man ju aldrig unna sig något och bara jobba tills man stupar.
Risken är ju att man vaknar upp 60 år gammal, bitter och ångrar allt man inte gjorde i ungdomen och undrar vad man ska ha alla sina pengar till nu för. Eller för den delen att man inte vaknar upp alls en dag med miljoners på kontot.
Jag har svårt att förstå att “de flesta” skulle ha så otroligt tråkig och meningslös fritid att det är bortkastat att göra annat än att jobba till pensionen.
Jag tycker det viktigaste är att hitta en bra balans mellan att leva i nuet, unna sig saker och vara ledig mot att spara till pensionen/pengamaskinen…