Jag är medveten om att vi har ett udda upplägg, men jag trodde att vi var helt öppna och gjorde det här tillsammans. Vi pratar ofta om ekonomi och planer. Eftersom jag tjänar så mycket men inte ville ta ut mer pengar pga statlig inkomstskatt tänkte vi att det var en bra lösning att han fick lön för ett mindre arbete i företaget och att vi då båda kunde vara lediga mycket med barnen. Jag har aldrig dolt något från honom och varit noga med att han ska få lön och pension även om han varit ledig för att jag har älskat att umgås med hela familjen och velat att han ska ha en okej ekonomisk situation även om vi skulle separera, dvs. egna pengar. Delad ekonomi har inte varit på kartan pga den som hände i början av vårt förhållande samt att jag vet att många separerar.
Ja, det är verkligen hemskt vad han riskerat. Jag förstår inte hur han kunde ljuga för mig alla de gånger jag frågat om han var helt säker på att han tagit ut x pengar i lön varje månad i sitt företag och kunde fortsätta med det. Han visade de senaste årsrapporterna, vilka såg bra ut. Men det är det här året som det har gått dåligt och han knappt kunnat ta ut någon lön alls. Jag har omedvetet lämnat falska uppgifter till banken, vilket känns pinsamt och först var jag väldigt rädd att lånet inte skulle gå igenom. Nu gör det ju det bara baserat på min inkomst, men som du skriver: “vi” köpte huset med tanke på att bo där tillsammans. Jag skulle aldrig ha köpt det själv.
Vi har ett samboavtal för vårt nuvarande hus. Jag ska upprätta ett för det nya direkt.
Det är just det som känns värst: lögnerna. Vi har alltid pratat mycket med varandra om mående, ekonomi, livsmål m.m. Minst en gång i månaden har vi tagit upp lite kring ekonomin och jag har ofta frågat hur det går för hans företag. Men mycket av det han sagt under det senaste året har varit lögner.
Ja, så kanske det har blivit. Jag tänkte att det var en guldsits för oss med tanke på mitt bolag. Båda kunde jobba rätt lite under några år men ändå ha god inkomst och frihet. Det senaste året har jag inte jobbat alls medan han jobbat ca 70% mestadels i sitt företag, men alltså utan att ta ut någon större lön.
Anledningen till att han fått en halvtidslön från mitt bolag det senaste året har inte bara varit att vi vill vara lediga mycket ihop utan även att han faktiskt bidrog mycket när jag väl jobbade i mitt bolag, jag kunde absolut fakturera så att det täckte hela hans lön och mer därtill tack vare hans hjälp.
Han har ADHD vilket han medicinerar för och började nyligen med antidepressiv medicin. Men hans depressiva sida har kommit och gått under hela hans vuxna liv, så den lär bestå och jag tycker inte att det ursäktar det här beteendet.
Bespara dig år av misär och lämna honom!
Jo misstänkte att han inte var helt frisk med tanke på vad du skrivit hittills. Låter som en mentalt sjuk person som du tar hand om, måste vara jättejobbigt och jag lider med dig.
Du är stark och allt kommer bli bra vad du än beslutar kring den här mentalt sjuka individen❤️
Så är det. Mitt bolag har gått väldigt bra och jag har själv valt att lägga en del pengar på familjelivet och även min sambo för att vi ska kunna vara lediga mycket, resa m.m. Att han skulle ta en anställning med nära minimilön har inte känns värt det i och med att vår frihet skulle tas bort. Då har jag hellre gett en liten del av bolaget vinst till honom. Men lögnerna… Jag har gång på gång frågat hur det går i hans företag och att han känner att ekonomin är hållbar. Skulle jag ha vetat att han det senaste året gått back varje månad hade jag tryckt på att han måste stänga ner det, inte lägga 20-30h per veckan på något som inte genererar något och vi hade kunnat lägga en gemensam plan. Det är smärtsamt att han ljugit så många gånger, riskerat att sätta mig ordentligt i skiten, inte ens gjort en ansträngning till att lösa sin situation trots att han vet att han måste klara sig själv ekonomiskt från årsskiftet.
Han har absolut gjort en motprestation i bolaget innan och det han gjort har med råge täckt upp hans lön. Men det senaste året bestämde vi att ingen av oss jobbar i mitt bolag medan yngsta barnet är så litet. Efter ett år skulle han inte få lön mer. Vi har delat på de löpande kostnaderna. Jag har stått för resor.
Vi har samboavtal för nuvarande hus och det kommer inte vara några problem att upprätta ett för det nya huset.
Det är just det valet som är så enormt svårt. Jag älskar att umgås med honom och familjen. Vi fungerar bra ihop och hjälper varandra. Eftersom jag har pengar så att det räcker för oss alla är inte det problemet. Men lögnerna och oengagemanget är det. Jag litar på honom kring allt förutom ekonomi och den biten kommer nog inte vara möjlig att få tilltro till.
Du har helt rätt. Jag måste få hans svar på hur han ska lösa det här. Hittills har jag bett honom visa mig vad han har haft för inkomster/utgifter under det samt vad hans företag dragit in det senaste året. Och jag måste få tydligare svar på hur han tänkt lösa det här.
Det måste vara hemskt i hans situation, men också så enormt oansvarigt. Jag har verkligen serverat honom en möjlighet att både spara pengar och pensionsspara men han har inte tagit det. Jag förstår inte hur han skulle klara sig om vi skulle separera. Men det är ända hans problem.
Lögnerna är ditt största problem, allt annat finns det lösningar på.
Jag håller med i vad många skriver och förstår att du känner dig sviken.
Men jag vill bara ge ett perspektiv gällande lögnerna. Det som kanske hänt är att han vid ett tillfälle märkte att det inte gått så bra i företaget, du frågade och han svarade lite snabbt att ” det är lugnt” med tanken om att det kommer lösa sig. En månad senare pratar ni igen och frågan kommer upp men det har gått ännu sämre. Säger han nu sanningen kommer det ju snabbt uppdagats att han ljög förra gången. Och det kommer ju gå bättre snart så han ljuger igen. Och så fortsätter det tills han sitter i en situation där det är väldigt jobbigt att säga något eftersom alla lögner då uppdagas. Den jobbiga situationen vill han till varje pris undvika så han är tyst tills att det löser sig. Och då kom ett externt event som visade på sanningen istället.
Jag tror inte intentionen varit att ljuga med illvilja alla de gånger ni pratat utan han hade satt sig i en rävsax.
Obs att jag på inget sätt försvarar hans beteende, men vill bara ge ett perspektiv på just detta.
(Jag kan såklart också ha helt fel och han fullt medvetet bedragit dig)
Ja, det är det som är det stora problemet i det här. Hade han varit ärlig för ett halvår sedan och sagt att hans företag inte håller skulle vi kunna ha gjort upp en plan tillsammans. Och givetvis hade jag hjälpt honom ekonomiskt under en period. Men nu har han ljugit länge. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat honom om allt går bra med det och om han fortsätter att spara pengar.
Jag undrar just vad som skulle ha hänt om vi inte kunnat fullfölja köpet? De behåller handpenningen? Enligt kalkyl på nätet kan jag ta lånet bara baserat på min inkomst, men jag är ju inte helt säker på det. I värsta fall får jag ta ut mer från bolaget men det är verkligen inget jag vill göra.
tidigare år har han haft en bra inkomst, men under detta år strax över minimilön. Men jag trodde att han hade samma som han haft innan. Hälften har gått till bostaden och sen lägger vi rätt mycket på mat, utflykter m.m. Men jag trodde ju att vi(han)hade råd till det. Men jag har bett honom redovisa alla intäkter och utgifter det senaste året så att jag verkligen ser var de har hamnat.
Precis så. 
Blir också så arg över att han inte tagit vara på den chans han och vi har haft. Det är inte många som kan vara så här fria som vi är.
Det verkar som att han ändå bidragit mycket och att lögnerna handlar om ekonomin i hans företag det senaste året. Har han haft problem med depression är det inte så konstigt att han inte kunnat vara produktiv i sitt företag. Det tråkiga är ju att han inte vågat berätta. Han är kanske rädd för att bli lämnad? Är man deprimerad på riktigt är man i en väldigt utsatt situation och man klarar inte av att tänka klart. Problemet är också att man lätt blir en sämre version av sig själv. Det är ju jättesvårt att veta naturligtvis i ert specifika fall, men jag öppnar bara för möjligheten att han kanske bara behöver ditt stöd just nu och en möjlighet att komma igen. Att börja käka antidepressiv medicin kan vara en utmaning i sig. Har det fungerat bra i 12 av 13 år så finns det ju ändå hopp om framtiden, tänker jag.
Välkommen till forumet (trots situationen)! 
Utifrån hur du beskriver det så är det lögnerna som är problemet och du verkar ju faktiskt ha följt upp regelbundet. Då finns det något större som skaver bakom summaposten längst ner i kalkyldokumentet.
Sedan tycker jag personligen att du “daddat” för mycket med honom fram till nu. Har man ett upplägg där en står för mer så är det helt okej, men då måste man ju ha en öppenhet kring allt eftersom den som bekostar mer också bär ett större ansvar. Då funkar inte halvsanningar och att slingra sig, oavsett diagnos.
Nu är inte jag du, men jag hade nog fasen tänt på alla cylindrarna och allvarligt övervägt att skita i hela upplägget. Kärlek är inte bara mys och utflykter, det är också öppenhet, diskussion och ekonomi tillsammans, oavsett hur det ser ut för den enskilde… speciellt med barn inblandat.
Vad är det som gör att du tvekar att lämna honom?
Om han ljuger nu, tror du verkligen att det är sista gången?
Vad händer nästa gång du blir sviken?
Var drar du gränsen?
Vill du ha:
- stöd/råd för att lämna honom,
eller - vill du bara få skriva av dig
eller - vill du ha hjälp om hur ni kan gå vidare med det här och få till något som fungerar för er båda?
Det är genuina frågor och jag har svårt från dina inlägg att förstå vad du vill uppnå.
ADHD ställer verkligen till det i livet både för barn och vuxna. Vissa delar av hjärnan kommunicerar inte som de skall och det är frustrerande både för anhöriga och den som har ADHD.
Har någon svår ADHD så måste livet anpassas och personen få hjälp och stöd lika mycket som någon i rullstol behöver en ramp eller hjälp att nå saker högt upp. Bara det att det syns inte att någons hjärna inte kopplar och därmed missar något viktigt som t.ex. ekonomi.
Lägg på ett helt liv av eventuella misslyckanden så har du dessutom känslor av skam också vilket precis som för missbrukare gör att personer med ADHD kanske hellre döljer problem än erkänner dem.
Hoppas du hittar en bra lösning på era problem så du inte kommer i kläm för mycket som anhörig!
Jag med. Låter som att det kan finnas ett potentiellt beroende. Varför tror jag då det?
Vid ett spelberoende exempelvis, så flyger det en herrans massa pengar ut och in från kontot, tills pengarna sinar. Det kan ske gradvis, men pengarna tar slut så småningom trots att man tror att man har koll.
Det är bra att ta reda på roten till beteendet, oavsett.