Har förstått det som en sanning, åtminstone då tidigare i alla fall, att ett ej fullt utnyttjat kreditkort höjde kreditvärdigheten hos UC. Detta skulle motiveras med att man hos någon kreditgivare har blivit “godkänd” för att ha ett kreditkort med ett visst belopp och så länge kreditkortet inte är fullt utnyttjat så har man ju inte nyttjat den maximala krediten man blev beviljad.
Kreditupplysningar är ett skämt. Det är dessutom katastrof att en bank tittar blint på en varningssignal och inte är intresserade av att förstå bakgrunden. Banker är inte bara vinstdrivande företag utan dom är också samhällsviktiga och representerar en kritisk funktion för många människor.
Har aldrig haft problem med banker privat men känner ändå igen deras fyrkantiga behandling av sina kunder efter en del företagsaffär vid flera olika tillfällen mot Ryssland, Olja och gas industrin i Nordsjön och finansiering av energiprojekt i största allmänhet.
Spöstraff till gemene banktjänsteman. Har träffat så många tomtar genom åren som pratar om saker de inte förstår och agerar därefter.
krediten? 20tkr
Privatlånet? 220tkr
Hade det inte varit intressant att bjuda in någon från de stora bolåneutgivarna och diskutera detta samt kanske andra frågor i ett poddavsnitt? @janbolmeson
Under årens lopp jobbade jag i tre olika banker. Under dessa 40 år ansågs det aldrig som en merit att ha kredikort. Om det inte var allt för många kreditkort ansågs det inte som en nackdel heller, åtminsone inte om skuldbeloppen inte var stora.
Det var bara ett överdrivet exempel hur bankernas bedömningar är så trångsynta.
Utnyttjad kredit mäts vid månadsskiften, åtminstone av UC. Jag använder mitt kreditkort flitigt till i stort sett alla betalningar där det går, men jag betalar av skulden innan månadsskiftet. Observera att det är det månadsskifte som inträffar direkt efter att jag handlat, inte påföljande månad då fakturan kommer. På kreditupplysningen ser det ut som att jag inte utnyttjar någon kredit alls.
Har nog bara hänt mig två gånger genom åren och jag handlar det mesta online. Ena gången löste Klarna det och den andra så strök butiken fakturan. Debit funkar bra för mig, som sagt. ![]()
Intressant är att i andra länder som USA, är det tvärtom.
Man bygger som kund en kredit rating, genom att använda sin kredit och alltid betala denna i tid.
Att köpa en bil i USA på kredit, när man inte tidigare använt en kortkredit, kan vara svårt.
Finns ju faktiskt scenarion där två personer är högt utbildade och bägge är nya med ganska bra lön på arbetsmarknaden.
Inte mycket kontantinsats eftersom man inte haft möjlighet att spara än (och ingen hjälp av släkt etc) men inga problem med 15% extra lån.
I de flesta fall lär det väl inte vara så dock…
Det är vår situation. Vi sparar ganska ordentligt varje månad och exade för 2 år sedan, med 0 kr och ingen släkt.
Nu inser jag att vi sparar cirka 6-7 tkr per person i snitt, men i verkligheten är det mer. Trasig uppväxt som skapade en del problematiskt i början av vår karriär, så vi har inte sparat sen vi exade.
Jag och min fru hade ungefär samma gemensamma inkomst då tror jag, använder bara kreditkort för inköp, och har även ett i backup. Vi har också barn att ta hand om, men ingen bil, så det kanske tar ut varandra
. För ca 2år sedan var det inget problem att få låna stora delar av kontantinsatsen från SBAB. Vi tog även bolånet där.
Visserligen så maxade vi väl inte lånelöftet (men lånade väl ca 3M) och så var det inte samma osäkerhet på bostadsmarknaden eller höga räntor. Funderar dock på om det inte är så att det finns fler faktorer än bara krediten på kreditkortet som väger tungt, de kollar väl ändå på helhetsbilden.
Vad för faktorer kan det vara? Det kan egentligen inte finnas fler än de faktorer.
Finns en äldre tråd gällande detta:
Sammanfattningsvis ligger vi ljusår efter ex. USA gällande detta, där beviljade krediter som du kan hantera på ett sunt sätt höjer kreditvärdigheten.
Du menar att USA ligger ljusår efter oss va?
Deras system är ju helt idiotiskt. Man måste ha och använda kredit för att få mer kredit. I Sverige baseras krediter på inkomst och förmögenhet.
Jag föreslår att du läser den gamla tråden. Svenska systemet straffar att folk jämför olika långivare, bryr sig inte om hur personen hanterar eller använder tidigare krediter etc.
Det är väl ganska självklart att uppvisad förmåga att hantera tidigare krediter är en naturlig del av att få ytterligare krediter, hur ska du annars avgöra detta?
När man fyller 18 får man ett kreditkort och lär sig att man måste köpa saker på kredit för att bygga en creditscore för att i framtiden kunna få ett lån till något. Väldigt många shoppar på kredit, betalar räntan, ingen amortering, får mer kredit, betalar mer ränta, får mer kredit, betalar mer ränta.
Slutar med ett berg av skulder till 10-20% ränta som dom inte har möjlighet att betala av.
Den andra sidan av problemet är om du exempelvis äger ett avbetalt hus, med en eller två avbetalda bilar, har varit skuldfri i 10 år och huset är värderat till 10 milj och du vill låna 500k för du vill göra om badrummet, så får du inte det för du är inte kreditvärdig för du har varit skuldfri.
Båda dessa exempel har hänt till vänner av mig och är vanligare än man tror.
Hur kan någon tycka att detta är ett bra system?
Om man har uppvisad inkomst / förmögenhet som visar att man kan betala är väl absurt mycket bättre än att bara ta hänsyn till hur mycket ränta man har betalat på sina lån.
Inget av systemen är perfekt, men det svenska är osedvanligt idiotiskt. Att man får sämre rating för att man gör förfrågningar, dvs. väger olika alternativ mot varandra, är så dumt att klockorna stannar.
En väldigt stor skillnad som du utelämnar i ditt exempel med kreditkortsskulderna är att de är extremt enkla att bli av med i USA, dvs. långivaren får i praktiken skylla sig själv om den lånar ut för mycket. I Sverige har vi statliga myndigheter som jagar ungdomar åt ockrare som lånat ut till personer som de vet inte kommer kunna betala.
Kan hålla med om att detta är fel också, dock för min del har det aldrig haft någon betydelse när jag skaffat mig varken bolån eller kreditkort. Även fast jag pratat med flera banker om lån så har det totalt bara tagits 1 UC, hos den banken jag till slut tog lånet hos.
Det är ju helt onödigt att låta en bank ta en UC om du inte redan har bestämt dig för att låna pengar där. Så i fallet att man får en sämre UC pga detta får man ju skylla sig själv.
Det finns väl indrivare i USA också?
Beror ju på vilken typ av lån du vill ta. Är det bolån räcker det kanske med ett UC eftersom du själv levererar många av uppgifterna de behöver, men vid andra typer av lån där du ex. fyller i en ansökan online tar de UC för att kunna avgöra vilken ränta du ska få. Detta gör att många antingen undviker att göra många förfrågningar eller använder sig av låneförmedlare (Lendo etc.) som naturligtvis tar betalt för detta.
Lång historia kort så gör detta att lånen blir dyrare och marknaden fungerar sämre än vad den hade behövt göra.
Inte alls på samma sätt som i Sverige där vi skickar kronofogden efter folk i 20 år pga. någon påstådd skolfotoskuld. För att du ska bli jagad på det sättet i USA ska du ha struntat i att betala skatt eller underhåll till barn eller liknande.
Kreditkortsskulder tillhör de som är lättast att bli av med, vilket när man tänker efter är helt naturligt med tanke på räntesatserna. Räntan ska ju på något vis reflektera risken med lånet, vilket den inte gör i Sverige eftersom vi jagar folk för minsta lilla.