Det är två olika sorters träning.
Generell intelligens, den som IQ-tester avser mäta, bortom vad Flynneffekten redan gett torde monstruösa träningsdoser krävas, om det ger nåt ändå.
Specifik intelligens. Om du vet att du ska göra en speciell sorts test borde även bara timmar av övning på likadana tester förbättra resultatet - utan att påverka den generella intelligensen. Fuska alltså!
Du säger ”fusk”, jag kallar det att vara rimligt förberedd. Att veta att man ska göra ett test och underlåta att kika lite på hur det kan gå till är ju bara ren lättja.
Utropstecknet indikerar viss sarkasm.
Jag menade att man har inte blivit ett dugg intelligentare på kuppen.
Om du, som i första exemplet, pluggar stenhårt i grundskola och gymnasium och lägger åtta år på att doktorera i raketkirurgi och därmed utvecklar synapser och grejer. Då har du blivit intelligentare på ett sätt som kan tillämpas på många sätt, inkl Mensas inträdesprov.
Osäker på om det du beskriver fostrar intelligens, eller bara kunskap. Inte alls samma sak. Men visst mår hjärnan bra av att användas.
Enligt Flynn blir hen smartare än av att från fyraårsåldern gå framåtlutad och plocka rovor.
Finns förstås ett avtagande svar på ökad intellektuell stimulans.
Det jag menade om “defekt/glapp” var just det du själv bekräftade längre ner:
Det är väl inte orimligt att idogt tränande på intelligenstester gör att man faktiskt också blir intelligentare. Det kan väl utvecklas nya synapser även av detta. All form “intelligensträning” genom att lösa olika typer av problem borde göra att man nog kan bli aningen smartare på kuppen.
Allt hänger på hur vi definierar intelligens. Tränar vi på att hoppa högt kommer vi sannolikt att kunna hoppa högre och tränar vi på intelligenstester kommer vi sannolikt att kunna prestera bättre på sådana. Vad är intelligens? Kan man vara helt obildad och ändå vara intelligent? Det hänger på definitionen.
Att resultat på ett test kan påverkas av saker som sömn, sjukdom, nervositet, vana av ett särskilt sorts test skall inte blandas ihop med huruvida ett test har god validitet (mäter det som testet påstår sig mäta) eller reliabilitet (om 1000 personer tar ett test idag och tar det igen om sex månader - blir då resultaten på gruppnivå ungefär desamma?).
Att resultat av ett test kan förändras av faktorerna jag nämnt ovan innebär inte att du har blivit sämre eller bättre utan bara att du har kunnat uppvisa din förmåga på ett bättre eller sämre sätt.
Sedan tror jag att det är viktigt att återigen påminna oss själva om att logisk förmåga är en sak, personlighetsdrag är något annat (och dessa är normalfördelade för alla oavsett logisk förmåga). Sedan har vi vid sidan av logisk förmåga och personlighet som är naturliga medfödda tendenser allt den kunskap och alla de färdigheter vi kan lägga oss till med.
En människa med hög logisk förmåga kan ha ett svagare särskilt personlighetsdrag samt sakna erfarenhet av någonting varför en person med lägre logisk förmåga men med ett visst starkt personlighetsdrag och relevant erfarenhet kan prestera bättre med en särskild uppgift.
Det är därför man använder termer som “logisk förmåga” eller IntelligensKvot (IK). Dessa har tydliga, väl avgränsade definitioner och är väl använda variabler med tonvis av forskning att stå på.
När man kan träna och blir smartare på specifika uppgifter så brukar man prata om “kristalliserad intelligens”, denna kan/bör öka med åldern (om man tar sig tid att lära sig saker). Att använda hjärnan, och all kunskap man har där inne, till att lösa problem som man inte har stött på tidigare brukar kallas “flytande intelligens” och detta tror man inte går att träna upp i särskilt stor utsträckning.
Det optimala vore ju ett test som kunde mäta en hjärnas teoretiska maxkapacitet under optimala förhållanden. Dvs givet nog lång tid med perfekt stimulans kan hjärnan nå nivån X. I brist på detta så har vi IQ-tester som ändå är det bästa verktyget vi har (än så länge) för att uppskatta denna kapacitet vilket ger en god approximation om vad vi generellt menar när vi säger intelligens.
Till viss del bör det gå. Ta som exempel att lösa svåra korsord. En del handlar om ordförråd men mycket handlar om fantasifulla associationer. Man blir bättre på bägge ju mer man håller på. Löser man många olika typer av problem så blir man bättre på att tänka i flera banor samtidigt och det har man ju nytta av när man gör intelligenstest. Det är rimligt att den ökade förmågan att tänka i olika banor, blanda fantasi och logik, är något man sedan kan applicera även på helt andra typer av problem. Och att resultatet kan uppfattas som ökad IQ i test och säkert även vara ett relevant mått åtminstone delvis. Och en hög intelligens, oavsett hur man fått den, ska ju också användas till något vettigt om man ska ha nytta av den. Så vad som är träning eller “flytande” spelar ju egentligen ingen roll.
Sen tror jag att precis som att studieteknik fungerar olika på olika personer, man hittar lämpligen den som man själv fungerar bäst med, så finns det många olika sätt att angripa problem. Ju fler sätt man lär sig och kan hålla parallellt i huvudet samtidigt i ett test, desto bättre resultat får man. Och borde då också påvisa en högre IQ och sålunda en högre intelligens. Intelligensen kan knappast komma från ingenstans. Lite som att verktygslådan blir större och man får lättare att lösa även helt nya problem. Det är väl också rätt uppenbart att IQ-testerna gynnar akademiker, speciellt de med högre matematisk/logisk utbildning, de har ju redan många av verktygen, fler än de flesta andra som gör samma IQ-test.
(Notera att jag mest återrapporterar sånt jag minns att jag läst, och lägger ingen egen värdering)
Angående exemplet att lösa korsord känns som att det handlar mycket om arbetsminne:
Håller helt med, men det är en annan diskussion.
Tror det är mer än så. Även att öka sin “fantasi” och få fler olika ingångar upp till “överjaget”. Men kan man öka sitt arbetsminne och kanske “prestandan” på att utnyttja detta, så borde detta gynna det allra mesta, dvs bidra till en ökad uppmätt och verklig IQ.
Jag har alltid varit en snabbläsare men förmågan har ökat, utan att jag tänkt på det. Jag har läst mycket och gör fortfarande. Märkte i skolan att när vi skulle läsa en text så blev jag nästan alltid klar först och det har fortsatt så även på universitetet och i andra sammanhang. Har inte tänkt på det egentligen tills att andra började undra, typ när de ber mig kontrollera en text som man skrivit, om den är OK tekniskt etc. Ja den är bra säger jag och de undrar om jag inte ska läsa hela först? Då märkte jag att jag läste ett helt stycke i ett svep. Det är en förmåga jag tränat upp. En sådan förmåga borde vara gynnsam i många andra sammanhang, kanske även i IQ-test. Och det där är bara ett exempel på olika förmågor man kan träna upp genom att läsa, räkna, lösa korsord, sodoku, spela schack etc. Borde vara gynnsamt även för “IQ”. Huvudräkning är en annan bra förmåga.
För att återgå till frågan, “ska man gå med i Mensa”?
Plus och minus?
Jag kan inte komma på några plus för mig personligen. Jag träffar smarta personer i vardagen, på jobbet exempelvis.
De minus jag kommer på kan vara inbillade. Kanske har de “kufar” jag stött på som är med i Mensa varit undantag, de flesta kanske inte alls är sådana.
Men slutsatsen kvarstår. Inte gå med.
Jag är med i Mensa sen fem år tillbaka.
Gjorde deras prov för att boosta mig själv efter att ha sagt upp mig från ett jobb där jag blivit trakasserad.
Klarade provet vilket byggde mitt självförtroende under den perioden. Är jätteglad att jag gjorde det då jag hade dålig självkänsla efter vad jag hade varit med om. Gick med som medlem och självklart ett måste att ha deras medlemskort i plånboken 
. I år är kortet guldpläterat 
Men i övrigt har jag aldrig engagerat mig i Mensa. Man får medlemstidning och medlemskatalog och tillgång till deras forum. Tyvärr höll inte forumet måttet för min smak utan osade en del rasism/sexism för stunden så jag har valt att hålla mig borta. Tror dock det är bättre idag med ny styrelse och regler kring uppförandekoder.
Intresseant kommentar. Jag vill bara slänga in att tydligen ska en vanlig approximation som används vid medelresultat på 100 IQ gäller en standarddeviation med 15. Vid en studie där de studerade indiska bönders kognitiva förmåga relaterat till deras ekonomiska status fann de en deviation på 13 IQ-poäng. https://scholar.harvard.edu/files/sendhil/files/976.full_.pdf
Med intelligens kommer inte automatiskt folkvett, det är tydligt. 
Bra om du boostat ditt självförtroende! Men har du visat upp medlemskortet för andra i något sammanhang? Tänker att vetskap om att man är ”smart” kan boosta oavsett medlemskap.
Nej, jag nämner det aldrig självmant. Men jag döljer det inte heller om någon skulle fråga.
Men det hör ju inte till vanligheterna att någon gör.
Hittade en fd. kollega i medlemskatalogen en gång och då var det lite kul att “bonda” & hitta en “gemensam nämnare”. Men mycket mer än hyfsat IQ hade vi väl egentligen inte mer gemensamt.
Låt mig gissa… Linda Rosing är inte med i medlemskatalogen?