Om du inte hade råd att köpa in dig då?
Angående alt 1, är det rimligt att gå ned på 25% för att slippa jobba så mycket och betala mycket mindre?
Ja du, mht en del svar här i tråden så kan man nog dra slutsatsen att det finns ingen konsensus kring vad det bör vara.
Man ska nog heller inte teoretisera för mycket kring det. Att bli sambo är ju så mycket mer och större än vad boendekostnaden är just nu. Vilket man inte alltid skulle kunna tro när man läst alla svaren 
På sikt om förhoppningsvis allt går bra så har ni ett lång lyckligt gemensamt liv tillsammans. Det brukar vara bra att komma överens om principerna för det, även ekonomiskt, från början. Så behöver man inte debattera det vid varje enskilt tillfälle när livet förändras (nytt jobb med högre/lägre lön, arbetslöshet, vidareutbildning, barn, flytt till annan ort, nytt boende etc). Mycket händer ju i livet
Viktigast är att ni är överens, så prata igenom det. Vi (jag och min numera fru) började vår resa med att dela alla kostnader och inkomster lika. Vi valde att från början se oss som ett par, en enhet, även om vi gifte oss långt senare. Det funkade för oss men är nog inte för alla.
Som sagt, viktigast är att ni är överens och att det känns rättvist för båda. Sånt känner man mer med hjärta och i magen än med excel arket, även om det såklart måste vara en kalkyl med baserat på era gemensamt överenskomna principer.
Min utgångspunkt hade nog varit att det var rimligt att dela 50/50 på den faktiska kostnaden. Inkl netto räntekostnad (som är en faktisk kostnad) så får jag det till cirka 4600 kr per person.
Du får lägre kostnad med 4600 kr.
Hon får 1400 kr lägre kostnad än de 6000 hon betalat hittills plus att hon går plus kanske de 3000 på uthyrningen.
Dvs ni ”tjänar” båda lika mycket på det. I runda slängar.
Det skulle jag nog känna var en rimligt utgångspunkt för samtalet. Var det landar beror såklart på hur ert samtal går och de principer ni sätter upp för er framtid ihop.
Lycka till och hoppas ni får riktigt kul tillsammans som sambos 
5 gillningar
De enda svaren vi kan ge som kan definieras som objektivt rimliga är väl de matematiskt-logiskt rimliga.
Våra subjektiva uppfattningar om vad som är känslomässigt rimligt är det inte säkert att det går att applicera på TS situation.
1 gillning
Tycker att det lilla ordet ”rimligt” gör hela skillnaden här. Vad som är rimligt är att dela på löpande kostnader för lägenheten, dvs inkl ränta men exkl amortering. Att TS har valt att sätta sitt kapital i lägenheten hör inte dit, det beslutet har han ju fattat långt innan sambon kom in i bilden.
Han skulle kunna ta ut ett lån på lägenheten för att få loss pengarna. Då skulle man kunna diskutera om sambon skulle vara med och betala de ökade räntekostnaderna. Om han tex stoppar in dessa pengar på börsen kan man kanske tänka att det motsvarar den vinst sambon gör på sin lägenhet. Däremot skulle nog sambon tycka att det var lite underligt och osympatiskt.
2 gillningar
Om det inte var fråga om en sambo, utan en inneboende, skulle samma vara rimligt då?
Nu tycker jag personligen det är en väsentlig skillnad mellan sambo och inneboende, men det är ju endast min subjektiva känsla.
Det beror väl på vad syftet är? Är det ens syskon eller nära vän så skulle jag köra på samma princip. Men är det nån extern person så skulle jag vilja gå mer plus för omaket att ha nån hos mig. Men skulle mentalt mer räkna utifrån vad det kan tänkas vara värt att bo där och vad personen får för pengarna (möbler, slippa köpa eget, ev dela viss mat, etc etc) snarare än att koppla det till mitt instoppade kapital. Valet att lägga in stort kapital i mitt boende äger jag och ser inte att det är rimligt att andra ska betala mig motsvarande ränta jag fått om jag inte satt pengarna i mitt boende. Så om jag skulle ha 0 kronor i ränta pga cashat så skulle jag snarare tänka utifrån marknadsvärde.
Ja, givetvis, det här är ju det matematiskt-logiska, att ta ut en marknadsmässig hyra.
Det borde ju dock rimligen bli en funktion som inkluderar kapitalkostnaderna i sin helhet, annars verkar det orimligt att bo kvar.
Om man delar på räntan så borde väl den andra egentligen ha rätt till en viss del av avkastningen/värdeutvecklingen av bostaden? Den som gått in med eget kapital och tagit bolån har i praktiken gjort en hävstångsinvestering där räntan är finsnsieringskostnaden. Har svårt att förstå varför räntekostnaden borde vara en del av ekvationen; tycker siffran borde baseras på något annat.
Det är ju också en säkerhet att stå som delägare i den gemensamma bostaden. Du kan ju då inte bli utslängd om man blir osams. Gå in med delägarskap vad man har råd med eller får lån till och dela på kostnader som är gemensamma.
Den andra delen om minska arbetstid och lön.
Intressant. Tillfälligt för t.ex. studier är en sak. Visst fördela då gemensamma kostnader enl nya löner. Även vid sjukdom eller skador.
Är det permanent pga t.ex. lättja så kan man fundera om det är rätt sambo man träffat.
Min syn på det.
Jag tycker inte att det är rimligt. Det blir för mig en sorts Sliding doors med en alternativ verklighet som inte finns.
Vad är det som säkerställer att man hade haft pengarna investerade i denna alternativa ickebefintliga verklighet? Personen hade lika väl kunnat köpa en Ferrari, vad vet vi? Eller behövt lägga dem på ett sjukt barn. Tycker inte att det är det minsta rimligt hyresgäster ska behöva stå för utebliven hypotetisk vinst. Dessutom kanske vinsten kommer när man säljer. Hur ska det räknas?
1 gillning
Alla dessa problem som du målar upp är ju icke-existerande om man räknar ut kapitalkostnaden för värdet av bostaden och bortser från hur den i realitet är finansierad.
1 gillning
Om den säljs med förlust tycker du även sambon ska stå för halva förlusten?
1 gillning
Ser du en framtid med henne där ni delar på allt? Då är det inte så noga, betala löpande utgifter (ink. ränta efter ränteavdrag) tillsammans oavsett din belåningsgrad. Ser du ingen sådan framtid med henne (mest tidsfördriv som kanske lagar god mat), maxa belåningen innan.
Men finns inget rätt eller fel egentligen, handlar mycket om perspektiv. Förklarade konceptet med alternativkostnad och hela baletten, ändå var personen nöjd med att dela på de löpande utgifterna för en obelånad (ärvd) bostad eftersom det ändå i dennes uppfattning innebar ungefär halva kostnaden mot tidigare när den bodde ensam + att den sparade in på enklare underhåll som den tidigare lejt hantverkare för att få utfört.
Om resonemanget bara är till för ens egen beräkning inne i huvudet så fine. En sorts mental bokföring. Men om det ska vara just rimligt förutsätter jag att resonemanget är rimligt även för andra, exempelvis att motivera hyran för hyresgästen. Det är där den praktiska verkligheten lär stöta på patrull.
Bra fråga, lutar åt nej. Borde nog snarare vara något i stil med hälften av “överförlusten” som uppstått som följd av att där är hävstång. Om bolåneräntan ingår i siffran man kommer överens om så ser jag det lite som att den andra är delaktig i investeringen på ett eller annat vis. Samtidigt tycker jag nog att beloppet blir för lågt utan räntan men jag hade personligen varit mer bekväm om siffran var baserat på något annat. Har långt ifrån tänkt igenom alla aspekter av detta men just räntedelen tycker jag skapar problem.