Absolut. Men samtidigt har du 16 000 över skriver du i inledningen, vilket är ganska bra med pengar att leva gott på och samtidigt spara. Men jag tycker som sagt att ni borde prata om det här. Att göra som andra föreslår att dumpa honom, för 4000 extra i månaden, verkar knepigt och lite extremt.
Sen förstår jag att själva känslan kring allt det här, förmodligen gör mer ”ont” än själva pengarna.
Man kan hitta på olika lösningar med ekonomin. Utmaningen är att finna någonting som känns bra för båda.
Tack, bra input och håller med dig i detta också! Det är inte dåligt att ha det kvar ( men har inte räknat med övriga fasta kostnader för mig och mina barn som han såklart inte ska vara med på!) I slutändan blir det lite av en känsla också. Precis som för honom.
Det var just det här jag efterlyste, olika infallsvinklar.
Ja, det är tufft. Men extra viktigt då att man har satt sig i en situation där man klarar sina utgifter, särskilt om man har barn och särskilt om det inte är gemensamma barn. Man kan göra chansningar i sina planer, tex på att räntan ligger kvar lågt. Men att kräva att ens partner ska dra ett större ekonomiskt lass när det blir tuffa tider, nej. Det är schysst om ens partner gör det men inget man bör förvänta sig om det inte är avtalat från början. Som vuxen människa med ekonomiskt ansvar för barn sköter man sin del och tar hållbara beslut.
Hur hållbart blir det här i längden? Tänk om @40pluskvinna skulle bli sjukskriven eller arbetslös. I ett gemensamt hushåll tycker jag man ska ta hand och betala efter förmåga. Sen kan jag bara gissa hur roligt det skulle vara när den ena parten har mycket mindre kvar efter att de fasta kostnaderna är betalda.
Sjukdom och arbetslöshet skulle jag säga är undantagstillstånd från det normala. Då ska man som partner självklart hjälpa till. Men att räntan går upp till 4% hör till det förväntade.
För mig är det inte konstigare än om man är singel, ekonomin måste gå ihop.
Det ni är överrens om är rimligt. Det är inte självklart att man ska betala 50/50, men det är heller inte självklart att man inte ska betala 50/50. Ert upplägg är ert, utifrån era liv, förutsättningar, personligheter etc.
Ingår betalningar av bolånet på månadens utgifter?
Detta är fel, tycker jag, om hen ska sponsra din andel i procent även om hen har högre lön.
eller
Dina kreditkortsavgifter och betalningar om du har några.
Dessa ingår i ekonomin men jag skulle säga att det är kapital. Du äger det du betalar in och betalar du din kredit så har du betalt dig själv.
50/50 % är en bra start. Skiljer sig inkomsten för mycket och man bor för dyrt så är den med högre lön lite väl egocentrisk om hen inte inser detta. Då är procentuel uppdelning bättre och något jag skulle önska.
Sist finns ett till sätt och då får båda lika mycket kronor och ören efter alla betalningar blivit betalda och man kan slänga in en version till av denna som inte tar hänsyn till ägande så att alla månadskostnader och saker betalas av innan det som är kvar delas på två. Det som jag ser som negativt i dessa sista exempel är att ena personen kan handla något rejält och ändå behålla hälfen av det som är kvar och om det blir något kvar att dela överhuvudtaget. En del spenderar för mycket och gå in i en delad ekonomk eller dela lika är inte smart där.
Jag förstår att det är svårt men om ni löser det med ekonomisnacket så har ni ett svart moln borta i relationen och än mer positivt kommer ju då per automatik till er i alla dess former.
Tack för tankar! Det som ingår är brf avgift, ränta (ingen amortering) bensin och mat till hushållet, inget uteätande eller nöjen.
Håller med i diskussionen om att ha delad ekonomi på allt övrigt kan skada om man har olika syn, spara/slösa.
Jag har fått med mig flera bra tankar redan. En del av mig tänker till och med jag skulle kunna köra 50/50 fast det inte känns helt bra. Men på köpet kommer då också en mer återhållsam partner fram och kanske till och med mer ifrågasättande avseende bilanvändning mm mm. Jag kanske heller inte är lika benägen utföra vissa hushållsysslor i den grad jag gör idag, då ska ju allt vara jämnlikt i största möjliga mån. Det är ju faktiskt så att för den som har rätt mkt mer pengar över så är det lite svårare att förstå hur den med mkt mindre pengar värdesätter eller hushåller med dem är min erfarenhet.
Jag tycker spontant såhär.
Man delar 50-50 på utgifterna, spelar ingen roll hur mycket den ena tjänar.
Dom pengarna som den ena tjänar mer än den andra kommer i ett bra förhållande båda till nytta iallafall utan att man ska tjata hål i huvudet på stackarn som har lyckats få bättre lön.
Det som håller på att hända är att du sakta dödar förhållandet genom att du är snål och inte ger din man en chans att vara generös på eget sätt.
Hur vet man det säkert? 50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa.
Borde de 50% som skiljer sig ha väntat med att gifta sig? Hur länge, och hur vet man på förhand vilka som kommer skilja sig? Hade man vetat det hade inte äktenskapsförord behövts för de som man vet kommer aldrig skilja sig.
Att 50% slutar i skilsmässa stöder väl snarare min tes om att många borde ta det lite lugnare…
Inget är säkert i livet förutom att det en gång tar slut.
Men om man är tillräckligt säker på sin kärlek för att skaffa barn och leva ihop samt ingå äktenskap, bör man ha funderat på om man inte trots allt vill dela allt. Eller bara lite.
Det finns många fall där det kan vara nödvändigt att skydda gamla tillgångar (t ex ägande i familjeföretag etc), men för många så handlar det nog snarare om en osäkerhet och ovilja att ta en risk att dela några relativt små belopp om shit hits the fan.
Jag vet inte varför gamla tillgångar som ägande i familjeföretag skulle utgöra något specialfall.
Det är ju högst individuellt vad man kan tycka vara värt att skydda via äktenskapsförord.
Ett typfall för många på det här forumet skulle till exempel kunna vara sparat FIRE-kapital. Låt säga att person A ha 10 MSEK sparat, och person B 0 kr. Person A kanske tycker det är ok att dela dessa besparingar för att gemensamt kunna gå i tidig pension så länge A+B är gifta. Men efter skilsmässa är A nog inte lika intresserad av att ge bort 5 MSEK till B och därmed halvera sitt FIRE-kapital. Skulle A gifta om sig med en ny person C som också har 0 kr sparat, så har A+C bara 2,5 MSEK per person istället för 5 MSEK per person. Så drömmarna om tidig pension kan vara krossade.
Därför att det är skillnad på att ge sin exfru en halv villa, och att ge sin exfru sin halva av familjeföretaget så att ens syskon får dras med ens ex för evigt…?
Det beror ju på personkemin. Kan vara att syskonen inte heller kommer så bra överens med varandra. Övriga syskon kanske till och med kommer bättre överens med exet…
Men om personkemin inte stämmer kan man exempelvis köpa ut den personen (oavsett om det är en släkting, ett ex, eller något annat).
När det är särkullsbarn bör ju barnens förälder stå för det mesta av det barnets kostnader.
I detta fall var det väl bara ena föräldern som hade barn hemma på deltid.
Sen kan arbete i hemmet kompensera andel av gemensam ekonomi. Så att om ena föräldern står för mera gemensamt arbete med hemmer så ska det kompenseras.
