Hittade en graf där räntan toppade på 7,79%. En kalkylator gav med den räntan 560 amortering och 5193 ränta första månaden. Nu är det runt 6% ränta och då blir det istället 796 amortering och 5000 ränta.
Räntan ligger över 6% och sedan får man välja att antingen betala av bostaden på 30 år eller 15 år. De flesta väljer 30 år tror jag. Så det blir typ 9-10% av husets pris per år att betala.
Sedan är tillkommer ofta rätt hög fastighetsskatt. Försäkringar är rätt dyra också.
Om samma villkor gällde i Sverige hade nog bostadkarriärerna tagit ett tvärt slut!
1 gillning
Har följt diskussionen ett tag och om vi pratar om skillnad på bostad mellan generationer så håller jag med dig. På 60-talet kunde en lön försörja en hel familj, fru+3 barn och bo i hus. Det funkar inte idag. Faktum är att de allra flesta människorna har fått en reallönesänkning sen pandemin. Köpkraften för min del har minskat rejält. Det leder till kraftigt höjda boendekostnader relativt till lönen. Numera ligger hyran på nybyggda hyresrätter nära marknadshyra i vissa områden, en del över. Gratisluncherna med billigt boende nära slutet, bara gamla hyresrätter i Stockholmsstad med subventionerad hyra(även om det kallas bruksvärdessystemet). Jag brukar dra jämförelsen mellan en nybyggd hyresrätt i Husby vs en nybyggd hyresrätt på Södermalm. Skillnaden för dessa är alldeles för låg. Tänk motsvarande bostad, fast bostadsrätter och prisskillnaden på dessa. När det blir marknadshyra på dessa så har vi jämvikt mellan olika boendeformer.
2 gillningar
Men poängen är ju att den sämre köpkraften handlar inte om ekonomi utan om demografisk ändring av befolkningen. Jämför du en lägenhet i tex Haninge inköpt på 90-talet mot idag så är köpkraften den samma idag som då. Det beror på att Haninge inte har fått en kraftigt ökad, mer högutbildad och mer välbetald befolkning utan ligger mer still. Stockholm har förändrats massor sen 80/90-talet. Priserna har kunnat pressas till max tack vare billiga lån och snälla amorteringsregler men de hade aldrig gjort det om inte efterfrågan och invånarnas socioekonomiska status generellt sett kraftigt höjts. Rent ekonomiskt är just den marknaden dopad genom ett ändrat kundunderlag.
3 gillningar
Jag hör dig med helt öppna öron, men fattar inte vad jag måste säga för att understryka att det är svårare för ungdomar att köpa idag. Du påstår att det som ligger till grund inte är ekonomiskt, men allt ekonomiskt är ju nedströms från utbud och efterfrågan utom parametrar som centralbanken och regeringen styr över. Tex ränta och olika krav. Att det är svårare att köpa trots att just de parametrarna är mer förmånliga idag på bostadsmarknaden är ju bara ytterligare bevis på något som redan är uppenbart. Det är ju efterfrågan som gått genom taket. Det går såklart heller inte att förneka utav någon. Att iaktta det ändrar dock inte på att det är relativt sett dyrare för unga att köpa nu. Relativt Köpkraft. Är det att du inte tycket att det är dyrare relativt befolkningsökningen och efterfrågan? Så kan man mäta, men det är ju helt irrelevant. Det ligger till grund för del utav ökningen och varför ungdomen har mindre köpkraft, men det hjälper inte den köpsvage ungdomen.
Ja, Haninge är del av Stockholm. Min morfar hade hus där. Relativa ökningen i bostadsmarknaden med tiden är lite som strålning eller ljud—avtar med kvadraten av avståndet. Komiskt nog något jag pluggade med honom där när han var i livet. Ju närmre innerstan, desto dyrare har det blivit relativt förfluten köpkraft, och fortsätter bli. Det finns ingen tvekan om saken. Om det stämmer att Haninge är exakt lika lätt att köpa i som 1980, vilket jag anar inte stämmer men inte är omöjligt, så är det ändå ytterligare ett argument på min sida. Du måste till absoluta utkanten av det som möjligtvis fortfarande räknas som Stockholm för att ha samma förutsättningar som tidigare generationer. Priserna är säkert ganska chill i Åkersberga också.
Jag måste fråga vad exakt vinkeln med det demografiska motargumentet är? Menar du bara att du tycker förändringen är så drastisk att dessa två marknader är två olika planeter och aldrig bör jämföras? Det är samma plats och samma lägenheter med samma valuta, era etc.
Du kan jämföra köpkraft och priser i centrala Rom nu och för 2000 år sedan. Då snackar vi olika valutor, system, befolkning etc på ett sätt som är mindre jämförbart än 1980 och 2026. Köpkraft relativt priset på råvaror funkar ändå ganska bra i det sammanhanget.
1 gillning
Det här är liksom en parallell spaning snarare än ett motargument. Att säga att det här har gjort det mindre möjligt att köpa i Stockholm med tiden erkänner ju min position i själva påståendet, med sammanhanget du gärna vill understryka därtill.
Det handlar into om innerstan, trots att den här debatten alltid ramlar ner i att ungdomar förväntar sig att bo där, eller nåt. Man kan bara inte nämna att samma del av Stockholm var lättare att köpa i relativt köpkraft förut. Det får man inte säga utan att folk kritiserar det, vilket är konstigt eftersom det är en absolut sanning.
1 gillning
Om ett område gentrifieras så betyder inte det att människor får sänkt köpkraft. Sänkt köpkraft handlar om att man generellt har råd med mindre. Det är området som har blivit lyxigare, snarare än du som blivit fattigare.
1 gillning
Du tycker att det här på något sätt diskvalificerar jämförelsen? Det är här vi är oense. Samma objekt då och nu. Det är det vi snackar om. Du beskriver ju att folk har sämre möjligheter att köpa. Du kan inte kontrollera när du är 30 och hur coolt det är att bo på en plats just då. Att medelklassen både har sämre köpkraft och en högre värdeökning bland bostäder i populära områden därtill spär ju bara på.
Frågan är vad du har råd med i ditt socioekonomiska område. Du bor ju i innerstan så jag förstår inte riktigt vad du vevar om. Dock, precis som att dina föräldrar inte kunde köpa lya på Strandvägen så kan du inte heller köpa vad som helst överallt.
1 gillning
Jag pratar inte om ett område. Jag menar stan som i helheten. Östermalm, Abrahamsberg, Bagis och resten.
I sammanhanget är köpkraften betydligt mycket sämre, både inflationsmässigt och prisökningsmässigt. Det gäller som du säger köpare av alla åldrar i dagsläget, men en 30åring nu var inte 30 1990. Jag justerar ju för att man gör rätt beslut också. Är man 60 nu och inte vårdat sin ekonomi sitter man ju i samma dåliga sits som 30-åringarna fast sämre. Istället för att ha fördelen att ha köpt eller fondsparat för 30 år sedan, har man snarare inte 30 år att förbereda sig på pension.
Jag säger bara att dagens 30-åring som vill köpa samma lägenhet som någon gjorde 1990 har sämre förutsättningar. Med all sannolikhet behövs hjälp från föräldrar, längre tid att samla på sig kontant, längre utbildning för att kunna ens börja med det, helst vara två i den sitsen.
3 gillningar
Ja, men jag är då inte snittungdomen, om man ens får kalla ~30 åringar för det haha. Vi pratar ju om 30-åringar överlag. Mina jämnåriga vänner och bekanta. Jag bor i min lägenhet för att jag har råd. Annat vore galenskap!
Jag räknade på det med en typisk förstagångsköpare (ensam, 38k brutto, BRF-tvåa för 3 miljoner, 2.8% ränta) för att se vad de nya reglerna faktiskt gör med månadskostnaden.
Kontantinsatsen sjunker från 450 000 kr till 300 000 kr, det är den uppenbara vinsten. Men det som gör störst skillnad i kassaflödet är faktiskt den slopade skärpta amorteringen, inte själva bolånetaket.
Med dagens regler: bolånet på 2.55M ger en skuldkvot på 5.6x bruttoinkomsten, vilket utlöser det skärpta kravet. Då landar man på 3% amortering istället för 2%, alltså ca 2 125 kr/mån extra i amortering. Total månadsutgift inklusive avgift, drift och underhåll: runt 15 500 kr/mån.
Med nya regler och samma bostad: 10% insats istället, bolånet ökar till 2.7M, men utan skärpt amortering landar man på ca 13 900 kr/mån. Alltså ungefär 1 600 kr/mån billigare trots större lån.
Era poänger om budgivning stämmer dock. Om priserna stiger t.ex. 5% som svar på de nya reglerna hamnar samma tvåa på 3.15M och månadskostnaden på ca 14 300 kr. Fortfarande billigare än idag med ca 1 200 kr/mån, men en hel del av besparingen har ätits upp.
Notera att KALP-kalkylen (bankens stresstesträkning, “kvar att leva på”) visar avslag i samtliga av dessa scenarier. Bankens stressränta på 7% gör att en ensam köpare med 38k brutto har svårt att få 2.5M+ i lån oavsett vilka regler som gäller. Så i praktiken är det inte bolånetaket som begränsar de flesta förstagångsköpare utan just KALP:en.
Så det ger, grovt, 150 000 kr lägre insats och ca 1 600 kr/mån lägre utgift om priserna står still medan det blir ca 1 200 kr/mån lägre om priserna justeras upp 5%. Vinsten kommer mestadels från slopad skärpt amortering, inte det höjda taket i sig. Men det är förmögenhetsuppbyggnad (amortering) som minskar, inte den verkliga boendekostnaden. Allt bygger på antagna schablonvärden (alla siffror ovan är antagna: inkomst, avgift, ränta, drift). Poängen är proportionerna, inte kronorna.
4 gillningar