Det är precis det jag menar med att RT börjar bli lite väl fundamentalistiskt 
Det är “rätt” att hålla fast vid beslut man fattade tidigare trots ny information som indikerar att det skulle kunna vara bättre att ändra sig. Att det på något vis är “rätt” att marknaden får dra ner min aktieandel i en krasch man att jag inte själv ska göra det för att låsa in lite vinster. Lite väl svart eller vitt i min mening.
Tanken är väl ändå att ha en community som frodas på olikheter, och en sparfilosofi som kan tillgodo se olika människors behov, eller?
Att t.o.m. indexfondernas fader, Mr Bogle, själv håller sig öppen för att i extrema situationer dra ner (och säkert för den del öka) aktieandelen tycker jag är en fingervisning att vi kanske är för dogmatiska.
@janbolmeson - jag tror det hade varit mer intressant att föra en diskussion om
- För vem/vilka situationer det kan vara lämpligt att hålla kvar aktieandelen i ur och skur
- För vem/vilka situationer kan det vara bra att vara något proaktiv i sin aktieallokering
- Vilka är principerna, “Do’s and Don’ts”, när man vill öka/sänka aktieandelen?
I min värld är 1an för portföljer med 20-30+ års sparhorizont (88% chans att man går plus - tråden).
2an är för sparande med kortare tidshorisont, när man närmar sig uttag eller av andra orsaker har ett sparande med kortare tid till kapitalet behövs.
För 3an, principerna, så tycker jag bra principer är
- Aldrig göra en förändring i affekt eller stress. Håll alltid på beslutet ett par dagar oavsett om det är en ökning eller minskning. Utför därefter om det känns likadant.
- Aldrig göra stora förändringar på en gång. Ska det ändras så ska det vara stegvis i tex. 5%enheter åt gången. Det är bra både på väg upp mot en topp, och på väg ner till en botten och även därefter i början av “climbing the wall of worry” uppgången. Stegvis!
- Alltid ha ett öppet sinne för felbeslut. Var pragmatisk och reversera riktning (ok, Jan, rätt beslut under förutsättningarna med med fel utfall, så ny information leder till nytt beslut )
- Aldrig gå helt ur eller helt in i marknaden. Jag tänker så här om modellportföljerna:
a) Högriskportfölj - normalt 80% akter (20% räntor/guld) kan få gå ner till 65% aktier och upp till 95% med 3 st 5%enheters steg i vardera riktningen. Balansen placeras 50/50 i räntor/guld.
b) Mellanrisk portföljen - normalt 60% aktier (40% räntor/guld). Kan få gå ner till 40-45% aktier i 3-4 steg och upp till 75-80% i liknande steg.
c) Försiktiga portföljen - normalt med 20% aktier (80% räntor/guld). Kan få gå ner till 5% aktier och upp till 35% aktier också i liknanden steg.
På så sätt tänker jag att olika portföljer i princip täcker en kontinuitet mellan 5-95% andel.
Jag tror det är en mer pragmatisk hållning som underlättar så att man inte freaka-ut när det smäller . Nu har jag ju också varit med om många krascher alltifrån lite drygt 20% till runt 80% nergång:
- 1987 svarta måndagen
- 1990-1994 Svenska finanskrisen
- 1997 Asien / Ryssland krisen
- 2000 IT bubblan
- 2001 September 11
- 2008 Amerikanska finanskrisen
- 2020 Corona krisen.
Om man tillåter sig att dra ner risken något i portföljen efter en lång uppgång, ta hem lite vinster, så minskar också risken att man freakar-ut när det är blodröda siffror. Lättare att sitta lugnt i båten när man låst in en del av vinsten helt enkelt. Dessutom mer torrt krut att lägga in under och efter kraschen.
Så tänker jag, och ärligt talat har jag inte tänkt ändra på det Frågan är väl mer om RT communityn tänker slaviskt följa en “stay exactly in the market as you originally decided” filosofi eller om alla bra tankarna kring modellportföljerna ska få bli lite mer flexibla för att passa olika människors behov?
Your call