Räntor och obligationspriser vid olika scenarier

Jag tycker det är bökigt att förstå hur räntor och obligationspriser rör sig i olika scenarier, främst v.g. inflation/deflation. Jag tänker mig inflation/deflation normalt ungefär som en sinuskurva, även om kurvan sällan går ned på minus, som vid deflation.

Men vi har normalt stigande och sjunkande inflation och förändringstakten ökar och minskar i olika faser. Ibland kan det dock bli chocker som gör att kurvan avviker från det normala mönstret, som oftast korrelerar med konjunkturcykler.

På samma sätt kan vi ha stigande och sjunkande deflation, samt ökande eller minskande förändringstakt även här, trots att deflationsscenariet är mer sällsynt.

Jag har försökt hitta någon överskådlig schematisk bild/beskrivning av hur räntor och obligationspriser påverkas vid olika scenarier, men inte lyckats hitta någon sådan. Jag skapade därför med hjälp av AI en tabell med åtta olika scenarier, för räntor och olika typer av obligationer (korta, medellånga och långa). Se det som ett första utkast.

Jag tar gärna emot synpunkter på tabellen, då mina kunskaper inom makroekonomi och finans är begränsade. Tipsa även gärna om bra ställen där man kan förkovra sig mer i detta ämne.

Tabell: Räntor och obligationspriser vid olika scenarier. v. 0.1
Scenario Korta räntor Medellånga räntor Långa räntor Korta obligations-priser Medellånga obligations-priser Långa obligations-priser
1. Stigande inflation, ökande takt Stiger snabbt (central-banken agerar) Stiger Stiger ofta snabbare (inflations-oro) Sjunker lite Sjunker mer Sjunker mest
2. Stigande inflation, minskande takt Stiger långsammare Stiger långsammare Kan stabiliseras eller stiga mindre Sjunker långsammare Sjunker långsammare Sjunker långsammare
3. Sjunkande inflation, ökande takt Sjunker snabbt Sjunker Sjunker ofta snabbare (förtroende för låg inflation) Stiger lite Stiger mer Stiger mest
4. Sjunkande inflation, minskande takt Sjunker långsammare Sjunker långsammare Kan stabiliseras eller sjunka mindre Stiger långsammare Stiger långsammare Stiger långsammare
5. Stigande deflation, ökande takt Sjunker snabbt Sjunker Sjunker ofta snabbare Stiger lite Stiger mer Stiger mest
6. Stigande deflation, minskande takt Sjunker långsammare Sjunker långsammare Kan stabiliseras eller sjunka mindre Stiger långsammare Stiger långsammare Stiger långsammare
7. Sjunkande deflation, ökande takt Stiger snabbt (på väg mot inflation) Stiger Stiger ofta snabbare Sjunker lite Sjunker mer Sjunker mest
8. Sjunkande deflation, minskande takt Stiger långsammare Stiger långsammare Kan stabiliseras eller stiga mindre Sjunker långsammare Sjunker långsammare Sjunker långsammare

Tillägg (kuriosa)

Jag försökte få AI-tjänsten att generera ett diagram med exempelkurvor för inflation, räntor och obligationspriser efter tabellen ovan. Där visar sig tyvärr begränsningarna med AI. AI-språkmodeller är inte byggda för exakta, långa beräkningar – de är textgeneratorer, inte kalkylatorer. De är bra på att förklara, föreslå kod och resonera om matematik, men de “räknar” inte på riktigt – de gissar utifrån textmönster.

Efter åtskilliga försök att skapa en inflationskurva med hjälp av två överlagrade sinuskurvor, där jag ville ha periodtiden för “Sinus 2” fyra ggr så lång som för “Sinus 1” och amplituden för “Sinus 2” skulle vara 3, blev resultatet ändå bara rappakalja. AI lyckades till sist få ordning på “Sinus 1”, men inte på “Sinus 2”. Se diagram nedan.

Jag kom till sist fram till att det skulle gå fortare att mata in koden/formlerna själv i ett kalkylprogram än att försöka få AI att generera de kurvor jag önskade. AI verkade förstå vad jag var ute efter och kunde visa vilka formler som skulle användas, men inte generera resultat som stämde.

1 gillning

En observation är att långa räntor framförallt handlar om framtidstro, inte vad som händer just nu.

Det är exempelvis fullt möjligt att inflationen just nu faller i en ökande takt samtidigt som tron på ett kommande inflationstryck ökar, exempelvis vid en tro på kommande finansiella stimulansåtgärder.

3 gillningar

Det har du nog rätt i. Att modellera räntor och obligationspriser är nog mer komplext än vad jag trodde. Jag fick just förklarat för mig att långräntan består av flera komponenter:

Lång nominell ränta=förväntad inflation+realränta+riskpremie

Men jag misstänker att det kan vara mer komplicerat än så. Sen har vi detta med obligationspriser också…

Jag tänker att ett sätt att försöka börja bena ut detta och få lite mer grepp om sambanden kan vara att istället titta på verkliga data. Som t.ex. diagrammet nedan, med amerikansk inflation och FEDs styrränta.

Jag ska se om jag kan hitta något sätt att få in långa räntor i samma diagram.

Tillägg

Jag kom på att @Zino nyligen la in en bild på ett annat FRED-diagram här. Se där! Där fanns en kurva med marknadsräntan på 10-åriga US Treasuries. Nu ska jag bara hitta den dataserien själv också.

1 gillning

Samma diagram som ovan, men nu även med marknadsräntan för 30-åriga amerikanska statsobligationer.

Tillägg

Jag har för mig att det inte går att hitta priser på statsobligations-ETF:er i FRED:s databaser, så jag gick över till Investing istället. I diagrammet nedan la jag in priset på TLT (iShares 20+ Year Treasury Bond ETF), som motsvarar UCITS-ETF:en IS04, men som handlas i USD istället för EUR. Det är den magentafärgade kurvan.

Här har jag även den 30-åriga marknadsräntan på amerikanska statsobligationer i grönt, samt motsv. marknadsränta med 3 månaders duration (i blått), som på ett ungefär följer FEDs styrränta (Federal Funds Effective Rate).

Kul att du verkligen försöker förstå räntor på djupet! Jag tror dock att du gör det lite onödigt komplext när du försöker specificera alla tänkbara scenarier i detalj. Räntor är oerhört logiskt bara man förstår de underliggande mekanismerna.

Korta räntor är lättast att förstå. De styrs i princip helt av centralbankernas styrränta och har ingen durationsrisk. Korta statsobligationer är därmed i princip riskfria. Vid stigande inflation med stigande styrränta är det korta räntor man vill ha, för att komma undan durationsrisken.

Långa räntor är något klurigare, men ändå logiska. Priset på dessa styrs mycket mer av marknadens förväntningar på tillväxt och inflation. Du har redan greppat de viktigaste koncepten med följande:

Låt oss bryta ned dessa 3 faktorer:

  • Realränta: Den faktiska realavkastning obligationen ger. I akademisk litteratur finns ett närbesläktat koncept som kallas den “naturliga räntan” r* (se Wikipedia), vilket är den teoretiska realränta som ger perfekt balans mellan full sysselsättning och stabil inflation. Ju längre duration på obligationen, desto bättre motsvarar realräntan marknadens bästa uppskattning av r*. På kortare sikt styrs realräntan även av centralbankernas interventioner. Ju starkare ekonomi ett land har, desto högre r* kan samhället tolerera. Ju svagare ekonomi, desto lägre behöver r* vara. Extremexemplet är Japan sedan 90-talet, som haft en r* nära noll/negativ.

  • Förväntad inflation: Den årliga snittinflation som marknaden förväntar sig under obligationens löptid. Det är logiskt att detta måste adderas till realräntan för att obligationen ska bli attraktiv att äga. Om den verkliga inflationen utfaller lägre än förväntningar kommer obligationen att stiga i pris, och vice versa.

  • Riskpremie/durationspremie: Den kompensation marknaden kräver för att ta risken att låsa pengarna under lång tid, och därmed inte kunna reagera på oförutsedda utfall i tillväxt/inflation. Ju längre duration på obligationen, desto större behöver denna kompensation vara. Denna faktor är mycket svår att särskilja från förväntad inflation, men det finns flertalet olika modeller för detta. Generellt brukar ett snitt på 1-2% enheter anges som riskpremie för en 10-årig statsobligation vs en 3-månads, men det finns flertalet perioder då riskpremien varit negativ (“inverterad räntekurva”, som fram tills alldeles nyligen).

Ovanstående gäller alltså nominella obligationer. För realränteobligationer tar man bort faktorn förväntad inflation från ekvationen, så priset på dessa styrs enbart av förväntad realränta + riskpremie/durationspremie. Detta innebär också att räntan på en nominell obligation - realränteobligation med samma duration = marknadens bästa uppskattning av förväntad inflation. Det är detta som kallas “breakeven rate”, som du också kan få fram på FRED.

Ska man bara ta med sig en sak av ovanstående så är det att prisutvecklingen på långa räntor styrs mycket mer av marknadens förväntningar än av styrräntan. Jag har tidigare skrivit ett inlägg där jag demonstrerar hur prisutvecklingen på AMF Lång korrelerar perfekt med inflationsförväntning kontra faktiskt utfall:

Blev lite längre inlägg än vad jag tänkte mig, hoppas att det gav dig någonting! :slightly_smiling_face:

2 gillningar

Stort tack! Mycket bra info. Det tar nog ett tag att smälta allt, men den här typen av info hjälper mig mycket med förståelsen av räntor och obligationspriser.

1 gillning