Det behöver ju inte vara så svart och vitt att på ena sidan så är man hemma kl 15 med barnen och står och bakar bullar och kokar saft jämfört med där man kommer och hämtar ungen på dagis kl 18 och ska arbeta ett par timmar till hemma.
I Sverige, även med krävande arbeten, så kommer man ha tid med sina barn om man faktisk fokuserar på dem, det finns mycket annat att prioritera bort så man ändå har den tiden är min bild. 
Prata med din partner, hen är lika involverad som du (särskilt om det välbetalda jobbet resulterar i omfördelning på hemmaplan och din tillgänglighet).
Det sägs att ingen säger Jag önskar att jag jobbade mer på sin dödsbädd, men människans väsen och vem du är tar inte hänsyn till sådana insikter.
I all välmening - inte alla som har en partner av olika anledningar. Låt oss inte utgå ifrån det.
Sant. Jag kanske misstolkar innebörden av familj i trådstarten, hen kan naturligtvis vara ensamstående.
Det hade varit skönt att ha någon diskutera med men barnets pappa lever tyvärr inte längre.
För ett par månader sedan stod jag inför ett liknande val. Blev uppringd av rekryterare och efter ett par intervjuer erbjuden jobb med liknande lön. Har ett barn i förskoleåldern och ett till snart. Jobbet skulle innebära en del resande och det var spännande och något nytt. Jobbet som jag har idag är lugnt och väldigt flexibelt. Jag kan jobba hemifrån ofta, ta ledigt när jag vill och har inga underställda. Jag avböjde det nya jobbet då jag kände att ville fokusera mer på familjen samt att jag kände att jag ville ha ett lugnare jobb under småbarnsåren.
Har tidigare haft väldigt stressiga jobb och känner att jag inte vill tillbaka dit.
Mitt bästa tips är att du lägger korten på bordet för din eventuellt nya arbetsgivare. Förklara läget och känn efter vilket svar de ger dig. Magkänslan brukar hjälpa mig i dessa situationer.
Ett annat alternativ är kanske att ta det mer utvecklande jobbet och gå ner i arbetstid? Det har du ju rätt till med litet barn.
Jag jobbar just nu så, 80%, men det har sina svårigheter också, exempelvis känner jag att de är en utmaning att inte vara på plats lika mycket som alla andra, och eventuellt få samma arbetsuppgifter men behöva utföra på kortare tid.
Jag har funderat på det men precis som du säger lite fundersam kring om man snarare känner sig stressad den dagen eller de timmar på dagen man inte jobbar. Litar nog inte helt på min egen förmåga att stänga av på det sättet. Men ska ta det en runda till i huvudet. Då vill en ju också vara transparent kring det mot nya arbetsgivaren innan man tackar ja tänker jag, också för att validera om det är en möjlighet de stöttar.
Sann rikedom är tid med sina barn. Att ha mer eller mindre pengar på lönekontot i slutet av månaden är mindre viktigt då din förlorade tid med barn(en) aldrig kommer tillbaka.
Hur mycket tid/resor kommer det mer välbetalda jobbet innebära? Är det långa dagar varje dag eller är det resande i perioder?
Samt kommer nära och kära alltid kunna hjälpa till och vad händer om de inte kan, samtidigt som du måste jobba?
Nya arbetsgivaren är tillfullo informerad om din livssituation och vill “ändå” anställa dig. Så dom tror att det går så att alla är nöjda! Du verkar vara kittlande nyfiken på det bättre jobbet, det är en stark och positiv signal att agera på. Det är positivt för barnet om du är nöjd i arbetslivet och kommer hem med en känsla av att vara på gränsen till något stort. Tillskillnad från att ha offrat sig och vara understimulerad. Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge. Mvh
Hej!
Jag var nyss i en likande situation. I nuläget har jag ett jobb som förvisso är relativt krävande stundtals, men där jag är väldigt fri att jobba hemma om jag vill. Kontoret ligger 15 minuter bort med cykel så möjlighet att jobba halvdagar etc på kontoret finns.
Tackade dock ja till ett jobb som innebär roligare arbetsuppgifter, bättre karriärmöjligheter och 7000 kr högre lön. Nackdelen är pendling (1 timme, kan jobba på tåget) och därmed mindre flexibilitet, att min partner får lämna merparten av dagarna på förskolan samt att barnen får gå längre tid på förskolan de dagar jag hämtar (2 dagar).
Just att pendlingen innebär mindre tid med barnen var något jag funderade mycket över, men kom fram till att jag nog mår bättre med roligare arbetsuppgifter och att det speglar av sig i vardagen. Har inte börjat på mitt nya jobb än så jag håller tummarna för att det stämmer 
Jag måste sticka ut hakan här och säga att det inte går att generalisera så… Jag tex tyckte småbarnsåren va hemska å ville inget annat än jobba (även om vi delade relativt lika på föräldraledigheten). Däremot tillbringade jag väldigt mycket tid med mina barn ute i naturen när de blev lite äldre och nu hänger jag gärna med mina ungdomar på deras aktiviteter! Tyvärr börjar jag bli bannad av den äldsta nu, men vi har fortfarande ett (ohälsosamt) intresse för Manchester United som vi delar!
Vad skulle den roligare arbetsgivaren säga om du förslog att du jobba 75% (6-timmarsdag) tills barnet är större?
Det är lätt att vifta med “barnen framför allt kortet” och anta att mer tid hemma just nu är enda rätta svaret. Men när skillnaden i lön och arbetsuppgifter är såpass stor blir det många följdfrågor att fundera på. För ett barns uppväxt är faktiskt ganska många år och bara tid med föräldern i nuvarande ålder är inte allt.
Det bästa vi kan ge våra barn är glada kärleksfulla förebilder.
Några saker jag skulle fråga mig:
Är resorna och arbetstiden på nya jobbet fasta tider, eller kan du själv va med och styra när du kommer va borta? Kommer det med möjlighet att jobba hemifrån vissa dagar? Vara ledig när det behövs?
Skulle nya jobbet göra mig gladare och nöjdare? Eller mer utarbetad när jag är med mitt barn?
Kommer jag trivas på nuvarande jobb om jag är kvar hela barnets uppväxt? Eller kommer jag hata det? Bli bitter och oatraktiv på arbetsmarknaden?
Är detta the chans of my life? Eller går det fler tåg i min branch?
Skulle jag alltid gå och gräma mig om jag blåste mitt livs karriärschans? Eller är det lite skitsamma?
Vilka karriärsmöjligheter öpnnar sig om jag tar detta jobbet? Kan jag kanske jobba deltid med nåt skitkul för samma lön som jag har nu inom ett par år. Dvs kan nya jobbet rent av öka min tid med barnet under kommande år. Eller byta till ett bättre betalt heltidsjobb men va mer i närområdet och stortrivas med uppgifterna.
Vad ska jag göra med de extra pengarna?
Kan de kanske snabba på pengamaskinen tillräckligt för att finansiera deltidsarbete inom barnets uppväxt. Eller ta långledigt över sommarlovet. Eller har jag redan vad jag behöver?
Det är oftast mer fördelaktigt, både för ekonomin och valmöjligheterna att göra karriär först och gå ner i tid sen.
Tiden med ditt barn kommer du aldrig få tillbaka. Jobbmöjligheter kan komma igen.
Med det sagt är det ju otroligt viktigt att du trivs med ditt jobb, även om det är det mindre betalda jobbet.
75% av tiden man spenderar med sina barn sker innan 12 år ålder. För sent att tänka att man ska umgås ”sen”.
När barnen väl har flyttat hemifrån blir det istället ens åldrande föräldrar man får passa upp på.
Förut fick man hålla kontakt med och hålla reda på tider för skola och fritidsaktiviteter, nu är det istället biståndshandläggare och hemtjänst.
Förr fick man skjutsa till matcher och träningar, nu till vårdcentralen och fotvård.
Vad är viktigast för dig. Pengar eller tid med din familj?
Kan du använda pengarna du tjänar till att köpa dig mer tid?
Det finns inget barn någonsin som har tackat sina föräldrar för att de jobbade mycket.