Hej! Första inlägget på forumet, men har läst runt en hel del och nivån på diskussionerna verkar hålla god ton och kvalitet. Därför hoppas jag kunna få lite tips å hushållet och min sambos vägnar.
Bakgrund:
Sambo, 32 år gammal och sjukskriven sen strax under två år tillbaka. Vi bor gemensamt i villa.
Sambo står helt utan inkomst från FK på grund av att hen inte skyddade sin SGI vid sjukskrivning. Ingen inkomst från a-kassa på grund av att hen inte haft ett medlemskap. Då sjukskrivningen är fortgående så kan hen inte vara inskriven hos AF och erhålla ersättning därifrån.
Har haft försörjningsstöd tidigare via Soc, men då vi blev sambos så blev hen av med det då soc bedöme att hushållets inkomst ska kunna räcka för oss bägge.
Vad har hon/vi kvar för alternativ? Vi lever månad till månad på min inkomst, men som ni kanske förstår så är det otroligt ansträngt att leva på så små marginaler.
Jag har själv haft en fight med FK för många år sen då min SGI helt plötsligt sänktes kraftigt. Det hade blivit en lucka i ett sjukintyg på en dag, så något i FKs system sänkte felaktigt min ersättning. Efter flera samtal (under flera månader) med FKs kundtjänst och en oerhört hjälpsam handläggare, som lade oerhört många timmar på att hjälpa mig hitta vad som blivit knas, så löste det sig.
Men undrar lite vad du menar med att hen inte skyddat sin SGI? Har det blivit något systemfel, eller något annat?
Som jag har förstått behöver man om man blir arbetslös anmäla sig som arbetslös till Arbetsförmedlingen inom tre månader. Detta var fallet för min sambo, som först insjuknade under tiden hen hade en tillsvidareanställning. Då inleddes kontakt med vården, men läkarintygen dröjde på grund av en utdrag utredningsprocess.
Efter förhandling mellan facket och arbetsgivaren så försökte arbetsgivaren hitta en passande tjänst för sambon, men landade i att det inte fanns någon lämplig tjänst. Sambon blev således utköpt av arbetsgivaren och arbetslös.
EDIT: Det går att återfå sin SGI om man antinge uppfyller ett nytt arbetsvillkor (sex månaders arbete) eller inleder en tjänst där man förväntas arbeta i sex månader. Bägge är uteslutna då sjukskrivningen fortfarande är aktuell.
Så varför blev det då ett glapp i sjukskrivningen?
Flytta isär igen. Ni kan umgås och sova över hos varandra precis hur mycket ni vill ändå, bara att ni inte har titeln ”sambo”. Så extremt förlegade regler.
Det här är ju den typ av agerande som är vanligt bland vissa grupper boende i sk. utsatta områden.
Jag tror samtidigt inte att frågan om att ”underkasta sig soc” ska underskattas. Lever man på botten sedan innan gör det rimligen ingen skillnad men är man van vid ett normalt liv blir det ytterligare en betydande pålaga. Sjukskrivning är ju i sig jobbigt och att sedan behöva både få sin ekonomi detaljgranskad/ övervakad och parallellt med det spela teater är ingen optimal sits.
Att vara folkbokförd på en adress där man inte bor kan vara olagligt. Huvudregeln är att du ska vara folkbokförd där du bor, alltså där du sover. Om man inte gör någon flyttanmälan eller inte bor på adressen som man har anmält, så kan det vara ett folkbokföringsbrott. Något som kan straffas med böter eller i värsta fall fängelse…
Jag känner med er. Har varit i liknande sits och för min del var det en av de utlösande faktorerna i min strävan efter FIRE. I mitt fall fanns ingen hjälp att få från samhället utan vi levde på min mans inkomst tills jag var tillräckligt frisk för att kunna börja arbetsträna och få aktivitetsersättning.
Jag fokuserade på att återfå min hälsa och att kapa utgifter. Boken ”Jag lämnar ekorrhjulet” var en av mina inspirationskällor.
Kommunens budget- och skuldrådgivare är en bra kontakt att ha, hen brukar kunna ge bra input och kan även ha koll på lokala fonder som går att söka medel ur. Även Svenska kyrkan brukar vara bra att ha kontakt med då man kan få både stödsamtal och viss ekonomisk hjälp.
Tråkig sits som du och sambon hamnat i. Jag vet inte hur mycket jag kan bidra med konkret lösning men vill ändå skriva några rader:
Det där med att bli sjuk styr ju ingen över, men att hålla koll på SGI är viktigt. Nu är missen gjord och det finns inte mycket att reparera där i efterhand så vitt jag vet. Att sambon inte varit med i a-kassan övergår tyvärr mitt förstånd. Därför undrar jag om det finns några skäl till detta eller är det bara ett “dumt beslut” som togs? Är ni någorlunda jämngamla tänker jag att detta måste nämnts flera gånger genom åren. Om din sambo är yngre tycker jag också att det är det enda de tjatar om är viktigt när man börjar arbetslivet.
Det positiva i hela den här kråksången är ju att Soc bedömt att ni klarar er på din inkomst. Då är det ju åtminstone inte så illa att ni inte får ihop det. Det blir ett liv från månad till månad på en lön, absolut, men det är ju så trygghetssystemet är utformat. Det finns ju många ensamstående föräldrar som lever i en liknande situation år ut och år in.
Jag hoppas ni åtminstone pratar ekonomi i vardagen och lär er av de missar som gjorts. Med bra samtal i relationen kan ni förhoppningsvis också hjälpas åt att få sambon tillbaka i arbetslivet, få med henne i a-kassan och trygga SGI om det skulle bli något problem senare. Ge inte upp!
Sitter ungefär i samma sits, min partner och sambo har redan sen innan vi träffades mått dåligt och inte klarat av att jobba. Finns inga bidrag eller ekonomisk hjälp att hämta då de tycker min lön räcker åt oss båda.
Som tur var så hade jag en rätt bra ekonomi sen innan men mina FIRE-tankar har väl delvis gått i spillror. Hade jag däremot suttit på en massa lån osv hade det varit riktigt illa.
Eventuella planer på barn och att flytta till nåt större får man hålla tillbaka.
Med det sagt, så nej har tyvärr inga tips om vad ni kan göra.
Men då är det ju ofta rent fusk, att man fortfarande är gifta och har allt gemensamt inför varandra och omgivningen men bara separerat inför staten. Det jag menar är att man genuint skaffar sig en egen bostad och blir särbo/whatever. Man har enligt lagen försörjningsplikt mot någon man är gift med (vilket man rimligtvis är medveten om när man tar det steget), inte mot random vuxna man råkar bo tillsammans med - det är bara ett påhitt från socialtjänstens sida för att lämpa över försörjningsbördan.
Det är en trist situation ni landat i. Hoppas att ni löser det på bästa möjliga sätt.
För de som undrar om lagrummet är det olika lagar som går emot varandra. Det är Socialtjänstlagen som trumfar andra lagar, vilket betyder att de kan neka försörjningsstöd om det finns andra sätt att ordna sin försörjning på. Exempelvis att en sambo eller kärnfamilj försörjer en.
Gränsen mellan fusk och “icke-fusk” är inte knivskarp. Om man nu lever tillsammans och vill göra det så blir det ändå en typ av fusk i min värld. Att man sedan kan behöva göra sådant för att få vardagen att gå ihop kan förstås vara en realitet. Risken är ändå att man får något oanmält hembesök. Även om du har lite grejer på den andra adressen så blir det ändå en hel del att förklara i det läget.
Fast nu insinuerar du ju att de fortsätter bo ihop som tidigare men bara skriver sig på olika adresser. Jag menar att TS och dennes nuvarande sambo genuint ska flytta isär, ha separat ekonomi etc. Sedan kan de umgås, äta middag tillsammans, sova hos varandra hur mycket de vill ändå. Sedan när situationen löser sig för nuvarande sambon kan de fatta ett nytt beslut. Det är en konkret lösning på deras problem.
