Ja, det håller jag med om. Men som du skriver avgör du ju själv. Men det förutsätter ju att man inte avstår fast man skulle vilja.
Det är ju det som är grejen.
Exempelvis, om du inte är jätteförtjust i bio, skulle du ändå inte kunna bjuda barn/barnbarn på bio om dom vill det för att göra dom glada och få vara med dom några timmar?
Om svaret är nej, skulle jag kalla det snålt. Snålhet behöver ju inte bara bestå i bara kronor och ören.
AV där det förväntas bjudas laget runt, och du avstår pga ointresse samt inte har intresse att bjuda skulle nog med uppfattas som snålt av vissa, men inte av mej.
Då håller jag helt med om det du skriver.
Men i de kretsar jag umgås i är det en självklarhet att var och en betalar för sig om man äter på restaurang exempelvis. Man är ju där för att umgås, kravlöst, inte för att behöva tänka på vem som bjöd senast, för hur mycket, är det min tur etc. Och alla väljer rätter efter egen plånbok utan att behöva tänka på om det är för dyrt (om någon annan bjuder), reta sig på om någon verkar komma undan (“glömde plånboken”) eller beställer jättedyra maträtter den gången man blir bjuden etc. Det är så skönt att slippa sådana tankar och det verkar de andra tycka i de kretsar jag umgås i också…
Och om vi hoppar tillbaka till ämnet för diskussionen så blir det ju enklare att reflektera över sina köp också då…
Jag växte upp med föräldrar som gav mig allt jag ville ha (inom rimlighetens gräns såklart) men fick spelkonsoler etc men jag blev ändå en person som har stenkoll på min ekonomi.
Jag tror det har lite med personlighet att göra men visst det är klar att miljön formar en också men jag tror vissa av oss helt enkelt är “lagda” som golk som gillar att hushålla med resurser.
Ja, det är väl precis som allt annat ett samspel mellan personlighet och uppväxt. Finns personligheten där är det ingen konst alls med en sund ekonomi. Har man inte de personliga förutsättningarna men får “rätt” uppväxt och en massa stöd kan man också utveckla ett sunt ekonomiskt beteende. Jag tror inte att någon inte är oformbar men ju längre ifrån personligheten man ska formas desto svårare blir det.
Aa håller med dig helt där
En liten rolig sak är att man tidigt kunde se ett “spar” beteende hos mig.
Alltid när jag fick veckopeng när jag var liten så tyckte jag mer om att lägga pengarna på hög o spara för framtiden (började även i tidig ålder göra små kalkyler över min veckopengsekonomi och när jag spelade strategispel så var jag alltid den som bara försökte bygga upp min lilla stad i all oändlighet nästan så jag glömde bort att attackera motståndaren
Jag brukar höra ungefär liknande storys från polare som är sparsamma
Sen finns det ju vissa som gör en helvändning i vuxen ålder också
Men jag har ändånreflekterat lite nu i vuxen ålder varför jag spar så jäkla mycket och visst jag gillar processen men ska jag vara helt ärlig så har det mycket berott på rädsla också. Rädsla att bli pank rädsla att bli hemlös etc fast jag är långt ifrån att bli det så släpper aldrig den där rädslan ändå den ligger där i bakhuvudet.
Just det där med tv-spel var en intressant vinkel. Det är precis samma här. Jag kan bli smått besatt av sådana där spel som går ut på att samla. Ger aldrig upp. Sliter, samlar och utför enformigt arbete i all oändlighet. När jag blev lite äldre började jag helt undvika sådana spel eftersom jag vet att jag kommer bli besatt och känner inte att det är värt all den tid och kraft det innebär.
Har aldrig tänkt på detta som rädsla och tror inte heller det är det. Jag har levt på socbidrag och hade det ganska gött på de pengarna man fick. Lyckades få pengar över även då så… Om det är det värsta som kan hända rent ekonomiskt i sverige så är det inte hela världen. Men visst, skulle kännas jobbigt att bli av med allt man sparat ihop men jag har ju inte sparat ihop allt pga rädsla. Min utmaning på senare år har blivit att försöka använda pengar och njuta av att göra det snarare än att det ska kännas jobbigt att “slösa”. Av någon anledning får man aldrig tips på hur man ska använda pengar med gott samvete. Det är bara detta evinnerliga tjat om “spartips”.
Stor igenkänning i spelvärlden även här: Bygga, samla och utföra enformigt arbete till absurdum. Kul att ni tog upp det för det gav mig en funderare.
Jag är en samla. Vi var fattiga när jag var liten och mina föräldrar köpte hellre cigg och bellman-lotter för pengarna. Det gjorde att jag redan tidigt satte igång att tjäna mina egna pengar. Om jag ser tillbaka har jag samma beteende i livet som i spelet. Det är något jag jobbar mycket med, för jag har otroligt svårt att spendera mina pengar och sen njuta av det fullt ut. Hela tiden ligger där en liten djävul och tänker på hur mycket X kronor kanske ger om 10 år om de får jobba på Avanza. Den är nästan omöjlig att bli av med! Så jag har nog reflekterat för mycket över alla mina köp
Jag med! Som vuxen körde jag Hay Day ett tag. En dag när jag loggade in och min dotter hade köpt upp alla mina surt samlade ”pengar” på prydnadssaker i spelet, fick jag härdsmälta……
Då insåg jag hur tokigt det var, att jag lade ner allt direkt och loggade ur.
Så gör vi i de kretsarna jag umgås med, men om det är gemensam nota tycker jag det är lite påfrestande om någon ska börja hålla på och räkna ut exakt vad var och en har ätit för. Vi brukar bara splitta rakt av.
Tex;
restaurang x (bara till mig själv, halvnöjd med maten) = ”inte värt”
restaurang x (jag bjöd sällskapet, jag var halvnöjd med maten - men sällskapet var nöjda med gesten, sällskapet, och kanske maten) = ”värt”
Den här tycker jag är svår, Esko. Jag är numera väldigt restriktiv när det ska delas notor rakt av.
Jag var med min mans kompisgäng där vi alla var på restaurang och skulle fira fördelsedagsbarnet En av gästerna beställde barnportion och cola. Ingen förrätt och ingen efterrätt. Ingen alkohol. För mig var det tydligt att han inte hade så himla mycket pengar. Några beställde jättemycket, avec till kaffet, finaste bubblet till fördrink, tre rätters osv. De flesta spenderade “lagom”. Två eller tre rätter, ett glas vin eller två till maten.
När notan kom, sa någon “vi splittar rakt av minus födelsedagsbarnet!” Notan delades på X personer och alla swishade. När vi åkte hem frågade jag om killen som bara beställde barnportion och cola. Han hade fått swisha lika mycket som alla andra. Jag kommer inte ihåg summan men den blev en bra bit över 1000kr/pers.
Det var inte mitt kompisgäng, men jag tycker otroligt synd om han som fick betala tusen kronor för en barnportion och cola. Efter den händelsen är jag inte lika ok med att splitta notor rakt av och jag kan förstå att det är väldigt stressig för den som kanske inte har så mycket pengar, att se att folk beställer in till höger och vänster och sedan veta att man måste vara med och betala.
Nåjo, du har ju en poäng att man får ha lite fingertoppskänsla om det är någon som är med på något som överstiger dens ekonomiska förutsättningar. Ett födelsedagsfirande kan ju lätt vara ett sådant tillfälle.
Hade jag varit med och sett det hade jag krävt att han bara skulle få betala för sitt eget och inte för andras dyrare mat/dryck, när det var rätt uppenbart att han var återhållsam. Okänsligt hanterat av sällskapet skulle jag säga.
Vad är egentligen problemet med att var och en betalar för sitt? Så jävla lång tid tar det inte. Att hålla på att swisha runt tar också tid och energi. Det här måste ju handla om något annat än om det rent praktiska. Nåt slags psykologiskt frispel där man kanske tänker att man stärker gruppen genom att alla delar lika eller ett sätt att stärker sin status inför andra genom att visa att man inte bryr sig om pengar. Oavsett vad vill jag betala för mig själv och själv styra över mina utgifter. Skulle känts jobbigt att hela tiden känna att man måste anpassa sin konsumtion baserat på de andra. Äter man för dyrt känns det fel att snylta på andra och äter man för billigt känns det fel att andra snyltar på en själv.
Det är klart att det inte handlar om det praktiska. Om man bortser från fallet där någon faktiskt inte har råd att ligga på ungefär samma nivå som alla andra, så är det påfrestande att umgås med folk som är snåla och småttiga. För det är vad det i mina ögon handlar om.
Sen beror det såklart hur nära relation man har till de andra, om man går ut och äter med några som man aldrig träffat förut kanske det faller sig mer naturligt att man delar upp notan.
För att ge ett exempel på vad jag menar med påfrestande småttighet och snålhet, tänk er ett sambopar med delad ekonomi, där den ena parten räknar hur många ostskivor den andra har på smörgåsen och kräver att man betalar efter det.
För mig är ett krav på att dela upp notan bland nära vänner en släkting till ovanstående.
Då får du tänka att omvändningen finns, att vissa tycker att det är påfrestande att umgås med de som är alltför vidlyftiga i sitt spenderande och förutsätter att alla andra också ska vara det - genom att dela på notan. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att ha råd utan mer hur man ser på ekonomi. Tanken är ju att det ska vara en positiv upplevelse, det här spelet med hur man ska agerar för att dela på notan är inte någon positiv upplevelse för alla. Det som då inte längre är påfrestande för dig kan då istället bli påfrestande för andra, har du tänkt på det? Kanske gör det att vissa då helt enkelt avstår från att följa med i sådana sammanhang.
Sen om någon fyller år som man vill bjuda är det ju enkelt att ordna, var och en betalar för sig och någon tar även notan för den som fyller, kanske den som är mest “angelägen” och sen får man väl ev. göra upp efteråt om man vill dela på just den notan genom att swisha etc. Går ju enkelt att ordna genom att swisha senare om man tycker att man behöver göra så. Annars går det ju att den som är mest generös/vidlyftig/ickesnål, tar den extra notan själv och då även är generös mot de andra i gruppen som då slipper drabbas av att någon vill ha det så. Personen som bjuder födelsedagsbarnet kan då få känna sig som extra duktig i sällskapet som den som var mest generös, utan att vara det med andras pengar.
Aha, så anledningen är att man ska utföra en övning som är totalt onödig bara för att visa upp för varandra att man inte snål eller småttig. Samtidigt har regeln att man då på något sätt ska känna till om någon är “fattig” i sällskapet och om så är fallet ska denna uppvisning inte äga rum.
Jag håller med Pellepennan här. Bara för att du tycker denna ceremoni är viktig för att visa upp sig som “icke-snål” är det inte säkert att alla gör det. Vissa tycker om att själva få styra över sin ekonomi istället för att andra gör det. Jag tror ärligt det här tramset med att dela notor skapar mer problem än vad det ger. Det normala är ju ändå att var och en sköter sin egen ekonomi. Att motvilligt behöva dras in i andras ekonomi bara för att visa upp något är idiotiskt.
Att dela på notan är ganska standard i andra länder och jag avskyr det, jag blev så glad när jag flyttade till Sverige och alla betalade för sin del. Det handlar inte om att vara snål utan det handlar om att betala för det jag faktiskt har konsumerat. Själv drycker jag inte sprit och brukar inte äta någon efterrätt så varför ska jag betala för andras? Jag har slutat umgås med folk som vill göra på det sättet.
Ett färsk exempel som jag var med ganska nyligen: vi var på en restaurang utomlands som hade olika smakprovsmenyer på 20, 40 och 60 euro, så man kunde välja en av dem beroende på hur mycket/vad man ville äta. Alkohol ingick inte så alla beställde dyra viner, cocktails, mm vilket jag inte har något problem med. Jag beställde menyn som kostade 40 euro. När det var dags att betala så föreslog några i sällskapet att dela på notan, dem hade räknat på det och det slutade med 60e/person. Varför ska jag betala 20e mer än det som jag har konsumerat?
Självklart, det löses väl enkelt genom att jag väljer att umgås med sådana jag trivs att umgås med, så får andra som trivs med annat umgänge umgås som de vill. Alla måste inte trivas med alla.
Jag presenterade bara en subjektiv åsikt att jag upplever personer som prompt ska dela upp notan som snåla och småttiga. Sen finns det givetvis gradskillnader, om man börjar dividera om hur många förrättsbröd var och en åt eller om någon inte vill betala för att någon drack årgångsvin när man själv drack vatten är olika påfrestande.
och när jag spelade strategispel så var jag alltid den som bara försökte bygga upp min lilla stad i all oändlighet nästan så jag glömde bort att attackera motståndaren 
