Det tror jag inte. Det går ju att jobba med i princip vad som helst som är meningsfullt och skapar värde för världen, eller varför inte skapa/starta något eget. Möjligheterna är oändliga.
1 gillning
Jag har jobbat på kommun i över 10 år och 5+ år statligt. Det som är ”bäst” är att rättigheterna inom föräldraledigheter etc aldrig är en fråga, utan du kan vara föräldraledig, vabba utan att bli straffad för det. Men som du säger är lönerna lägre, men semesterdagar fler. Det offentliga kan aldrig konkurrera med löner, utan försöker göra det med andra förmåner. Jag vet att tjänster hos oss får mellan 20-30 000 mer i det privata, men då är kraven höga på att dra in sin egen lön på ett helt annat sätt.
1 gillning
Inom vissa arbetsplatser inom det offentliga har man inte ens tid att kissa 
Fast jag vet inte om jag skulle brytt mig. Så länge arbetsmiljön och lönen är bra vill jag tro att jag skiter i att jag jobbar åt satan. Dessutom kan man alltid moraliskt motivera allt möjligt skit. Man kan ju tänka sig att man inom tobaksbranschen bara skapar en produkt folk vill ha och att det står dem fritt att välja avstå från produkten. Den fria marknaden, fria viljan och yadayada
Uppenbarligen är det många som tänker som du.
Har jag valmöjligheten så jobbar jag hellre med något annat. Det måste inte vara något skenheligt rädda-världen-projekt, men att kränga lungcancer på pinne känns lite väl sorgligt för min del.
Min erfarenhet och andra jag känner som har jobbat kommunalt som tjänstemän är att det är mycket lägre krav på prestation och kompetens. Långsammare tempo och många möten med fika.
Rekommenderar ofta personer som blir stressade inom privata sektorn att ta ett likadant jobb inom kommun. Visst är lönen lägre, men så är också prestationskravet.
För de som är lite skarpare och trivs med att leverera och lösa kluriga utmaningar så är det dödstrist att jobba inom kommun. Klättrar typ på väggarna och blir inte intellektuellt stimulerad.
1 gillning
Min erfarenhet är att det fungerar likadant i privat sektor. Jag tror att det snarare handlar om storlek på organisation.
1 gillning
Hmmm kan vara så. Jag har bland annat jobbat åt större företag (1000-tals anställda i samma stad. 10-tusentals totalt). Där känns det mera som att det hittades på att man hade arbetsbrist eller liknande när en person inte passade eller uppförde sig felaktigt.
Samma är min erfarenhet. Stora arbetsgivare med stor budget, tydliga uppförandekoder och processer för att hantera prestationsförväntningar har såklart lättare för att handskas med omöjliga individer. Sen finns det alltid personer som lyckas navigera på gränsen.
Tur att vi har kommuner som kan anställa och ge folk lön, pension och sjuklön.
Inga krav på att vara vinstdrivande, även en plats för dom lågpresterande.
Snälla nån, jag blir helt matt av vad folk har för bild av offentlig sektor - att det bara är mygel, inkompetens och tumrullning 
Har jobbat offentligt i 15 år och knappt sett något av detta. Min erfarenhet är engagerade kollegor, hårt arbete och meningsfulla uppdrag! (Är tjänsteman inom miljö/samhällsbyggnad.)
Som svar på TS fråga - poängen med att jobba kommunalt/offentligt är den meningsfulla upplevelsen av att vara i en verksamhet vars huvudsyfte är samhällsnytta, och att man arbetar med härliga engagerade människor som sökt sig dit av just det skälet. Samt att det verkligen blir en kurs i samhällskunskap, man lär sig jättemycket om hur Sveriges samhällsapparat funkar. Och ofta omväxlande arbetsuppgifter. (Beroende på tjänst såklart, du skriver inte vad du jobbar med.)
Nackdelar är hög arbetsbelastning, särskilt i små kommuner med låg bemanning och dålig ekonomi.
9 gillningar
Privata företag tänker också på vad det gör med arbetsmoralen och den allmänna kulturen på företaget att låta folk som missköter sig lalla omkring på de andras bekostnad och ibland även sabotera det. inflytandet på andra gör att det är dyrare att behålla dessa individer än att köpa ut dem om det behövs.
Det gör man inte i offentlig sektor. Man omplacerar dem möjligen till en mer passande avdelning.
I offentlig sektor fins det ju många som är där för att slippa prestationskrav och ansvar. Så det är redan en ingrodd kultur på många ställen. Kommer det in någon ambitiös som vill få mycket gjort och jobbar på blir den utstött för den synliggör de andras låga tempo.
Nu tycker inte jag att detta nödvändigtvis är dåligt. Vi behöver ha arbetsplatser med olika tempo för olika människor. Det är bra att det finns arbetsplatser med lägre tempo och lön för dem som vill ha det.
Nu finns det företag där några arbets- och ansvarsskygga lyckats få nyckelpositioner. Då kan de odla en dålig kultur som kanske håller sig flytande i ett företag vars produkter säljer sig själva och där kompetenskraven är låga. Men det leder till katastrof när saker kör ihop sig. Och det är inget ställe någon trivs på.
1 gillning
Variantionerna mellan olika kommuner och typer av kommuner är stora. Det finns absolut personer som är topp-presterare som jobbar inom kommunal sektor. Jag tänker nu på personer på mer strategisk nivå som kan påverka saker i första hand. Denna grupp personer jobbar nästan regelmässigt i ett mindre antal kommuner, oftast nära större städer. Mindre kommuner har svårt att locka sådana personer.
2 gillningar
Inom vissa områden är både kompetens och engagemang högre, alltså i mer generell mening. Det handlar ofta om områden dit man sökt sig just för att man tror på något. Miljö kan nog vara ett bra exempel. Det är svårare med mer generiska roller och funktioner, alltså där man inte lika direkt ser resultat eller bidrar till något bra. Inte så att alla som jobbar med IT eller ekonomi skulle vara ”dåliga” men det förekommer svårigheter att rekrytera personer på toppnivå där.
Jag uppfattar att du har vissa poänger här. Givetvis finns det företag vars produkter bidrar till att förbättra världen. Ibland kan också kulturen av att förbättra världen finnas där. Jag menar att de som jobbar där ser sig som världsförbättrare och att intjäningen inte står i centrum för deras tänk. Sedan kan man ju ha bra intjäning ändå.
Det lite tragiska är att företag inom välfärdssektorn normalt inte hör till kategorin ovan. Om man är ingenjör bör man kunna jobba med något världsförbättrande inom privat sektor, om man nu vill det. Är man istället lärare så är det ofta betydligt lättare att få jobba i mer ambitiös form i en kommun än i en friskola. Det finns förstås variationer men många av de verksamheter som ingår i koncerner har väldigt tydligt fokus på vinst. Det påverkar alltså arbetet på golvet också. Det är inte så att man som lärare kan göra sin grej och inte märka av vad man har för arbetsgivare.
Tvärtom, nästintill alla produkter och innovationer som bidrar till att förbättra världen och höja levnadsstandarden kommer från vinstdrivande företag. Skattemedel innebär per definition att man flyttar pengar från produktiva delar av samhället till mindre produktiva delar. Utbildningssektorn ligger i bakkant för att man inte mäter utbildningskvaliteten med standardiserade tester och låter dåliga skolor med betygsinflation ha kvar sin skolpeng.
3 gillningar
Om vi pratar om teoretiska modeller så är det givetvis så att den fria marknaden är bättre på att lösa problem än vad sovchoser och kombinat är. Pratar vi istället om den svenska modellen med så kallad marknadsskola så är den sällsynt dåligt utformad. Att det skulle vara bättre med en mer transparent modell med tydlig konkurrens är sant. Det skulle lösa en del problem som dagens värdelösa system medför. Samtidigt skulle andra problem kvarstå.
Intressant läsning, tyvärr verkar många av mina fördomar stämma (offentlig sektor är generellt ineffektiv då det saknas incitament/konkurrens). Sen är det klart att finns duktiga inom offentlig sektor med.
Snälla, säg att du är ironisk!
1 gillning
Humankapitalet är vår viktigaste resurs i slutändan.
Iron mode off