Jag vill gärna ha input på hur föräldrar kan hjälpa sina barn vid köp av bostadsrätt, men samtidigt göra det rättvist syskonen emellan.
Barnen bor i olika storstadsregioner med olika prisnivåer på bostadsrätter. Dessutom har det ena barnet en partner, vilket gör att insatsen i en lägenhet ser väldigt olika ut mellan barnen. Alla barnen har sedan de fyllde 18 fått en större summa i gåva av föräldrarna, som täcker mer än en kontantinsats (tänk >1 miljon kr).
Barn A:
Dyrare storstadsregion
Bor ensam
Har precis börjat jobba efter examen
Barn B:
Mellandyr storstadsregion
Bor med partner
Har jobbat några år efter examen, hunnit spara ihop mer själv
Barn C:
Pluggar fortfarande, men planerar att köpa bostad inom cirka tre år
Barn A har svårt att få lån av banken utan föräldrarnas hjälp, och föräldrarna har därför erbjudit sig att hjälpa till under de första åren.
Förslaget är att Barn A lånar en summa av föräldrarna till marknadsmässig ränta, men utan krav på amortering under de första åren (cirka tre år). Det innebär att räntan räknas upp på lånet, med tanken att lånet sedan löses när månadslönen har ökat och barnet kan ta banklån.
Barn B har inte tänkt låna av föräldrarna, men kommer använda gåvan hen redan fått till kontantinsatsen. Potentiellt hade Barn B kunnat tacka ja till erbjudandet ändå för att minska sina räntekostnader och amorteringar, köpa något större, eller rent av investera pengarna på börsen.
Föräldrarna vill att alla barn ska få möjlighet att låna samma summa till samma villkor, men de har inte möjlighet att låta alla tre göra det samtidigt. När alla barn pluggat färdigt kommer det ha ungefär lika inkomstnivåer, dvs likande förutsättningar.
Hur ser man till att detta upplevs som rättvist för alla tre syskon, både ekonomiskt, känslomässigt och juridiskt? Framför allt när två av barnen planerar att köpa bostad inom kort, men inte det tredje.
Har någon varit i en liknande situation och hur hanterade ni det?
Hade tänkt skriva samma som ovan. Ge bort samma summa till alla barnen vid samma tidpunkt.
Kommer att få alla möjliga rättviseaspekter om de sker någon insats vid olika tider. Ska ni justera för inflation? Ska ni justera för att bostadspriserna gått upp/ner? Ska ni justera för att barnet lägger annan insats? Barnen kan behöver inte heller prioritera bostad lika mycket bara för att de har jämförbara löner.
Fint att ni är måna om att inte skapa orättvisa. Jag skulle vilja lyfta en annan möjlighet att stötta A utan att direkt ge pengar: Låt A låna till kontantinsats med er bostad som säkerhet. Det lät mina föräldrar mig och syrran göra, en i taget, när det behövdes för att få en hjälp in på bostadsmarknaden.
Jag tror inte att ni är villiga att sätta barn A i en hyresrätt, för att han valt fel stad.
Finns det inte resurser för att ge alla lika på sekunden skulle jag sätta upp ett excel ark med hur mycket gåvor de olika barnen får. Samt se till att försöka jämna ut gåvan med tiden. Går inte det får man kanske skriva det i arvet.
Håller med föregående talare. Kan du inte hitta någonstans att bo för 1 miljon i kontantinsats när du är i sean tonåren eller tidiga 20 års åldern så har du galna krav.
Det är ingen rättighet att bo centralt i en storstad, inte heller att bo stort i en storstad. Man anpassar boende efter budget. Har alla fått samma mängd pengar så är det rättvist. Om en av dem väljer sthlm eller gbg och den andra värnamo så är det deras preferens. Du har gjort fördelningen rättvis.
Håller med övriga. Med över en miljon i kontantinsats får man klara sig själv. Även barnet i Sthlm måste kunna ha råd med den kontantinsatsen i bagaget, annars har hen för höga krav, alternativt extremt låg lön. Man får ju börja nånstans och sedan byta upp sig.
Som ni nämnt är hyresrätt eller att byta stad inga alternativ, så vi söker framförallt möjliga lösningar för att hantera situationen bäst.
Många familjer i omgivningen har löst det genom att köpa hela eller delar av bostaden, men föräldrarna vill helst inte äga en del av bostaden då detta även medför risk för föräldrarna ifall bostadspriserna går ned.
Barn A skulle kunna använda alla sina pengar till kontantinsatsen, men vill behålla delar av sitt kapital investerat. Alternativet för barn A är annars att bo hos föräldrarna 1-2 år för att spara ihop mer kapital själv.
Hur tänker ni kring det resonemanget, att låta barn behålla delar av sitt kapital investerat för att låna en del av kontantinsatsen kortsiktigt (2-3 år)?
Om jag ska uttrycka mig lite hårt, så låter det som att erat barn behöver klippa navelsträngen.
En duglig vuxen bör kunna stå på egna ben och förstå att man inte kan få allt som man “vill”, utan att man får prioritera mellan tillgängliga resurser.
Det kan man ju göra men då får man ju ta konsekvenserna som vuxen, man kan inte få allt. Kan inte öht se att det är vettigt att hjälpa till som förälder i den situationen. Jag bor själv i innerstan i Sthlm och jag ger mina strax flygfärdiga barn en hyfsad peng i kontantinsats, men sen får de visa självständighet i sina ekonomier efter det.
Låter extremt komplicerat till ingen egentlig nytta. Från att låna ut pengar till att barnet ska köpa bostad ska ni nu låna ut pengar för att barnet ska spekulera på börsen de närmaste 2-3åren. Bättre att barnet nysparar det kassaflödet som annars skulle gått till att återbetala lånet till er.
Värt att fundera på är om barnet har kvar pengarna eller förlorat de på börsen/dobbel/shopping eller vilken last som gäller. Och ska ni då hälla mer bensin på elden?
Jag tycker att ni har hjälpt barnen tillräckligt genom att ge dem en stor summa pengar. Eftersom du skriver att barn A har tillräckligt med pengar till insatsen för att köpa en lägenhet men att då barnet måste ta hela er gåva för att barnet behöver inte kan låna så mycket som hen önskar från banken. Jag skulle inte ha skjutit till mer pengar utan ha erbjudit barnet att fortsätta bo kvar hemma för att spara ihop mer pengar. Då vår barnet själv väga för och nackdelarna med att fortsätta bo hemma eller köpa egen lägenhet. Det kan skapa en kreativitet hos barnet att lösa boende situationen på något annat sätt, kanske hyra eller tänka sig att köpa ett billigare lägenhet där pengarna räcker både till kontantinsats och ett litet sparande.
Jag vet många föräldrar som har låtit sina barn bo kvar hemma 1-2 år för att spara ihop kontantinsatsen till sin första lägenhet och när man träffar dessa så är de väldigt stolta över att de själva kunde betala för sin lägenhet.
Helt rättvist är omöjligt men fint om ni oavsett utfall har öppna kort med barnen i resonemanget.
Har de behandlat sin miljon lika förnuftigt? Om någon av dem har varit en slösa behöver hen inte pengar men en läropeng.
Kan A köpa en trerummare tillsammans med er och hyra ut det extra sovrummet där den inkomsten går till er? Vill hen bo själv får det lösas med högre lön/lån? Då är det hjälp samtidigt som inramningen inte känns avundsvärd för de andra barnen. Ta bra betalt i så fall.
Slås det förslaget bort börjar det lukta väl priviligerat av A.
Varför är inte hyresrätt (eller andrahandsboende/inneboende) ett alternativ?
Å hur kan man inte hitta ett boende i en storstad om man kan lägga in en mille kontant? Just nu finns det hos Hemnet 187 lägenheter till salu i Stockholms län som kostar mindre än en mille, tex i Midsommarkransen, Huddinge och Flemingsberg.
Att Barn A vill behålla delar av sitt kapital för att investera (och att ni istället ska bidra med/låna ut pengar) är i mitt tycke befängt. Min rekommendation är att det vuxna barnet får anpassa sig till verkligheten. Ni har redan varit otroligt generösa.
både jag och min syster fick ~1M till kontantinsats av våra föräldrar. Hon använde pengarna för att köpa en lägenhet i en billigare stad (kontant). Jag valde att vänta två år tills att jag fick en fast anställning (hyrde då i andra hand) och sparade lite extra pengar själv, och sedan köpte jag i Stockholms innerstad och maxbelånade mig. Vi båda hade egna besparingar på sidan som vi inte använde till respektive lägenhet. Jag tycker att det var en fair lösning från föräldrarna (och jag tror min syster tycker det också).
Jag vill också ha gratis pengar att investera och få arbitrageavkastning på dessa pengar. Dags att växa upp.
Vill man bo kvar hos föräldrarna är såklart mellan barn och föräldrar och egentligen en helt fristående fråga från “får jag låna pengar gratis”, givetvis ska man som vuxen betala för boendet om man bor hos föräldrarna fortfarande.
Ett inspel/tanke vi själva haft om att köpa vid olika tidpunkt men i samma “stad/marknad” kan vara att koppla hjälpen till prisnivån i kr/kvm för den typen av lägenhet.
Dvs om en köper en lägenhet när genomsnittspriset är 60000kr/kvm och nästa köper en liknande lägenhet i samma område men ett par år senare när genomsnittspriset ökat till 66000kr/kvm så har ju prisnivån gått upp 10% och då kanske hjälpen ska vara 10% större?
Ingen aning om det blir rätt/bra men det skulle i alla fall kompensera lite för att prisnivån förändras jämfört med att t ex ge båda samma summa vid olika tillfällen i tid. Dock kan det ju eventuellt bli lite skevt om tex lägenhetspriserna förändras galet jämfört med annat i samhället. Men i det här fallet kändes det ändå som att huvudfokus var hjälp till 1:a egna ägda boendet.
Ett annat alternativ är ju att ge samma summa/pengar samtidigt till alla så får var och en själv välja hur de vill använda den. Problemet blir ju dock om det är stor skillnad i ålder.
