Lite bakgrund: Jag är 57 år högutbildad och bra betalt man som bor med min fru och våra vuxna barn (2 söner) i Stockholm. Min fru jobbar som undersköterska. Jag kom som ensamstående flykting till fantastiska Sverige för drygt 30 år sedan. Jag hade ca 1000 kr i fickan när jag landade helt vilsen på Arlanda . Nu 32 år senare bor vi i en bostadsrätt värt ca 6 m, har bil, har ytterligare lägenhet i centrala Stockholm som den ena sonen bor i, har nyligen investerat 3 m i några indexfonder plus Lysa (allt enligt goda råd från detta forum) och sparar en hel del varje månad. Jag har ca 7 m i intjänade pension hittills. Min fru ligger förstås sämre till i intjänade pension. Vi är så tacksamma för vad Sverige har erbjudit oss samtidigt ingenting har varit gratis. Vi har kämpat så oerhört och försökt uppfostra våra barn till bra medborgare.
Jag har en ärftlig muskelsjukdom som kommer att inom en snar framtid leda till att jag sitter i rullstol varför jag har under flera försökt resa så mycket som möjligt för jag älskar resa och uppleva andra kulturer. Jag hoppas kunna få avtalspension från min arbetsgivare i slutet av nästa år. Min lön som är huvudinkomsten i familjen kommer att gå ner till ca 50% men vi kommer att klara oss och kommer att kunna fortsätta resa.
Ursäkta det långa utlägget men jag ville förklara hela historien
Vi har ett bolån på 3,1m som har varit bundet tills nu. Vi har motsvarande belopp i sparkonto.
Det är mycket lockande att amortera tillbaka hela lånet. Hur skulle ni ha gjort?
Inte amorterat. Det finns signifikant risk att ni aldrig kan låna på boendet i framtiden p.g.a. din sjukdom. Amorterar ni så binder ni kapitalet och kan aldrig konsumera det i framtiden.
Nej det skulle jag inte gjort. Med i framtiden lägre inkomst/intäkt löpande har man normalt ofta mycket svårare att få nya lån. Det kan då var ovettigt att ha sitt kapital låst i sin bostad genom att betala tillbaka bolånet utan reell möjlighet att realisera något av kaptialet utan att sälja bostaden
Med god planering går det att ha belåning av bostaden och sparande för motsvarande belopp med mycket lite differens i ränta. Då har man friheten att nyttja delar av kapitalet om man behöver (eller vill) om man klarar av att löpande täcka den mindre räntan man erhåller sparade kapitalet.
Fin historia och bra kämpat. Med tanke på din sjukdom och dess framtidsprognos blir det svårare att få lån så jag hade personligen inte betalat av hela lånet. Dock hade jag betalat en del av det. Ta vara på livet och gör det du mår bra av.
Kul att ni lyckats så väl trots en mager start i ett nytt land.
Hur ni ska göra kan endast ni avgöra. Allt jag kan säga är att jag är helt skuldfri sedan många år och att det är en skön känsla som aldrig försvinner. Det känns till och med lite upprymmande när andra diskuterar betungande amorteringar och räntor.
Känns det rätt så gör det. CSN och bolån är rimligt att ha kvar och använda till hävstång om man är risktålig. Men i din sits hade jag nog också tagit tryggheten och enkelheten i att bli av med bolånet.
Vad ska ni låna till ? Nytt boende? Ni får ju in pengar på försäljningen och kan då lägga 50%!
Dessutom blir ju månadskostnaden lägre utan lån så man kan spara mer så länge som man jobbar som idag.
Det har ju gått bra ekonomiskt för er så ni löser det här med.
Du har 3 miljoner tillgängligt, ger du de till banken kommer du aldrig få se de pengarna igen ifall du inte säljer bostaden.
Sen 2013 så är LF global index upp 400%, dina 3 miljoner skulle alltså vara värda 12 miljoner ifall du investerat dem 2013.
Ifall du betalar av bostaden så blir du mindre likvid, mitt tips är att alltid vara så likvid som möjligt. Innan du blir sjukskriven så hade jag också försökt låna mer på bostaden, så mycket som det går egentligen, sen kan du ju bara betala tillbaka lite av det ifall det känns jobbigt, för att du kommer vara så otroligt likvid.
Exakt, att binda kapital i en bostad är ju varje investerares värsta mardröm. In med allt i globala indexfonder och håll så länge du bara kan, gärna 20-100 år.
. Nu 32 år senare bor vi i en bostadsrätt värt ca 6 m, har bil, har ytterligare lägenhet i centrala Stockholm som den ena sonen bor i, har nyligen investerat 3 m i några indexfonder plus Lysa (allt enligt goda råd från detta forum) och sparar en hel del varje månad. Jag har ca 7 m i intjänade pension hittills. Min fru ligger förstås sämre till i intjänade pension. Vi är så tacksamma för vad Sverige har erbjudit oss samtidigt ingenting har varit gratis. Vi har kämpat så oerhört och försökt uppfostra våra barn till bra medborgare.
