De som arbetar deltid har inte gått upp i arbetstid. I vissa yrken finns det möjlighet att arbeta jour som är utöver 100% ordinarie arbetstid. Dessa skatteeffekter har såklart ingen effekt på totala antalet jourtimmar i samhället eftersom det är ett antal jourtimmar som behöver täckas, möjligen skulle det kunna spelar roll om man väljer att ta ut jourersättningen i tid eller pengar men detta skulle även vara begränsat till en ganska liten del av arbetsmarknaden så samhällseffekten blir också då ganska liten. Vad jag kan se hos oss är iaf att det är samma personer som tar dessa jourpass och att man precis som innan tar ut det i pengar eftersom det i praktiken är svårt att hinna få ut det i tid (om det inte är inlagt att man är ledig dagen efter pga att det schemamässigt behövs dygnsvila).
Jag tror också det här är jättesvårt att mäta eller veta. När jag skrev motsatte jag mig ffa bilden som ibland förmedlas att det skulle vara givet att lägre marginalskatt totalt sett leder till positiva samhällseffekter.
Okej, men i dom situationerna så får man direkt mer pengar i plånboken för varje spenderad arbetstimme, vilket skiljer sig lite ifrån det jag tänker på. Jag tänker på yrken där arbetstiden och lönen är fast. Där väljer man själv hur mycket obetald arbetstid man vill lägga ner för att bygga den kunskap och det rykte som krävs för att göra karriär. Och då handlar det om att få en tjänst som på sikt kanske leder till dubbla eller tredubbla lönen. Den sortens obetald extra ansträngning som kan betala sig på sikt tror jag minskar.
Det finns dock studier som visar på att borttagandet av värnskatten var självfinansierade, dvs staten tjänade pengar på att ta bort skatten. Men jag minns inte om studien kom ifrån Timbro, Svenskt Näringsliv eller annat håll som inte accepteras i vänsterkretsar…
Minst sagt magstarkt. Att hävda att ett av världens högsta skattetryck behöver höjas för att staten ska kunna leverera på sin mest väsentliga kärnuppgift visar på ett tydligt sätt vilket haveri samhällskontraktet drabbats av.
Vad gäller “rättvisan” i detta så tror jag att det finns anledning att anta att den grupp med inkomster som är aktuella för denna skatt i högre grad än befolkningen i stort består av allmänt dugliga män, medelålder eller över. Denna grupp råkar också vara extremt överrepresenterad vad gäller redan givna bidrag till Sveriges säkerhet i form av utförd obetald värnpliktstjänstgöring på i många fall uppemot 15-18 månader.
Jo, det är också en aspekt. Tänker mest om det har en positiv effekt så borde effekten för timmar där man får extra betalt vara tydligast.
Försökte läsa kring det där för några år sen när det var aktuellt så har inga studier att hänvisa till nu men min bild var att de som tänker sig att det har en positiv effekt tänker att den positiva effekten kommer om > 10 år framåt i tiden vilket kommer vara omöjligt att falsifiera, och inte direkt vad som förmedlas i debatten. Lafferkurvan har många försökt uppskatta var brytpunkten ligger och vill minnas att de flesta kom fram till kring 70% men spretar och beror på fler variabler, komplext och svårt att veta.
Skulle säga att det är dumt att jämföra privatekonomi med nationalekonomi eftersom det kommer göra att folk landar i helt fel slutsatser. Exempelvis samhällsekonomin går dåligt, företagen avskedar människor, arbetslösheten stiger. Skatteintäkterna minskar och utgifterna för exempelvis A-kassa ökar. Vill du som stat nu A minska dina utgifter så att budgeten kommer i balans eller B öka dina utgifter för att vända/balansera lågkonjunkturen? Samma sak åt andra hållet. Samhällsekonomin går bra. Skatteintäkterna ökar och utgifterna minskar. Vill du som stat A öka dina utgifter nu när det finns ett stort budgetöverskott, eller vill du B hålla tillbaka din utgifter för att inte överhetta ekonomin?
Man skulle ju kunna göra så att alla svenskar beskattas med samma belopp årligen tills man har fullgjort värnplikt, då slipper man eftersom man då har betalat med sin tid och fått trolig sänkt livsinkomst, och aktivt bidragit till att stärka försvaret. Då ökar ju även incitamentet att göra värnplikten.
Ja det finns mycket man verkligen kan ifrågasätta. Som bidrag till religiösa trossamfund. Det är gott nog att vi har religionsfrihet enligt svensk lag och mänskliga rättigheter. Men vi behöver ju inte sponsra all världens tänkbara och otänkbara religioner och samfund som idag är berättigade till sådant stöd. Man kan utöva sin religon hemma på kammaren eller betala ur egen ficka om så behövs.
Om du på riktigt tror att ekonomi på samhällsnivå fungerar likadant som hushållsekonomi så tror jag inte att det är meningsfullt att fortsätta diskussionen.
Håller med om att det är ofta en fråga om att prioritera inom politiken men tror att det finns en risk att man landar i fel slutsats i vissa frågor om man förenklar nationalekonomi till privatekonomi eller företagsekonomi.
I praktiken löser vi det nu genom att många anslag, brytgränser och bidrag inte räknas upp med inflationen. På så minskas alla utgifter årligen och det skapas ett reformutrymme som politikerna varje år aktivt kan välja vilka verksamheter de vill prioritera över andra utan att behöva göra impopulära aktiva nedskärningar. Ganska smart ändå.
Sedan 90-talet har statsskulden gått från 70-75% till ca 20% av BNP eller ca 70% till ca 35% av BNP för hela offentliga sektorn (olika sätt att räkna varför olika siffror). Senast vi låg på dessa nivåer var på 70-talet. Utöver BNP-tillväxt har vi betalat av nästan 400 miljarder sedan 2014. Statens nettotillgångar har ökat från minus ca 500-600 miljarder på 90-talet till plus ca 1600 miljarder. Tycker det är mycket som borde gjorts bättre men svårt att säga att politikerna inte har gjort ett bra jobb på den här fronten, i synnerhet när många andra länders kurvor har pekat åt andra hållet. (källa riksgälden)
Vad det gäller skuldsättningen i Sverige ligger den stora börda och problemet på hushållen som tvingats belåna sig upp över öronen med billiga bostadslån.
Statsministern har ju också sagt att lafferkurvan är en extrem högeridé. Så less på den politiska, giriga fullkomligt inkompetenta adeln. I vilket annat land som helst hade de vart steka för längesedan.