Nej skäms inte. Jag blir lite fundersam utan att ha belägg men arbetsgivaren kanske inte tyckte det var bra med mamma ledighet,hoppas jag har fel Sverige snart 2023
2 gillningar
Finns inget att skämmas för. Jobb kommer och går. Har sambon någon utbildning? Går ju passa på att plugga lite om man har lust annars.
3 gillningar
Som någon annan här nämnde så hänger kanske det här ihop med graviditeten.
Ett företag som rekryterar till en särskild position gör ju detta för att en person behövs på den positionen. Då blir det ju väldigt svårt om man får in någon som måste ersättas nästan direkt på grund av mammaledighet.
2 gillningar
Tänker det är ett perfekt tillfälle att ‘leva som man lär’ i relation till barnen - där ni ju har en ypperlig chans att visa, snarare än berätta för er dotter att ‘så kan det gå’ utan att göra en större grej av det. Inte ‘skamma’ din sambo, men inte heller ‘skrämma’ dottern med hur ‘hemskt det kan vara att bli av med jobbet’ liksom.
Dvs - lyft det du själv säger här:
Lycka till, på alla plan!
11 gillningar
Ja jag ser ingen skam i detta.
Jag ser heller inte att ni ska få det ”godkänt” av andra. Detta är er ensak och angår ingen annan, mer än om ni vill berätta det. De ni berättar det till ska visa ett vettigt stöd. Om de dömmer er negativt eller att ni är skämmiga (skam) så är de inga att ha 
Detta är en del av livet. Inget konstigt i det
1 gillning
Förstår tyvärr inte varför det skulle vara en skam att förlora ett jobb?
Det låter som att du är orolig över hur din familj kommer reagera över när du ska berätta att din sambo har blivit arbetslös, har rätt? Eller är det du som känner så inför din familj?
Det är absolut ingen skam att bli av med jobbet. Kanske det finns en mening med detta och att det kommmer något bra ut av det i slutändan.
Du tror inte att det har något med att göra att din sambo är gravid?
I sådana fall så ska ni gå vidare med detta för så får inte en arbetagivare göra men är tyvärr ganska vanligt när dom får höra att dom är gravida.
Kanske inte alls är så i detta fall, bara en upplysning.
3 gillningar
Jag kan inte låta bli att tänka: Jaha, nu slipper arbetsgivaren att betala ut lön över jul och nyår. Sedan kanske ryktet om graviditeten nått arbetsgivaren och därmed har han/hon blivit av med sina åtaganden kring barnledigheten. Bingo för arbetsgivaren! Två problem mindre på en gång. Det är arbetsgivaren, som ska skämmas, ingen annan.
3 gillningar
Tack för alla bra svar. Jag vet inte om dom visste om hennes graviditet. Kanske dom misstänkt det då hon inte druckit på senaste konferenserna. Jag tror inte på att blanda in facket, om dom inte vill hon ska vara anställd finns det inget att strida för, går inte bveisa heller att det är på grund av det även om dom visste om det. Tänker att det är bara acceptera och gå vidare.
Föräldrar tenderar att bli så oroliga när man berättar saker som inte stämmer överrens med deras världsbild över hur allt ska fungera. “Hur ska ni klara ej nu ekonomiskt?” “Hur ska hon få ett nytt jobb” stackars er. “Hur ska det gå?”
Men jag har en taktik, tänkte säga vi har goda nyheter och dåliga nyheter. Dom dåliga tänkte jag vi avhandlar på fem minuter, dom goda kan vi prata om hela kvällen. Dom dåliga nyheterna är att sambons provanställning ej övergick till fast anställning så hon kommer få ett halvår ledigt tills vi påbörjar nästa projekt… Och dom bra nyheterna, vi ska bli föräldrar igen. En bebis kommer om 6 månader.
15 gillningar
Vilken stor grej ni gör av det. Hur kan det vara en så enorm grej i släkten att någon fått sin provanställningen avslutad? Speciellt i dessa tuffa tider.
Låter precis som om hon har fått cancer och ni ska berätta det.
7 gillningar
Var med om samma sak för ett par år sedan, det är bara att riva av plåstret. Barnen blev jätteglada, nu kunde vi ju vara tillsammans mycket mer! Skön inställning 
3 gillningar
Mitt inlägg försvann visst. Väldigt frustrerande det här när moderatorsåtgärder sker helt utan regelbrott (vad jag kan se) och någon form av meddelande.
Frågan är berättigad och jag ser inte att den bryter mot någon regel så jag ställer den igen:
När hade ni tänkt berätta den goda nyheten för arbetsgivaren? Samma dag provanställningen övergått till en tillsvidareanställning?
Jag försöker få in arbetsgivarens perspektiv på detta. Ser alltså inte att detta skulle vara emot någon regel. Om detta inlägg nu blir föremål för en åtgärd från moderatorerna så hade det varit fint med ett förtydligande av reglerna.
I min värld är det bra att kvinnor tar hand om barn bra och män försörjer familjen. Det är rättvist och jämlikhet. Vi har olika roller.
Ingenting att skämmas för. Alla klarar av att jobba utan arbetsbeskrivning.
2 gillningar
Tråkigt för din sambo och er förstås.
Men arbetsgivaren kan ju också se det som att man förväntar sig att medarbetaren kan jobba även med otydlig arbetsbeskrivning, att man självmant driver fram tillräcklig information så att man förstår uppgiften och kan lösa den. Jag har i princip bara haft jobb av den typen men det passar ju inte alla.
Hur som helst behöver man inte se det som att det är någon parts “fel” och det är vanligt att provanställningar inte leder till fortsatt arbete. Man kan ju förklara det för andra med att arbetsgivaren inte hade behovet längre och därför blev det ingen fortsatt anställning.
1 gillning
Så länge arbetsgivare medvetet eller omedvetet särbehandlar anställda på grund av graviditet och föräldraledighet kommer nog många dölja sin graviditet tills kontraktet är påskrivet, av ren självbevarelsedrift.
Problematiskt för alla inblandade, förstås, och väldigt svårt att göra något åt. Min fru berättade om sin senaste graviditet under en provanställning, och fick ungefär svaret “Oj då, nej då går det inte, vi behöver ha någon på plats nu i vår, vad synd. Men vi gillar dig, sök gärna igen när du är färdig med föräldraledigheten!”. Ärligt, men inte bra.
Edit: känns som att det här springer iväg utanför ämnet rätt snabbt inser jag, vilket kanske var orsaken till borttagning av inlägg från första början…
2 gillningar
Nu har du ju tänkt ut en taktik, men om jag får utmana lite: kan det inte vara ett bra läge att berätta de “dåliga nyheterna” över telefon i god tid innan jul, så att det inte behöver vara just under julhelgen de går och oroar sig? Jag kan se en stor vinst i att låta det sjunka in innan jul, och spara de goda nyheterna till när ni ses. (Och ibland är det skönt att inte vara där fysiskt när det minsann ska oroas, men säg inte det till mina föräldrar…)
Sen tror jag att det är bra att bekräfta någon slags oro hos föräldrarna och inte bara upprepa “Det löser sig, oroa er inte”, men att göra det med bevarad integritet. Jag skulle kanske uttryckt mig ungefär “Ja, det är klart att det hade varit bättre för ekonomin med några månader jobb till, men vi har varit ekonomiskt ansvarsfulla och sparat undan ordentligt med pengar så det är egentligen inget problem. Nu väljer vi att se det positivt och ser till att göra bra saker och njuta av den extra tiden med 7-åringen innan bebisen kommer.”
Grattis till tillökningen! 
6 gillningar
Jag är helt med på att man inte ska bli diskriminerad på grund av hudfärg och liknande, men graviditet tycker jag är lurig. Jag är själv förälder och vi var på väg mellan jobb i samband med graviditeten så jag förstår klumpen i magen. Men samtidigt hamnar ju arbetsgivaren i en väldigt knepig sits. Arbetsgivaren behöver en person som utför en viss arbetsuppgift nu. Dessutom krävs ju ofta upplärning/överlämning. Ska man precis ha barn och vara borta ett år så är ju arbetsgivaren tillbaka på ruta ett och måste börja om med ansökningsprocess och upplärning. Det är helt enkelt väldigt dumt för alla inblandade att byta jobb i samband med graviditet.
Ur arbetsgivarens synvinkel är ju detta ett problem både med män som kvinnor. På en kvinna kan man oftast se att nåt är på gång, men anställer man en man kan han ju så snart bläcket på anställningsavtalet torkat säga “Förresten, om två månader tänkte jag gå på ett års föräldraledighet.”. Som arbetsgivare är ju den rätt tråkig att få i knät.
3 gillningar
Att döma av det du berättar så verkar det inte finnas någon skam i detta.
Att företag nu gör sig av med folk är inte konstigt, speciellt roller som är otydliga.
Är en anställd under provanställning börjar man också där. Så kombinationen av dessa två är livsfarlig i dessa tider.
Men det faller ingen skugga på din sambo.
Det kanske finns andra sätt att tjäna/spara pengar de kommande 6 månaderna även utanför en traditionell anställning. Samt fokusera på sin graviditet, er dotter, på familjen i övrigt, hem osv.
Det bästa är nog om din sambo låtsas att gå till jobbet, alltså att hon lämnar hemmet på morgonen och kommer hem på eftermiddag. Så att barnen & de omkring får uppfattning om att hon går till jobbet…
Skämt åsido, det finns ingen skam i detta - snarare en erafernhet rikare. Vi alla måste våga testa, att det inte går som man kanske tänkt sig ska inte ses som skam. Tror absolut inte din sambo gjort något fel, det funkande kanske bara inte denna gång. Jaha, och? Det är inte mer än så.
Ni har mycket roligt att se fram emot (med barn påväg), fokusera på det som är bra i livet. Ta detta som en erfarenhet rikare och blicka framåt.
Lycka till med allt!
Mvh,
1 gillning
Vi har inte berättat för arbetsgivaren då vi ville säkerställa att ingen särbehandling sker på grund av graviditeten. Tyvärr förekommer detta och vi ville undvika det.
Tror du inte att det kan påverka förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren negativt om man inte är öppen med den här typen av information från början?
Det gäller ju inte bara graviditet, det kan handla om exempelvis värnplikt också.
Om du sätter dig in i arbetsgivarens situation här hur ser du på saken då?
1 gillning