@jingjingmannen, lite OT men jag känner ändå att jag måste dela med mig av detta så du vet hur snabbt dessa samtal tenderar att bli infekterade.
Jag försökte prata med min sambo om din tråd igår för att jag ville ha hennes perspektiv och det blev snabbt ett intensivt samtal där jag märkte att kvinnor och män sätter sig själv i en offerposition på olika sätt utifrån sociala normer.
Bland annat försökte jag förklara för henne att jag alltid uppmanar män att ta längre ledighet eftersom jag ångrar att jag själv “bara” tog 3-4 månader per barn. Anledningen är att arbetsgivaren jag hade vid tillfället suckade och gnällde när jag berättade att vi skulle få barn och att jag ville vara färäldraledig. Vi på avdelningen “fostrades” och näst intill tvingades in i den gamla gubbiga normen att “kärringen ska ta hand om barnet”. Jag valde att säga upp mig kort efter mitt andra barn föddes.
Hon tyckte att det var orättvist att hon behövde va ledig längre men samtidigt kommer jag ihåg att hon ville ta en längre ledighet, dels för att vila upp sig, dels för att jag hade högre inkomst än henne och dels för att hennes syster var föräldraledig samtidigt. Detta är något hon vägrar erkänna.
Hon blev frustrerad när jag nämnde att man får 70% av inkomsten eftersom det inte alltid stämmer. Det beror så klart på hur lång ledighet man tar (vilket jag gissar att du redan vet med erfarenhet av att ha barn sedan tidigare). Här tog jag åt mig och sa att hon har rätt.
Hon började dessutom förklara att hon förlorat två års pension, vilket jag vet är ett argument som används flitigt av kvinnor i min omgivning. De verkar alltså få en vit lögn kastad i ansiktet och får inte förklarat för sig att det är tjänstepensionen de sannolikt, men inte alltid, går miste om. Min sambo nämnde att jag borde ersätta henne för förlorad pension, varpå jag svarade att det isåfall är rimligt att hon gör detsamma eftersom jag också förlorade tjänstepension.
Då kom argumentet “men jag har burit på dina barn, är inte det värt något?”, vilket även hennes mamma använt. Det är grisigt, konservativt och otroligt svårt för mig att bemöta utan att uppröra henne, så jag svarade utan att tänka på att det kan misstolkas “vill du ha betalt för det? är det inte dina barn också? vad hade du gjort om du var ensamstående och valde att skaffa barn? vem är skyldig dig pengar då?”.
Jag berättade att jag nämnde i tråden att kvinnor riskerar att inte komma tillbaka i arbetslivet lika kvickt som män, varpå hon motargumenterade att kvinnor behöver tid att läka efter en förlossning, vilket så klart är individuellt och kvinnan ska själv få möjlighet att välja. Även detta har jag uppfattat är ett argument till varför kvinnor tjänar mindre än män, alltså att det inte handlar om löneskillnaden utan snarare hur mycket inkomst och pension kvinnan förlorar under föräldraledigheten, alltså varför det är viktigt att den som vill ska få möjlighet att gå tillbaka till arbetslivet förhållandevis tidigt.
Därefter förklarade jag om procentuellt uppdelade utgifter och sparande, varpå hon sa “du tvingade faktiskt mig betala hälften av utgifterna under första året!”. Mitt motargument var att det handlade om ca 4 månader då hennes ersättning var enorm och våra utgifter var låga. Det var först strax efter hennes ersättning sjönk p.g.a. hur hon registrerat sin föräldraledighet som vi valde att börja uppdela procentuellt. Under en kort period använde hon sina sparpengar för att betala utgifter, vilket så klart inte var rättvist och något jag skäms för. Samtidigt köpte hon möbler för ett par tusen i månaden p.g.a. s.k. “nesting” under hennes föräldraledighet.
Något som skiljer oss ifrån hur ni sköter er ekonomi är att jag betalar allt för vår bil eftersom hon ännu inte har körkort och inte heller ska skjutsas någonstans. Detta är något jag vet att många tycker är korkat men jag är ok med att göra det tills hon själv kan börja köra bilen.
När hon tidigt i diskussionen nämnde att jag minsann tjänade mycket mer så förklarade jag för henne att bilen och kringutgifter alltid kostat mig 2500-5000kr per månad sedan vi skaffade barn. Dessutom har jag alltid tagit majoriteten av kostnader när vi hittat på något, så hennes argument att jag tjänar mer faller platt.
Det jag vill säga med den här TLDR-boken är att det riskerar att bli infekterat innan, under och efter en föräldraledighet oavsett hur ni gör, ofta beroende på hur många argument ni båda hittar i stereotypiskt vinklade forum. Det bästa du i min åsikt kan göra för din egen och ert kommande barns bekvämlighet är ni ersätter varandra för en del av varandras förlorade inkomst samt att du nämner att det isåfall är orimligt att du är ensam i att betala för ditt andra barn eftersom din sambo valt att gå in i ett förhållande med någon som har barn sedan tidigare.
Något som också är värt att tänka på om ni tjänar snarlikt är att om hon tappar 5000kr per månad och du ger henne 5000kr per månad så har du plötsligt 5000kr mindre per månad och hon har en normal inkomst. Hur är detta rimligt? Därav en del av förlorad inkomst. Detta är ett argument min sambo flaxade med när hennes systers man, med snarlik lön, tvingades avvara en stor del av sin lön i förmån för att systern skulle bibehålla sin.
Alternativt att du säger att ni tar 8 månaders ledighet vardera (8+8=16 månader=bra ålder för barn att inskolas på förskola). Det ger även en bättre jämställdhetsbonus om den fortfarande finns.
Du har extremt mycket matnyttig info i din tråd och min allra viktigaste poäng är ni måste försöka vara realistiska, planera ännu mer, diskutera lugnt och sansat och undvika att råka hamna i forum där stereotypiska mans- och kvinnoargument kastas kors och tvärs.