TS verkade inte ha någon standardlösning för tjp, men iaf ITP för privatanställda tjänstemän har en försäkring inbakad som betalar in tjp under föräldraledighet.
1 gillning
Värt varenda ord och varenda rad. Alla borde läsa så’nt här i samband med denna diskussion som varje par tenderar att ha på något sätt, förr eller senare.
Vi är människor, vi agerar inte alltid smartast eller bäst. Men vi vill oftast väl.
7 gillningar
Helt ärlig?
Om ni måste " bråka" pass så här redan innan barnet kommer, borde ni fundera om ni verkligen passar ihop. För mig verkar det så som ni både två tänka väldigt egoistisk, min pengar- din pengar…snart är det " era barn" ska ni då också ta ut hälften av barnet var, eller blir det också mitt barn, ditt barn?
Ni borde låta bli att får barn, jobba lite mera till, och mogna upp till vuxen människor som kan bära ansvar, och inte tänka bara ekonomiskt i första hand!
Eller dela rättvisa med ledighet, det har ni både två anspråk på det.
Då dela ni också pengar ni får ut.
3 gillningar
Tänkte skriva ungefär samma sak. Jag blir lite provocerad av den här tråden då trådskaparen verkar var rätt egoistisk och dennes sambo också. Helt fel förutsättningar för att ett barn ska passa in i bilden, i era liv.
Jag tycker precis som du skriver i rubriken att du är en kränkt man, och en gnutta egoistisk också.
Att skaffa barn är ett stort ansvar och hålla på att dividera om att dela lika fungerar inte och att nån tjäna mer än någon annan fram och tillbaka. Fokusera på ert barn. Läste att har barn sedan tidigare, borde denne
2 gillningar
Jag tror hon redan är i 5-6e månaden.
Nu är ju barnet redan på väg så lite sent att få kalla fötter…
Jag får heller inte känslan av att det är ett pågående bråk utan försiktigt trevande till en diskussion. Detta kan mynna ut i ett bråk men också i en mycket konstruktiv dialog som samtliga bör ha i sitt förhållande.
Helt klart är ju i alla fall att ekonomi är något som många par bråkar om så det är bra att ha en dialog kring det så fort som möjligt.
TS, jag hade nog inte tagit hänsyn till tidigare sparande i samtalet. Var och en får ha kvar det man har in i boet tills dess att båda känner att man vill dela på allt, om den dagen kommer.
Gällande tjänstepension hade jag kunnat tänka mig att tänka annorlunda. Hade det varit min man som inte hade någon tjänstepension hade jag tyckt att det var ok att motsvarande tjänstepensionssumman sattes in på sparkontot innan man räknar på det gemensamma. (Eller, jag hade först tjatat på honom om att byta arbetsgivare/förhandla om för att få motsvarande kollektivavtalets tp.)
Separera kan man alltid, och sen är det ingen fråga mer om mitt-ditt pengar, hur mycket ska " man" bekosta, utan då blir det underhåll för barnet, och det MÅSTE pappan betala i alla fall.
Om min partner hade kunnat, hade jag fått kompensation i alla fall.
Frågan är, hur ska dem fortsätter? Diskutera om varje paket blöjor, mjölkpaket, kläder för barnet?
På ekonomin tänka man innan man planera barn!
Många bra svar i tråden ovan tycker jag. Och håller med Ma Sö att inte blanda in tidigare sparande. Med det sagt tycker jag själv att i den situationen ni nu är i (snart en egen liten familj) så ska ni just se er som en HELHET. Ni ska fatta beslut som är bäst för helheten/familjen inte för att bara se om sitt eget hus.
Dvs hade jag varit i din sits hade jag velat slå ihop era separata ekonomier till en gemensam ekonomi. Bor man och lever som en familj är det för mig naturligt att man också har samma levnadsstandard som sin partner. Sen kan man ändå ha egna fickpengar och sparande som man delar upp i månadsbudgeten.
Till sist en sak jag hajade till på var att du stått för all VAB för ditt barn. Känns sjukt ojämlikt för mig. Visst det är ditt barn, men ni har ju gått in i relationen under de förutsättningarna. Hade jag träffat en ny som hade barn hade det varit naturligt att stötta genom att VABBA barnet ibland samt kompensera min partner vid behov. Känns liksom konstigt om hon inte stöttar dig med VAB, men ska själv bli ersatt för utebliven tjänstepension vid föräldraledighet.
Hört talas om barn som bor med pappan och där mamman måste betala underhåll?
Vill inte regna på någons parad här, men nu började det lukta Familjeliv här iaf. 
Välkommen till forumet förresten!
2 gillningar
Det var mera myntat på deras ekonomi, som dem håller strikt isär, och nej, en nyfödd bor väl inte tvingande med pappa, men det var inte tema.
Det var mera att båda två verkar naiv och egoistiskt, som bara tänka ekonomiskt, och kanske inte på att det är deras " gemensamma" barn, alltså borde finnas en gemensamt kassa.
Fungerar inte det, och båda två vill hålla sin egen standard, måste jag fråga, var finns då plats för ett barn som suger kraftig på plånbok? Diskuteras sen om varje blöja och om varje mjölkpaket?
Går inte det att leva ihop, måste dem gå sin egen väg, med sin egen ekonomi, i sämsta fall.
Mja, just VAB vet jag inte om jag hade velat dela på, oavsett om jag var förälder eller bonusförälder. Men det beror nog på relationen till barnet, dvs hur länge de varit ihop, hur gammalt barnet är och om det går bra att trösta i vanliga fall.
Men för övrigt hade det varit en självklarhet för mig att dela på vardagsutgifter för särkullbarn. I alla fall om det barnet har utgifter som låg i linje med vad det varit om jag var förälder. Väldigt dyra fritidsaktiviteter, märkeskläder, onödigt dyr mobil eller liknande hade jag inte gett mina egna barn och hade inte heller velat sponsra ett bonusbarn.
1 gillning
Visst, en nyfödd bor normalt med mamman inledningsvis om man separerar under graviditeten. Det jag triggade på var att man normalt delar därefter om inte en förälder anses lämpligare som huvudsaklig vårdnadshavare och då betalar den andre underhållsbidrag eller underhåll, beroende på hur ekonomin ser ut.
Jag är förälder till två barn och jag och exet delade enligt 50/50 på de utgifterna som låg på barnen och gemensamt. Efter separationen delade vi barnutgifterna. När vi tjafsade i relationen så rörde det inte ekonomi, det rörde helt andra saker.
Allt är inte svart eller vitt. Men att hänvisa till att pappan måste betala underhåll till mamman blir väldigt skevt och det gav Familjelivsvibbar här. Jag håller inte med i din övriga analys, men det är ju helt okej. 
Nu förstår jag din infallsvinkel, tror jag i alla fall.
För oss var det helt självklart att ha gemensam ekonomi från att vi skaffade barn. Särskilt eftersom jag tog all föräldraledigheten.
Från början behöll var och en sitt sparande sedan tidigare men efter några år slog vi ihop dem också.
Men jag kan förstå att det finns de som önskar separat ekonomi pga särkullsbarn eller att ena partnern önskar spara mycket medan den andra vill lägga mycket på tex en dyr hobby.
Min tidigare sambo och jag separerades länge innan förlossning, han har avsagt sig från alla plikter, ville inte har kontakt, som var ok, men han bidrog inte lheller frivilligt med en endaste öre, och gör det fortfarande inte.
Och där han inte ville erkänner faderskap, tog jag ut alla dagar själv, han fick ingenting, jag krävde ingenting, han betala tillbaka underhåll till FK, det går allt sin normala gång.
Han har sin ekonomi, och jag har min.
Det var det aldrig tjafs om. Och det är inte det med min nuvarande sambo.
Vi handlar mat och saker gemensamt, alltså gemensamt ekonomi, det var aldrig fråga om. Leva man tillsammans, delar man ju med sig, eller? 
1 gillning
Japp, man ska dela, det är hela planen. Din tidigare sambo verkar ha missuppfattat hela grejen med föräldraskap. Jag förstår också att det påverkar din syn.
Jag menar att man kan dela hela ansvaret, oavsett om man delar hela ekonomin. Det var min poäng hela vägen. Samt det där med att inte utgå ifrån klassiska folkhemstanken. Världen ser annorlunda ut idag.
(Jag söker ingen konflikt alls, jag vill bara belysa hur lätt generaliseringar smyger sig in.)
1 gillning
Nej, han hade ingen intresse från början, det var ok, så kan man också reglera sin ekonomi.
Men jag tänka helt enkelt att man prata ekonomi verkligen innan man planera barn. Att kommer efterråd och kräva ersättning, kompensation för sin graviditet eller förlorad pension…det är saker som ett par vet länge innan. Och sen måste man fundera, vill/ kan man det tillsammans, eller vill var och en sin egen pengar, så behövs ändå en hushållskassa, att bara en ska stå för kostnaderna det går ju inte.
1 gillning
Nu har jag inte läst hela tråden med alla inlägg supernoga utan bara skummat men jag håller inte med om att man inte ska ta hänsyn till tidigare sparande.
Jag och min sambo har heeeelt olika förutsättningar sen vi började jobba. Jag började jobba några år tidigare, har knappt några studieskulder och har fått pengar av mina föräldrar MEN jag tjänar mindre än honom. Han började jobba några år efter mig, hade 0 kronor på kontot den dag han började arbeta och maxad studieskuld, men idag tjänar han mer än mig.
Jag skulle aldrig i mitt liv kunna med att typ slå ihop våra löner och ta gemensamma kostnader och sen dela lika på det som blir över. Jag hade nog tyckt det om vi hade samma förutsättningar sen innan, då hade det varit rättvist. Men som det ser ut nu tycker jag det rättvisa är att ge honom en chans att komma ikapp mig ekonomiskt… så jag tycker din sambo har fel. Det är hon som ligger före och du borde få chans att komma ikapp.
Den dag jag kommer föreslå att att jag ska ha del av hans pengar är också dagen jag kommer ge honom 50% av allt jag äger (minus 50% av det han äger såklart). Men om jag inte är beredd att ge honom halva av mitt ”försprång” så kommer jag inte kräva något extra av honom bara för han tjänar mer.
Nu är det ju också din sambo som tjänar mer i detta fall, och som också har det ekonomiska försprånget… jag vet inte, det är svårt att få allt korrekt. Man får ge och ta, och det är väl sjyst att se till att hon får nån liten summa avsatt månadsvis när hon är hemma med tanke på förlorad framtida pension… det hade jag också velat om jag var hemma, att det liksom inte blev ett år helt utan sparande… men akta bara så du inte blir utnyttjad i jämställdhetens namn😊
4 gillningar
Det låter som att din sambo vill ha kakan och äta den både få vara föräldraledig ett år och kompenseras av dig för det så att hon inte förlorar på det.
Båda bör förlora lika mycket. Bådas sparande får dras ner, båda får dra ner på kostnaderna om det behövs osv.
Du förlorar ju ändå, i mitt tycke mer genom att hon tar mest föräldraledighet.
Kolla upp vad era gemensamma kostnader är under ett år, inkl gemensamt sparande, matpengar och summan ni anser att ert barn ‘får’ kosta per månad. (Barnbidraget kan gå till det plus det ni anser att ni vill och har råd med.) Dela med tolv och sätt in den summan var månad på ett gemensamt konto. Ert barn kanske behöver eget konto, det beror på hur organiserade ni är. Båda betalar in utefter % av vad var och en tjänar till de gemensamma kostnaderna.
Det var och en har kvar är era egna pengar. Du kommer ju då rent krasst antagligen få det lite tuffare än hon iom att du har barn sen tidigare som du behöver försörja till hälften. Men så får det ju bli under en tid.
Vab är en återkommande, och ibland ganska betydande, kostnad när man har barn. Min poäng var inte vem som fysiskt skulle ta vabben, utan poängen var att jag hade velat dela den lika ekonomiskt med min nya partner. Det hade känts rätt/solidariskt för mig.
Aha! Jag håller helt med!