Hej,
Jag har nu kommit fram till att jag vill starta ett konto på Lysa men jag undrar om någon kan hjälpa mig med en fråga?
Eftersom Lysa ombalanserar, automatiskt och ofta, försvinner inte räntefondernas funktion som krockkudde då? (I en nergång så puttas mer av ränteplaceringarna in i aktieplaceringar och om nedgången fortsätter så blir det kanske inte så mycket kvar när man närmar sig slutet av en krasch?)
Vill till slut också tacka Jan och Caroline för lärorika inspelningar! Har blivit en hel del skratt också, där min nyfikna man undrat vad jag gjort alla timmar jag lyssnat på er
Det här känns som det är en återkommande fundering. Har också klurat på hur det påverkar. Hade varit intressant med ett svar från @OscarLysa om man har kollat på det och vad som motiverar den lösningen man valt. Har för mig att i alla fall någon av de andra fondrobotarna har en kvartalsvis ombalansering t. ex.?
Är det inte just ombalanseringen som ger effekten av en krockkudde? Alltså att man i nedgång kontinuerligt får in mer och mer av sina tidigare pengar (från räntefonderna) in i en billigare aktiemarknad så att när vändningen kommer (vilket vi aldrig vet när vi är påväg ner) har man fått mer aktier (i antal) för samma pengar (man hade innan kraschen).
Så när uppgången kommer får kommer aktieantalet bli snabbt värt mycket mer. Alltså man har dämpat ner svängningen när det har gått ner och sen upp.
Räntorna kommer ju alltid vara 10% av portföljens värde om man kontinuerligt ombalanserar även i en nedgång.
Hade man vetat om det skulle gå upp eller ner imorgon hade man ju bara valt dagen innan om skulle haft bara räntor eller aktier. Men ingen kan veta. Ju mer det har gått ner på aktiesidan, desto mindre blir ju risken för mer nedgång på aktierna. Så när det går ner, köp mer aktier (vilket ombalanseringen gör automatiskt)!
Tack Nightowl! Jag har nog förstått fel kring hur den där krockkudden är tänkt att fungera. Jag tänkte att man skulle må bra av att känna att alla ena pengar inte minskar drastiskt i alla typer av tillgångslag. Men bra förklaring om hur krockkudden kan vara något som fungerar på ett annat sätt.
Trots svaret landar jag ändå inte helt i tanken med krockkudden… Varför inte ha en 100 portfölj då, istället för en 90/10 portfölj? Det borde väl öka chansen att få hög avkastning om tanken är att man ska ha pengarna investerade under en lång tid? (Att sätta in en stor summa pengar på en gång är väl bättre än att vänta på att investera tills kraschen kommit, för att först då köpa billig?)
Säg istället att man har en 60/40 portfölj. Då upplever jag inte längre den där krockkudden som så effektfull/trygg. Säg att man vill göra uttag efter 5 år. En börskrasch, där större delen av ens räntetillgångar ombalanseras till aktiedelen, kan ju bli lite tufft att hinna hämta upp. Ska man våga sitta still i båten och anta att man får tillbaka det man förlorat innan man vill plocka ut sina pengar?
Jag tror du missförstår konceptet. Kan du förklara mer vad du menar? För jag förstår inte exakt vad du tycker minskar effektiviteten med ombalansering?
Njäe, det är just därför man har räntorna för att kunna ombalansera = putta in mer i aktier när de gått ner.
Visst kan det vara skönt att det sker per automatik MEN jag vill ha mer kontroll när ombalansering sker så jag har inte någon robot. Likadant när jag ska ta ut pengar så vill jag bestämma vad och hur mycket som ska likvideras i olika fonder. Hos robotar så säljs det av enligt den fördelningen som gäller vid uttagstillfället. Inte heller detta passar mig.
Jag är helt grön på fondsparande så jag har nog som sagt inte riktigt landat än i alla tankar. Men jag försöker förklara hur jag ser det nu…
När en krasch kommer så minskar värdet på mina aktiefonder drastiskt. Samtidigt kommer även värdet på mina räntefonder minska drastiskt (eftersom räntedel omfördelas till aktiedel för att behålla principen 60/40). En krasch kan vara i kanske 3 år. Jag står efter det kvar med en stor minskning på hela min portfölj. Och jag vill då börja göra uttag om 2 år.
(Jag omfördelar till större räntedel för varje år som femårsperioden krymper men dock blir det i slutet kanske inte så mycket på kvar kontot pga kraschen.) Vet inte om du hänger med i mina tankegångar. Kan tyvärr inte förklara bättre just nu, men det är mycket intressant att läsa alla svar som dyker upp här så jag kan reda ut tankarna mer…
Jag är helt grön på fondsparande så jag har nog som sagt inte riktigt landat än i alla tankar. Men jag försöker förklara hur jag ser det nu…
När en krasch kommer så minskar värdet på mina aktiefonder drastiskt. Samtidigt kommer även värdet på mina räntefonder minska drastiskt (eftersom räntedel omfördelas till aktiedel för att behålla principen 60/40). En krasch kan vara i kanske 3 år. Jag står efter det kvar med en stor minskning på hela min portfölj. Och jag vill då börja göra uttag om 2 år.
(Jag omfördelar till större räntedel för varje år som femårsperioden krymper men dock blir det i slutet kanske inte så mycket på kvar kontot pga kraschen.) Vet inte om du hänger med i mina tankegångar. Kan tyvärr inte förklara bättre just nu, men det är mycket intressant att läsa alla svar som dyker upp här så jag kan reda ut tankarna mer…
Det ökar aktiedelen i värdet och man säljer av för att säkra upp pengarna i räntedelen. För min del så slutade jag med det då jag skulle missa uppgången och inte få maximal utväxling. Blev en 100/0 för min del.
Du tappar uppgång ja. Det är poängen med 60/40 (eller annan fördelning med räntor). 100/0 ger dig 100% av nedgång och 100% av uppgång.
60/40 ger dig varje dag 60% av aktieuppgång och 60% av aktienedgång. Sen har räntorna lite avkastning och dessutom lite okorrelerat med aktierna så man får ut lite lite mer. Men det är överkurs.
Ne inte riktigt. Värdet på dina räntefonder minskar inte riktigt lika. Tror du tänker snett med det resonemanget.
Med en 60/40 portfölj får du 60% av varje dags uppgång eller nedgång. Så man får dämpad nergång och dämpad uppgång. 60% av rörelsen. Om du inte hade ombalanserat hade du fått större och större andel räntor när det gick ner. Tillslut har du bara kanske 20% aktier för att aktierna har gått ner. När det då börjar gå upp igen så får du bara 20% av uppgången. Så du får mycket mindre av en uppgång efter en nedgång.
Poängen med ombalansering är att man ska ha konstant risk oavsett om det har gått upp eller ner. Utan ombalansering så minskar risken (andelen räntor ökar) vid nedgång. Samt risken ökar vid uppgång (ökad andel aktier). Det är inte bra, vi vill ha konstant risk eller kanske tom det omvända mot att inte ombalansera, ökad risk efter nedgång och minskad risk efter uppgång.
Självklart vill du ha så mycket aktier som möjligt när det går uppåt och så mycket räntor som möjligt när det går neråt. Problemet är att du aldrig vet vilken riktning det kommer gå i framtiden, därmed behöver du bestämma fördelningen mellan räntor och aktier på förhand.
Om du inte ombalanseriar behåller du inte fördelningen. Efter en lång uppgång (typ senaste 10 åren) skulle aktiedelen vara mycket större i förhållande till räntedelen, du skulle alltså knappt ha någon krockkudde kvar.
Det är sant att krockkudden försvagas när du ombalanserar efter en nedgång. Men ombalanseringen måste ske någon gång, annars har du bara ändrat risken. Hur ofta ombalanseringen ska ske är väl en spännande fråga, men det har jag inget svar på. Det lär bero på hur stor riskförändring man accepterar.
Aktiedelen kommer i snittkraschen att gå ner 40% från topp till botten medan räntedelen inte bör går ner mer än ett par procent så länge man inte har långa räntefonder.
Lysa gör omviktning när andelen ändrats mer än 3%enheter under minst 5 dagar om jag kommer ihåg rätt dvs det sker i flera steg i en krasch och likadants på vägen upp
Tycker teorin verkar bra i allmän nedgång men hur blir då effekten av den när du har en lång uppgång, tappar man inte “momentum” då? Är detta beroende på ens fördelning?
Ja, har man 60% aktier och 40% räntor för tex. ett sparande på 5 års tid så är det “by design” att man pytsar över från aktier till räntor under uppgång för att i nergång pytsa tillbaka från räntor till aktier. Detta för att det inte ska vara för volatilt.
Vill man vara med mer i uppgång så behöver man högre aktieandel (tex. 90%) men då behövs också en längre sparhorisont för att man inte ska utsätta sig för större risk att man behöver ta ut kapitalet efter en börskrasch.
Om du startar med en 60/40 portfölj och aktiemarknaden gör en v-formad nedgång/upp så kommer en portfölj som kontinerligt ombalanserar dyka djupare än en portfölj utan rebalansering. Båda kommer (nästan) vara identiska när du är tillbaka på startpunkten.
Poängen med en 60/40 portfölj är att du alltid ska ha samma risk. Utan ombalansering hamnar du lätt i ett läge med högre risk än du är medveten om efter en tids uppgång.
Ett alternativ som ibland passar bättre är att säkra de pengarna man behöver/vill ha i en räntefond/bankkonto och lägga resten i en 100/0 aktsiefond.
Tack! Jag känner mig mer säker på mitt val att skippa en 60/40, ha mer på sparkontot och köra bara en 100/0. Kanske 90/10 tills jag märkt hur jag (inte) tänker i nedgång
