Det är mycket känslor du vill förmedla i dina inlägg. Gärna nån slags känsla av att det är historiskt orättvist att du inte kan betala samma köpeskillining som din mormor.
Men du verkar inte riktigt löpt hela linan ut och faktiskt tänkt igenom varför.
Angående din sprängning av ekonomin så har du väl ett jättebra exempel att studera med lite siffor när räntan gick flera hundra procent. Den får du gärna redovisa och se om det går hand i hand med dina känslor.
Vi har ju en aktuell tråd just nu (Hushållsekonomin för unga par i Stockholm) där man förväntar sig att kunna ligga under 30% av sin inkomst i boendekostnader plus lägga in mindre än hälften av sitt kapital som ung i Stockholm.
Fast triggade, det är ju mest bara en meningslös jämförelse. Den förutsätter att marknaden var likadan då som nu, annars kan du lika gärna jämföra med din kompis som bor i typ Jönköping och köper lägenhet 2026 för en åttondel av vad du ger i Stockholm. Det är ju helt olika marknader. Fråga din mamma hur budgivningen såg ut och om det fanns 20-30 andra som var intresserade. Fråga henne hur svårt det var att få hyresrätt då.
Även detta missar poängen. Alla förstår ju att omständigheterna är annorlunda. Annars skulle priset inte vara det. Det ändrar ju inte på faktum att det är svårare för gen z att få ihop det nu jämförelsevis.
@Petedameat emotionerna tror jag du projicerar. Det är bara fakta. Reellt tror jag ändå att jag personligen har haft det lättare än min mamma på bostadsmarknaden. Det är dock ingen sanning för min generation. Varför det är svårare har jag stenkoll på. Att det är svårare går lätt att konstatera ändå. Det är svårare att vara idrottare på elitnivå I 2026 också—mer konkurrens och solved metagame. Mer global marknad även där.
Om din sista paragraf syftar på när riksbanken höjde räntan till 500% 92 så var ju många tvungna att sälja, men det var vanligare med fast ränta och belåningsgraden var inte alls lika hög relativt lönen. Räntan sänktes ju också snabbt från toppen, men skulle räntan bli tvåsiffrig ens idag är det kört. Ekonomin är skörare nu än på 90-talet. Vi har haft en ynka räntehöjning till 5% sedan 08kraschen. Det kunde inte hållas i, och trots behovet utav höjning för att minska inflation så finns inte styrkan i arbetsmarknaden och innovationen för kunna göra det. Japan har haft nollränta hur länge som helst. De försökte höja riktigt nyligen, men om de gör det och dödar yen carry-handeln + säljer av amerikanska obligationer för att betala räntan på sin astronomiska statsskuld så dör världsekonomin. Usa är också i klistret. Inflationen går bärsärk, men varken statsskulden eller befolkningen klarar en höjning. Trump vill ha sänkning för att göra det billigare för båda parterna, men då tankar priser på amerikanska obligationer, vilket i sin tur gör att fed måste trycka pengar för att köpa upp nya obligationer, dvs mer inflation. 92 var staternas statsskuld mindre än hälften jämfört med nuläget och den gick ned åren därpå. Sjukt nog hade usa sen en balanserad budget inpå 2000-talet tills Bush började kriga.
Att säga ”Fast tänk på att ni har det sämre av de här anledningarna”, är ju inget bra motargument mot påståendet. Om någonting bidrar den typen av frågeställning med bevis på alla faktorer som gjort det svårare, vilket ytterligare kvalificerar tesen om minskande möjligheter på bostadsmarknaden.
Jag och Simino har deltagit i den här diskussionen tidigare och varit ense om ganska mycket.
Det kunde inte hållas i, och trots behovet utav höjning för att minska inflation så finns inte styrkan i arbetsmarknaden och innovationen för kunna göra det.
Vad menar du här? Man sänkte räntan för att inflationen gav med sig, kpif ligger just nu på 1,7%.
MIn poäng är att man inte kan jämföra bostäder då med bostäder nu. Du måste göra rätt jämförelse om det ska bli någorlunda rimligt när man reflekterar över vad unga människor har råd med. Om du jämför vad en ung person hade råd med när Stockholm hade 650’ invånare och tusentals fler hyresrätter som alternativ så blir det skevt. Vi kan göra ett tankeexperiment. I stället för att Stockholms kommuns befolkning växte med 50% från 1980 till nu, halverades befolkningen. Nu bor det 300 000 pers i Stockholms kommun och din berättelse om din mamma är att hon gick rejält back på 80-talet när hon köpte en lägenhet som sen sjönk till en tredjedel av värdet.
Det är ju så här det fungerar, om man väljer att köpa något på en marknad som under många år har haft ungefär samma tillgång men konstant ökande efterfrågan. Om du ska jämföra priser måste du jämföra med något som har samma tillgång och efterfrågan som din mammas lägenhet hade då. Annars är det en skev jämförelse. Då säger jag som @angaudlinn flytta dit efterfrågan inte är lika stor. Att jämföra och känna sig förfördelad som generation leder ingen vart.
Jag förstår inte riktigt avsikten med att lista alla anledningar det blivit dyrare. Det är ju… därför det blivit dyrare. Det är därför ekonomiska utsikterna för dagens ungdomar är sämre. Det är ju hela tesen. Det är bara det unga är uppmärksamma på. Klaga hit eller dit kan man ha synpunkter om, men vare sig populationen eller efterfrågan såg annorlunda ut, så är det ju sämre nu. Det är skillnaderna i omständigheter som gör att det var dyrare för mig att köpa än mamma. Är inte det uppenbart?
Jag förstår bara inte varför vi låtsas om att jämförelsen mellan att köpa för x antal år sedan är irrelevant. Är poängen att 20-30åringarna ska gilla läget? Där har de inget val. Därav får vi nog klagomålen. Frustrationen är därför enligt mig mer än rättfärdigad.
Min mamma har absolut sagt att folk inte tänkte så mycket på att köpa eftersom det var så lätt att få hyresrätt, och folk brände sina extra pengar på konserter, bärs och cigaretter. Okej? Det krävdes lite disciplin och låga utgifter hemma för att sen casha sitt hem. Nu krävs 5-10x längre tid för att spara ihop till bara kontantinsatsen, och att hyra kan du fetglömma. Du pratar om dessa förutsättningar som att skillnaden emellan tiderna diskvalificerar någon form av jämförelse, men jag menar att du missar att det där är vad hela diskussionen handlar om. Förutsättningarna bara är sämre. Vi jämför samma stad under olika förutsättningar, och det är just förutsättningarna som ändrats åt det mindre förmånliga. Hur vi hamnat där är vi överens om.
Att räntan var hög är helt försumbart om man betalar kontant. Att maten var lite dyrare är inget i proportion med hur mycket dyrare boende är att köpa nu. Jeppe tar säkert upp att blommorna behövde mer vatten, och musiken var sämre eller nåt, för att visa hur mycket sämre och svårare det var på 80-90talet och att vi måste sluta bajsa på oss i blöjorna nuförtiden. @Petedameat Okej det här var en lite mer emotionell rant
Faktum är att musiken är sämre nu också @angaudlinn och vattnet verkar också ta slut, precis som bostäderna.
Med risk för att låta som en papegoja: För att du jämför på vad jag tycker orättvisa sätt. Sedan är det ju ingen som säger att bostäder inte blivit (löjligt) dyrt. Men man måste ändå jämföra äpplen med äpplen.
Du har skrämmande rätt här.
Man kan säga vad man vill om när man flyttade olika statliga institutioner till mindre orter, men det fanns en god vilja och det hjälpte åtminstone tillfälligt med både bostad och glesbygdsproblemen. Idag ser vi det i form av (hittills havererade) industriprojekt i norr.
Personligen tror jag att vi får ett mindre uppsving för mindre (inte pyttesmå) orter som ligger lite utanför städerna i takt med att eltrafik och distansarbete blir vanligare.
Men, du kan fortfarande inte jämföra specifik gata i specifik stadsdel i specifik stad anno dazumal med exakt precis samma gata idag. Det är faktiskt inte rättvist. Åtminstone inte utan helhetsbilden (som du helst vill ignorera).
p.s. Jag tror inte en förtätning av innerstaden löser några som helst bostadsproblem. Jag undrar däremot varför så många företag (och även privatpersoner) stirrar sig blinda på att ha basen i innerstan.
Jag menar att ni försöker måla upp det som en jämförelse av olika frukter, när jämförelsen egentligen är mellan ett äpple, och ett mindre, surare och näringsfattigare äpple som dessutom är 10-20x dyrare. Bara att ni tycker samma adress är ojämförbart menar jag är bevis på att det här är två olika diskussioner. All bakgrund är relevant för att förstå varför a lett till b, men förutsättningarna att köpa samma objekt är enormt mycket sämre. Det är ju diskussionen. Att diskvalificera diskussionen är imo det som är inkorrekt. Varför kan man inte det? Om du tycker det är för att norrmälarstrands priser 80 borde jämföras med farsta strand nu så går poängen över huvudet.
Jag kan köpa ett argument att förväntningarna borde vara jämförelsevis justerade. Typ att Gröndal, eller något billigare kanske, borde jämföras med dåtidens Skanstull, men det är ju en helt annan fråga. Den diskussionen i sig är ju bevis på erosionen utav snittköparens kraft på marknaden.
Och att priserna är höga nu är inte nödvändigtvis försumbart, om än starkt förmildrat, av att man kan låna till ”låga” räntor under lång tid.
Nu är det ju ingen som gör det i Sverige men man kan faktiskt binda räntan i 10 år till 3-4% ränta.
Jag riskminimerade själv och hade en dos tur ovanpå det när jag förstagångsköpte för 5 år sedan och band till 1,18% några år. Så kan man göra.
För övrigt är jag närmare 29 än 31 Men jag tycker inte bostadsmarknaden är så otroligt hemsk idag jämfört med hur många målar upp det.
Det finns så billiga pengar att låna och så många ställen att bo på. Framför allt är i princip allt annat förutom bostäder så otroligt billigt idag jämfört med 90-talet.
Jag är lite förvånad över att det inte går att diskutera den här ojämlikheten mellan generationer på ett vettigt sätt. Varför är det så?
Det brukar ju gå fint att diskutera det mesta här men i just denna fråga avfärdas hela premissen för frågeställningen. @simino du nämner paret som undrar över hur man har råd att köpa hus som exempel på folk som ”förväntar sig” saker. Jag läser det inlägget på ett annat sätt. De har räknat, tänkt och undrar genuint hur man får ihop det. Det är inte samma sak som att vara bortskämd och kräva massa saker. Det måste få vara okej att undra eller känna sig uppgiven utan att få tillbaka en drös ”var inte naiv, vet hut och gneta på”
Priserna i Stockholm relativt medellön är ju ofta måttstocken, och då är det extremt dyrt, särskilt relativt valfri period i det förflutna. För mig personligen löste det sig också bra, men den typen av anekdot spelar ingen roll vad gäller frågan i stort. Att säga att det är billigt för att räntan är låg är cope imo. Svensken har bara råd för att räntan är låg, och inte bara det så behöves ränteavdraget därtill. De faktorerna är ju del av förklaringen varför priserna är så höga. Med dessa förmåner har ändå bara unga med hjälp hemifrån eller avvikande höga inkomster råd. Det är en skillnad från förr när det var mer rimligt för unga att köpa.
@Krokusen det enda jag inte håller med om i inlägget är att de egentligen har råd, men måste lägga hela sparhögen kontant. Det hade jag personligen gjort i sammanhanget.
Mjo, och jag ifrågasätter starkt den måttstocken. Utan hänsyn till exempelvis marknadsräntan på kort/lång sikt. Eller starkt förändrade preferenser för stad, bostadsområden att bo i osv.
Ja, men bostadspriserna och räntorna hör ju ihop.
Det är inte nödvändigtvis ”bättre” med lägre priser och högre räntor. Att köpa något kontant när räntan är hög innebär också hög alternativkostnad för köparen i andra tillgångar inklusive sparräntor.
Priset på pengar är alltid en faktor.
För övrigt är belåningsgraden i snitt runt 40-50% bland svenska bostadsägare om man drar ett snitt mellan obelånade pensionärer, 40-åringar mitt i livet, unga förstagångsköpare och alla däremellan.
Så jag hävdar att svensken har råd med rätt mycket högre räntor. Unga borde överväga bundna räntor mer.
Ja svensken har nog råd med högre räntor helt klart. Enligt AI lägger svensken 18% av sin inkomst på boende medan amerikanen lägger 38%. Jag får intrycket att folk inte betalar särskilt mycket per månad för sina boenden. Där jag bor kostar ett 800 000k USD lån över 6000 dollar per månad i ränta och amortering.
Det är väl mer banken som bestämmer vad ett hus kommer kosta i Sverige, dvs hur mycket de är villiga att låna ut avgör nog vad folk betalar för sina boenden snarare än vad folk faktiskt har råd att betala.
Återigen lite missvisande motargument tycker jag. 40-50% belåningsgrad tror jag inte en sekund på bland 30-åringar i Stockholm. Totalt snitt i landet är ju något helt annat. Bara igår sa ju Noomi att hon har 35% belåningsgrad, men det är ju på ett hus köpt för länge sedan med uppdaterad värdering. Hon, och säkert majoriteten av de med den låga belåningsgraden, köpte ju med högre grad.
Kan man inte jämföra köpkraft eller priser på samma bostad genom tiderna så vet jag inte vad vi håller på med. Självklart ska ränteläget räknas in i kalkylen. Annat vore orimligt. Faktum är att du inte kan spara och köpa cash på samma sätt som var möjligt förr. Vi kan fortsätta räkna upp alla anledningar priset gått upp, och mer än köpkraften, men då missar ni ju poängen.
Hela frågan är ju: ”Kan jag köpa samma lägenhet som min pappa gjorde 1994 idag med mycket högre inflationjusterad inkomst?”
Nej. Den låg ute medan jag letade lägenhet och var utanför min budget (för den belåningsgrad jag ville ha, om man ens kan kalla det så i sammanhanget). Jag köpte en i samma område som var 2/3 storleken med bättre förutsättningar.
Det tar vi hänsyn till men på det måste du lägga till hur lång tid det tar att spara till kontantinsats, inte bara hur lätt en lön har råd. Det är oftare där skon klämmer. Ett hushåll kan mycket lättare dra på sig dubbla boendekostnader än att dubbla sin kontantinsats.
Irrelevant eftersom frågan handlar om unga vuxnas möjligheter att köpa i just Stockholm. Även jag får väl vara lite context-police